Épernay – centralort i Champagne

Diagram Épernay 201506Nyckelfakta

Ligger i: Grande Vallée de la Marne: Côteaux Sud d’Épernay
Vingårdar och druvsorter: 256,2 ha, varav 59,3% Chardonnay, 24,3% Pinot Noir och 16,3% Pinot Meunier.
Klassificering: ”Autre cru” (88%)
Känt för: staden som ligger mitt i champagneregionen, med många stora champagnehus inklusive Moët & Chandon, De Castellane, Mercier och Pol Roger.

Kartor

Kartan är länkad från Wikimedia Commons, och den geografiska informationen har sitt ursprung i OpenStreetMap. Det prickade vita området motsvarar vingårdarna, ljusgult betecknar annan öppen terräng, orange är bebyggelse, mörkorange är tät bebyggelse och grönt är skog.


Google-kartvy med byarna i området Côteaux Sud d’Épernay markerade. Premier cru-byn Pierry i gult och autre cru-byarna, inklusive Épernay, i orange.

Om man klickar på en by öppnas ett fält till vänster där det finns en länk till byprofilen.

Grannbyar

Runt själva staden
Åt nordväst: Mardeuil, ligger i Vallée de la Marne Rive Gauche
Åt nordnordväst: Hautvillers (premier cru), ligger i Grande Vallée de la Marne
Åt norr, bortanför Magenta: Dizy (premier cru), ligger i Grande Vallée de la Marne
Åt nordost: Aÿ (grand cru), ligger i Grande Vallée de la Marne
Åt sydost: Chouilly (grand cru), ligger i Côte des Blancs
Åt söder: Pierry (premier cru)

Runt skogsområdet väster om staden, som också ingår i kommunen
Åt sydost: Moussy
Åt söder: Vinay
Åt sydväst: Saint-Martin-d’Ablois
Åt väster: Boursault, ligger i Vallée de la Marne Rive Gauche
Åt norr: Vauciennes, ligger i Vallée de la Marne Rive Gauche
Anm: några av byarna på kartan, bl.a. Magenta, har inga vingårdar och därför inga byprofiler.

Vy över Épernay från Mont Bernon öster om staden. De Castellanes torn syns i bild. Vingårdarna i fjärran ligger i Grande Vallée de la Marne. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Sand, 2005).

Orten

Épernay ligger vid floden Marne, mellan några kullar på Marnes vänstra strand som bildas av bäcken Le Cubry. Kommunen Épernay har en yta av 2269 ha och 23 413 invånare (läge 2013). Invånarna kallas Sparnaciens respektive Sparnaciennes efter stadens latinska namn Sparnacum.

Épernay är den tredje största kommunen i departementet Marne efter Reims och Châlons-en-Champagne, och var den sjätte största i regionen Champagne-Ardennes (som 1 januari 2016 uppgick i den större regionen Alsace-Champagne-Ardennes-Loire). Folkmängden har efter en topp i mitten av 1970-talet (1975 fanns 29 677 invånare) haft en minskande tendens. Eftersom Épernay är sammanväxt med några grannkommuner är det sammanhängde stadsområdets invånarantal några tusen större än kommunen Épernays egen befolkning.

Épernay ligger centralt i vinregionen Champagne och har den näst största koncentrationen av stora champagnehus, efter Reims. Från början av 2000-talet har Épernay snyggat till innerstaden och blivit mer turistanpassat. Förutom champagnehusen finns här numera en bra koncentration av champagnebarer och champagne/vinbutiker, och ett restaurangutbud som är bra för en stad av denna storlek.

De flera stora champagnehus i Épernay ligger längs gatan Avenue de Champagne och dess sidogator.

Avenue de Champagne. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Michal Osmenda, 2012, ursprungligen från Flickr).

Gastronomi

Épernay har en restaurang med en stjärna i Guide Michelin (läge 2015), Les Berceaux, som också har en mycket trevlig och prisvärd bistro, Bistrot le 7. En ytterligare enstjärnig restaurang hittas några kommuner och ca 5 km bort i Vinay, i form av lyxhotellet Hostellerie La Briqueterie. En annan restaurang inne i Épernay som brukar få goda omdömen är La Grillade Gourmande, som tillsammans med fransk-thailändska Cook’in har Michelin-omdömet ”prisvärd meny”. Brasserie La Banque centralt inne i Épernay erbjuder ett stor urval av champagner på glas. La Fine Bulle är en kombination av champagnebar och champagnebutik.

Vingårdar i Épernay. Vingårdarna i förgrunden ligger väster om staden, och i bakgrunden syns Mont Bernon (med bebyggelse, vingårdar och skogsklädd topp), som ligger på östra sidan. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto sand, 2007).

Vingårdar

Vingårdarna i kommunen Épernay ligger på de kullar som flankerar staden på väst- respektive östsidan och består huvudsakligen av Chardonnay. Vingårdarna på den västra kullen, som är den större av de två, hänger ihop med dem i Mardeuil och Pierry. På den östra sidan ligger Mont Bernon, och vingårdarna på den kullen hänger ihop med dem i Chouillys västra delar.

Aktuell vingårdsareal (läge 2013 enligt siffror från CIVC) är 256,2 ha. Fördelningen på druvsorter är 152,0 ha Chardonnay (59,3%), 62,2 ha Pinot Noir (24,3%), 41,9 ha Pinot Meunier (16,3%) och 0,1 ha övrigt (<0,1%). 1997 var vingårdsarealen 128 ha. Det finns 163 vingårdsägare (exploitants) i kommunen.

Champagnehus som utnyttjar vingårdar i kommunen inkluderar Bollinger, Moët & Chandon, Roederer och Taittinger.

Vingårdslägen och vingårdsbetecknade champagner

  • Le Clos l’Abbé ligger väster om Épernay. Hubert Soireau producerar en vingårdsbetecknad champagne på 100% Chardonnay (som fatbehandlas) från en liten plätt på 0,14 ha i denna vingård. Hubert köpte vingården 2003, planterade rankor 2004 och lanserade de första flaskorna 2012. Vingården finns omnämnd på 1600-talet i dokument från klostret Saint Martin i Épernay.
  • La Croisette, en vingård med viss andel kalksten. Leclerc Briant i Épernay ägde tidigare 0,60 ha i läget, med enbart Chardonnay, och släpper fortfarande vingårdsbetecknade champagner från den i sin Les Authentiques-serie. Köptes av Roederer 2012, i likhet med Leclerc Briants övriga vingårdsinnehav.

Övriga vingårdslägen i Épernay inkluderar bl.a. Les Frileux, Les Hautes Justices och Les Toulettes .

