Middag med DRC Richebourg 1990 och La Tâche 1990

Det finns viner man är glad över att ha provat, men som man har god anledning att anta att man inte kommer att kunna prova igen, för att de blivit för ovanliga allteftersom äldre årgångar dricks upp eller blivit på tok för dyra. Det gäller t.ex. äldre toppårgångar av vinerna från Domaine de la Romanée-Conti (DRC), som allmänt anses vara den bästa producenten i Bourgogne. För knappt tre år sedan hade jag den stora förmånen att få prova fem av deras viner från toppårgången 1990 tack vare att P. i AuZone var ännu mer generös än vanligt och öppnade dessa dyrgripar på sin årliga prestigeprovning. Kronan på verket var denna gång DRC:s näst bästa rödvin, La Tâche. Deras allra bästa och mest kända vin, Romanée-Conti, har jag för övrigt aldrig provat.

Döm därför om min förvåning när det för en dryg månad sedan dök upp ett tillfälle att åter få prova DRC:s La Tâche 1990 och Richebourg 1990, och dessutom till middag.

DRC Richebourg 1990
Bourgogne, Pinot Noir.

Doft av mogna jordgubbar och aningen multna jordgubbar, lite körsbär, kryddor, tydlig mitton, lätt örtighet av det lite gröna slaget, mineral. Härliga och utvecklade klassiska bourgognetoner, perfekt mognad men forfarande med ungdomlighet. Smak av mogna jordgubbar, fin syrlighet med stor friskhet, mineral, kryddton, munkänsla med viss viskositet, mineral, stor längd. Perfekt mognad men fullt vitalt, jag tror vi tog det här vinet på sin absoluta höjdpunkt. 97 p

Ett helt annat djur än den flaska jag provade 2011, och visar varför Richebourg tidigare räknades som solklar trea bland DRC:s röda viner. (Numera är Romanée-Saint-Vivant en bra konkurrent.)

Det var intressant att se hur silkeslent detta vin var, eftersom Richebourg i sin ungdom brukar ha mycket tydliga tanniner.

DRC La Tâche 1990
Bourgogne, Pinot Noir

Kraftig doft med mogna jordgubbar, en del körsbär, en del blommiga violtoner, mint, kryddton med aningen lakrits, järnfilspån, en del animaliska toner och lite gröna toner i bakgrunden. (Jag vet att det är vanvördigt, men jag hittade också en liten ton av hallonsnören.) Doft med stor komplexitet som är kraftigare, mörkare och yngre än den hos Richebourgen. Smak med enorm koncentration, körsbär, mogna jordgubbar, riktigt bra syra och fin syrlighet, tanniner, mycket tydlig kryddton. Lång eftersmak med mogna jordgubbar, tanniner och tydlig mineralton. Förvånansvärt ung, rejäl koncentration, kan må bra av mer tid. 98 p

Klart kraftigare och yngre än Richebourg, och har ännu inte nått toppen. Det här vinet var sig rätt likt jämfört med 2011, men den här gången uppskattade jag det ännu mer eftersom jag hade mer i glaset och kunde följa det under längre tid. Vinet behövde verkligen tid att utveckla sig i glaset, flera runt borde tyckte länge bättre om Richebourg under åtminstone första timmen.

La Tâche 1990 är ett verkligt monstervin, men det är inget negativt omdöme eftersom det finns trevliga monster, och självaste Godzilla lär vara snäll och missförstådd i sin senaste filminkarnation. Och på tal om missförstådd kan man ju verkligen fundera över det här vinets utvecklingskurva, som inte verkar följa några rimliga tumregler. Om en bourgogne inte var fullmogen vid varken 21 eller 24 års ålder vågar jag faktiskt inte bedöma hur länge en perfekt lagrad flaska verkligen kommer att behöva för att vara fullt utvecklad, för det finns en stor risk att 5-10 år till inte gör varken till eller från. Så räcker 30 år? Eller behövs 40 år? I alla fall behövs så länge att skillnader i lagringsförhållanden lär slå igenom.

