Liebfraumilch 1929 och annan äldre Riesling med Bergs Lars

Bergs Lars Hansson, Järvsö-baserad vinskribent som står bakom Smakbloggen på Hela Helsingland, begick för en dryg månad sedan premiär som provningsledare i AuZone. Temat var mogen Riesling, och i detta fall var det inte fjuniga exemplar på 10-15 år, utan sådana som är mogna på riktigt. Årgångsspridningen på de tio ordinarie vinerna på provningen var 1929 till 1986, med 1971,8 som genomsnittsårgång. (1974,1 om jag räknar in ett ungt extravin från 1997.) Alla viner som serverades var tysk Riesling med restsötma, från Kabinett till Beerenauslese.

Även i AuZone, där det finns en och annan vinn*kr*f*il, tillhör det definitivt inte till vanligheterna med viner från 1929. Man kan väl säga att viner med upp till ca 30 års ålder dyker upp rätt regelbundet och att viner från 1970-talet, cirka 40 års ålder, dyker upp då och då. Äldre saker än så är däremot sällsynta. Från de AuZone-provningar jag själv deltog i förra året minns jag ett Massandra-vin modell ”vit port” från 1947 och en (röd, äkta) Vintage Port från 1966, men inget äldre. 2012 kan nog några äldre Moulin Touchais – 1949, 1959 och 1964 – ha varit de äldsta vinerna. Desto mer förvånande med ett så här gammalt vin eftersom det inte rörde sig om ett förstärkt vin. När man ska berätta om de trevliga sakerna med Tyskland, som vinerna, hör det ju till god ton att tänka på ”we won’t mention the war”, men visst är det fascinerande med ett tyskt vin som är så gammalt att det framställdes före ni-vet-vem kom till makten!

Nu är Bergs Lars tveklöst en anhängare av mogna viner, men i det här fallet erkände han att det rörde det sig om något av en källarrensning av viner som köpts för länge sedan, i flera fall på 80-talet och direkt från producenterna. För att vara en provning av typen källarrensning av sådant som legat bortglömt uppåt 30 år i källaren, var genomsnittsnivån på vinerna fantastiskt bra! Men å andra sidan så åldras bra Riesling med behag, och de med restsötma åldras normalt bättre än de torra.

Vinerna serverades i några halvblinda flighter. Först kom dock en öppen servering av kvällens åldfru, som åtföljdes av varningen ”kuriositet, inga som helst garantier!”.

Liebfraumilch Spätlese 1929, Werger & Cie
Rheinhessen. Buteljerad av Werger & Cie, Worms, medan den matchande halsetiketten indikerar att flaskan sålts av Findlater Mackie Todd & Co. Ltd. i London, en firma grundad 1823 som en gång hade en hel kedja av vinbutiker, och fanns som företag fram till 1993 då de köptes av Waitrose.

Bärnstensfärg. Doft av torkad frukt, stekta äpplen och bokna äpplen, hasselnötter, choklad, petroleum, en del rök, bränt socker och madeiratoner. Smaken är halvtorr(-) med rätt bra koncentration, med bokna äpplen, hög syra och oxiderade toner. Tydligt utvecklad med ålderstoner, doften är bättre än smaken, men även smaken hänger ihop. Klart spännande. Ärlig poängsättning baserat enbart på innehållet i glaset: 86 p. ”Upplevelsepoäng” med åldern inräknad: 95 up.

Klart fascinerande att detta 85-åriga vin var fullt drickbart, om än gammalt i stilen. Doften påminde mig en hel del om Riesling från 1950- och 1960-talen, på nivån Spätlese eller Auslese, som jag har druckit under de senaste 5-10 åren.

Ämnet Liebfraumilch förtjänar en utvikning. I korthet är det så att Liebfraumilch i tidernas begynnelse var ett bra vin, och en Liebfraumlich från 1929 har därför inte mycket likhet med en Liebfraumilch från 1950-talet och framåt. Man bör därför mer se det som en Spätlese från 1929 som det råkar stå Liebfraumilch på, och notera att tysk Spätlese fram till 1950-talet tenderade att vara lite tyngre än de var under 1960- till 1980-talen.