Champagneproducenter

Stora champagnehus, medlemmar av Union des Maisons de Champagne

  • Alfred Gratien (NM), ett mindre champagnehus av hög klass som idag ägs av Henkell & Söhnlein. Karaktäristiskt för Alfred Gratiens champagner är jäsning i små begagande ekfat (gäller alla viner) och att de inte genomgår någon malolaktisk jäsning. Produktionen är idag blygsamma 250 000-300 000 flaskor per år, från ca 55 ha vingårdar, varav det egna innehavet utgörs av 1,56 ha i Côte des Blancs. Prestigechampagnen heter Cuvée Paradis och består av en majoritet av Chardonnay tillsammans med Pinot Noir och Pinot Meunier. Den var tidigare årgångslös, men övergick till att bli årgångsbetecknad från och med releasen av årgång 2006. Det finns även en Cuvée Paradis Rosé. När den långvarige (sedan 1966) källarmästaren Jean-Pierre Jaeger 2009 lämnade över jobbet till sin son Nicolas Jaeger släpptes en särskild Cuvée Passation med basårgång 2002. Alfred Gratien är medlem av organisationen Les Artisans du Champagne, vars övriga medlemmar är högkvalitativa småodlare snarare än champagnehus.
    Historik
    Huset grundades 1864 av Alfred Gratien. Han skapade samma år, 1864, också en firma för produktion av mousserande vin i Saumur i Loiredalen, där han senare fick en kompanjon från Alsace, Jean-Albert Meyer. Gratiens Champagne- och Saumur-firmor har hela tiden fortsatt att ha samma ägare, och det var Saumur-firman som var det större moderbolaget i konstellationen. Alfred Gratien dog 1885, och Saumur-firman döptes 1896 om till Gratien & Meyer efter att Gratiens änka tog in Meyer som affärspartner. Jean-Albert Meyer efterträddes 1932 av sin son Albert-Edmond Meyer, som i sin tur efterträddes av svärsonen Eric Seydoux 1965. Namnet på Saumur-firman, d.v.s. moderbolaget, blev senare Gratien, Meyer & Seydoux, och Erics söner Alain och Gérard Seydoux tog över firman 1992. Seydoux-familjen sålde 2000 till Henkell & Söhnlein, en tysk producent av Sekt, tog över som majoritetsägare (och återställde namnet på Saumur-verksamheten till Gratien & Meyer). Jobbet som källarmästare hos Alfred Gratien i Champagne har gått från far till son i familjen Jaeger sedan 1905, d.v.s. under både Gratien-Meyer-Seydouxs ägande och under Henkells dito. Sedan 2009 är det Nicolas Jaeger som har jobbet.
  • Besserat de Bellefon, ett hus som idag ägs av Lanson-BCC. Deras olika Cuvée des Moines har lite lägre tryck än normalt (4,5 snarare än 6,0 atm övetryck) och mindre bubblor, och är därför ”krämigare”. Vinerna genomgår inte malolaktisk jäsning. De marknadsförs som restaurang- eller måltidschampagne med en krämig mousse, som ska passa att dricka till en hel måltid. Besserat de Bellefon har 25 ha egna vingårdar, huvudsakligen i Marnedalen, vilket förklarar att Brut-cuvéen innehåller relativt höga 45% Pinot Meunier. Utöver den ursprungliga Brut utökades Cuvée des Moines-sortimentet med en rosé 1972, en Blanc de Blancs 1999, en årgångschampagne 2007 (då årgången 2002), och en Extra Brut 2009. 2013 skapades en jubileumscuvée vid namn B de B (syftar på husets namn, ej blanc de blancs) som är tänkt att visa det bästa huset förmår.
    Historik
    Huset grundades 1843 i Aÿ, och grundaren Edmond Besserat kom från Hautvillers. Hans barnbarn Edmond Besserat gifte sig 1920 med Yvonne de Méric de Bellefon, som är ursprunget till de Bellefon-delen av namnet. 1930 skapade Victor Besserat (ett annat barnbarn) en cuvée som var tänkt att passa att dricka till en hel måltid, på uppdrag av Paris-restaurangen La Samaritaine de Luxe. Detta är den ”krämigare” champagnen med lite lägre tryck och mindre bubblor som senare gavs namnet Cuvée des Moines. Samma namn har även använts på senare tillkomna cuvéer. Besserat de Bellefons marknadsföring fokuserar alltjämt alltjämt på profilen som restaurang/måltidschampagne. 1991 köptes Besserat de Bellefon av företaget Marne & Champagne, som leddes av Gaston Burtin (1900-1995). 2006 köptes av Marne & Champagne av Boizel Chanoine Champagne (BCC), som sedan 2010 heter Lanson-BCC. Under Lanson-BCC ingår Besserat de Bellefon i företaget Maison de Burtin.

Boizels anläggning på Avenue de Champagne. (De Venoge håller hus på vänstra sidan av samma gård, men ska flytta under senare delen av 2015.) Bilden länkad från Wikimedia Common (foto Fab5669, 2014).

  • Boizel, ett hus som ägs av Lanson-BCC (där de utgör B:et), men med familjen Roques-Boizel vid rodret. De har 6 ha egna vingårdar. Prestigecuvéen heter Joyau de France och tillkom i årgången 1961. Blanc de blancs-versionen Joyau de Chardonnay tillkom i årgång 1989 och Joyau de France Rosé i årgång 2000. Utmärkande för Boizel är att prestigechampagnerna säljs med hög ålder. Joyau de France 2000 lanserades 2014, efter 12 år på jästfällningen.
    Historik
    Huset grundades 1834 i Épernay som Boizel-Martin av Auguste Boizel och hans fru Julie née Martin, och 1871 blev namnet Boizel Père & Fils efter att sonen Edouard Boizel kom in i firman. Efter René Boizel, grundarens sonsonson, togs huset 1972 över av hans dotter Evelyne Roques-Boizel och hennes man Christophe Roques. 1994 slog de sig ihop med Chanoine Frères och Champenoise des Grands Vins, en företagsgrupp bildad 1991 av Bruno Paillard och Philippe Baijot, och bildade Boizel Chanoine Champagne. Detta företag är från 1996 ett börsnoterat bolag, men de tre grundarfamiljerna äger fortfarande 80% av kapitalet (vid slutet av 2014). Senare har ett antal andra champagnehus köpts, och företagsnamnet är sedan 2010 Lanson-BCC. Familjen Roques-Boizel, som äger 17% av kapitalet i Lanson-BCC, leder fortfarande Boizel. Boizels första blanc de blancs producerades i årgången 1929.

De Castellanes torn, som är ett av de tydligaste landmärkena i Épernay. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Sand~commonswiki, 2006).

