Westvleteren 12 – årgång 2014 mot 2007 av en legendarisk trappistöl

Westvleteren 12 flaska

Flaskan är mycket minimalistisk. All information finns tryckt på kapsylen, som också anger vilken av de tre ölen i Westvleterens sortiment det rör sig om. 12:an har gul färg på kapsylen. På ”halsförstärkningen” står det TRAPPISTENBIER. Westvleteren och Westmalle använder för övrigt exakt samma flaska, men Westmalle har etiketter på sina.

Belgien gick på tisdagkvällen vidare till kvartsfinal i fotbolls-VM efter att ha besegrat USA med 2-1; kvartsfinalen mot Argentina går idag. Denna seger var en anledning så god som någon att prova en mytomspunnen belgisk trappistöl i form av Westvleteren 12.

Bakgrund

Att denna öl intar en lite speciell ställning i ölvärlden beror dels på att det allmänt anses mycket bra – av vissa t.o.m. betraktat som ”världens bästa” öl” – och dels på att det är mycket svårt att få tag på.

Sint-Sixtusabdij i Westvleteren, trappistklostret som producerar ölen, är det enda av de sex ölproducerande trappistklostren som inte säljer sin öl på ”normalt” kommersiellt sätt. I grunden beror detta på att de bara brygger så mycket som behövs för att ge klostret de intäkter som behövs för att driva verksamheten, och de har då valt att bara sälja ölen på plats till privatkunder. Köp kan bara göras vissa dagar efter ett strikt förbokningssystem och ransonering av hur mycket varje kund för köpa (brukar vara 1-2 backar á 24 flaskor om 33 cl), vilket beror på att efterfrågan klart överstiger den mängd som munkarna normalt tycker är lagom att producera. De som köper förbinder sig sedan att inte sälja ölen vidare. Uppenbarligen finns det rätt många som struntar i detta eftersom den går att hitta på en andrahandsmarknad. På plats är ölen rätt billig (om än dyrare än vad andra trappistöl kostar på belgiska stormarknader), 40 euro för 24 flaskor = 1,67 euro per flaska plus pant som är 12 euro varav 9,60 för träbacken och 10 cent styck för tomflaskorna. Inklusive plant kostar de alltså 2,17 euro på plats. Ett typiskt pris på andrahandsmarknaden tycks vara runt 10 euro per flaska.

Westvleteren back logga

Enbart på träbackarna finns den hexagonala trappistloggan med texten ”Authentic Trappist Product”.

Specialförsäljning under 2011-2013

Under senare år har klostret dock haft ett ombyggnadsprojekt på gång, och har därför tillfälligt behövt mer pengar. De har därför vid några tillfällen sålt särskilda batcher vid sidan av sin ordinarie försäljning, som tydligen fortsatt att vara lika ransonerad som tidigare. Såvitt jag vet började det med en batch som såldes i Belgien, enbart via varuhuskedjan Colruyt, i november 2011. Colruyt har en lågprisprofil med ”lagerhyllsinredning”, men har trots det en hel del bättre varor, och under den årliga vinrean (foire aux vins) brukade det dyka upp en del högklassiga saker till bra pris även där.

Så här såg byggstensboxarna ut. Lägg märke till texten ”Westvleteren XII” på de flaskor som såldes på detta sätt. Bilden länkad från Colruyts webbplats.

93000 ”byggstensboxar” á sex flaskor och två glas såldes för 25 euro stycket, så ungefär 2,50-3 euro per ölflaska beroende på hur mycket man anser glasen vara värda. Endast en box per kund tilläts och man var tvungen att ha en kupong som fanns i några belgiska dagstidningar dagen innan resp. samma dag som säljstart. Det blev rusning och de allra flesta boxar tog slut första dagen. Såvitt jag förstått så fick klostret 100% av intäkterna, d.v.s. det var ren välgörenhet (och förmodligen en skicklig reklamkupp) av Colruyt att sköta försäljningen. Jag bodde fortfarande i Belgien när detta inträffade, men läste inte belgiska tidningar, så jag var tyvärr inte med på detta köp.

Baksidan. Bilden länkad från vinbanken.se.

De flaskor som ingick i dessa boxar bar guldtexten ”Westvleteren XII” på ena sidan av själva flaskan och på andra sidan stod det ”Ad aedificandam abbatiam adiuvi”, vilket är latin och tydligen betyder ”jag hjälpte till att bygga klostret”. De flaskor som säljs på normalt sätt är omärkta, och namnet finns bara på kapsylen. För övrigt står siffran som ”12” snarare än ”XII” på de vanliga kapsylerna, se bilden längre ner i detta inlägg.