Här kommer sedan den längre delen av utvikningen, hoppa till nästa flight om du inte är intresserad!

De viner som under senare decennier betecknats Liebfraumilch är ju inte särskilt imponerande, för att uttrycka det milt. Det ökända vinet Blue Nun (som idag nog ändå är både torrare och mindre dåligt än sitt rykte) var en gång i tiden en Liebfraumilch, men det har de sedan länge slutat att vara, eftersom den beteckningen ansågs belastande. I nuläget finns faktiskt inte en enda Liebfraumilch att köpa i Systembolagets sortiment. Den blygsamma kravnivån för dagens Liebfraumilch är att vinet är ett Qualitätswein som innehåller minst 70% av druvsorterna Riesling, Silvaner, Müller-Thurgau eller Kerner och kommer från någon av vinregionerna Nahe, Pfalz, Rheingau och Rheinhessen. Jag kan garantera att det inte finns särskilt mycket Riesling i en typisk Liebfraumilch av idag, för de övriga druvsorterna är billigare att köpa in.

Liebfrauenkirche i Worms med omkringliggande vingårdar, som fortfarande ägs av Valckenberg.

Beteckningen Liebfrau(en)milch – som finns belagd tillbaka till 1687 – betydde ursprungligen ett vin från vingårdar runt stiftskyrkan Liebfrauenkirche i Worms i Rheinhessen. Vinhuset Valckenberg lyckades under början av 1800-talet köpa mycket av dessa vingårdar och etablerade Liebfraumilch som ett välkänt namn på exportmarknaden. Runt 1900 räknades det tydligen fortfarande som ett riktigt bra vin. Namnet var dock inte skyddat, och andra producenter började också använda beteckningen Liebfraumilch, så 1909 skaffade sig Valckenberg varumärket ”Liebfraumilch Madonna”. Blue Nun lanserades för övrigt i årgången 1921, och ansågs en gång i tiden som ett bra vin. De massproducerade halvtorra vinerna var dock de som framför allt från 1970-talet, och ännu mer på 1980-talet förstörde de tyska vinernas rykte internationellt. Även om Liebfraumilch 1929 kan ha betytt lite vad som helst vad gäller ursprung, så är det även en Spätlese och den kommer från en vinfirma på ursprungsorten Worms. Därför är det inte helt överraskande att det en gång i tiden hade fyllts ett bra vin på den här flaskan, men cirka 84 år på korken är länge för vilket vin som helst, även under bra lagringsförhållanden. Den här 1929:an kan mycket väl ha varit en ren Riesling, och var den inte det är det troligt att det var en Riesling med viss inblandning av Silvaner.

Ursprungsvingården runt Liebfrauenkirche heter för övrigt Liebfrauenstift-Kirchenstück, som syns på bilden ovan. Det är idag en vingård som är klassad som VDP Grosse Lage, d.v.s. den får användas för produktion av torra toppviner under beteckningen Grosses Gewächs. Vingården omfattar 14,3 hektar och är nästan helt planterad med Riesling, att jämföra med de 57 000 hektar som är det tillåtna ursprunget för dagens Liebfraumilch.

Flight A: ”Hemma hos doktorn”

Några viner från Bernkasteler Doctor, den mest kända vingården i mellersta Mosel, och några andra närliggande vingårdar.

Bernkasteler Doctor Riesling Hochfeine Auslese 1970, Freiherr von Schorlemer
Mosel-Saar-Ruwer (som det hette på den tiden, innan namnet kortades till Mosel)

Färgen är orange eller ljus bärnsten. Doft med petroleum, stekta äpplen och bokna äpplen, torkad frukt, ”firne” (ålderston) och tydlig rökton. Smaken är halvtorr med bokna äpplen, bra syra och kryddton. Lite kort med viss beska i eftersmak. Inte så komplex, men rätt typiska mognadstoner för en äldre Riesling. Ärlig poängsättning: 83 p.

Ja, 1929:an var faktiskt bättre. Även här kan väl åldern motivera en lite högre ”upplevelsepoäng”: 86 up.