  • De Castellane, ett hus som idag ägs av Laurent-Perrier. De Castellanes flaskor känns igen på det röda andreaskorset på etiketterna, och deras anläggning känns igen på det 66 m höga tornet, som är ett tydligt landmärke i Épernay. Det är ett av få stora champagnehus som inte har någon prestigecuvée, utan toppen i sortimentet utgörs av deras årgångschampagne.
    Historik
    Huset grundades 1895 av vicomte Louis Boniface Florens de Castellane (1865- 1931) som Vicomte de Castellane. De Castellane hade redan från början ett rött andreaskors som symbol. 1907 köptes Vicomte de Castellane av Union Champenoise, grundat 1884 (som dotterbolag till Bouvet-Ladubay i Saumur, en firma för mousserande viner som hade grundats 1850) och lett av Fernand Mérand. Detta hus producerade då champagne under tre märken: Union Champenoise, Fernand Mérand & Cie och Vicomte de Castellane. Union Champenoise fanns sedan 1889 nära Avenue de Champagne där de Castellane fortfarande finns, och hyrde inledningsvis källarutrymme av Mercier. Vid en utbyggnad 1904 tillkom det karaktäristiska 66 m höga tornet, som inledningsvis alltså bar texten Union Champenoise. Fernands son Alexandre Mérand hade grundat ett eget champagnehus 1927, och köpte Union Champenoise 1936, som under hans ledning bytte namn till de Castellane (Vicomte-delen av namnet slopades). Efter Alexandre Mérands död 1970 togs ledningen av huset först över av hans dotter Francine Augustin (en period då det inte gick så bra för de Castellane), och från 1983 av hans barnbarn Hervé Augustin. En av Alexandre Mérands döttrar, Claude Mérand, gifte sig med Bernard de Nonancourt, chef och ägare till Laurent-Perrier. 1999 blev de Castellane en del av Laurent-Perrier-gruppen. Efter Laurent-Perriers köp av Château Malakoff (se nedan) 2004 produceras de olika Malakoff-varumärkena tillsammans med De Castellane.
  • Charles Mignon (NM), även känt som Charles Mignon-Léon Launois, är ett litet champagnehus. De egna vingårdarna (6 ha) finns i Chouilly i Côte des Blancs och i Marnedalen.
    Historik
    Huset grundades 1995 av Bruno Mignon och hans fru Laurence, dotter till Louis Tollet. Huset är sedan 2003 medlem av UMC, samma år som de köpte champagnehuset Léon Launois.

    Förutom under namnet Charles Mignon säljs champagnerna även under varumärkena:

    • Léon Launois (NM), som har en bakgrund från Le Mesnil-sur-Oger innan märket köptes av Charles Mignon.
    • Louis Tollet, uppkallat efter en känd restauratör i Champagne som hade sin storhetstid på 1950-talet.
    • Fiévet Comte de Marne
  • Château Malakoff är ett hus som idag ägs av Laurent-Perrier, och där produktionen sker samordnat med De Castellane. Själva slottet med detta namn ligger i Oger, men firman finns i Épernay.
    Historik
    Champagnehuset Château Malakoff skapades 1977 när familjen Trouillard köpte huset Beaumet (grundat 1878, hade flyttat från Pierry till Châlons-en-Champagne i början av 1900-talet). 1981 köpte de även Oudinot (grundat i slutet av 1800-talet av Jules Edouard Oudinot i Avize, säljare var Marcel Oudinot) och Jeanmaire (grundat 1933 av André Jeanmaire i Avize). 2001 byggdes ett nytt presshus i Oger. 2004 tog Laurent-Perrier som ägare av Château Malakoff. Vid köpet ägde Malakoff 60 ha egna vingårdar, varav 34 ha grand cru och 20 ha premier cru. Produktionen sker i samma anläggningar som De Castellane. 2009 sålde Laurent-Perrier den tidigare Malakoff-anläggningen inne i Épernay till Gosset.

    Champagnerna säljs under varumärkena:

    • Jeanmaire
    • Oudinot
    • Beaumet

Staty av Dom Pierre Pérignon utanför Moët & Chandon i Épernay. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto av Michal Osmenda, 2012).

  • Dom Pérignon produceras av Moët & Chandon och är ett varumärke ägt av LVMH, men profileras ofta som ett eget hus. Sammansättningen av den vita Dom Pérignon är runt 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir med en årgångsvariation från ungefär 40%/60% till 60%/40%. Dom Pérignon är helt oekad, men många brukar ändå hitta toner som vanligen förknippas med ekfatskaraktär. (De fat som användes för länge sedan fasades ut mellan 1959 och 1964.) Produktionen är mycket stor, betydligt större än för någon annan prestigecuvée, och branschuppskattningarna (LVMH håller de exakta siffrorna hemliga) ligger på flera miljoner flaskor per år. Trots volymerna håller Dom Pérignon mycket hög kvalitet, särskilt i toppårgångarna. Även om Dom Pérignon har bra koncentration är det oftast inte en av de kraftigaste prestigecuvéerna, utan har lite mer fokus på elegans och mineralitet, med relativt konsekvent stil mellan årgångarna. Med lite extra tid i flaskan brukar det komma fram rätt tydliga rostade toner, och med högre ålder en del toner av torkat trä. Det finns också en Dom Pérignon Rosé som görs med blandningsmetoden, d.v.s. tillsats av rödvin. Första roséårgången var 1959. Rosén drar mer åt det kraftiga hållet, och i den mån den inte har Bourgogne-lika toner från början, får den det efter lite lagring. Dom Pérignon som legat längre tid på jästfällningen såldes tidigare under beteckningen Œnothèque, men från årgången 1998 (1995 för rosé) byttes namnet till P2, som står för plénitude 2, vinets andra mognadsfas. En skillnad mot vanlig Dom Pérignon är att Œnothèque/P2 försluts med naturkork när den ligger på jästen, snarare än kronkapsyl. Namnbytet till P2 öppnade för en lansering av ännu äldre varianter under beteckningen P3. På Œnothèque/P2 anges degorgeringsår på baksidesetiketten. Aktuella årgångar (2015) är: Dom Pérignon 2005, Dom Pérignon Rosé 2004, Dom Pérignon P2 1998 och Dom Pérignon Rosé P2 1995. Existerande årgångar är (V= vit, R = rosé): 1921 V, 1926 V, 1928 V, 1929 V, 1934 V, 1943 V, 1947 V, 1949 V, 1952 V, 1953 V, 1955 V, 1959 V+R, 1961 V, 1962 V+R, 1964 V+R, 1966 V+R, 1969 V+R, 1970 V, 1971 V+R, 1973 V+R, 1975 V+R, 1976 V, 1978 V+R, 1980 V+R, 1982 V+R, 1983 V, 1985 V+R, 1986 R, 1988 V+R, 1990 V+R, 1992 V+R, 1993 V+R, 1995 V+R, 1996 V+R, 1998 V+R, 1999 V, 2000 V+R, 2002 V+R, 2003 V+R, 2004 V+R, 2005 V, 2006 V.
    Historik
    Champagnen Dom Pérignon är döpt efter munken Dom Pierre Pérignon, som verkade i klostret i Hautvillers. Första årgången var 1921 – en toppårgång i Champagne och många andra europeiska länder – och det var en ”vanlig” årgångs-Moët & Chandon med extra ålder som tappades om på den karaktäristiska 1700-talsflaskan. 1921:an lanserades 1936. Först på 1940-talet började Dom Pérignon framställas direkt i sin flaska. Varumärket tillhörde från början champagnehuset Mercier, som vid denna tid också ägde klostret i Hautvillers, men övergick 1927 i Moët & Chandons ägo, tydligen som en bröllopspresent. (Mig veterligen producerade Mercier aldrig något vin under namnet.) Tidigare angavs druvornas ursprung i broschyren som följer med flaskorna. Exempelvis anges för Dom Pérignon 1990 att den innehåller Chardonnay från Chouilly (Le Mont-Aigu), Cramant (Les Buissons) och Le Mesnil-sur-Oger (Les Joyettes), och Pinot Noir från Aÿ, Bouzy och Hautvillers. Eftersom LVMH köpt en hel del vingårdar sedan dess, där de bästa lär ha använts för att öka produktionen av Dom Pérignon, är ursprunget idag förmodligen bredare. Chefsvinmakare sedan 1990 är Richard Geoffroy, som är den som är mycket förtjust i begreppet plénitude. De två mest berömda icke-existerande årgångarna av Dom Pérignon måste för övrigt vara 1957, som serveras i James Bond-filmen On Her Majesty’s Secret Service, följd av 1946, som Ian Fleming har med i Bond-boken Moonraker

