Tawny Port med AuZone

En återkommande decembertradition i vinföreningen AuZone är en provning av portvin med MW. I år var temat Tawny Port, d.v.s. de ljusare röda portviner som får sin karaktär genom längre och oxidativ fatbehandling i mindre fat. Denna fatbehandling skiljer dem från de mörkare röda portvinerna som endera buteljeras unga (Vintage Port) eller som ges ett antal år på större fat (Late Bottled Vintage). Tawny brukar framstå som lite sötare i profilen än Vintage Port & co p.g.a. mindre tanniner och mindre kryddighet, och kombinationen med lite knäckigare toner gör att de ofta används som dessertportviner. De är också utmärkta till allehanda ostar, inte minst blåmögelöstar. Även användning som aperitif förekommer. Tawny är drickfärdiga när de säljs, och eftersom stilen bygger på långvarig behandling så förbättras de inte av att lagras på flaska. Å andra sidan försämras de heller inte av att ligga något år i källaren.

Går man ovanför den enklaste nivån av Tawny är de betecknade efter ålder i stegen 10, 20, 30 och 40 år. Dessa består av en blandning av årgångar för att åstadkomma en konsekvent stil mellan buteljeringarna, och att få en blandning mellan mognadstoner (knäckiga toner, läder o.s.v.), frukt och en frisk och balanserande syra. Priset brukar vara ungefär proportionerligt mot åldern. Många tycker att det optimala nås vid 20-årig Tawny, d.v.s. att det sker en förbättring till den nivån, men att 30- och 40-åringarna är annorlunda snarare än bättre. Det finns också årgångsport i Tawny-stil, som oftast kallas Colheita, portugisiska för skörd. Av tre årgångsmärkta viner var det denna gång dock bara ett som faktiskt kallades Colheita.

Kvällens viner var:

Smith Woodhouse 10 Years Tawny
195 kr på SB

Ljusröd klar färg med tegelkant. Tyvärr en tydlig korkdefekt som i vanlig ordning blev värre efter hand, efter ett tag kanske vinet förtjänade något i stil med 70 p?

Osis med korkf*nskap, togs bort från omröstningen och gick förhoppningsvis i retur till monopolet. Glömde kolla, men jag tror det här vinet hade en sådan där kort och återförslutningsbar kompositkork. Jag kan inte minnas att jag någonsin tidigare drabbats av ett lika tydligt korkdefekt vin från en sådan flaska. Så min uppfattning är att de korkarna har en lägre risk för defekt än vanliga stora och solida naturkorkar.

Veiga Malvazia 15 Years (Henriques & Henriques)
Madeira, 199 kr på SB för en halvflaska

Mörk bärnstensfärg, närmast brun, med gul kant. Mörkast färg i flighten. Doft av valnötter, bränt och karamelliserat socker, torkade gula bär, kryddton, oljat mörkt trä, en del lösningsmedel och oxidationston. Doften ger både ett intryck av olorososherry och madeira. Smaken är söt med röda bär och fruktighet, bra koncentration, rätt kryddig, med valnötter och en lång kryddig eftersmak med röda bär. Med rödbärig smak än doft, bra ”punch”, 90-91 p.

2 bäströster.

Jorå, det var en madeira som hade smugits in som jämförelse! Visst fanns det madeiramarkörer här (och lite avvikande färg), men jag var inte ensam om att också hitta en del karaktär av oloroso, men även 1964:an (vin nummer 6) drog åt det hållet.

Fonseca 20 Years Old Tawny

449 kr i BS

Blekröd färg med tegelkant. Doft av hallon och snälla röda bär, torkade röda bär, lite läder, torkade citrusskal, oxidationston med volatil syra och lösningsmedel. På sätt och vis en ”lätt” doft, men också elegant och klart rödbärig. Smaken är söt, mycket rödbärig med fin bärkoncentration, bra syra, lite likörton, lätt alkoholeldig mot slutet, men fin elegans. 91 p, och poängen hade varit högre poäng om det inte varit för avslutningen.

4 sämströster. Antar att den lättare stilen inte gick hem hos dessa, själv gillade jag uppenbarligen det här vinet bättre än genomsnittsdeltagaren.

Graham’s 40 Years Old Tawny
1403 kr i BS

Rödaktig bärnstensfärg, gul kant. Doft med hasselnötter och valnötter, nötkaka, oljat ljust trä, torkade gula bär, tydligt inslag av röda bär, kryddton, lite volatil syra och oxidationston, blommighet. Smaken är söt och rödbärig med torkade gula bär, kryddton, valnötter och bra syra. Rätt elegant i stilen, 92 p.

1 sämströst.

Oiro da Gepa Reserva Particular 1982

Ljus bärnstensfärg, oklar. Doft med en del oxidationstoner av typen ”gammalt (vitt) vin som åldrats i flaskan”, d.v.s. en del bokna äpplen, sherry, madeira, men också torkad gul frukt, nöttoner och oljat mörkt trä. Söt smak med röda bär, en del gul frukt, nötter, kryddor, avslutar fruktigt och bra. Bättre smak än doften, som var lite muggig. 87 p

7 sämströster inklusive min, framröstad som sämsta vin bland de icke-defekta.

Taylor’s Very Old Single Harvest Port 1964
Enstaka flaskor kvar på SB för 1764 kr

Bärnstensfärg med gul kant. Kraftig doft av röda bär, karamellton, valnötter, torkade gula bär, lite läder, aningen bränt socker, tydliga toner av volatil syra och lösningsmedel, aningen inslag av olorososherry. Smak med söta röda bär, torkade röda bär, valnötter, massiv koncentration, läder, bra syra, lätt alkoholeldighet. Ett kraftpaket! 93 p.

6 bäströster inklusive min, framröstad som bästa vin i rätt hård konkurrens med nästa vin.

Kopke Colheita 1965

Mörk rödaktig bärnstensfärg med gul kant. Kraftig doft av röda bär, tydlig oxidationston med volatil syra, torkade röda bär, kryddton, läder och en del oljat trä. Smak med tydlig sötma, röda bär, rejäl koncentration, en del valnötter, kryddtoner, bra syra, lång fruktig eftersmak med bra kryddton. 92 p

4 bäströster, kom på andra plats i omröstningen.

För övrigt är de här vinerna inte bara goda och har mycket julanpassade aromer, utan är också trevliga att titta på:

Läs också Winepunkers intryck och vad JT skrev i AuZine.

Annons