Vid omröstning inom flighten fick detta vin 3 sämst-röster inklusive min (0 bäst-röster).

Gissade på att det här vinet borde ligga på Spätlese-nivå. 1970 var ett bra år, även om det är mindre känt än 1971. Att en Mosel-Auslese mycket väl kan klara dryga 40 år bättre än så här bevisades tydligt av nästa vin:

Wehlener Abtei Riesling Hochfeine Auslese 1969, Klosterhofgut Wehlen
Mosel-Saar-Ruwer

Intensiv gul färg. Doft med dominerande toner av citrus och citrusskal, en del gult äpple, rökton, allehanda ålderstoner som hovrar i bakgrunden. Smaken är halvtorr+ (”halvsöt”) med tydliga citrustoner, hög syra, viskös munkänsla och djup i smaken. Eftersmaken är lång och citrusdominerad. Auslese-stil med utveckling, men ”Auslese+”-tyngd, och vid mycket god vigör. 91 p.

Fantastisk friskhet för åldern, så här ska en mogen Auslese vara!

Fick 5 bäst-röster (inklusive min) och 1 sämst-röst, utsågs till flightens bästa vin (delad förstaplats).

Ännu en utläggning: adjektiven hochfeine och hochfeinste (superlativformen av det föregående begreppet) är tilläggsbeteckningar till Auslese som man ibland ser på viner från före 1971, det år då definitionerna av Prädikaten stuvades om. Efter dess är ”Goldkapsel” och stjärnbeteckningar vanligare, och såvitt jag förstått ska man tolka hochfeine Auslese som ungefär Auslese ** och hochfeinste Auslese som ungefär Auslese ***.

Bernkasteler Doctor Riesling Auslese 1983, Weingut J. Lauerburg
Mosel-Saar-Ruwer

Mellangul färg. Doft med citrus, tydlig rökton, fotogen, fläder och lite ”spetsig doft”. Halvtorr smak, citrus inklusive grapefrukt, hög syra, bra koncentration. Frisk och lite slank stil, hade nog gissat Spätlese om det inte varit ett vin från Mosel. 88 p

Fick 1 bäst- och 2 sämst-röster.

Bernkasteler Badstube Riesling Auslese 1983, Weingut Dr. Pauly-Bergweiler
Mosel-Saar-Ruwer

Relativt ljusgul färg. Citruspackad doft med tydlig ton av citrusskal, lite torkad aprikos och petroleumtoner med fotogen. Halvtorr smak, citrus med grapefrukt, klart hög syra, lång och citrusfrisk eftersmak. Frisk stil med mycket citrustoner och hygglig tyngd. 89 p

Fick 4 bäst-röster och utsågs till flightens bästa vin (delad förstaplats).

Bernkasteler Doctor Riesling Kabinett 1986, Wwe. Dr. H. Thanisch
Mosel-Saar-Ruwer

Mellangul färg. Doft av citrus, annan gul frukt, tydlig rökton, lite toner av torkat trä. Smaken är halvtorr (-) med citrus, en del mineral, inte så koncentrerad, avslutar med lätt beska. Trevlig doft, men lite ”ihålig” struktur i smaken jämfört med de övriga och en torrare stil, så det var inte förvånande att detta var en Kabinett, d.v.s. ett lättviktigare vin. 85 p

Fick 6 sämst-röster och utsågs till flightens sämsta vin.

Brauneberger Juffer Sonnenuhr Riesling Beerenauslese 1976, Freiherr von Schorlemer
Mosel-Saar-Ruwer

Intensivt orange färg. Doft med apelsin, torkad frukt, blommig med parfymton, honung och tydlig ton av bivax, lite oxidationston i bakgrunden. Smaken är söt/halvsöt, rätt viskös, medelhög syra, en del kryddton, rätt lång eftersmak och lätt beska. Doften är lite udda för en Riesling, och mer aromatisk än väntat. Annorlunda och spännande, men svårbedömt eftersom det faller lite utanför ramen – 89 p? Med ett tillägg om 91 ”upplevelsepoäng” för den generöse.

3 bäst- och 1 sämströster.