    Bloggpost om en vertikalprovning av Dom Pérignon med Richard Geoffroy (2012).
    Mer om munken Dom Pierre Pérignon och hans insatser för vinmakningen i Champagne.
  • Gosset, ett högkvalitativt medelstort champagnehus. Champagnerna karaktäriseras av hög syra (ingen malolaktisk jäsning för alla cuvéer utom en), ett visst inslag av oxidation och låg dosage, vilket sammantaget ger en stram och långlivad stil. Sortimentet startar med den årgångslösa Excellence, den enda cuvéen som genomgår malolaktisk jäsning. Den likaledes årgångslösa Grande Réserve är ett steg upp och är mer ”Gosset-typisk”. Grand Rosé brukar få mycket bra omdömen. Årgångschampagnen Grand Millésime framställs aldrig i samma årgång som prestigechampagnen Celebris. Den första årgången av Celebris var 1988 (som lanserades 1995). Aktuell årgång (läge 2015) är 2002. En Celebris Rosé finns också, aktuell årgång är 2007. En årgångslös Celebris Blanc de Blancs har hittills gjorts en gång (då en blandning av 1995, 1996, 1998 och 1999).
    Historik
    Firman grundades 1584 i Aÿ av Pierre Gosset (1555-1633), som både ägnade sig åt vinproduktion och annan handel. Gosset är därmed den äldsta vinfirman bland champagnehusen (även om Ruinart brukar räknas som det äldsta renodlade champagnehuset). Gosset förblev familjeägt till 1990-talet, med Antoine och Laurent Gosset som de sista ägarna. 1994 köptes Gosset av Renaud-Cointreau, och under deras ägande har årsproduktionen ökats från 400 000 till 1 miljon flaskor. Detta innebar behov av mer utrymme. 2009 köpte Gosset större lokaler i Épernay från Laurent-Perrier, inklusive ett hus som tidigare ägdes av familjen Trouillard, och 2010 flyttades huvuddelen av verksamheten dit från Aÿ. Deras Épernay-källare byggdes ursprungligen åt livsmedelskedjan Félix Potin och har senare utnyttjats av det Trouillard-ägda champagnehuset Château Malakoff. Gosset har dock behållit delar av produktionen i Aÿ.
  • Jacquinot & Fils, ett hus med 17 ha egna vingårdar och en hög andel Chardonnay i de flesta viner. Den vanliga årgångscuvéen heter Symphonie och har producerats sedan 1953. Toppcuvéen heter Harmonie och tillkom 1976.
    Historik
    Pierre Jacquinot, som redan var vingårdsägare förutom att han bedrev verksamhet som courtier (druvmäklare), skaffade en egen press 1929 och började framställa egna viner. 1947 grundade han Jacquinot & Fils tillsammans med sina två söner Jacques och Jean-Guy.
  • Leclerc-Briant (NM), ett champagnehus som helt bytte form och minskade i storlek 2011-2012. Idag (2014) uppger de sitt vingårdsinnehav till 8 ha i Hautvillers, Mareuil-sur-Aÿ, Bisseuil och Rilly-la-Montagne. I några år till kommer det att dyka upp champagner som är baserade på deras tidigare, större vingårdsinnehav, som helt bedrevs biodynamiskt. Särskilt intressant är deras Les Authentiques-serie av vingårdsbetecknade champagner (icke årgångsbetecknade, ibland en blandning av två årgångar), som gjorde debut 1992 med Les Chèvres PierreusesLe Clos des Champions och Les Crayères, samtliga från Cumières. Senare tillkom La Croisette, en blanc de blancs från Épernay. Vi får se om det nya vingårdsinnehavet ger upphov till nya Les Authentiques från andra vingårdar.
    Historik
    Huset grundades 1872. Redan 1947 påbörjade Bertrand Leclerc-Briant ekologisk odling. Sonen Pascal Leclerc-Briant tog över efter honom, påbörjade experiment med biodynamisk odling 1990 och bestämde sig 1999 för att helt gå över till denna odlingsform och var en tid den största biodynamiska odlaren i Champagne. Vingårdsinnehavet var på 30 ha, med de viktigaste innehaven i byn Cumières (inklusive bl.a. en kontinuerlig 6 ha plätt som inkluderade vingårdsläget Les Chèvres Pierreuses) men även innefattande innehav i Épernay, Damery, Dizy, Hautvillers och Verneuil. Lanseringen av de första tre vingårdsbetecknade Les Authentiques-champagnerna skedde 1992 (Les Chèvres Pierreuses, Le Clos des Champions och Les Crayères, samtliga från Cumières). Trots NM-statusen använde de under senare år enbart druvor från egna vingårdar. 2010 dog Pascal Leclerc-Briant oväntat vid 60 års ålder, och i början av 2011 blev hans döttrar tvungna att sälja drygt halva vingårdsinnehavet (17 ha, mestadels i Verneuil men även några plättar i Cumières) för att lösa ut övriga släktingar. 13 ha köptes av Lanson-BCC, 2 ha av Roederer och 2 ha av en annan köpare. I början av 2012 såldes hela det återstående Leclerc-Briant till Roederer, som dock bara behöll vingårdarna och sålde vidare resten av huset (varumärket, anläggningen i Épernay, lagret av champagner och druvkontrakt) till den amerikanske affärsmannen Mark Nunnely och hans affärspartner Denise Dupré. Pascals äldsta dotter, Ségolène Leclerc, finns fortfarande kvar i företaget. De 8 ha egna vingårdar som de 2014 uppgavs ha (i Hautvillers, Mareuil-sur-Aÿ, Bisseuil och Rilly-la-Montagne) måste vara nyinköpta eller leasade av de nya ägarna.
  • Lombard & Médot (NM), ett champagnehus som i sin nuvarande form skapades 2003. Har 10 ha egna vingårdar i Montagne de Reims och 140 ha druvkontrakt, och en årsproduktion av ca 1,6 miljoner flaskor.
    Historik
    Lombard-delen av huset grundades 1925 i Magenta av Robert Andrieu som Société Anonyme de Magenta-Épernay (S.A.M.E.). Varumärket Magenta användes under husets tidiga år. 1936 köptes källare i Épernay och den mark där Lombard & Médot finns idag (även om källarna utökades 1987). Thierry Lombard, barnbarn till Robert Andrieu, har lett huset sedan 1980. Champagnehuset Charles de Cazanove köptes 1984, och efter det användes de Cazanove-namnet på företagsgruppen. Champagnehuset Baudry (som möjligen fortfarande hette Baudry-Lebrun & Cie) köptes 1994, vilket utökade produktionen märkbart. Börsintroduktion skedde 1999 under namnet SA Charles de Cazanove. 2002 köptes Médot & Cie, som då låg i Reims. Vid detta tillfälle producerade Charles de Cazanove 2,8 miljoner flaskor per år (Médot & Cie 0,2 miljoner) och familjen Lombard ägde 80% av aktierna. 2003 såldes varumärket Charles de Cazanove till G.H. Martel i Reims och det börsnoterade företaget bytte namn till SA Lombard & Médot. Dotterbolaget Baudry-Lebrun ägnades fram till 2006 åt produktion under varumärket Louis Barthélémy, men har senare sålts.

