Domaine de la Romanée-Conti 2011

Romanée-Conti kors 20131116

I förgrunden vingården Romanée-Conti med det berömda korset. Längre bak ligger La Romanée och på sluttningen upp mot skogsbrynet allehanda premier cru- och village-vingårdar. Foto från november 2013.

I maj förra året ordnade importören Vinunic en provning av 2011:orna från Domaine de la Romanée-Conti, vilket var en mycket trevlig återkomst av en tradition som inleddes två år innan med en provning av 2009:orna. 2011 var en årgång som det trots allt fanns rimliga volymer av, till skillnad mot 2010. Därför blev det ingen provning i Vinunic-regi av DRC-2010:orna, utan den sagolika toppårången lyckades några av oss prova i egen regi.

Bourgogne 2011 i allmänhet

Jag tänkte börja med några ord om årgång 2011 i allmänhet i Bourgogne, innan jag går över till DRC-vinerna. 2011 var generellt ett rätt svårt år i Bourgogne, där det efter en tidig vår kom flera växlingar mellan varmt och kallt väder, åtföljt av en hel del regn och kraftiga stormar, och därefter en snabb mognad under senare delen av augusti. Côte de Nuits klarade sig dock bättre än Côte de Beaune från problem med röta, som var resultatet av det periodvis förekom värme i kombination med fuktighet.

Efter att vi varit bortskämd med två fantastiska årgångar på raken, 2009 och 2010, har vi i 2011 fått en årgång som bara är ”normalbra” och där de röda vinerna dessutom är lite hårda i stilen, och som jag ser det utan den fas av ungdomlig charm som många Bourgogner brukar visa upp. Dessutom finns det lite mer grönt inslag än vanligt i en del av vinerna. Jag måste därför erkänna att jag inte blivit alltför entusiastisk över de röda 2011:orna. Årgångarna 2006, 2007, 2009, 2010 och nu senast 2012, har för mig alla varit mer charmiga som unga och nysläppta på den röda sidan. 2008 var i mitt tycke också rätt hårda när de först släpptes, men redan året efter var det mer charmiga, något som jag inte tycker har hänt 2011:orna.

2011 är därför en årgång som behöver tid, och med tanke på deras påtagliga syra och lite framträdande tanniner, så tror jag att större viner ska ha minst 10 års ålder (2021+), de allra största förmodligen minst 15 år (2026+), för att ha ”kommit fram” med min smak. Ger man vinerna den tiden tror jag att de kommer att framstå som bra viner från en klassisk årgång, kanske lite som mogna 2001:or eller 2008:or, möjligen med lite mer gröna toner, som dock brukar vara betydligt lättare att acceptera eller rentav gilla tillsammans med klassiska mognadstoner.

Bill Nanson som skriver Burgundy Report har för övrigt en mycket bra årgångstabell för det något svårfångade Bourgogne, som för övrigt brukar stämma rätt bra överens med mina egna intryck. Han har gett 2011 en varningsmarkering för pyrazintoner, ”P taint”, vilket betyder överdrivet gröna toner, något som senast var ett problem på bredden i årgång 2004. (Av de röda årgångarna 2000-2012 är det bara 2004 och 2011 som har denna ”varningsmarkering” hos Burgundy Report.) Han påpekar dock i sin vintage viewpoint att 2011 inte alls visar upp lika mycket av dessa toner som 2004, men han kritiserar ändå många bedömare för att ha delat ut väl höga poäng till vinerna när de kom. Han själv har för övrigt sänkt årgångens totalbedömning till samma siffror som årgång 2007, som är en lite lättare och snabbmognande årgång, så de är väl i och för sig inte särskilt lika i profil. För övrigt påpekar Bill att inte alla störs av pyrazintonen, utan hans poäng är att om man vet att man är en av de som ogillar detta, bör man inte köpa röda 2011:or utan att ha provat vinet.

Man bör också notera att de vita 2011:orna däremot ger ett rätt varmt intryck, och har varit drickbara direkt. 2011 är alltså en årgång där vit och röd Bourgogne inte visar upp samma stil.

