Paul Blanck på Alsace vindag 2015

Grand Rue i Kientzheim, den gata där Paul Blanck återfinns (dock ej i bild). Bilden är länkad från Wikimedia Commons (foto Ralph Hammann, 2014).

Paul Blanck, som finns i byn Kientzheim, var en av de Alsaceproducenter som jag provade på Alsace vindag i slutet av januari. I och med detta inlägg är för övrigt årets inlägg om den provningen färdigskrivna. De övriga fem inläggen handlade om Marcel Deiss, Hugel, Albert Schoech, Dopff & Irion och Zind-Humbrecht.

Nåväl – åter till Paul Blanck som för övrigt har en svensk version av sin webbplats!. Per Warfvinge har på sin utförliga Alsacevinsajt också en särskild producentprofil för Paul Blanck där han omnämner Blanck som en av Alsace två globala ambassadörer. (Då antar jag att den andra har ett namn som börjar på H och återfinns i uppräkningen ovan.) För övrigt så besökte jag dem på plats 2008 och kan stämma in det Per W. skriver om trevligt och generöst mottagande!

Paul Blanck har 36 ha vingårdar, varav 26% i grand cru-lägen och 15% i andra vingårdslägen ”med bra namn”. Produktionen är på ca 220 000 flaskor per år.

Innehav finns i de fem grand cru-vingårdarna Furstentum (Riesling, Pinot Gris, Gewurztraminer och Pinot Noir), Mambourg (Gewurztraminer och Pinot Gris), Schlossberg (Riesling och Pinot Gris), Sommerberg (Riesling) och Winneck-Schlossberg (Riesling och Pinot Gris). Innehavet i Furstentum, som ger kraftiga viner, är lite av en signaturvingård för Paul Blanck.

Dessutom görs vingårdsbetecknade viner från vingårdarna Altenbourg (Gewurztraminer och Muscat), Patergarten (Riesling och Pinot Gris) och Rosenbourg (Riesling och Pinot Gris).

Sedan 1985 leds Paul Blanck av de två kusinerna Frédéric Blanck och Philippe Blanck.

Vinerna håller hög kvalitet utan att dra iväg alltför mycket i pris, och vinstilen är fruktig med bra koncentration.

Restsötma i Paul Blancks viner – och en skala 1-10 med egen tolkning

Ibland finns en del restsötma i Paul Blancks viner, men bl.a. Riesling är för det mesta rätt torr. Jag uppfattar alltså inte Blanck som en av de ”sötaste” bland de fruktiga producenterna.

Paul Blanck använder en skala 1-10 för att ange sötmaintrycket i sina viner, och detta anges tydligt på deras webbplats, så man kan ”spana” innan man köper. Jag är alltid positiv till att Alsaceproducenter sätter ut detta, även om man förstås kunde önska sig att de hade valt en och samma skala snarare än de 1-5, 1-9 och 1-10 jag har sett.

Jag hade inte noterat att Paul Blanck använde en sådan här skala när jag provade, så jag skrev ner mina intryck på skalan 1-9 som jag försökt använda på samma sätt för alla producenter. Jag blev då rätt förvånad när jag upptäckte hur höga siffror på skalan 1-10 de satt på viner som jag uppfattat som torra eller nästan torra! Mycket tyder dock på att de tillämpar sin skala 1-10 annorlunda än de flesta producenter som använder skalan 1-9, och att de låter siffran bli 2-3-4 för viner som är torra eller nästan torra, som hade hamnat på 1-2 på skalan 1-9.

Varför säger jag då det? Jo, jag kollade in hur de bedömt några av de viner som brukar vara de flesta producenters torraste, nämligen deras enklaste Riesling respektive deras Pinot Noir. Där finns bedömning på skalan 1-10 för många årgångar, men tyvärr inga analytiska data med restsötma. Deras bas-Riesling av årgångarna 2008-2014 har konsekvent bedömts med 2/10 eller 3/10, och det är ett vin som jag har bedömt som torrt när jag provat det. Ännu mer talande är deras två Pinot Noir:er, som nästan genomgående fått 3/10 (med bara en 2/10 och en 5/10)! Röda viner brukar ju nästan alltid göras torra. Vid en lite osystematisk genomgång på deras webbplats hittar jag faktiskt inte ett enda vin som de bedömt med 1/10.

Min slutsats är alltså att 1/10 hos Paul Blanck betyder ”elakt torrt” och inte används, 2/10 betyder torrt, 3/10 betyder torrt (i alla fall för Riesling och rött) eller nästan torrt och 4/10 betyder relativt torrt. Först från ungefär 5/10 börjar det bli aktuellt att använda beteckningen ”halvtorr” i normal svensk mening (5/10 hos Blanck borde motsvara ungefär 3 på skalan 1-9 när jag använder den).

I sammanfattning: många av Paul Blancks viner har för all del en del restsötma, men en del är torra, och vinerna är genomgående torrare än man kan tro när man läser deras egna vinbeskrivningar!

Svensk importör är Carovin. Hela det tillgängliga sortimentet finns i BS.

Provade viner

Auxerrois Vieilles Vignes 2010
184 kr i BS, sötmaintryck enligt Paul Blanck 3/10.

Doft av honung, mogna äpplen och lite stekta äpplen, lätt rökig och lätt utvecklad ton. Smak av citrus, hög syra, bra koncentration, lite melonfrukt och en fruktig eftersmak. Mycket trevlig, 88-89 p.