    Champagnerna säljs under varumärkena:

    • H. Lanvin & Fils
    • Lombard & Cie (NM). De vanliga cuvéerna är sorterade efter byklassificering. På grand cru-nivån finns en årgångslös Brut, en årgångslös Blanc de Blancs och en årgångschampagne. Toppcuvéerna heter Tanagra. Den vita årgångslösa består av 2/3 Chardonnay från Le Mesnil-sur-Oger och Chouilly samt 1/3 Pinot Noir från Verzenay. Rosévarianten, också årgångslös, består enbart av Pinot Noir från Verzenay och framställs med saignée-metoden. En årgångs-Tanagra lär vara på väg.
    • Magenta som användes som varumärke redan under husets tidiga historia.
    • Médot, med en årsproduktion av ca 200 000 flaskor, huvudsakligen på export. Toppcuvéen heter Brut Centenaire Royal och tillkom i samband med husets 100-årsjubileum 1999.
      Historik
      Médot grundades 1899 av Jules Médot, och förblev i familjens ägo i fem generationer. Médot köptes 2002 av Charles de Cazanove/Lombard, och utnyttjas numera som ett varumärke. Tidigare angav etiketterna att Médot tillverkades av Médot & Cie (NM) i Reims, men numera anges alltså Lombard & Médot i Épernay som tillverkare. Médots presshus i Pargny-lès-Reims har behållits av Lombard & Médot. Tidigare, före Lombards köp, framställdes en vingårdsbetecknad champagne, Clos des Chaulins, från ett vingårdsläge i Pargny-lès-Reims.
  • Mansard, även kallat Mansard-Baillet, ett hus som ägs av Rapeneau. De har 16 ha egna vingårdar i Côte des Blancs och Sézannais, med Cerseuil som fokus. Det är rätt hög andel Pinot Noir i vinerna.
    Historik
    Huset grundades 1910 i Épernay. Efter en period av expansion flyttade Mansard in i nya källare i Épernay 1969. (Som dock ska vara från 1870, så något annat hus fanns där tidigare.) På 1990-talet(?) såldes huset till Rapeneau.

Teckning av när Merciers jättefat anländer till världsutställningen i Paris 7 maj 1889. Fatet kan idag beskådas i Merciers besökscentrum. Bilden länkad från Wikimedia Commons.

  • Mercier, ett hus som ägs av LVMH. Mercier ligger lägre i pris- och ambitionsnivå än de övriga kända LVMH-husen, och är inte lika synligt på exportmarknaden som sina systerhus. Mercier producerar ingen prestigecuvée, och även årgångschampagnen tycks ha blivit ovanligare (den finns f.n., 2015, inte omnämnd på deras webbplats). De har stora källaranläggningar och använder små ”turisttåg” till rundturerna, vilket gör att besök här är mer barnanpassade än hos många andra champagnehus. LVMH:s webbplats anger (2015) 249 ha vingårdar för Mercier, men jag är tveksam till om vingårdarna verkligen är så tydligt kopplade till respektive LVMH-hus när det gäller ”basnivån”.
    Historik
    Huset grundades 1858 av Eugène Mercier (1838-1904, Wikipedia-artikel på franska). Huset flyttade 1869 in på Avenue de Champagne och påbörjade 1871 byggandet av de omfattande källarna. Det tog sex år att bygga 18 km källargångar. Under Eugène Mercier genomfördes många spektakulära marknadsföringsåtgärder som var nyskapande för sin tid. När källarna invigdes transporterades besökarna i en vagn som drogs av fyra vita hästar. 1885 öppnades källarna för allmänheten. Världens största vinfat, som rymde 160 000 liter, installerades i källaren 1887, efter att ha förberetts sedan 1871. Sedan transporterades fatet till Paris för att visas upp vid världsutställningen 1889! Sista sträckan drogs det av ett spann av 24 vita oxar. Efter att Eugène Mercier sett bröderna Lumières uppfinning – den rörliga bilden – vid världsutställningen 1900, gjordes världens första reklamfilm för Mercier. Vid samma världsutställning hade Mercier också en luftballong – självklart med reklamtext på sidan – som tog upp besökare till samma höjd som Eiffeltornet samtidigt som de fick prova Merciers champagne. 1904 anordnades en biltävling Paris-Reims med målgång framför Merciers hus. Det var Mercier, som också ägde det tidigare klostret i Hautvillers, som registrerade varumärket Dom Pérignon. Mig veterligen sålde de dock aldrig någon champagne under det namnet innan ägandet 1927(?) gick över till Moët & Chandon. 1970 köptes Mercier av Moët & Chandon, och efter fortsatta företagsfusioner blev LVMH ägare 1987.

En av Moët & Chandons byggnader på Avenue de Champagne. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Fab5669, 2014).

