Champagne 2002 med AuZone – fokus på större producenter

I slutet av november höll jag en provning i AuZone med champagne från årgången 2002, som är en årgång av högsta klass. Den här gången var provningens fokus större producenter, både champagnehus och några större kooperativ, medan inga enskilda småodlares champagner var med. Urvalet bestod av en blandning av ”vanlig” årgångschampagne, ”icke-prestige”, och några prestigechampagner, där de flesta var sådana som stannar på i sammanhanget rimliga prisnivåer.

Om årgången

Årgången 2002 karaktäriserades bl.a. av hög druvmognad, vilket innebär att de flesta champagner från den årgången har bra ”substans” och koncentration, men de brukar ändå ha bra syra och utmärkt balans. Det verkar finnas en rätt bred enighet kring att 2002 är den bästa champagneårgången under perioden 1997-2007, d.v.s. man måste gå till 1996 respektive 2008 för att hitta årgångar som är bättre. På nivån enskilda champagner finns det förstås fall där t.ex. 2004:or är bättre än 2002:or.

I champagnehorisontaler – provningar med många viner från samma årgång – kompliceras jämförelserna alltid en smula av att champagnerna degorgeras och släpps vid så olika tillfällen.

Om vi bortser från sendegorgerade versioner av champagner som släppts tidigare (Dom Pérignon P2, DT-versioner från Jacquesson o.s.v.) har de flesta ”sena” prestigechampagner från 2002 nu släppts, men inte alla. Cuvée Winston Churchill, Salon och Bollinger R.D. har alla dykt upp det senaste året. De ”usual suspects” jag kommer på som fortfarande saknas är Henriot Cuvée des Enchanteleurs (senaste årgång 1998, och så har 1999 släppts i specialversion på magnum, så vi får väl se om det blir någon 2000), Krug Vintage (hoppade från 2000 till 2003, eftersom den mognar snabbare) och de två vingårds-Krug, Lanson Noble Cuvée och Noble Cuvée Blanc de Blancs (senaste årgång 2000 för båda) samt Boizel Joyau de France (senaste årgång 2000). Således går det ännu inte att arrangera ”den ultimata prestigechampagneprovningen” med 2002:or, men jag ställer gärna upp som deltagare när det blir dags för en sådan. 🙂 Två kända prestigechampagner som det tyvärr inte finns någon 2002:a av är La Grande Dame och Charles Heidsieck Blanc des Millénaires.

Provade champagner

Vi provade åtta champagner, de övriga fick prova blint (flaskorna var täckta med aluminiumfolie) och fick därefter i vanlig ordning lägga en röst på bästa respektive sämsta vin innan flaskorna avtäcktes. Det var en 2-flaskprovning, men i ett fall (Bollinger LGA) blev det en magnum. Jag hörde inte något om flaskvariation för de sju där det var två olika flaskor.

Min slutsats från provningen är att årgången motsvarar sitt rykte både vad gäller kvalitet och stil. De flesta var klart bra och flera av dem visade upp rätt druvmogna aromer och matighet utan att det fanns någon brist på syra, mineral eller elegans. Två av champagnerna underpresterade relativt min förväntan, medan en överpresterade. En var mer utvecklad än väntat (men det är nog mest producentstil), medan flera av dem definitivt skulle må bra av mer tid i källaren.

Jacquart Mosaïque Millesimé 2002
Druvsammansättning 40% Chardonnay, 35% Pinot Noir, 25% Pinot Meunier. 432 kr i BS (vid provningen 430 kr), finns även i magnum för 873 kr.

Gul färg. Kraftig doft som är tydligt rökig med lite karaktär av bränd tändsticka, brödig och utvecklad, gula äpplen och annan gul frukt med antydan till tropisk frukt. Klart utvecklad stil! Smak med citrus, gult och grönt äpple, rätt bra koncentration, en del kryddton, en del mineral, hög syra och en lång citrusfrisk eftersmak med mycket mineral. Klart trevlig utveckling men kanske inte så komplex doft, frisk och balanserad smak. 89 p

2 bäst- och 2 sämströster.

