Riesling Grosses Gewächs & co 2005 med AuZone

För en tid sedan höll jag en provning på temat ”Riesling GG & co 2005” i AuZone. Det var alltså en horisontalprovning av torr tysk Riesling i bättre klass. Just beteckningen Grosses Gewächs, normalt förkortad till GG på etiketter och flaskor, används enbart av medlemmar i Verband Deutscher Prädikatsweingüter, VDP, som är en organisation för de tyska topproducenterna. Jag lade till ett ”& co” eftersom det finns viner i samma stil som inte använder GG-beteckningen.

Virrvarret av beteckningar för torra tyska viner och deras bakgrund

Tyskland har en officiell vinklassificering med ganska många olika nivåer. Kan man inte tyska kan det vara rätt komplicerat att stava sig igenom ord som Trockenbeerenauslese, men fördelen är att man får rätt mycket ledtrådar till hur vinet är om man lär sig de olika begreppen. Problemet är att det nuvarande systemet, som fick mycket av sin nuvarande form 1971, framför allt är anpassat efter halvtorra och söta viner, som var huvudprodukten vid denna tid. Vad som inte alls fanns i det tyska systemet är en officiell vingårdsklassificering. Det finns regler för vingårdsnamn, och själva vingårdsnamnen är officiellt fastställda, men alla vingårdar – bättre som sämre – har ett namn som man kan sätta ut på flaskan.

Visst kan man tala om att vinet är torrt genom att lägga till trocken (max 9 g/l restsocker för viner med bra syranivå), eller nästan torrt genom att lägga till halbtrocken (max 18 g/l, betyder alltså inte samma sak som Systembolagets fras ”halvtorr”). Exempel är Kabinett trocken eller Spätlese trocken.

Torra tyska viner började bli vanligare på 1980-talet, åtminstone bland en skara pionjärer, och under 1990-talet följde alltfler producenter efter, samtidigt som stilen för de torra vinerna utvecklades i kraftigare riktning. Detta ledde till att en del nya beteckningar vid sidan av vinlagstiftningen började användas, och flera olika regionala initiativ togs för att klassificera vingårdar.

De bättre tyska producenterna sneglade på Frankrike, dels på Bordeaux med sin klassificering på producent/château-nivå, och dels Bourgogne med sin vingårdsklassificering på nivåerna grand cru/premier cru/bynivå/regionalnivå.

Man lyckades dock inte riktigt hålla ihop initiativen nationellt, vad gäller beteckningar för torra toppviner från utvalda vingårdar. 1999 infördes i Rheingau beteckningen Erstes Gewächs (direktöversättning av ”premier cru”) som en regional officiell beteckning, byggd på en vingårdsklassificering. Kvalitetstillverkarnas organisation VDP kunde då inte använda samma begrepp, utan när de 2001 (principbeslut) och 2002 (kompletteringar) beslöt att införa en egen, ”privat” beteckning fick den heta Grosses Gewächs (direktöversättning av ”grand cru”) i övriga regioner än Rheingau. Denna beteckning är alltså förbehållen VDP-medlemmar. På nationell nivå har också den officiella beteckningen Selection införts, men blivit ett föga använt stickspår som helt verkar ignoreras av bättre producenter.

Den tidigare logotypen för Grosses Gewächs och Erste Lage, som de bästa VDP-vingårdarna kallades före 2012, d.v.s. den gällde 2005. Bilden länkad från weinkenner.de

Grosses Gewächs var alltså en relativt ny företeelse årgång 2005.

2002-2011 rådde egentligen viss förvirring, för logotypen för Grosses Gewächs är en etta och en stiliserad druvklase, d.v.s. en symbol som indikerar ”Erstes” (första) snarare än ”Grosses”. Vingårdarna som gav upphov till både Erstes Gewächs i Rheingau och Grosses Gewächs på andra håll kallades också för Erste Lage.

2012 införde VDP ett modifierat system, med både en högsta nivå och näst högsta nivå, som mer direkt likar det i Bourgogne.

VDP:s nuvarande klassificering från 2012

VDP:s kvalitetspyramid från 2012. Jag förklarar inte hela i texten utan enbart de två högsta nivåerna, tillämpade på torra viner. Bilden länkad från vdp.de.

De bästa vingårdarna kallas nu Grosse Lage, och de torra toppvinerna från dessa fortfarade Grosses Gewächs, eller med deras eget skrivsätt VDP.GROSSES GEWÄCHS. Logotypen innehåller nu bokstäverna ”GG” snarare än en etta. De senaste årgångarna har en del VDP-medlemmar i Rheingau också börjat kalla sina viner för Grosses Gewächs, i likhet med andra regioner.