Jag kan också säga att på den röda sidan har jag hittills gillat 2012 betydligt bättre än 2011, men den årgången skriver jag mer om en annan gång.

Vosne-Romanée 20131116 vingårdar från höjden

De flesta grand cru-vingårdar i Vosne-Romanée sedda uppifrån höjden i november 2013. Jag använder T-korsningen som ligger strax till vänster om bildens mitt som referenspunkt. Utgående från den gäller: bortom (mot byn) och till vänster: Romanée-Saint-Vivant, som även fortsätter bortanför den lilla vägen, ändå mot bildens vänstra kant. Närmast hitom och till vänster: Romanée-Conti. Hitom Romanée-Conti, där vinranksraderna byter riktning från vertikal till horisontal, ligger La Romanée. (Richebourg ligger till vänster om Romanée-Conti och La Romanée och börjar ungefär vid bildens vänstra kant.) Till höger om T-korsningen, både hitom och bortom: La Grande Rue, som inte är så bred i horisontal ledd. Höger om La Grande Rue: La Tâche, som sträcker sig mot bildens högra kant. Den gröna del som ligger i träda, alldeles bortanför de två stolparna, ingår i La Tâche. Vinrankorna närmast i bild ligger i vingården Aux Champs Perdrix, som är klassad på village-nivån. Domaine de la Romanée-Conti är med bred marginal den största vingårdsägaren till de vingårdar som syns i bild, eftersom både Romanée-Conti och La Tâche är monopol och därutöver äger mer än halva Romanée-Saint-Vivant.

Sammanfattande intryck av DRC-2011:orna

Något som brukar sägas om DRC-vinerna är att de alltid brukar vara ”den perfekta sammanfattningen” av en årgång. D.v.s. vinerna visar upp årgångens stil, men gör det allra bästa av dem. DRC-2011:orna passar onekligen in på det talesättet, och visade tydligt upp en DRC-tolkning av 2011-stilen.

Vinerna framstod som unga och strama, i likhet med hur 2011:or brukar vara. Doften gav ett relativt svalt, mineraliskt och ”kalkigt/kritigt” intryck som indikerade att ett stramt vin var att vänta. Smaken följde också upp med en sval och stenig ton. Det fanns också lite gröna och ”stjälkiga” toner i vinerna, men intressant nog mindre gröna toner än vad som är typiskt för 2011:or. Lite mer om detta nedan.

Över lag var vinerna rena i sina aromer, och faten var verkligen snyggt hanterade. Jag tycker att vinerna visade upp mindre än vanligt av de animaliska toner som kan finnas i ung DRC, vilket gjorde att de bäriga tonerna var rätt framträdande, med framför allt körsbär och jordgubbar i varierande proportioner. Det betyder inte att vinerna var särskilt ”fruktiga” i betydelsen ”varm eller druvmogen stil”, utan bara att de bäraromer som fanns där blev lite mer framträdande i den totala arommixen.

Det första intrycket var att vinerna var mer lika varandra i doften än vad 2009:orna och 2010:orna är, men en viss skillnad i blommighet fanns där. I smaken skiljer de sig åt efter koncentration och nivå på tanniner, ungefär som de brukar, men för mig var Richebourg ovanligt nog mer ”smidig” än Romanée-Saint-Vivant.

Vinerna vann på luftning, som gav dem djupare fruktaromer och mer bärdominerad stil efter en del tid i glaset.

DRC:s Aubert de Villaine skriver varje år en rätt utförlig årgångskommentar som man kan läsa på deras webbplats. Här hittar man den för 2011.

DRC och ”gröna toner” – en liten utvikning

Som jag nämnde ovan har DRC-2011:orna faktiskt inte de utpräglade gröna toner som en del andra 2011:or visar upp. Att detta tål att påpeka beror på att DRC faktiskt oftast har ett lite grönt inslag.