Detta var den enda nyinköpta champagnen direkt från Systembolaget, och jag tycker det levererade klart bra.

Louis Roederer Vintage 2002
Cirka 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay.

Gul färg. Doft av persika, citrus inklusive citrusskal, mineraltoner med rök och brödighet, viss sherryton. Pinot-toner, fruktig men rätt utvecklad. Smaken är medelfyllig+ med bra koncentration, persika, rött äpple, en del kryddton med lite peppar, bra syra, fruktig eftersmak. Fruktig och rätt matig stil, schysst utveckling, riktigt bra! 91 p

1 bäströst.

Delamotte Blanc de Blancs 2002
100% Chardonnay.

Ljusgul färg. Doft med citrus, aningen fläder, grönt äpple, tydlig mineralton med kritighet. Relativt ung doft, mest citrusdominerad i flighten och en av två som framstår som klart unga. Smak med citrus, tydlig mineralton, grönt äpple, hög syra, mycket mineraldominerad eftersmak med en del ”stålighet”. Fortfarande ung, tydlig blanc de blancs-stil men lite endimensionell i smaken. 89+ p

1 bäst- och 7 sämströster.

Jag tyckte bättre om den här årgången när den var yngre, och eftersom Salon-Delamotte brukar göra långlivade champagner verkar det rimligt som att den har hamnat i en lite sluten fas. Men lite förvånad är jag ändå över hur den framstår, och några andra på provningen ställde sig tveksamma till om den verkligen skulle ”komma tillbaka”.

De Saint Gall Cuvée Orpale 2002
100% Chardonnay. Finns några ströflaskor hos SB för 751 kr, samt i BS för 801 kr.

Ljusgul färg. Rätt tydligt rökig doft med gult och grönt äpple, aningen rött äpple, annan mogen gul frukt, lite persika. Rätt kraftig doft, aningen fatintryck. Smaken är medelfyllig med citrus, gult äpple, tydlig mineralton med närmast sälta, hög syra, frisk eftersmak med citrus och mycket mineral. Ung, tål mycket mer. 91+ p

1 sämströst.

Jämfört med mitt tidigare intryck hittade jag nu mer mineral och mindre mogen frukt, men Orpale ligger ändå på den fruktiga snarare än strama sidan bland (prestige-)blanc de blanc-champagner.

Nicolas Feuillatte Palmes d’Or 2002
50% Pinot Noir och 50% Chardonnay? Finns i BS för 901 kr.

Relativt ljusgul färg. Doft med citrus, fläder, lite persika, en liten touche av tropisk frukt, godis- och blomtoner, mineral och lätt rökighet. Trevlig doft men med vissa lite ”enklare” aromer, en av två i flighten som framstår som klart unga. Smak av fläder, gult äpple, citrus, mycket hög syra, lätt beska, lite godistoner. Lite enkla aromer även om koncentrationen är rätt bra. Kanske kan den utvecklas, men framstår inte som ”på prestigenivå” för mig. 87-88 p?

7 sämströster inklusive min, och därför framröstad som provningens sämsta.

Det här är jättekooperativet Nicolas Feuillattes prestigechampagne. Jag har ärligt talat aldrig blivit imponerad av något från dem, men det här måste betraktas som klart underkänt för en prestige-2002:a. Jag hade förväntat mig att den skulle vara bättre. Det förekommer ibland att unga prestige-blanc de blancs i stram stil (t.ex. Salon) får låga poäng vid blindprovning eftersom de är så knutna, men jag tror inte att något motsvarande fenomen är hela förklaringen här. Men den kan säkert bli bättre med lagring. Det första intrycket direkt när jag öppnade den och snabbt provade en liten slurk för att säkerställa att inga flaskor var defekta var faktiskt mer likt en ung Dom Pérignon, men så tyckte jag verkligen inte när jag provade en full ranson med referenser runtomkring.

