Tysk VM-Riesling på balkongen

Nu tar jag ett kort uppehåll i publiceringen av byprofilerna från Champagne för att ”lätta lite på trycket” i högen av normala provningsanteckningar som ligger och samlar damm. Här en provning på min balkong en solig afton för ungefär en månad sedan, och som dessutom passar in i det tema som jag hade tänkt mig på bloggen under året, utan att hittills riktigt leva upp till ambitionen om ett inlägg i veckan, nämligen Riesling.

Högsommaren i år karaktäriserades inte bara av värme, utan även av fotbolls-VM. Den brittiske spelaren Gary Lineker har en gång sagt att ”Fotboll är ett enkelt spel. 22 spelare jagar en boll i 90 minuter och till sist vinner alltid tyskarna”. Så blev det även denna gång, och av de matcher jag tittade på tycker jag att det såg ut som en välförtjänt seger. Segern ledde till att O., som har tyskt påbrå, hörde av sig och tyckte att vi snabbt skulle dra ihop en provning av tysk Riesling för att fira detta faktum. Eftersom min ribba för att prova Riesling ligger betydligt lägre än ett VM-guld tyckte jag att det var en utmärkt idé, inte minst eftersom jag under semestern hade installerat och oljat in ett lite bättre balkongbord än det usla lilla plastbordet som jag hade förut, och vädret var mycket lämpligt för att vara på balkongen.

Mario Götze sparkar in det tyska segermålet i finalen mot Argentina. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto av Marcello Casal Jr/Agência Brasil, 2014).

O. visste också att jag gillar mogna viner och undrade ”går det kanske att prova de tidigare VM-årgångarna?”. Årets vinst var Tysklands fjärde, så de år de har vunnit är 1954, 1974, 1990 och så 2014. Tyvärr är både 1954 och 1974 riktigt usla vinårgångar, 1990 är däremot en lysande årgång, och årgång 2014 är skörden ännu inte bärgad.

Beskrivningen av 1954 i referensverket Deutsches Wein-Archiv inleds för övrigt med den kärnfulla beskrivningen ”Das Weinjahr 1954 reiht sich in die verregneten Jahre 1913, 1922 und 1939 ein” – ”Vinåret 1954 sällar sig till de bortregnade årgångarna 1913, 1922 och 1939”. ”Undret i Bern” stannade tydligen i Schweiz, åtminstone vad gäller vädret. Adi Dassler må ha försett fotbollslandslaget med skor som kunde anpassas efter underlaget – och därmed fukten i terrängen – tack vare de påskruvade dobbarna, men icke hjälpte detta de stackars rankorna och druvorna i vingårdarna hemmavid.

Om 1974 läser vi att årgången i och för sig var bättre än 1972 (väldigt få årgångar har å andra sidan varit sämre än 1972), men klart sämre än 1971 och 1973, att skörden blev 38% mindre än 1973, och att i princip inget över Spätlese producerades, trots att de söta vinerna vid denna tid stod högt i kurs. Detta förklarar förmodligen varför jag inte kan påminna mig att jag någonsin druckit en tysk 1974, eftersom det mest brukar vara Auslese och uppåt som sparas, och så Spätlese från verkliga toppårgångar (t.ex. 1959). För övrigt följdes 1974 av två verkliga toppårgångar – 1975 och 1976 så någon anledning att sitta och tjuvhålla på de mediokra 74:orna fanns det nog inte.

VM-provning 20140724Av de fyra VM-årgångarna har det alltså hittills bara gjorts vin från tre, och endast bara 1990 stod att finna i källaren. Då tyckte jag att det kändes fullt rimligt att komplettera med grannårgångar, +/- 1 år. 1953 är i och för sig en utmärkt årgång, men någon måtta får det ju finnas på vad man letar fram till en balkongprovning. 1975 var däremot mer görligt som substitut för 1974, och en nyinköpt 2013 fick vara stand-in för 2014. När vi pratar om att ha med viner lite ålder så var det rätt självklart att genomgående sikta på viner med restsötma. Torra tyska 1975:or är för övrigt inte så lätta att hitta, eftersom det var först under 1980-talet som ett gäng tyska pionjärer började kvalitetshöja de torra vinerna.

Friedrich-Wilhelm-Gymnasium Graacher Himmelreich Riesling Auslese 1975
Mosel-Saar-Ruwer (vinregionen kortade 2007 av namnet till Mosel). Vinet etiketterat som sålt av Weingut Brogsitter i Ahrwiler, men anger trots det Friedrich-Wilhem-Gymnasium i Trier (Weingut Stiftung Staatl. Friedr.-Wilh.-Gymnasium), inte bara som producent utan buteljerare (Erzeugerabfüllung). En mycket ovanligt kombination.