  • Moët & Chandon, det största champagnehuset av dem alla, som står för ca 10% av regionens produktion och en del av LVMH där huset utgör M:et i koncernnamnet. Den årgångslösa Brut-champagnen från huset heter Impérial (förr alltid skrivet Brut Impérial, men numera Moët Impérial i deras marknadsföring) och består av 30-40% vardera av Pinot Noir och Pinot Meunier, samt 20-30% Chardonnay. Detta är den champagne som med bred marginal produceras i störst volym i hela Champagneregionen, och man bör notera att enbart förstapressningen, la cuvée, används till alla champagner i sortimentet, inklusive Impérial. Roséversionen heter Rosé Impérial och består av 40-50% Pinot Noir (varav 10% rött vin), 30-40% Pinot Meunier (varav 10% rött vin), samt 10-20% Chardonnay. Den söta Demi-Sec versionen (45 g/l dosage) heter Nectar Impérial, och har en högre andel Pinot Noir (40-50%) än Brut-cuvéen. En nylanserad Demi-Sec avsedd att drickas på is heter Ice Impérial och har samma sammansättning som Nectar Impérial. I slutet av 2015 tillkom också N.I.R – Nectar Impérial Rosé Dry, en årgångslös halvtorr rosé. Av angiven druvsammansättning är det den vanliga rosén med högre dosage, ca 30 g/l, men den säljs till ett märkbart högre pris. Dry är alltså samma sak som Sec vilket i champagnesammanhang är halvtorrt (17-32 g/l) och något mindre sött än Demi-Sec. Årgångschampagnen heter Grand Vintage sedan årgång 2000. (Årgångarna fram till 1999 kallades Millésime Blanc, och ännu tidigare kallades även årgångschampagnen Brut Impérial, men kändes igen på annan färg på etiketten.) Druvsammansättningen varierar en hel del mellan årgångarna, och i årgångarna 1990-2006 har den varit 28-51% Chardonnay, 26-50% Pinot Noir, och 5-43% Pinot Meunier, där årgång 2003 stod för en exceptionellt hög andel Pinot Meunier och ingen annan årgång gått över 29%. Rosévarianten kallas Grand Vintage Rosé (tidigare Millésime Rosé) och innehåller lite mer Pinot Noir i form av rött vin (22% i årgångarna 2002 och 2004). Sendegorgerade flaskor säljs som Grand Vintage Collection, men mitt intryck är att dessa champagner är relativt ovanliga jämfört med en del andra hus ”sena” versioner. Den traditionella prestigechampagnen heter Dom Pérignon, som numera ofta presenteras som ett eget hus, och därför nämner jag dessa champagner under en egen punkt ovan. Hösten 2015 lanserades en ny prestigechampagne under namnet MCIII. Den består av tre komponenter (därav den romerska trean) lagrat i metall, trä och glas: basvin lagrat i ståltank, lite äldre basvin lagrat delvis i stora ekfat och Champagne redan lagrad på flaska, d.v.s. Grand Vintage Collection som återfördes till en ny cuvée. MCIII är årgångslös men utgörs av numrerade batcher. Premiärcuvéen hette 001.14, där 14 stod för degorgeringsåret och släpptes i 15 000 flaskor som prissattes högre än Dom Pérignon P2. Cuvée Claude Moët är en årgångschampagne som inte säljs kommersiellt utan då och då används i representationssyften. Den tycks hålla högre nivå än deras vanliga årgångschampagne.
    Egentligen kan man säga att Moët & Chandon har ett rätt litet sortiment för att vara ett så stort hus, även om de på senare tid introducerat flera nya lite sötare champagner i specialförpackning: i det nuvarande sortimentet finns bl.a. ingen Blanc de Blancs, inga champagner torrare än Brut och inga stilla viner. (Det enda större LVMH-huset med Blanc de Blancs i sortimentet är Ruinart.) Tidigare har smärre mängder vingårdsbetecknade endruvs-champagner producerats från tre grand cru-byar: en Chardonnay från Les Vignes de Saran i Chouilly, Pinot Meunier från Les Champs de Romont i Sillery och Pinot Noir från Les Sarments d’Aÿ i Aÿ. De såldes i början av 2000-talet i en låda kallad La Trilogie des Grands Crus. Ännu tidigare fanns det en vit Coteaux Champenois på Chardonnay kallad Saran, med en Dom Pérignon-liknande etikett. Det är för mig lite märkligt att dessa företeelser har utgått ur Moët & Chandons sortiment, eftersom terroir- och vingårdsbetecknade champagner ligger i tiden. En förklaring kan möjligen vara deras tydliga fokus på Dom Pérignon som en blend.
    Jämfört med systerhuset inom LVMH, Veuve Clicquot, innehåller Moët & Chandons champagner (särskilt på årgångs- och prestigenivån) lite mer Chardonnay och mindre Pinot Noir. Moët & Chandon använder ingen ek (vissa basviner till MCIII är det enda undantaget), undviker oxidativ vinmakning och siktar på en fruktig stil som kanske kan betecknas som ”ren och lättdrucken”, där inslaget av klassiskt brödiga champagnetoner finns, men inte är alltför kraftigt.
    LVMH:s webbplats anger (2015) 1190 ha vingårdar för Moët & Chandon, varav 50% grand cru och 25% premier cru, men detta torde enbart vara de egna vingårdarna exkl. druvkontrakt och inköpta druvor/must/vin. För den totala produktionen (inkl. Dom Pérignon) lär det snarare gå åt druvor från sådär 3500 ha vingårdar. En hel del lagringsutrymme krävs ju också: Moët & Chandons källare har en längd på 28 km.
    Historik
    Huset grundades 1743 av Claude Moët (1683-1760) som Moët et Cie. Redan under hans tid såldes vin till hovet i Versailles, och en av de trognaste kunderna ska ha varit Madame de Pompadour (1721-1764, Louis XV:s älskarinna från 1745). Sonsonen Jean-Rémy Moët (1758-1841) hade lärt känna Napoleon Bonapart när han var en relativt okänd officer, och försåg honom med champagne under hans tid som kejsare. (Inom parantes sagt drack Napoleon även andra champagner, bl.a. Jacquesson.) Moët byggde även en replika av Grand Trianon, en del av Versailles, för Napoleon och Josephine att bo i vid besök i Épernay. När Jean-Rémy Moët drog sig tillbaka 1833 togs huset över av sonen Victor Moët och P. G. Chandon som var gift med Jean-Rémys äldsta dotter, och namnet blev då Moët & Chandon. Moët & Chandons första årgångschampagne framställdes i årgången 1842. Märket Brut Impérial började används på 1860-talet. Dom Pérignon tillkom i årgången 1921, se vidare ovan. Moët & Chandon slogs 1971 ihop med Hennessy och bildade företaget Moët Hennessy. 1987 slogs detta företag ihop med Louis Vuitton och bildade LVMH. LVMH har i flera omgångar köpt champagnehus i ekonomiska problem, eller i övrigt till salu, i syfte att komma över deras vingårdar, och sedan sålt husen vidare minus vingårdar, ibland relativt snabbt. En stor del av dessa vingårdar har sedan hamnat hos Moët & Chandon inklusive Dom Pérignon. Detta har bl.a. hänt Charles de Cazanove (1983-85, då Moët Henessy), Pommery (1991-2002), Lanson (1994) och De Venoge (1998). LVMH-koncernens 1650 ha Champagnevingårdar hanteras sedan 2010 gemensamt av företaget MHCS.
    Batchinformation MCIII: 001.14 bestod av 37,5% 2003 från ståltank (50% Ch/50% PN), 37,5% av en blandning av 1998, 2000 och 2002 i stora ekfat och 25% av Grand Vintage Collection 1993, 1998 och 1999.