Stilen på DRC-vinerna är nämligen klart traditionell, oavsett årgång, vilket betyder både en del gröna/stjälkiga och animaliska toner. Samtidigt är vinerna klart eleganta och polerade. Vinerna har också rejäl koncentration och ofta rätt mycket tanniner för att vara från Bourgogne, vilket förstärks av en hög andel nya fat, ofta 100% ny ek i flera av vinerna. Denna kombination gör att vinerna är riktiga långlagringsviner, som ofta mår riktigt bra av tid i källaren och att få utvecklade och mogna toner. Samtidigt visar DRC:er inte sällan upp en påtaglig charm när de är nysläppta, innan de går in i en mer sluten period.

Den traditionella stilen innebär bl.a. att stjälkarna finns med vid jäsning, i en proportion som anpassas till årgången. Detta är ursprunget till de gröna tonerna i vinet – ibland kanske mer i form av en örtig ton än vad man kan komma att tänka på när man hör begrepp som ”stjälkighet”. Denna ton finns även med i de årgångar där andra bra Bourgogneproducenter i ”modern stil” helt undviker gröna toner i sina viner. Sådana modernister brukar nämligen avstjälkar druvorna före jäsning, förutom att de i likhet med DRC undviker omogna druvor.

Denna gröna ton är alltså en del av själva aromprofilen i traditionella viner från Bourgogne och i bra årgångar integreras den mycket väl i de övriga aromerna. Lite ”skogiga” toner av undervegetation är ju något som verkligen inte skadar en mogen Bourgogne eller annan sval Pinot Noir.

Alltså: den gröna tonen hittar man nästan alltid i någon utsträckning i DRC:s viner, och så också i 2011:orna. Även om dessa toner är lite tydligare än i de föregående årgångarna (eftersom 2009 och 2010 båda hade kraftigare frukttoner i doften och generellt kraftigare doft), talar vi fortfarande om den vanliga ton som kommer från den traditionella vinmakningen. Således har DRC lyckats undvika att få särskilt mycket extra eller ”störande” gröna toner i sina 2011:or, vilket är mycket bra gjort. Jag återkommer därför till talesättet om DRC-vinerna som den perfekta sammanfattningen av en årgång!

Andra DRC-nyheter

La Tâche 20131116 i träda

En del av La Tâche sedd från vägen närmast ovanför, i november 2013. Det är inte ofta man ser en så här stor del av en grand cru-vingård i Bourgogne ligga i träda. Sannolikt var 2012 den sista årgången från den här plätten. Vi får hoppas att DRC har tänkt fortsätta med vinodling här, snarare än att gå över till, tja, rotsaker eller något annat. 🙂 Bildens perspektiv gör att andelen av vingården som ser ut att ligga för fäfot överdrivs.

Förresten, jag har lite dåliga nyheter för de som eventuellt samlar på DRC på dubbelmagnum och haft svårt att få tag på flaskor i de senaste årgångarna, med resultatet att det blivit störande mycket pengar över i plånboken. 😉 Vi fick nämligen veta på provningen att sedan årgång 2008 fyller DRC inte längre några viner på stora flaskor (tre liter/dubbelmagnum och uppåt), utan efter magnumformat tar det numera stopp. De sista större flaskorna innehöll alltså årgången 2007.

För övrigt misstänker jag att det kommer att bli ännu lite mer slagsmål om La Tâche-flaskorna från årgång 2013 och några år framåt. När jag tittade förbi vingårdarna i Vosne-Romanée i november 2013 saknades det vinrankor i en rätt stor plätt i La Tâche. Det såg heller inte ut som att de nyss ryckts upp, så jag gissar att årgång 2012 var den sista från den här plätten. Om de gar planterat om 2014 så börjar väl plätten producera vin igen tidigast 2017.

DRC 20140515 flaskor

Provningsanteckningar om DRC-2011:orna

Noteringarna är alltså från maj 2014.

Corton 2011

Doft av körsbär och en del jordgubbar tillsammans med allehanda andra röda bär: tranbär, lingon och röda vinbär. Därutöver lite lakrits, lite apelsinskal och en lätt vaniljton. I smaken hittar vi tranbär, moreller, tydlig syra och en mineralton tillsammans med medelkraftiga tanniner. Ung, i en lite stramare stil än tidigare årgångar, men utan att ha de tuffa tanninerna. 91(+) p

Échézeaux 2011

Doft av körsbär, jordgubbar, aningen apelsinskal, lätt kryddton, kritig mineralitet och lite rök. Smak med jordgubbar, mycket tydlig mineralton, bra syra och milda tanniner. Ung men med viss tillgänglighet. 92(+) p

Jämfört med Corton ger Échézeaux-2011:an ett ”lättare” intryck i doften och ett svalare intryck med mer mineral. Doften pratar i nuläget mer än smaken.