I slutet av 2012 sålde de ytterligare batcher internationellt, också i form av byggstensboxar. En stor del av dessa hamnade i USA (hittade en prisuppgift på $ 84,99 för en box), men med några månaders fördröjning hamnade även ett parti i Sverige, där flaskorna hanterades av importören Galatea. En del såldes till pubar och en del via en webblansering på Systembolaget i mars 2013.

Systembolagets godtycke slog åter till

Det syndiga och folkhälsoskadliga ölglas som enligt Systembolagets godtyckliga idéer utgjorde ett hot mot måtfullheten i marknadsföringen. Bilden länkad från Mankerbeer.

Denna lansering höll dock på att gå de svenska privatkunderna helt förbi, för Systembolaget vägrade att sälja byggstensboxarna. Tydligen inte för att de tror att 30-åriga kriget fortfarande pågår och därför vägrar att bidra till renoveringen av ett katolskt kloster, utan för att de hävdade att denna form av kombinationserbjudande strider mot alkohollagens krav på särskild måttfullhet vid marknadsföring (7 kap 1 §). I likhet med den infernaliska etikettcensuren som Systembolaget själv hittat på, handlade det här om en fullständigt godtycklig bedömning där de gjort en egen mycket skruvad tolkning av lagen. Att däremot skicka med kylmantlar med reklamtryck tillsammans med champagneflaskor går nämligen alldeles utmärkt – och har ofta praktiserats av bl.a. Veuve Clicquot. (Kanske tänker man sig för i sina bedömningar när man har med en internationell jätte som LVMH att göra?) Således anser inte Systembolaget att alla former av ”skicka med prylar” strider mot alkohollagen. Som sagt, godtycke utmärker väldigt ofta Systembolagets sätt att arbeta. Både kylmantlar och särskilt utformade ölglas är ju praktiska att ha när man ska konsumera dryckerna på det sätt de är avsedda för. Jag tycker att det är självklart att båda ska förekomma i vin- och ölbutiker, såväl statliga (så länge vi nu dras med dem) som fri. Att tycka att de utgör någon extrem form av marknadsföring är ju rent ut sagt trams. Nåväl, detta påhitt från monopolet gjorde att importören fick plocka isär byggstensboxarna för hand. Glasen hamnade förmodligen på restauranger. De som lyckades köpa på webblanseringen ska nog vara glada över att importören gjorde så här, för de hade ju kunnat sälja allt till restaurang istället och slippa krånglet. Det måste ärligt talat vara rätt glädjedödande att jobba för att svenska kunder ska få del av en unik lansering, och så drabbas av det bemötandet. Vilken detaljhandlare av öl som helst i hela världen skulle rimligtvis ha varit överlycklig att alls få tilldelning av denna unika öl!

Nåväl, vid webblanseringen var priset 125 kr/flaska och maximalt fyra flaskor fick bokas per kund. Enligt uppgift tog de 1488 flaskorna slut på ungefär 1,5 sekund. Jag vet att jag tittade på webbokningssidan vid denna lansering och på min dator stod den och blinkade mellan de oombedda omladdningarna, och med en ilsken röd felrad som kom och gick. Att försöka sikta på någon ”boka”-knapp var som förgjort med detta beteende. Det är faktiskt enda tillfället jag sett sidan bete sig så; tydligen ger horder av ölnördar på jakt en tyngre belastning av sajten än vi mer beskedliga – och fåtaliga? – vinnördar gör. 🙂 Eller så beror det på att många av de viner som säljs på webblansering ofta är betydligt dyrare och därför bara intresserar de mest inbitna/galna/överavlönade/rika bland vinnördarna, medan 125 kr/fl eller 500 kr för en maxranson trots allt var rimligt för en större andel av ölnördarna.

Världens bästa eller inte?

Jag nämnde inledningsvis att ölen anses vara mycket bra. På flera användarstyrda ölbedömningssajter har Westvleteren 12 under ett antal år rankats som ”världens bästa öl” eller åtminstone en av de allra bästa. Att vissa bedömningar påverkats av att det är en svåråtkomlig öl kan man såklart inte utesluta. De där sajternas bedömning har tveklöst bidragit till hypen runt ölen, och därmed gjort den ännu svårare att komma över (och dyrare på andrahandsmarknaden). I och för sig så produceras det här ölet inte i mikroskopiska mängder, särskilt inte jämfört med specialbatcher från mikrobryggerier, men i märkbart mindre mängder än de flesta övriga trappistölen, och efterfrågan är alltså stor. Bland de som vill ge intryck att de står på ”förnamnsbasis” med ölen brukar den för övrigt kallas ”Westy 12”.

