Georg Breuers 2012:or med Theresa Breuer

Theresa Breuer 20140402

Theresa och de två dubbelmagnum som serverades

Ett mycket trevligt och årligen återkommande inslag i Vinunics kalender är ett besök av Theresa Breuer från Weingut Georg Breuer i Rheingau. I veckan som gick var det så dags igen, och den här gången var det 2012:orna som presenterades. Som ett litet extranummer fick vi prova två äldre viner – Schlossberg 1986 och Nonnenberg 1991 – från två olika flaskformat: normal 75 cl-flaska respektive dubbelmagnum (300 cl). Flaskorna kom direkt från Breuers egen källare.

Breuer är en av mina favoritproducenter av torr Riesling, och har varit så i många år. Jag har faktiskt fler flaskor från Breuer i källaren än från någon annan tysk producent. Stilmässigt förknippar jag Breuer med strama viner med en elegans av det lite återhållna slaget, och som passar bra att lagra, vilket också är anledningen till att jag gärna ligger på flaskorna ett antal år.

I samband med ett besök hos dem för tre år sedan skrev jag en lite längre profil över Breuer, som fortfarande är rätt aktuell. Det enda jag upprepar från den är Breuers egen kvalitetsindelning: för de torra vinerna består den av fyra nivåer I-IV, byggd på Bourgogne-klassificeringen:

  • I ska motsvara ”grand cru”, och detta är de fyra vingårdsbetecknade torra toppvinerna, med Berg Schlossberg i spetsen som det dyraste vinet.
  • II ska då närmast motsvara ”premier cru”, men används inte för några andra vingårdar, utan för andraselektionen från toppvingårdarna, som blandas ihop och säljs under namnet Terra Montosa.
  • III ska motsvara ”byvin”, och är de två ”Estate”-vinerna med bybeteckning (Rüdesheim och Rauenthal). Dessa viner säljs dock inte i Sverige
  • IV ska motsvara ”regionalvin”, och är de två viner som enbart anges komma från Rheingau: Sauvage som är torr, och Charm som är halbtrocken (d.v.s. i grund och botten torrt men med en lätt restsötma). Enbart Sauvage säljs i Sverige.

Provningen av 2012 innehöll alltså nivåerna I, II och IV.

Ska jag sammanfatta intrycket av 2012:orna så är det en årgång med rätt bra druvmognad, mycket rena aromer och hög syra. Detta är en profil som i mitt tycke passar utmärkt för torra viner i frisk stil (och för all del för lättare halvtorra viner i likaledes frisk stil, t.ex. klassisk Kabinett). Om man i första hand fokuserar på torra viner är 2012 därför den fjärde toppårgången på raken för tysk Riesling! 2012:orna har inte lika druvmogna aromer som 2009 och 2011, men är kanske inte riktigt lika syradominerade som 2010:orna.

Breuer hade för övrigt inte framställt några söta 2012:or, vilket passar in i mönstret att det knappt förekom någon ädelröta i denna årgång. Vi får väl se vad kombinationen utmärkta torra viner och knappast några söta viner innebär för årgångens sammanfattande omdöme, för den kombinationen är inte så vanlig. Undrar om den inträffat i någon årgång sedan de torra vinerna etablerats som den nya standardstilen, d.v.s. de senaste 15-20 åren. I forna tider brukade de tyska årgångarna nämligen bedömas på hur bra (och hur mycket) söta viner som producerades.

Breuer 20140402 2012or

Sauvage 2012
111 kr

Doft av persika, en del citrus inklusive lite citrusskal, en del typisk Rieslingparfym. Smaken är helt torr med citrus, äpple, persika, mineral, bra syra, samt en stram och mineraldriven eftersmak. Ung, men funkar bra nu, 86 p.

2012:an visar upp en ren stil och rätt druvmogna aromer för en Sauvage, som ibland är mer grönäpplig i aromerna. Faktum är att fruktaromerna känns mer druvmogna hos Sauvage än hos de övriga Breuer-2012:orna, även om det är ett lättare vin. Det betyder inte att vinet ger ett ”varmt” intryck, för det håller mycket bra syranivå och har fin friskhet. Jämfört med de övriga är Sauvage mer fruktbetonad, och i den här årgången tyckte jag att man kunde ana att Sauvage är ett vin gjort på ståltank, medan stora och rätt neutrala fat kommer till användning i de bättre vinerna, med lite mer ”dova aromer” och kryddtoner som resultat. Under alla omständigheter en riktigt bra Sauvage.

Jag gissar att Sauvage ganska snart kommer att byta till 2013 i svensk distribution, för på journalistprovningen fick de enligt uppgift prova 2013.