Varför då inte 99-100 poäng? Förutom att behovet av ytterligare lagring gör vinet svårbedömt eftersom det faller utanför normala schabloner så är smaken faktiskt inte fullt lika elegant sammetslen som DRC-vinerna av årgång 2010 (och i någon mån 2009), utan går faktiskt ett litet steg i ”burdus” riktning. Kanske man inte ska förvänta sig något annat av Godzilla, men Richebourgen visar att även DRC 90:or faktiskt kan kombinera koncentration med silkeslen karaktär.

Båda vinerna passade utmärkt till mat! Vi drack dem till två maträtter, och Richebourgen passade bättre till fågel och La Tâchen passade bättre till lamm.

Andra viner före och under middagen

Vi började uppvärmningen på temat Pinot Noir och 1990:

Bollinger R.D. 1990
Champagne, 69% Pinot Noir och 31% Chardonnay, degorgerad 5 september 2002.

Tydligt utvecklad doft av torkad gul frukt, gula äpplen, bokna äpplen och äppelmos, en del nötiga toner, sherry, en del svamp, aningen vanilj. Smak i kraftig stil med rejäl koncentration, gula äpplen och en del gröna äpplen samt bokna äpplen, citrus, frisk syra och mineral, samt kryddton. Smaken är friskare än den utvecklade doften indikerar. 94 p

Jag tror inte att det finns någon större anledning att lagra den här champagnen längre. Jag bedömer den som lite mer utvecklad än den R.D. 88 (deg. 2002) jag provade i somras, vilket väl är vad man kan förvänta sig av 1988 resp. 1990 med ungefär samma tid på korken.

Boizel Joyau de France 1989
Champagne, 65% Pinot Noir och 35% Chardonnay.

Rätt gyllengul färg. Doft med mogen gul frukt och lite söt frukt, en hel del rökton, ett visst doftinslag som fick mig att tänka på stål och järnfilspån, en del utveckling med nötton. Smak med rejäl koncentration, gula äpplen, relativt fruktsöt attack, tydlig mineralton och frisk eftersmak. 92 p

Lite lättare i stilen än Bollinger R.D. 90:an. Inte helt lik hur den framstod när jag provade den vid släppet i december 2013, för då fick jag tydliga vaniljassociationer.

Kistler Russian River Valley Les Noisetiers Chardonnay 2000
Kalifornien

Korkad! Byttes snabbt ut mot en lite yngre årgång i form av (samma vinnamn men faktiskt olika AVA-angivelser)…

Kistler Sonoma Coast Les Noisetiers Chardonnay 2002
Kalifornien

Gyllengul färg. Doft av honung, lite tropisk frukt, mogna gula äpplen, smör, lite oljig doft med en del fat och lite mineral. Smaken är fyllig, kryddig och oljig med medelhög syra och gult äpple. Fullt mogen. 90 p

Château Aydie Pacherenc du Vic-Bilh 2008
Sud-Ouest, Frankrike. Druvsort är huvudsakligen Petit Manseng med en mindre andel Gros Manseng.

Ljus gyllengul färg. Doft av torkad gul frukt, söt frukt, vita russin och en del vanilj. Smaken är söt (men inte riktigt med typisk Beerenauslese/Sauternes-sötma) med mogen gul frukt, lite tropisk frukt, bra syra och lätt kryddton. 90 p

J.M. da Fonseca Moscatel de Setúbal 2001
Setúbal, Portugal. Druvsorten Moscatel de Setúbal är samma som Muscat d’Alexandrie, den lite kryddigare och mindre parfymerade av de vanliga muscatsorterna.

Tydlig bärnstensfärg med dragning åt roséhållet. Doft med tydlig kryddton, lite blommig, torkad frukt, lite mognadston, typisk starkvinsdoft och Moscatel-karaktär. Söt smak med kryddton och eldighet, rätt bra syra, torkad frukt inklusive torkad aprikos. 89 p

Ett stort tack till R. för denna fantastiska möjlighet att återknyta bekantskapen med de två DRC 1990:orna!

Annons