I likhet med min inställning till bedömning av viner, tycker jag att det å ena sidan är meningslöst att försöka utse en enda öl till ”världens bästa”, eftersom det finns många olika ölstilar och preferensen för olika öl varierar ju. Å andra sidan tycker jag att det trots allt är meningsfullt att jämföra öl inom en någorlunda likartad stil, så det är kanske mer rättvist att säga att Westvleteren 12 normalt räknas som den bästa mörka trappistölen (i viss konkurrens med Rochefort 10 som är mycket lättare att få tag på), och att mörka trappistöl generellt hålls högt av många som tycker att öl gärna får vara något annat och mer hantverksmässigt än massproducerad ljus lager.

Eftersom jag inte provar öl med någon större regelbundenhet avstår jag från att svara på frågan om jag tycker det är världens bästa, och av samma skäl avstår jag från att ge det någon poäng. Vin poängsätter jag regelbundet på bloggen, men det var först efter flera år av regelbundet vinprovande, och via en enklare skala, som jag började poängsätta viner på Parkerskalan.

Mitt intryck

Westvleteren 12 kapsyl x2

Till vänster en Westvleteren 12-flaska med ”bäst före”-datum 21.03.17, d.v.s. buteljerad i mars 2014 (tre år innan), och till höger en med ”bäst före”-datum 18.04.10, d.v.s. buteljerad i april 2007. Jag har sett kapsyler där datumen varit mindre tydliga än så här, för stämpeln riskerar att gnuggas bort och den gamla stämpeln (höger) verkade ha en tendens att hamna med några siffror på kanten där den blir svårläsbar.

Jag passade på att öppna två flaskor av olika ålder, en buteljerad i mars 2014 och en buteljerad i april 2007. Åldern kan man läsa ut av ”bäst före”-datumet som finns stämplat på kapsylen (ifall det inte gnuggats bort eller några siffror är svårläsliga för att de hamnat mot mörk botten längs kapsylens rand). Datumet är för Westvleteren 12 tre år efter buteljeringen (samma för Westvleteren 8, medan Westvleteren blond har ett datum två år efter buteljering). Kapsylen innehåller alltså all information om ölen, eftersom inget står på flaskorna, om vi pratar om normala flaskor snarare än de som ingick i byggstensboxarna.

Westvleteren 12 glas 20140702

2014 till vänster och 2007 till höger. Glasen är rödvinsglas, men är i formen inte alltför olika de kupor som brukar rekommenderas till trappistöl.

Westvleteren 12, buteljerad i mars 2014

Tydlig och relativt stabil skumkrona. I grunden typisk maltig doft av mörk öl med rätt fruktiga toner av torkad frukt, fruktkaka/”plum pudding” och en del banan, samt en del mörk choklad. Mäktig och angenäm doft. Efter ett tag kommer mer trätoner fram i doften, nästan så jag associerar till ekfatskaraktär. Kraftig och ”mörk” smak med en del alkoholeldighet rakt igenom och viss sötma i attacken, återigen kaffe, mörk choklad, fruktkaka och torkad frukt, rätt tydlig syrlighet, lång eftersmak med alkoholeldighet och väl markerad beska (åtminstone för en beskakänslig person som jag) och viss pepprighet. Mycket matig och mäktig i stilen.

Westvleteren 12, buteljerad i april 2007

Skummar till lite vid upphällningen, men nästan inget av skummet stannar. (Jodå, det sa ”pfft” vid öppningen.) Klart annorlunda doft än det unga ölet med dominerande nötighet och oxidationstoner av det madeiriserade slaget, kaffe med en del kaffesump, och rätt tydlig ton mörk choklad. Efter ett tag känner jag mer kryddiga toner och mindre nötighet, och börjar associera till mjuk pepparkaka, förutom att lite av banantonen som fanns i det unga ölet också kommer fram. Det första doftintrycket var inte alldeles olikt ett riktigt gammalt (torrt) vitt vin med (väl mycket) oxidationstoner – men det säger kanske mer om mina doftreferenser – medan intrycket blir mer balanserat efterhand, och än mer komplext. Kraftig smak med rätt tydlig alkoholeldighet rakt igenom, rätt dominerande kaffetoner, kryddighet av peppar och milda kryddor, en del intryck av sötma av typen ”kaksötma”, karamelliserad ton och ett tydligt intryck av en mjuk kaka – kan det vara fruktkaka, mjuk pepparkaka, lite uppblött/doppad skånsk pepparkaka, eller kanske en liten bit pepparkaksdeg som man smakat i smyg fast man förmodades baka ut den, eller rentav allt detta i kombination. Avslutar med kaka, torkad frukt och viss beska. Matig och mäktig, efter att ha fått lite tid i glaset är den en mjukare uppenbarelse som har rätt.