Terra Montosa 2012
199 kr

Doft av moget gult äpple, citrus inklusive citrusskal, antydan till aromatisk olja eller citrusextrakt, mineral, viss kryddton; en rätt kraftig doft. Smak med rejäl koncentration och dominans av citrus, framför allt citron och citrusskal, hög syra, påtaglig mineralton, viss kryddton. Relativt ung, 90(+) p.

Jämfört med Sauvage visar Terra Montosa 2012 upp en dovare doft, högre syra och mer citrusdominans, samt är mer matig. Terra Montosa brukar alltid vara ett köpvärt vin, som är bara aningen enklare (och samtidigt lite mindre lagringskrävande) än toppvinerna, till runt halva priset för dessa. 2012:an tycker jag är alldeles ovanligt bra, och ligger verkligen inte långt efter vingårdsvinerna. Jag kan faktiskt inte påminna mig att jag provat någon årgång av Terra Montosa som varit bättre än den här!

Sedan har vi de fyra vingårdsvinerna, där de första tre kommer från Breuers hemby Rüdesheim och specifikt från Rüdesheimer Berg. ”Berg”-delen finns även i deras egentliga vingårdnamn även om ”Berg Schlossberg” alltid har känts som en onödig upprepning för mig.

Berg Roseneck 2012
329 kr i BS. (Restposter av 2010 finns i vissa butiker för 349 kr.)

Doft av citrus inklusive citrusskal, mineral med en del mintton, mycket lätt kryddton; doften indikerar ett stramt och elegant vin. Smak med rejäl koncentration, citrusdominerad med grapefruktstoner och lite citrusskal, rejäl mineralton, lätt kryddig, hög syra, lång och grapefruktsdominerad eftersmak med mineral. Ung, 91+ p.

Stilmässigt brukar Breuers Roseneck alltid vara ett stramt vin som behöver tid, och är det av ”de övriga” som är mest likt toppvinet Schlossberg, men oftast aningen lättare i stilen. Av dessa 2012:or är Roseneck det vin som är mest citrusdominerat.

Berg Rottland 2012
329 kr i BS. (2011 finns i BS för 349 kr; enstaka flaskor av 2010 finns i butik för 349 kr.)

Doft av citrus inklusive citrusskal, gult äpple, en del kryddton och mineral. Smak med rejäl koncentration, citrusdominerad med en del gult och grönt äpple samt lite persika, hög syra, mineral, lätt kryddton, lång och citrusdominerad eftersmak. Ung, 91+ p

Rottland brukar vara ett lite kraftigare och mindre stramt vin än Roseneck, och den tumregeln funkar i år också. Jämfört med Roseneck har Rottland lite kraftigare och mindre mineralpackad doft (men eftersom det trots allt är en Riesling från Rüdesheimer Berg har vinet ingen direkt brist på mineraltoner…), och en kraftigare och kryddigare smak. Rottland innehåller 10 g/l restsocker, så det är formellt sett inte ett torrt vin utan halbtrocken, men det märks definitivt inte tack vare den höga syran.

Berg Schlossberg 2012
Lanseras 2 maj, 489 kr. Även några magnum för 999 kr kommer att dyka upp, troligen på webblanseringen 24 april. (Ströflaskor av 2011 finns i butik för 479 kr.)

Doft av citrus med tydlig ton av citrusskal, en del persika, en del parfym med lite ”tunga” blomtoner; elegant. Smak med rejäl koncentration, mycket mineraldominerad attack med minttoner, citrus, lite persika och äpple i bakgrunden, lite kryddton, citrus- och mineraldominerad eftersmak. Ung, 92+ p.

Lite mer druvmogna aromer än Roseneck och Rottland, men inte lika mycket som Nonnenberg. I vanlig ordning är Schlossberg i en stil som passar att lagra. I år har jag landat i rätt likartad poängsättning av de fyra vinerna, men det kan vara svårt att bedöma den verkliga potentialen hos Schlossberg.

Breuers 3,8 ha är utspridda på sju parceller i nedre, mellersta och övre delen av Schlossberg, och kan sinsemellan ge viner av rätt olika karaktär. Tre av sju (stora) fat valdes ut att buteljeras som Schlossberg i årgången 2012, och övriga fyra fat hamnade i Terra Montosa.

Nonnenberg 2012
Lanseras 2 maj, 399 kr. (Ströflaskor av 2011 finns i butik för 399 kr.)

Doft av persika, citrus, en del parfym, en del kryddton. Smak med rejäl koncentration och viss fyllighet, citrus, persika, hög syra, kryddig, rejäla mineraltoner, lång eftersmak med citrus och mineral. Relativt ung, funkar rätt bra nu, 92(+) p.