Det här vinet drog lite i riktning mot gammal söt Muscat eller Gewürztraminer, men inte fullt ut, så jag tänkte snarast på en blandning av Riesling och någon mer aromatisk druvsort. Nu är det för all del inte särskilt vanligt att hitta sådana blandningar.

Flight B: ”Tysk tung-gung”

Det betydde viner från Rheingau och Pfalz, som ofta framställs i lite tyngre stil än de från Mosel.

Hattenheimer Nussbrunnen Cabinet 1970, Freiherr Langwerth von Zimmern
Rheingau

Djup klargul färg. Doft av citrus, tydliga röktoner, gult äpple, en del torkad frukt, petroleum och lite bivax. Halvtorr smak, gult äpple, citrus, hög syra, lång citrusfrisk eftersmak, och en del ålderston (firne) i smaken. Fin utveckling och fin balans, Spätlese-stil, matig. 89 p (91 ”upplevelsepoäng” eftersom det är ett vin med en numera pensionerad klassificering.)

Fick inom flighten 6 bäst- och 7 sämströster (inklusive min) och var därför det vin som det fanns mest delade meningar om.

Kommentar: fram till 1970 betydde Cabinet med ”C” ett bättre vin som hade lagts undan för senare försäljning, d.v.s. motsvarande användningen av ”Reserve” i många länder. Det var en tilläggsbeteckning och inget eget Prädikat, så på äldre flaskor kan man se kombinationer av typen Trockenbeerenauslese Cabinet. Kabinett med ”K” infördes 1971 som det lägsta Prädikatet, samtidigt som kraven på Spätlese (nivån ovanför) sattes rätt lågt. Står det bara Cabinet utan något annat Prädikat motsvarar det oftast en Spätlese med de mått som gällt 1971 och senare, eftersom de bättre vinerna brukade ha lite högre druvmognad.

Deidesheimer Hofstück Riesling Auslese 1976, Rechsrat von Buhl
Rheinpfalz (regionen har senare kortat namnet till Pfalz)

Gyllengul färg med dragning åt bärnsten. Doft av bokna gula äpplen, en del torkad frukt, kexchoklad, kryddton, petroleum och lite rök. Halvsöt smak, bra tyngd, kryddton, gult äpple, torkad frukt, bra syra, lite grönäpplig eftersmak med hård syra, en del oxidationston och lätt beska. Utvecklad stil med både varma och svala drag. 90 p

Fick 5 bäst- och 2 sämströster, och utsågs därför till flightens bästa vin.

Det här var det tyngsta vinet av dessa tre, så jag trodde det här skulle vara det från Schloss Johannisberg, eftersom traditionen av att gå riktigt högt i sötma är vanligare Rheingau än i Pfalz. Trodde jag i alla fall. Dessutom hade nästa vin lite mer kännbar alkohol, vilket också passade in i en Pfalz-gissning.

Schloss Johannisberger Riesling Rosalack Auslese 1976
Rheingau

Djup gyllengul färg med bärnsten. Doft av honung, apelsin, torkad gul frukt, lite rökton, petroleum, bivax, diskret blommighet; en tung och elegant doft. Smaken är halvtorr+, lätt eldig (i jämförelse med de övriga), kryddig, hög syra, aromer av bokna äpplen och gula äpplen, bra syrlighet i eftersmaken. Bra balans, 90 p.

Lite mindre sötma än föregående vin.

Fick 2 bäströster (inklusive min) och 4 sämströster, och utsågs därför till flightens sämsta vin.

Som ett i sammanhanget ovanligt ungt extravin dök det slutligen upp:

Graacher Dompropst Riesling Auslese 1997, Weingut Max Ferd. Richter
Mosel-Saar-Ruwer

Doft av citrus, gula äpplen, lite rök och petroleum. Smaken är halvtorr+ med citrus, framför allt grapefrukt, hög syra, lång och frisk eftersmak. 89 p

En fantastisk provning! Äldre Riesling kan verkligen vara fascinerande. Fler källarrensningar av denna kvalitetsnivå, tack!

Andra som skrivit om provningen är Winepunker och AuZine.

Annons