En av Perrier-Jouëts byggnader på Avenue de Champagne. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Elgaard, 2014).

  • Perrier-Jouët, ett champagnehus som idag ägs av Pernod Ricard. Prestigechampagnen heter Belle Époque och sammansättningen är 50% Chardonnay, 45% Pinot Noir och 5% Pinot Meunier (siffrorna avser 2006 och 2007). Utmärkade är också en flaska dekorerad med teckningar av vita anemoner. Belle Epoque Rosé består av 45-50% Chardonnay, 45-50% Pinot Noir och 5% Pinot Meunier (siffrorna avser 2004 och 2006). En liten mängd Belle Époque Blanc de Blancs produceras också, från två vingårdslägen i Cramant: Bourons Leroy och Bourons du Midi. I årgång 2007 tillkom en Belle Époque Édition Première bestående av 90% Chardonnay och 10% Pinot Noir som är avsedd att drickas på våren. Huset har 65 ha vingårdar, varav 27 ha i Cramant. De egna vingårdarna täcker ungefär en tredjedel av det totala druvbehovet.
    Historik
    Huset grundades 1811 av Pierre-Nicolas Perrier, som var korkhandlare i Épernay, och hans fru Rose Adelaïde ”Adèle” Jouët, dotter till en Calvados-producent. 1814 köpte de den byggnad på Avenue de Champagne där husets huvudkontor fortfarande finns. Redan 1825 producerades den första årgångschampagnen. Sonen Charles Perrier tog över huset 1854 efter sin fars död, och under honom skapades 1856 den första Brut-champagnen. Efter honom leddes huset av hans systerson Henri Gallice, som var den som såg till att dekorera deras hus i Art Noveau-stil i början av 1900-talet, vilket är den era som deras grafiska framtoning skall påminna om. 1959 sålde familjen Gallice Perrier-Jouët till champagnehuset Mumm, som 2005 blev en del av Pernod Ricard, den nuvarande ägaren. Prestigechampagnen Belle Époque lanserades 1969, och designen med de vita anemonerna baserar sig på några specialgjorda magnum som skapades 1902 av Art Noveau-konstären Emile Gallé, men som på den tiden var för svåra att massproducera.

Pol Rogers byggnader i upplyst skick i samband med Habits de Lumière. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto G.Garitan, 2012)

  • Pol Roger, ett drygt medelstort champagnehus av hög kvalitet. Champagnerna har en rätt hög andel Pinot Noir och bra koncentration, och stilen är mycket klassisk med brödiga toner. Inga ekfat används (inte heller på prestigenivån) och basvinerna genomgår malolaktisk jäsning, men champagnerna ger trots detta ofta ett lite grönäppligt intryck och de är väl anpassade för lång lagring. Årgångschampagnen Brut Vintage består av 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay (siffror för 2000, 2002 och 2004), och aktuell årgång (2015) är 2004, med 2006:an på väg. Blanc de Blancs Vintage framställs på Chardonnay från grand cru-byarna Oiry, Chouilly, Cramant, Avize och Oger, och aktuell årgång (2015) är 2006 (Sverige) resp. 2008 (övriga världen). Blenden för Rosé Vintage är samma som den vita med tillsats av ca 15% rött vin på Pinot Noir, d.v.s. 66% Pinot Noir och 34% Chardonnay. Prestigechampagnen heter Cuvée Sir Winston Churchill, och är döpt efter firmans bästa och mest namnkunnige kund genom tiderna. Den exakta sammansättningen hålls hemlig, men den är Pinot Noir-dominerad och baserat på grand cru-vingårdar som var planterade under Churchills livstid. Aktuell årgång (2015) är 2002. Pol Roger är ensamma bland de mer kända husen att använda en standardflaska till sin prestigechampagne. Pol Roger är fortfarande familjeägt och har 92 ha egna vingårdar.
    Historik
    Huset grundades 1849 i Aÿ av Pol Roger (1830-1899), och flyttade 1851 till Épernay. Sönerna Maurice och Georges ändrade 1900 familjenamnet till Pol-Roger. Winston Churchill hade köpt Pol Roger-champagne från 1908, men blev en större anhängare av dem när han 1944 lärde känna Odette Pol-Roger, som var gift med Maurices son Jacques. Den Pol Roger som Winston Churchill vanligen drack var årgångschampagnen, och 1928 var hans favoritårgång. Efter Churchills död 1965 försågs de flaskor som exporterades till Storbritannien med en svart sorgkant på etiketten, som lyftes först 1990. För att hedra Churchill skapades husets prestigecuvée, med 1975 som första årgång (denna årgång enbart på magnum), som lanserades 1984. Pol Rogers årgångsrosé hade tillkommit i årgången 1961, och lite senare deras årgångs-blanc de blanc. Den årgångslösa sötare Rich lanserades 2001, och den extratorra Pure 2008.
  • De Venoge, ett hus som idag ägs av Lanson-BCC. Prestigecuvéen heter Louis XV och finns från årgång 2002 även i roséversion. Strax under denna cuvée ligger Grand Vin des Princes, som f.n. (2015) inte finns i distribution. Utmärkande för De Venoge är att prestigecuvéerna kommer i karaff-liknande flaskor (genomskinligt glas för Louis XV och färgat glas för Grand Vin des Princes) och säljs med hög ålder. 2015 är fortfarande 1996 den senast lanserade årgången av den vita Louis XV. De Venoge ska i slutet av 2015 flytta till en pampig byggnad på Avenue de Champagne vid namn Maison Gallice.
    Historik
    Huset grundades av Henri-Marc de Venoge (1776-1860), som 1825 påbörjade affärsverksamhet i Mareuil-sur-Aÿ och som grundade sitt champagnehus 1837. Hans son Joseph de Venoge (1814-1866) tog över 1845, och under hans tid tillkom bl.a. cuvéenamnen Cordon Bleu 1851 och Vin des Princes 1858. Släktingar fortsatte att leda huset till 1958. Under ett antal år ägdes De Venoge av Compagnie de Navigation Mixte, ursprungligen ett rederi som kommit att bli ett vildvuxet konglomerat. 1996 tog Rémy Cointreau över som ägare (några månader efter att Mixte tagits över av Paribas). 1998 köptes huset De Venoge, inklusive 17 ha vingårdar och 100 ha druvkontrakt, av LVMH, som tio dagar senare sålde det vidare till dåvarande Boizel Chanoine Champagne, dock utan vingårdar eller druvkontrakt. De Venoge hade tidigare egna byggnader på Avenue de Champagne, men har senare delat byggnad med Boizel. Lanson-BCC köpte 2014 den pampiga byggnad på Avenue de Champagne som De Venoge ska flytta till under 2015. Maison Gallice (länk till UMC:s beskrivningssida, på franska) byggdes 1899 för Perrier-Jouëts chef, Marcel Gallice (1854-1930), och byggnaden var länge i statlig ägo.