Ljus gyllengul färg. Typisk utvecklad doft med petroleum och gult äpple, aningen kryddton och ”firne”, d.v.s. lite ”gammal” ton och mycket diskret botrytiston. Smaken är halvtorr minus med gult äpple, lite grapefruktsbeska, bra syra, lite kryddton och lite ”firne”intryck. Mogen men med fin balans. 89 p.

Var förmodligen redan från början en lättare Auslese med dagens mått, så som de framställdes på den tiden, och framstår med mognadstonerna som torrare. De övriga deltagarna underskattade rejält åldern på vinet (se nedan), vilket väl säger en del om hur bra det hade stått sig, trots att jag – som kände till åldern – hittade de typiska firne-tonerna som definitivt innebär 20+ års ålder.

Schloss Reinhartshausen Hattenheimer Wisselbrunnen Riesling Auslese 1990
Rheingau

Orange eller mycket djupt gyllengul färg, men utan bärnstenston. Doft med tydlig botrytis och djupa frukttoner med torkad aprikos och aprikospuré, apelsin, apelsinskal, en del kryddor, harmonisk utveckling med en del petroleum som är väl inbäddad i den övriga doften. Smaken är halvtorr+ (halvsöt) med apelsin, torkad aprikos, bra fruktkoncentration och hög syra. Ett vin med fin balans och kraft, och riktigt trevlig mognad. 92 p.

Det här var en fantastiskt fin Auslese med betydligt mer tyngd än den föregående, faktiskt mer än vad jag hade väntat, även när man räknar in att Rheingau normalt ger lite tyngre saker än Mosel på den söta sidan. Den tyska vinstilen blev hos topproducenterna mer koncentrerad under 1990-talet, det här känns mer som en modern än en äldre Auslese i tyngd. Det här vinet uppfyller förmodligen minimifordringarna för en Beerenauslese.

Kloster Eberbach Riesling Spätlese 2013
Rheingau, 119 kr på SB.

Ljusgul färg. Doft av persika, fläder, citrus, lite honung, sötaktigt intryck med klassisk parfymerad Rieslingdoft. Smaken är halvtorr(+), honung, grönt äpple, hög syra, frisk avslutning. Ung, 88 p.

Bra tyngd för en icke vingårdsbetecknad Spätlese till humant pris, gissningar på ung Auslese hördes runt bordet. Jag tror det är årgången som pratar, 2013 hade tydligen rätt mycket botrytis, men jag är förvånad över att syran var så hög. Det är vinet skulle nog må bra av utveckling, och syran i kombination med det grönäppliga intrycket indikerar att det nog lär kunna lagras länge om man är på det humöret.

Det tål att sägas igen, men den här producenten – som alltid har haft bra vingårdar – har förbättrat kvaliteten rejält de senaste åren, som jag konstaterade i höstas när jag provade flera av deras 2012:or. Enligt mina anteckningar så provade jag då 2012:an av denna Spätlese, men jag kan inte minnas att jag sett denna årgång i butik. Endera gick de direkt från 2011 till 2013, eller så fanns 2012:orna bara ett kort tag. I och för sig ska man inte vara förvånad över det, för det här vinet (som görs speciellt för den svenska marknaden) framställs av övermogna/ädelrötade druvor som de sorterar ut från vingårdar och druvor avsedda för torra viner. Årgång 2012 karaktäriserades av nästan total avsaknad av botrytis/ädelröta, så det är inte så förvånande om det inte fanns så mycket (eller inget alls) att sortera ut.

Två av deltagarna var inte införstådda med att det fanns ett årgångstema vid denna lilla provning, utan visste bara att det skulle bli tysk Riesling med anledning av VM-guldet. Det var mycket intressant att höra hur de resonerade kring vinernas ålder, och framför allt det första vinet. Den ene av dem tyckte att 1975:an påminde om hur 1990:or brukar vara, med mycket markerad syra i kombination med fin druvmognad. Den andre tyckte då att vinet väl inte var så gammalt, och funderade på en 2001:a, som också är en årgång med riktigt bra syra. Inget år äldre än 1990 hördes! Det har sagts förut och det tål att sägas igen, Riesling med restsötma är riktigt långlivade viner, särskilt på nivån Auslese och uppåt, och det är en sann fröjd att dricka dem med mognad. (OK, man lider inte alltför mycket när man dricker dem som unga heller…) Toppårgångar med riktigt bra syra är förstås extra långlivade. De senaste årgångarna som passar in i det mönstret är 2010 och 2012, för den som vill lagra upp sådant som är lättare att hitta nu för framtida bruk.

Annonser
Det här inlägget postades i Mosel, Rheingau, Riesling, Tyskland. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tysk VM-Riesling på balkongen

  1. Ping: German World Championship Rieslings | Tomas's wine blog

  2. O skriver:

    Kloster Eberbach Riesling Spätlese 2013 och systerviner Kabinett har blivit favoriter när de har serverats hos päronen och hos väninnan E. /O

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s