Grands Échézeaux 2011

Doft av körsbär, jordgubbar, lite örtiga/gröna toner, kritig mineralton, något slutet intyck. Smak av jordgubbar, körsbär, hög syra, medelkraftiga tanniner som är mer kännbara än i de flesta andra vinerna och ett stramt avslut. Ung och i lite tuff stil, 92+ p.

Tuffare och mindre tillgänglig än Corton & Échézeaux, i nuläget det hårdaste vinet av de sex som provades.

Romanée-Saint-Vivant 2011

Doft av körsbär, jordgubbar, lite örtiga/gröna toner, lite undervegetation, en kritig ton och lätt blommig. Smak av körsbär en tydlig mineralton, hög syra, märkbara tanniner, lång eftersmak med mineral. Ung och klart stram, smaken yngre än doften, bra substans, 93+ p.

Mer traditionell DRC-doft än de tre föregående vinerna. Stramare och mindre tillgänglig än vad RSV från DRC brukar vara som ung, d.v.s. visar sig inte riktigt från den elegant blommiga sidan utan det är årgångens lite tuffa och lagringskrävande sida som dominerar intrycket.

Richebourg 2011

Doft av jordgubbar och körsbär, kryddton, mineral, lite vanilj; ger ett relativt slutet intryck. Smak av mogna jordgubbar med tydlig mineralton, viss rondör och viskositet i smaken samt relativt märkbara medelkraftiga tanniner. Ung, 94+ p.

Richebourgen har en mer sluten doft än RSV:n, men en rundare smak och mer substans. I nuläget ger den faktiskt ett mjukare intryck än RSV-2011:an, vilket inte har brukat vara fallet med andra årgångar!

La Tâche 2011

Doft av körsbär, kritig mineralitet, kryddton, antydan till undervegetation; ger ett relativt slutet intryck. Smak av mogna jordgubbar och körsbär, rejäl koncentration, mycket mineralton och tydlig stramhet. Ung, i nuläget relativt sluten, mest substans, 95+ p.

La Tâche är i vanlig ordning det största av vinerna, eller annorlunda uttryckt: RSV-Richebourg-La Tâche förhåller sig som tripp-trapp-trull i koncentration och substans.

Övriga viner i samband med provningen

Vinunic 20140515 Roederer JadotUtöver DRC-vinerna fick vi två andra viner till menyn:

Louis Roederer Brut Vintage 2007
Champagne

Brödig, frisk smak med citrus och grönt äpple, bra syra. Trevlig utveckling, men ingen tungviktare i denna årgång. 89 p

Louis Jadot Meursault Genevrières 2009
Bourgogne, Chardonnay.

Mycket citrus, bra koncentration, bra syra, mineral, relativt tillgänglig i ”2009-stil”. 91 p

Vid en improviserad eftersits tillsammans med BLH hos HGN bjöds på ett söt vin som en trevlig avrundning:

Château d’Yquem 2004
Sauternes, i detta fall en halvflaska.

Doft av saffran, torkad aprikos, lätt ”klisterton” – klassisk Sauternes med lite utveckling. Smaken är ”normalsöt” med bra koncentration, åter torkad aprikos, bra syra, fin balans och viss utveckling. 93 p

Den här flaskan visade upp mer friskhet än den Yquem 2004 på halvflaska som jag provade någon månad tidigare, i det fallet en flaska från min egen källare.

Annonser
Det här inlägget postades i 2011, Bourgogne, Champagne, Chardonnay, Pinot Noir, Sauternes och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Domaine de la Romanée-Conti 2011

  1. Ping: Domaine de la Romanée-Conti 2011 | Tomas's wine blog

  2. Ping: Domaine de la Romanée-Conti 2012 | Vintomas blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s