Château d’Yquem 2011 mot 2004

I måndags kom det epost från K. som bjöd in till en snabb leveranskontroll av Château d’Yquem 2011 på torsdagen vid efter jobbet-tid, i sällskap med några andra tappra. Klart att man ställer upp när det behövs leveranskontroll – det var t.o.m. ett sådant erbjudande då man nästan kunde ha övervägt att avboka tvättstugan om det hade krockat. 😉

På grund av att det är svårt att utvärdera ett vin helt för sig själv tog jag med en halvflaska av Château d’Yquem 2004 som jämförelse.

Château d’Yquem 2011
Från halvflaska

Ljust gyllengul färg. Doft med tropisk frukt, en del aprikos, honung, en del saffran, klassiska botrytistoner. Fattonen är mycket väl dold och de rena botrytistonerna dominerar. Elegant och relativt diskret doft. Smaken är mycket fyllig med enorm koncentration, honung i massor, torkade aprikoser, kryddtoner, klart bra syra, lång och fruktig eftersmak som ligger kvar i munnen på det sätt som en Yquem ska. Tillgänglig i smaken, doften är ung och lite diskret. Toppklass! Ung, men funkar nu, 96 p.

En relativt diskret doft med förvånansvärt väl dolda fat och dominerande botrytistoner med tropisk frukt därtill gjorde att doften inte klockrent hamnade i Sauternes vid första sniffen. Det hade faktiskt kunnat vara något annat botrytiserat vin i absolut toppklass. Smaken däremot är mer klassisk Sauternes, med de kryddtoner som kommer från de ädelrötade druvorna i kombination med de nya faten.

2011 räknas som ännu en mycket bra årgång i Sauternes. Alla årgångar 2005-2011 har därmed varit mer eller mindre bra, med 2007 och 2010 som de lysande stjärnorna på den syradrivna sidan, och 2005 och 2009 som de lysande stjärnorna på den druvmogna och kraftiga sidan. Det här var dock den första Sauternes från 2011 som jag provat, så jag har ingen riktig uppfattning om årgångens kvalitet och stil i stort. Intressant nog så valde Château d’Yquem att inte sälja sin 2011:a en primeur våren/sommaren 2012 (artikel i Decanter), eftersom marknadsläget inte ansågs vara så bra och för att de dominerande röda vinerna inte var så lysande i årgång 2011. De började istället sälja vinet i september 2013 (artikel i Decanter). Jag håller inte riktigt med deras egna jämförelser med årgångarna 2001 och 2007. 2011 håller absolut toppklass och kombinerar rejäl tyngd och koncentration med fin balans och verkligen ingen brist på elegans, men det är trots allt inte en lika syradominerad årgång som 2001 och 2007, där framför allt 2001:an är ”byggd för evigheten”. (Om det nu egentligen är en bra egenskap hos årgångar som inte är alltför gamla?)

Nu kan man ju möjligen säga att om man behöver fundera alltför mycket på priset, ska man kanske undvika Yquem helt och satsa på det koppel av välpresterande premier cruer som nafsar Yquem i bakhasorna. Men jag kommer ändå inte från att priset på marknaden bara är lite högre än för 2008, och märkbart lägre än för 2007, 2009 och 2010. Accepterar man Yquems prisnivå i stort så måste man betrakta 2011:an som klart rimligt prissatt relativt sin kvalitet. 2011 visar också tydligt upp den härliga drickbarheten hos unga Yquem-årgångar, och den lär att gå att dricka på sina ungdomliga toner i några år till. Sedan låter man lämpligen kvarvarande flaskor ligga till ca 15 års ålder (ca 2026), eller kanske 10-12 år för halvflaskor (ca 2021-2023).

Château d’Yquem 2004
Från halvflaska

Gyllengul färg. Doft som domineras av honung och saffran, dessutom tydliga kryddtoner, torkade aprikoser och klassiska toner av utvecklad Sauternes. Smaken är fyllig och mycket kryddig med torkade aprikoser, honung, en mycket lätt eldighet, balanserande syra och lång eftersmak. Rejäl kraft, klassisk doft och lång eftersmak, men trots allt inte den perfekta balans i smaken som en Yquem bör ha. Funkar bra att dricka nu (helflaskor kanske kan utvecklas lite till), 92 p.

2004:an skulle inte behöva mer koncentration eller kryddighet, men skulle ha mått bra av lite mer syra för att få mer friskhet och balans. Det är fortfarande en riktigt bra Sauternes, men den lilla eldighet som kommer fram tycker jag inte bör finnas i en Yquem.

2004 räknas inte som en särskilt bra årgång i Sauternes i största allmänhet, men jag vet att Château d’Yquem var mycket nöjda med sitt vin relativt förutsättningarna. Vinet visar  i och för sig tydligt hur mycket bättre Yquem numera presterar i svåra årgångar, jämfört med situationen fram till tidigt 1990-tal. Det finns det numera inga dåliga Yquem-årgångar, och ett extremt uttryck för den kvalitetspolicyn är att de valde att inte alls framställa någon Château d’Yquem i årgång 2012! (Dock gör de det torra vinet Y även i årgång 2012.) Men även om Yquem 2004 är en riktigt bra Sauternes är det inte en Yquem i toppklass.

Prismässigt har 2004 och 2002 varit de billigaste Yquem-årgångarna på 2000-talet, men idag ligger 2002, 2004 och 2008 på ungefär samma pris på andrahandsmarknaden. Jag betraktar 2008, med sina tropiska frukttoner och sin utmärkta koncentration, som det bästa köpet av dessa tre.

Mina inlägg om de två Château d’Yquem-provningar jag höll förra året hittar man här och här.

Annons