Vingårdarna på den näst högsta nivån – som är nyinförd – heter Erste Lage, eller med deras skrivsätt VDP.ERSTE LAGE. De torra vinerna från dessa vingårdar heter VDP.ERSTE LAGE + har beteckningen Qualitätswein trocken. Erstes Gewächs kan de ju inte heta eftersom det är upptaget av en officiell beteckning i Rheingau, som fortfarande används av rätt många icke-VDP-medlemmar. Vi får se hur vanlig beteckningen blir. I Bourgogne finns det ju betydligt mer premier cru än grand cru, men jag undrar om det verkligen kommer att förekomma att man knuffar ner en vingård som hittills ansetts Grosses Gewächs-värdig till andra rangen och bara låter den vara Erste Lage.

Krångligt? Då har jag ändå hoppat över en del stickspår i utvecklingen, nya beteckningar för torra viner som inte är toppviner, och beteckningar för halvtorra och söta viner från klassificerade vingårdar, förutom de egna beteckningar som enskilda producenter håller sig med… Grundproblemet i alla länder verkar vara att man ständigt lägger till nya beteckningar, men nästan aldrig avskaffar de gamla.

Grosses Gewächs och lagring

Vid vilken ålder ska man då dricka dessa viner? Självfallet är det en fråga om tycke och smak, och påverkas av årgångskaraktären och den vinprofil som olika producenter framställer. Däremot är det en vanlig uppfattning att dessa viner inte bör lagras – eller mår bra av att lagras – lika länge som halvtorr och söt Riesling. Dessa viner är å andra sidan klart långlivade: en typisk halvtorr Spätlese når sin ”andra andning” med mer eller mindre fullt utblommad petroleum vid 10-15 års ålder, och om man lagrar flaskorna vettigt brukar 20-30 års ålder bara vara bra för de söta vinerna. Går vi tillbaka till de torra vinerna i GG-klass, vet jag att det finns tyska producenter som generellt gör lagringsdugliga viner som själva tycker att deras torra viner står på topp vid ca 8-10 års ålder. Därför tyckte jag att det kunde vara intressant att testa ett antal 2005:or nu, vid nio års ålder. Nämnas kan att jag ofta har intrycket att många som gillar vinerna dricker dem med bara 2-4 års ålder – de flesta börjar ju säljas redan ett år efter skörd – och tycker att det är länge att spara dessa viner till 5-6 års ålder. De flesta tyskar dricker själva (numera) sina inhemska viner (alldeles för) unga, men det finns ju ingen anledning att ta efter dåliga exempel.

2005 var för övrigt en mycket bra årgång som generellt gav bra koncentration och hög druvmognad.

Mitt intryck av vinerna och årgången

Överlag var jag mycket nöjd med vinerna! Ingen av de åtta vinerna visade upp några ”lagringsdefekter” eller föll ur på annat sätt (trots en torr och besvärlig kork i en flaska). Även om det fanns vissa skillnader i kvalitet och grad av utveckling, så tyckte jag att de var så homogena att mina bedömningar låg i det smala bandet 91 p – 93 p. Visst fanns det stilskillnader, där bl.a. Künstlers ”specialvariant” hade mest tyngd, men överlag var de förvånansvärt lika, särskilt i doften. Dominansen av citrusaromer var mycket stor, så det står så mycket ”citrus” och ”citrusskal” i noteringarna att det nog känns lite tjatigt att läsa dem, även om citrus och mineraltoner ger underbar friskhet åt vinerna. I smaken är de lite mer olika. Stilskillnaderna märks på sådant som hur mycket mineral- och kryddtoner respektive alkoholkänsla som finns i vinerna.

För övrigt så gillade jag 2005:an bäst på Christmann Idig-vertikalen några veckor senare, och den föll rätt mycket in i stilen som de övriga vinerna hade.

Eftersom 2005 är en årgång med stor druvmognad hade jag trott att aromerna skulle dra mer åt persika och tropisk frukt än de faktiskt gjorde. Alla visade upp vissa utvecklade toner, och visst fanns det inslag av petroleum på de flesta håll, men inte så mycket som väntat. Syran – som är viktig för både friskheten och lagringsdugligheten – var i åtminstone sex av de åtta vinerna riktigt bra, eller åtminstone klart godkänd.

Jag måste säga att vinerna överlag var lite ungdomligare och hade bättre spänst än vad jag hade trott. Av åtta viner tyckte jag att två (Künstler och Bürklin-Wolf) kändes så pass färdigutvecklade att jag tror att de skulle förlora på att ligga några år till, medan två (Breuer och Wittmann) faktiskt skulle vinna på mer tid. Så var det fyra som låg däremellan: mer eller mindre färdigutvecklade, men lär inte ta skada av något år till.