Inledningvis tyckte jag bättre om 2014-glaset, men 2007:an tog sig efterhand och var faktiskt en större upplevelse och med lite mildare karaktär och mer avfilade kanter som också dolde alkoholen och beskan bättre i sin eftersmak. Med tanke på de ganska tydliga oxidationstonerna som dominerade är jag beredd att tro att lite kortare lagringstid än sju år ändå är att rekommendera. Det här var för övrigt min första kontakt med Westvleteren 12 med lite ålder. Ung Westy 12 har jag provat tidigare, men det var några år sedan.

Jag kan mycket väl tänka mig att det här ölet – som kanske mest är dömt att provas mot andra trappister eller andra mörka öl eller ”kultöl” för att se om det verkligen är bäst eller bara är överskattat – förutom till bl.a. kraftiga hårdostar passar utmärkt till chokladdesserter eller tunga frukt- och kakdesserter, t.ex. plum pudding.

Den som inte vill bege sig till klostret i Westvleteren efter tidsbokning eller shoppa på ”svarta marknaden”, men ändå vill prova ett öl som bör likna Westvleteren 12, kan prova St. Bernardus Abt 12 (tyvärr i beställningssortimentet med kollitvång, d.v.s. man måste köpa 24 flaskor om man köper via SB). Detta bryggeri ligger i byn Watou, en kort sträcka från Westvleteren, och bryggde tidigare (1946-1992) öl för Sint-Sixtusabdij i Westvleteren, och sålde det under deras namn. Bryggeriet är trots helgonnamnet ett kommersiellt bryggeri som startades som en ostfabrik i lokaler som lämnades av ett annat trappistkloster som 1934 flyttade från Belgien till Frankrike. 1992 skärpte munkarna reglerna för att använda trappistnamnet, för att undvika missbruk, och då fick bryggeriet i Watou inte längre använda klostrets namn eller kalla sitt öl för trappistöl. St. Bernardus-bryggeriet hävdar dock bestämt att det fortfarande är precis samma öl i flaskorna som tidigare. Jag har tyvärr inte provat de två 12:orna mot varandra, men det ska bli av någon gång.

Annonser
Det här inlägget postades i Öl, Belgien. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Westvleteren 12 – årgång 2014 mot 2007 av en legendarisk trappistöl

  1. auzine skriver:

    Vintomas!
    Kul att läsa om denna provning – efter några år i Belgien har även jag blivit svårt begiven på trappistöl. Man kan ju där lätt köpa en sexpack trappistöl, men då ingår det två flaskor Westmalle (en ljus och en mörk), istället för Westvleteren. Westvleteren har jag provat endast några enstaka gånger (alla tre varianterna), och tyvärr då inte mot någon annan öl. Visst är ölet bra, men jag har svårt att förstå hajpen. Tolvan är den kraftigaste och därför den som bäst passar min egen smak. Sint Bernardus är annars en gammal favorit även hos mig – den blåa Abt 12 tycker jag är bäst. Annars är det mest Chimay som korkas upp av mig – lätt att få tag på och då i de stora 75-cl-flaskorna – jag har ett tiotal årgångar på lager.
    /OW

  2. Johan Jergeus skriver:

    Just hemkommen med två sex-pack Westvleteren 12 och några St Bernardus Abt 12 kommer jag snart att få chansen att jämföra de två. Jag har naturligtvis provad båda på plats, men inte mot varandra. Jag inväntar ett bra tillfälle att genomföra ett blindest tillsammans med goda vänner. Återkommer med betyg sinom tid.

    Btw: Det var helt omöjligt att boka i förväg. Vi ringde flera hundra samtal, men det var alltid upptaget. När vi kom dit skyltade de tydligt att det inte fanns öl at köpa i den lilla butiken i visitor centre, men när vi ätit lunch hade de fått några pallar och vi hamnade nästan först i den långa kö som snabbt uppstod. Dra era egna slutsatser!

    • vintomas skriver:

      Är slutsatsen att man ska ha tur eller att de ”spelar ner” förväntningarna men att man oftast kan få tag på lite trots allt? Har annars hört att det brukade säljas blandpack med deras tre öl i butiken, inte rena sexpack med Westy 12 som du tycks ha fått tag på! Hoppas de kommer att smaka! I grund och botten tycker jag nog att de starkare versionerna av trappister mer är öl för den mörkare och kallare delen av året än för sommaren, men har man tolv finns det ju lite att ta av…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s