Jämfört med de övriga tre vingårdsvinerna är Nonnenberg mest fruktdominerat och visar upp de mest druvmogna aromerna. Så brukar det vara i de flesta årgångar, vilket gör det till det av Breuers toppviner som känns mest lättillgängligt som ungt. Undantag har dock förekommit i vissa årgångar, och ibland kan Nonnenberg gå in lite i en tunnel. Jag blev väldigt förvånad över att höra från Theresa att Nonnenberg alltid har högst syranivå, för upplevelsen av syra brukar för mig vara högre i Roseneck och Schlossberg. I likhet med Rottland innehåller Nonnenberg i denna årgång 10 g/l restsocker och är formellt inte ett torrt vin, men den höga syran ger definitivt ett torrt intryck.

Äldre årgångar, jämförelse av flaskformat

Breuer 20140402 1986-1991Berg Schlossberg 1986 (75 cl-flaska)

Djupgul färg. Doft av gula äpplen, citrus, rökton, petroleum, lite kryddton. Typisk äldre Riesling-doft med bra utveckling. Torr smak, mycket mineral, citrus, hög syra, grönt äpple,   typiska toner av gammal Riesling. 89 p

Schlossberg med konstnärsetikett gjorde debut med årgången 1980. Den här 1986:an är avgjort slankare än de senare årgångarna av Schlossberg. För ett antal år sedan provade jag en Schlossberg från tidigt 1980-tal och fick samma intryck, medan de jag provat från 1990-talet mer har liknat 2000-talsårgångarna. Theresa nämnde också att många av 1980-talsårgångarna hade varit besvärliga. Det här vinet lär dock ha varit en riktigt bra torr tysk Riesling för sin tid, för det var få producenter som hade torra viner som sin huvudprodukt på denna tid, och Breuer var en av pionjärerna för att återgå till torr stil.

Breuer 20140402 dubbelmagnumBerg Schlossberg 1986 (300 cl-flaska)

Djupgul med dragning åt gyllene färg. Doft av mogna gula äpplen, lite honung, antydan till torkad frukt, lite apelsin, en del rökton, lite kryddor, bokna äpplen, en del petroleum, typisk äldre Riesling-doft men snarast en ”Auslese-doft”. Torr smak med tydlig mineralton, bokna äpplen, en del grönt äpple, kryddton, hög syra. 88 p?

Här blev vi förvånade, för direkt vid upphällningen kunde man se att detta vin var mörkare än det som kom från 75 cl-flaska, d.v.s. tvärtom mot vad man kunde förvänta sig. Vinet var också mer utvecklat i doft och smak än det från 75 cl-flaska, och hade i doften nått stadiet då petroleumtonen dämpas och ersätts med annat, då man med gott samvete kan kalla en Riesling för gammal snarare än enbart mogen. I mitt tycke visade det här glaset också upp mer druvmogna aromer och djupare i doften. Detta följdes dock inte upp i smaken. Blint hade jag inte gissat på att dessa två glas innehöll samma vin. Förklaringen kom då vi fick veta att korken visade sig ha varit blöt hela vägen genom när flaskan öppnades, vilket innebär att den inte var i toppskick.

Theresa nämnde att de ovanliga 300 cl-flaskorna, som har en kork med större diameter, hanteras manuellt vad gäller fyllning och korkning. Om vi här drabbades av kvalitetsvariation i själv korken eller i fyllningsproduceduren är svårt att sia om, men det hade lett till ett vin som var lite mer oxiderat än väntat och därmed längre gånget i sin utveckling. Magnumflaskor fylls och korkas däremot på samma sätt som 75 cl-flaskor. Vid journalistlunchen hade också samma vin på olika format provats, men då 75 cl-flaska respektive magnum, och enligt uppgift hade då hade skillnaden varit den förväntade, d.v.s. den större flaskan var bättre och friskare i stilen.

Nonnenberg 1991 (75 cl-flaska)

Djupgul färg. Doft av citrus, lite grönt äpple, mineral, lite rökton, en del petroleum; lite svalt doftintryck och relativt utvecklad. Torr smak med citrus, grönt äpple, klart hög syra, en hel del mineral; relativt slank profil och mycket frisk. 90 p

1991 räknas i tabellerna som en mellanbra årgång i Tyskland. Decanter ger den *** och kallar vinerna ”lean and tart”, vilket stämmer på profilen här, om man vet att Nonnenberg ofta är fylligare än så här. Parker ger Rhenvinerna det sammanfattande omdömet ”87R” där R står för ”ready”. 90-talårgångarna från Rhen varierar här från 85 poäng för 1992 till 96 poäng för 1990.

Nonnenberg 1991 (300 cl-flaska)

Djupgul färg. Doft av citrus med citrusskal, en del gult äpple, lite grönt äpple, mineral, aningen rökton, petroleum. Torr smak med citrus och lite citrusskal, grönt äpple, klart hög syra, rätt mycket mineral, frisk stil, lång och citrusdominerad eftersmak. 91 p

Jämfört med 75 cl-flaskan visar 300 cl-flaskan upp lite djupare doft, med mer Spätlese/Auslse-stil, och lite kraftigare smak. Både doften och smaken framstår som yngre, men doften har också mer petroleum. Här var skillnaden mellan de två flaskstorlekarna alltså den förväntade: vinet i den större flaskan är yngre i stilen och lite bättre. En mycket kul jämförelse!