Jag fick intrycket att de flesta hade ungefär samma intryck som jag om hur vinerna tog sig, men några på provningen var trots allt inte övertygade om att nio år är en lämplig ålder. Men det är som bekant tillåtet att ha fel. 🙂

Det sammanfattande betyget från min del blir att 2005 är en årgång som på GG-nivån har klarat lagring mycket bra och överlag visar upp stor balans och friskhet. Det är trevligt att det fortfarande finns några flaskor kvar i källaren. 🙂

Mina omdömen om vinerna

Sedan det jag tyckte om de olika vinerna. Som provningsarrangör visste jag vad som fanns i respektive glas och provade alltså öppet. Först ett vin som vi provade på egen hand under genomgången:

A. Christmann Riesling QbA trocken 2005
Pfalz

Doft av citrus, citrusskal, kryddton, utveckling med petroleum och lite gummislang. Smak med citrus och citrusskal, rätt bra koncentration, rätt bra syra (inte så hög för en Riesling), kryddig, inte så lång eftersmak. Bra vin, hänger ihop, 86 p.

Detta är ju Christmanns enklaste vin, så det var faktiskt bättre än väntat. Men de gånger jag sparat Riesling på basnivån från bättre producenter så brukar de hålla rätt bra. En av de största skillnaderna mot de bättre vinerna nedan är faktiskt att de överlag hade högre syra och mer friskhet, trots att de är mer koncentrerade.

Huvudflighten:

Lägg märke till de dåvarande Grosses Gewächs (eller egentligen Erste Lage)-loggan på halsen hos de fyra flaskor som verkligen är Grosses Gewächs, nummer 4-6 och 8 från vänster. I nederkant på etiketten till flaska 1, den från Robert Weil, kan man se Erstes Gewächs-loggan, ett svart band med tre romerska bågar.

Robert Weil Kiedrich Gräfenberg Riesling Erstes Gewächs 2005
Rheingau

Doft av citrus, citrusskal, lite tropisk frukt – bl.a. ananas, kryddton, viss utveckling med petroleum. Relativt torr smak med citrus, citrusskal, kryddton, mineral, hög syra, friskhet, lång citrusfrisk eftersmak med mineral och grapefruktsbeska. Relativt fullt utecklad men inte trött. 92 p

0 bäst- och 4 sämströster, och blev utsedd till sämsta vin. Så uppenbarligen fanns det de som tyckte sämre om det här vinet än jag gjorde.

Georg Breuer Rauenthal Nonnenberg Riesling 2005
Rheingau, klassat QbA.

Doft av citrus, citrusskal, mineral, blommor, lite gröna och örtiga toner, lätt utveckling. Relativt torr smak (men inte helt torr), rejäl fruktkoncentration med citrus i massor, klart hög syra, mineral, lång härlig eftersmak med citrus, mineral och mint. Otroligt frisk, utvecklad men tål mer. 93 p

3 bäst- och 1 sämströst, inklusive min bäströst, och röstades därför fram som näst bästa vin.

Nonnenberg 2005 hade yngst doft av de provade vinerna, och var mest citrusdominerad. Tillsammans med Morstein 2005 det vin som jag tror har en lång livslängd framför sig. Trevligt att det fortfarande finns några flaskor kvar i källaren. 🙂 I likhet med övriga torra vingårdsviner från Breuer är alltså det här vinet klassat som ett enkelt Qualitätswein utan angivande av ”trocken”. I vissa årgångar förekommer det nämligen att vissa Breuer-viner hamnar på strax över gränsen 9 g/l, så de kör med en beteckning som funkar i alla årgångar.

Künstler Hochheim Hölle Riesling QbA trocken Goldkapsel 2005
Rheingau

Doft av citrusskal, tropisk frukt, tydlig rökton, rejäl aromkoncentration med lite fruktkaramell/citronkaramell, kryddton och petroleum. Relativt torr smak (men ej helt torr) med rejäl koncentration, en del alkoholkänsla, gult äpple, citrus, tropisk frukt, kryddor, lätt beska, fruktig eftersmak med kryddton. Klart imponerande med sin tyngd och koncentration, fullt utveckling, men inte lika bra balans som de övriga. 91 p

1 bäst- och 1 sämströst, inklusive min sämströst, vilket alltså innebar ”minst bra”.

Det här vinet hade tyngst doft av alla, och var något av ett ”annat djur”. Viner i den här ”extra allt”-stilen kan vara riktigt imponerande som unga, om de undviker alltför mycket alkohol och beska, med ska nog drickas yngre än annan Riesling GG.