Dom Pérignon 2002
60% Chardonnay och 40% Pinot Noir.

Gul färg. Doften är tydligt rökig med lite bränd tändsticka, gult äpple, antydan till persika, mineralton, elegans och med viss utveckling. Smaken är medelfyllig+ med bra koncentration, persika, gult äpple, tydlig mineralton med sälta, hög syra, lätt kryddig, mycket mineralisk eftersmak. Fin balans och elegans, kan utvecklas mer, 93(+) p.

8 bäst- och 1 sämströster, och därför framröstad som provningens bästa.

En värdig representant för en toppårgång! Återigen bevisas att Dom Pérignon, trots de stora produktionsvolymerna, håller högsta klass i toppårgångar.

Drappier Grande Sendrée 2002
55% Pinot Noir och 45% Chardonnay.

Fylligt gul färg. Doft med persika, röda äpplen, en del bokna äpplen efter ett tag i glaset, tydlig brödighet, en del rökighet, en del utveckling och nyansering, fruktig med tydliga Pinot-toner men också utveckling. Smak av bokna äpplen, kryddton, en del persika, mineralton som kommer igenom de övriga aromerna, bra syra, eftersmak med bokna äpplen. Matig Pinot-stil, mer eller mindre fullt utvecklad. 91 p

9 bäst- och 4 sämströster.

Den mycket utvecklade stilen var uppenbarligen något kontroversiell, men också uppskattad av många. (I AuZone lyder uppmaningen normalt ”bäst just nu” vid omröstningen, så många premierar därför fullt utvecklade viner vid sin bäströst.) Förvisso var även Jacquart:en utvecklad i doften, men ingen annan champagne var lika utvecklad i smaken som Grande Sendrée. Jag måste säga att den var mer utvecklad än jag hade förväntat mig, men å andra sidan borde jag kanske inte vara förvånad att även Drappiers prestigechampagne – som detta är – utvecklas rätt fort. (Min producentbeskrivning av Drappier kan läsas här.) Drappier har generellt mycket ”sydlig Pinot” i sina champagner och är försiktiga med svaveltillsatsen, två faktorer som oftast ger en snabb utvecklingskurva.

Bollinger La Grande Année 2002
60% Pinot Noir och 40% Chardonnay. Magnum degorgerad november 2011.

Gul färg. Doft av moget gult äpple med röda äpplen, lite stekt äpple, lite bokna äpplen efter ett tag, honung, persika, en del fattoner. Nyanserade Pinot-toner med lite mognad, men inte så oxidativ. Smak av röda äpplen, persika, lite citrus, tydlig mineralton, bra syra, viss kryddton, äpplig eftersmak med mineral. Matig stil med Pinot-frukt, viss utveckling men kan helt klart utvecklas mer, 93+ p.

2 bäst- och 1 sämströster, inklusive min bäströst.

Man kan jämföra med min notering ovan med mitt intryck av en 75 cl-flaska jag öppnade på nyårsafton. Noteringen är dock från nyårsdagen, den sparades med champagne saver i kylskåp. Den överlevde nyårsfirandet eftersom den inte var kvällens enda champagne, utan serverades till en av rätterna vid middagen.

Bollinger La Grande Année 2002
Degorgerad juli 2011 (låg i den grön/vita kartongen).

Djup gul färg med lite mörkare toner. En rätt kraftig doft med gula och röda äpplen inklusive bokna äpplen, lantydan till röda bär och torkad frukt, lite peppar och andra kryddiga toner, samt ekfatstoner i bakgrunden. Medelfyllig++, bra koncentration av röda och gula äpplen inklusive bokna äpplen, rätt kryddig med peppartoner, bra syra, en del mineral, äpplig och kryddig eftersmak. Drickfärdig, 92-93 p.

Framstod som klart mer utvecklad än magnumen ovan, dessutom med mer kryddighet och mindre mineraltoner.

Winepunker var i vanlig ordning snabb med att skriva om provningen. Läs också vad JaJ skrev om provningen hos AuZine.

Annons