Uppdatering: Winepunker har skrivit om journalistprovningen samma dag.

Annonser
Det här inlägget postades i 2012, Rheingau, Riesling. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Georg Breuers 2012:or med Theresa Breuer

  1. Karl skriver:

    Hej. Jag har köpt på mig 3 flaskor av 2009:an Schlossberg. Provade en förra veckan. Det var bara en syra bomb för min del, ingen sötma, och inte mycket frukt förutom möjligen citron. Och fanns det något mer i smaken så kom det inte fram bakom syran. I dinna noter läser jag om en del annat. Kan det varit fel på flaskan? I normala fall dricker jag helst Nahe viner men även en del från Keller mfl. Är det bara så att det här inte är några viner för mig eller vad händer med lagring av dessa, får de en mjukare karaktär med mer frukt. Tack! Mvh Karl

    • vintomas skriver:

      Breuer har en stram stil – man kanske rentav kan säga ”chablislik” – och är mindre ”fetfruktig” än några av de från lite längre söderut i Tyskland. Schlossberg är ofta det mest lagringskrävande vinet ovh 4-5 år, tja, då kan nog det vinet vara i tunneln och uppfattas klart syradominerat. Fast det låter ändå lite märkligt att skillnaden är så stor mot de du är van vid att du inte alls gillade den. I och för sig minns jag att Breuers 2009:or hade klart bra syra för att komma från en årgång med rätt mogna druvor. Med mer tid tillkommer mer komplexitet i aromerna och mer kryddtoner, syran blir något mindre framträdande så det blir på sätt och vis mjukare, men vinet blir ju egentligen inte fruktigare eller sötare.

      Du kanske skulle testa en nyinköpt flaska Terra Montosa 2012? Om du inte gillar den heller är nog Breuers stil inte för dig, och du ska söka dig till producenter med lite ”tyngre frukt” och mindre stramhet. Om du föredrar sådan Riesling så kanske Pfalz eller vissa Nahe-producenter, som Dönnhoff, kan vara säkrare kort om du vill hålla dig inom Tyskland. En del andra i Rheingau, som Künstler och Schloss Johannisberg, kör generellt också med lite fruktigare eller kraftigare stil än Breuer, endera p.g.a. att de finns i andra byar eller som ett avsiktligt stilval.

      • Karl skriver:

        Tack för utförligt svar. Jag blev bara så besviken på min första Schlossberg. Kan inte riktigt förstå att andragillar det. Flaskan beteddesig inte heller som om det var fel på den. Inga extrema petroliumtoner. Jag ska pröva vinet du rekomenderade. Jag gillar inte riktigt feta viner och brukar undvika Pfalz men det varierar med producent tycker jag. Favoriterna är SF och ES i Nahe. Tack.

  2. vintomas skriver:

    Lustigt, gillar man mer slanka Nahe-viner borde slanka Rheingau-viner falla i smaken, kan man tycka. Extrem petroleum brukar ta lite längre tid på sig än 4-5 år i toppvinerna, om de inte fanns där från början (förmodligen vanligare i Alsace än Tyskland).

  3. Ping: 2012 Rieslings from Georg Breuer with Theresa Breuer | Tomas's wine blog

  4. Jakob skriver:

    Hur står sig Tera Montosa mot Sauvage i sockerhalt?

    Är inte allt för förtjust i söt riesling, men tycker Sauvage är lagom.

    Mvh Jakob

    • vintomas skriver:

      Gillar du Sauvage borde du gilla Terra Montosa, för Breuer har en rätt konsekvent stil genom sortimentet! På Sauvage har jag för mig att det står ”trocken” på etiketten, vilket alltid betyder max 9 g/l. (Detta för att skilja den från Charm, som inte säljs i Sverige, som är en ”halbtrocken” = max 18 g/l version av samma vin.) På de bättre Breuer-vinerna – Terra Montosa och vingårdsvinerna – står det däremot inte trocken på etiketten, men de är torra eller ”i torr stil”. I vissa årgångar kan de tydligen gå aningen över trocken, två av 2012:orna låg alltså på 10 g/l. Men i allmänhet skulle jag säga att de olika nivåerna i sortimentet inte skiljer sig åt när det gäller (den lilla) restsötman. Generellt har Breuers viner bra syra som förstärker det torra intrycket. Sedan finns det de vindrickare som förknippar Rieslingaromerna med ett aningen sött intryck även när vinerna är torra, och då kan det hända att ett lite kraftigare och mer koncentrerat vin framstår som sötare även om det faktiskt inte är det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s