Sedan en liten förklarande kommentar till vinet. Künstler har länge gjort två torra toppviner från vingården Hölle, där det här är det något dyrare och kraftigare, som under en lång följd av år har kunnat kännas igen på sin Goldkapsel. I början av 2000-talet var båda klassade som Auslese trocken, och det här vinet hette då Auslese trocken Goldkapsel. Sedan började Künstler använda Erstes Gewächs-benämningen, och då var det den ”vanliga” Hölle Auslese trocken som blev Hölle Erstes Gewächs. Eftersom Künstler samtidigt anpassade sig till VDP-synen att torra Auslese-viner för tydlighets skull borde undvikas, klassades detta vin om till ett Qualitätswein (QbA) trocken med Goldkapsel. Med det namnet var det inte uppenbart att det var ett lite dyrare vin än den vanliga Hölle Erstes Gewächs.

Vingårdsnamnet Hölle syftar för övrigt inte på helvetet, utan kommer från medelhögtyskans Halde som betyder ”brant sluttning”. Namnet är ju lite kul eftersom grannvingården heter Kirchenstück och vingården bortanför den har det likaledels kyrkliga namnet Domdechaney – snacka om namnkontraster.

Wittmann Westhofen Morstein Riesling Grosses Gewächs 2005
Rheinhessen

Doft av citrus, citrusskal, tropisk frukt, en del petroleum, kryddton och utveckling – ger ett ”allmänt fruktigt” intryck. Torr smak, mycket mineraldominerad attack, citrus i massor, klart hög syra, spritsigt intryck, viss eldighet, mineral, lång frisk eftersmak med mineral. Ungdomlig smak med stor friskhet och elegans, kan tåla mer lagring. 92 p

0 bäst- och 1 sämströst.

Emrich-Schönleber Monzingen Halenberg Riesling Grosses Gewächs 2005
Nahe

Doft av citrus, tydlig citrusskalston, någon vaniljton, citruskaramell, något utvecklade toner med en del petroleum. Efter hand i glaset dämpades vaniljintrycket och mer petroleum kom fram. Torr smak med citrus och mineral, hög syra, lätt grapefruktsbeska, kryddor, en liten aning alkoholkänsla och lång, fruktig eftersmak. Fin balans, fullt utvecklad. 92 p

4 bäströster, inga sämströster, således framröstat som bästa vin

Dönnhoff Niederhausen Hermannshöhle Riesling Grosses Gewächs 2005
Nahe

Doft av citrus, citrusskal, lite vanilj, utvecklade toner med en del petroleum. Torr smak med citrus, mycket mineral med stenigt intryck, lite viskös munkänsla, hög syra, lång eftersmak med citrus och lätt grapefruktsbeska. Fin balans, bra utveckling. 93 p

3 bäst- och 2 sämströster. För mig det näst bästa vinet.

I doften rätt lik Nahe-kollegan från Halenberg, men mer fruktig.

Bürklin-Wolf Forst Ungeheuer Riesling G.C. 2005
Pfalz

Doft av citrus, citrusskal, utvecklade toner med en del petroleum, kryddor, en del rökton. Relativt torr smak med mycket frukt och koncentration, lätt grapefruktsbeska, kryddig, OK syra, mycket lätt eldig, fruktig och kryddig eftersmak. Fullt utvecklad och bra, men inte helt perfekt balans. 91 p

1 bäst- och 2 sämströster.

Framstod i doften som mer utvecklad än grannvinerna, och syran var inte så hög som i de flesta andra.

G.C. är Bürklin-Wolfs egna beteckning för de torra toppvinerna, och de använder P.C. för de näst bästa. Initialerna påminner väldigt mycket om grand cru och premier cru, men står officiellt för ”Guradze Christian” respektive ”Peter Christian”, allt namn som förekommer i familjen.

Bassermann-Jordan Forst Kirchenstück Riesling Grosses Gewächs 2005
Pfalz

Doft av citrus, citrusskal, lite tropisk frukt, kryddton, lite utvecklade toner med petroleum – citrusdominerad. Torr smak med mycket mineral, viss grapefruktsbeska, bra syra, viskös, mycket lätt eldig, mineralisk eftersmak med lite mint och eldighet. Kraftig, utvecklad, bra. 92 p

0 bäst- och 1 sämströst.

Jämfört med Pfalz-grannen från Ungeheuer har det här vinet citrus i doften, och lite mer mineral och bättre syra i smaken.

ASi har skrivit om provningen hos AuZine och är mindre positiv till årgång 2005 än jag, och nog även till idén att lagra torr Riesling.

Annons