Mycket trevligt att se Auxerrois kallad för Auxerrois, eftersom de normalt etiketteras Pinot Blanc, men tråkigt att producenterna måste bryta mot appellationerreglerna för att ange innehållet i flaskorna. (Av någon outgrundlig anledning får man blanda Pinot Blanc och den kryddigare Auxerrois i fria proportioner och kalla blandningen för Pinot Blanc. Det finns totalt sett mer Auxerrois än Pinot Blanc i vingårdarna i Alsace, men det kan man inte utläsa av etiketten.) Detta är dessutom en av de bästa rena Auxerrois jag provat, men årgången spelar nog in – 2010 är verkligen trevlig!

Riesling Classique 2013
174 kr i BS, sötmaintryck 2/10

Doft av persika, fruktig doft. Torr smak med mycket citrus, lite persika, mineral, en hel del grapefrukt – även i eftersmaken. Stram, ung, 87-88(+) p.

Riesling Patergarten 2012
Sötmaintryck 4/10

Doft av persika, tydlig stenig mineralitet, mycket lätt petroleumton. Så gott som torr smak med mycket citrus, bra koncentration, hög syra och mineral. Relativt ung, 88-89 p

Pinot Gris Classique 2013
Sötmaintryck 4/10

Doft av mogen frukt, äpple, päron, lite rök och kryddton. Relativt torr smak (min uppskattning 2-3 på skalan 1-9), bra koncentration, frukt, bra syra, en del kryddton, fruktig eftersmak. Matig, 88 p.

Gewurztraminer Classique 2013
196 kr i BS, sötmaintryck 4/10

Doft med parfym- och litchitoner, men inte alltför ”explosiv” för en ung Gewurz, trevligt intryck. Smak med aningen restsötma (min uppskattning 2-3 på skalan 1-9), medelhög syra, fruktig, bra koncentration, frisk eftersmak. 88 p

Gewurztraminer Altenbourg 2008
Sötmaintryck 5/10

Doften är återhållet parfymerad med minttoner, honung, en del tropisk frukt. Smaken är relativt torr (min uppskattning 2? på skalan 1-9) med bra koncentration, mint, kryddton, lite tropisk frukt, lite ljunghonung. En elegant Gewurz-stil, 89-90 p.

Riesling Grand Cru Schlossberg 2011
Årgång 2010 finns i BS för 274 kr; sötmaintryck för 2011: 3/10, för 2010: 3/10

Doft med persika och druvmogen men elegant stil, stenig mineralitet. Smaken är relativt torr (min uppskattning 2 på skalan 1-9) med honung, persika, rejäl koncentration, mineral och bra syra. Eftersmaken är torr och mineralisk men ändå fruktig. 91-92 p

Pinot Gris Grand Cru Winneck Schlossberg 2008
Sötmaintryck 5/10

Doft av delvis boket gult äpple och lite honung. Smaken är nästan torr (min uppskattning 2? på skalan 1-9), mycket mineral, mint, citrus, rätt hög syra, kryddton med grapefrukt. Lite udda profil i smaken men trevlig, 89 p.

Gewurztraminer Grand Cru Furstentum Vieilles Vignes 2008
Årgång 2007 finns i BS för 292 kr, sötmaintryck 8/10

Doft med honung, kryddton, aromatisk olja, diskret utvecklade toner. Relativt torr smak (min uppskattning 2-3 på skalan 1-9) med honung, rejäl koncentration, kryddor, medelhög syra, en del tropisk frukt och lite stekt äpple. Framstår som relativt färdigutvecklat, 91 p.

Pinot Gris Altenbourg Vendange Tardive 2008
Sötmaintryck 7/10

Doft med päron, diskreta gröna toner och lite tropisk ton. Smaken är söt (normalt VT-söt) med päron, bra koncentration, bra syra och en del kryddor. 89-90 p

Riesling Grand Cru Furstentum Sélection des Grains Nobles 2007
Sötmaintryck 8/10

Doft med botrytis, kryddton, torkad frukt, mineral och honung – kanske ljunghonung? Smaken visar upp stor koncentration och typisk SGN-sötma (i tyska termer BA(+) men inte TBA-söt) med torkad gul frukt, lite kryddton, hög syra, citrus, honung, frisk eftersmak. Klart imponerande! 93 p.

Bonusanteckning

Ett ytterligare Paul Blanck-vin dök upp på en middag hos en kompis härom dagen, tydligen inköpt vid vårt besök där 2008, och serverades blint:

Riesling Grand Cru Sommerberg 2004

Gyllengul färg. Doft av mogen gul frukt, honung, en del torkad frukt, aningen mineral, en del petroleum och andra mognadstoner. Smaken är halvtorr (men nog lite under modern Spätlese-sötma, säg ca 4 på skalan 1-9) med gula äpplen, lite bokna äpplen, rätt bra syra (medel+), lätt kryddton och en lätt alkoholkänsla som indikerar att den inte är tysk. Fullt utvecklad men tål mer lagring, 90 p.

Jag gissade en Alsace-Riesling från slutet av 1990-talet, eventuellt en Vendange Tardive. Jag var faktiskt lite förvånad över att restsötman var så hög när det visade sig vara en Paul Blanck, för jag hade dels de (i mitt intryck) huvudsakligen torra Rieslingvinerna från den här provningen i huvudet, och dels uppfattar jag 2004 som en rätt syradriven och inte överdrivet druvmogen årgång. Å andra sidan är Sommerberg ett brant och solexponerat läge.

Annons