Maison Gallice, som De Venoge ska flytta in i. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Fab5669, 2014).

Övriga champagnehus/négociants

Med producentstatus NM = négociant-manipulant kan inköpta druvor ingå i champagnerna. NM-producenterna kan vara allt från småproducenter som köper in lite extra druvor till stora champagnehus som köper in allt. ND = négociant-distributeur, vilket betyder att de säljer champagner som framställs av någon annan.

  • Bauget-Jouette (NM), har 15 ha vingårdar i Hautvillers, Damery, Grauves, Mancy, Monthelon och Morangis med 50% Chardonnay, 40% Pinot Meunier och 10% Pinot Noir.
  • A. Bergère (NM), som numera har sin huvudsits i Épernay, var tidigare belägna i Fèrebrianges och har fortfarande en adress kvar där. Vingårdarna omfattar ca 40 ha och finns huvudsakligen i Fèrebrianges, Étoges och Congy, men också i Sézanne, Bethon, Charly-sur Marne, Pavant, Mont-Saint-Père, Essomes, Le Mesnil-sur-Oger, Oger, Avize, Chouilly och Cramant. De utnyttjade druvorna utgörs av 50% Chardonnay, 30% Pinot Noir och 20% Pinot Meunier. Cuvée Sélection kommer från vingårdar i Fèrebrianges och består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir. Årgångschampagnen Cuvée Prestige Millésime består av 50% Chardonnay, 40% Pinot Meunier och 10% Pinot Noir (avser 2002). Cuvée 38-40 är en årgångschampagne döpt efter deras nya adress i Épernay, och består av 100% Chardonnay från Avize och Oger (avser 2006).
    Historik
    Den egna champagneproduktionen inleddes 1949 av André Bergère. 2007 flyttade champagnehuset in på Avenue de Champagne nr 38-40, i en byggnad från 1900.
  • Georges Cartier (NM), har en egen kvällsöppen champagnebar vid namn Chez Georges.
  • A. Desmoulins & Cie, ett hus skapat av Albert Desmoulins 1908.
  • Charles Ellner (NM), använder sig av 50 ha vingårdar (siffran avser förmodligen även inköpta druvor). De två årgångschampagnerna, Prestige och Seduction, är båda Chardonnay-dominerade.
  • Comtesse Lafond, tillhör en företagsgrupp med ursprung i Domaine de Ladoucette i Loire.
  • Ernest Rapeneau, även E. Rapeneau, sköter all vinifiering för Rapeneau-gruppen (som även inkluderar Mansard, G. H. Martel och Charles de Cazanove).
    Historik
    Ernest Rapeneau startade sin champagne- och vinverksamhet 1901, i Hautvillers, men fokuserade på champagne från 1927. Firman leds idag av Christophe Rapeneau, som började jobba i familjeföretaget 1983.
  • Paul-Etienne Saint Germain (NM)
  • V. Testulat (NM), litet hus grundat 1862 som även har egna vingårdar. V står för Vincent.

Champagnehus som inte längre finns eller har flyttat från Épernay

  • Baudry-Lebrun & Cie, ett hus som grundades 1923 i Épernay av prinsessan Baudry efter att hon hade flytt Moskva efter ryska revolutionen. 1994 köptes Baudry-Lebrun av Lombard & Cie (se ovan). Under en period producerade Baudry-Lebrun champagnen Louis Barthélémy, medan Chancel Père & Fils stod för distributionen. Från årgången 2007 har Jean-Barthélémy Chancel själv stått för produktionen av Louis Barthélémy, se nedan.
  • Charles de Cazanove, ett champagnehus som idag finns i Reims och är en del av Rapeneau-gruppen tillsammans med bl.a. G.H. Martel.
    Historik
    Huset grundades 1811 av Charles Gabriel De Cazanove i Avize, och flyttade senare till Épernay. Martini & Rossi tog 1958 över ägandet från familjen de Cazanove, och 1983 blev Moët-Hennesy ägare. 1985 togs ägandet över av Société Anonyme de Magenta-Epernay (S.A.M.E.), det företag som senare kom att heta Lombard-Médot (se ovan). Efter köpet bytte S.A.M.E. namn till Charles de Cazanove, och börsintroducerades 1999 under namnet SA Charles de Cazanove. 2003 såldes varumärket Charles de Cazanove till G.H. Martel i Reims, och det börsnoterade bolaget bytte namn till SA Lombard-Médot. 2004 köpte familjen de Cazanove tillbaka huset, som idag har sin verksamhet i Reims.
  • Louis Barthélémy (NM?), har en bakgrund i Baudry-Lebrun & Cie (se ovan), och drivs sedan början av 2000-talet av Jean-Barthélémy Chancel. 2011 flyttade produktionen från Épernay till Aÿ.
  • V. Landel

Église Notre-Dame, en av två stora kyrkor i Épernay. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto October Ends, 2012).

Champagneodlare

Producentstatus anges där så är känt: RM = récoltant-manipulant, odlare med egen champagneproduktion. RC = récoltant-coopérateur, odlare som är kooperativmedlem men som säljer under eget namn. SR = société de récoltants, ägs av ett antal odlare i samma familj och säljer under eget namn. Alla småproducenter placeras under denna rubrik i avsaknad av annan information. 

  • Patrick Boivin (RM, Facebook-sida), även skrivet P. Boivin.
  • Champion-Devaux (RM), producent grundad 1954, producerar enbart blanc de blanc från Côte des Blancs.
  • Collard-Picard (RM), producent grundad 1996, men förhistorien går tillbaka till 1889. Collard-sidan kommer från Vallée de la Marne och Picard-sidan från Côte des Blancs, med vingårdar i Le Mesnil-sur-Oger som juvelen i kronan. Toppcuvéen heter Cuvée des Archives.
  • Dallancourt (RM), en producent grundad 1999 av Antoine och Virginie Lutun, men med en historia från 1927 då familjen Juget Brunet köpte en liten vingårdsareal i Aÿ. Marie France Dallancourt (Virginies mor) kom in i bilden 1981. Vingårdarna finns i Aÿ, Mareuil-sur-Aÿ, Mutigny och Fontaine-sur-Aÿ.
  • Damien Hugo (RM)
  • Delahaie (RM), har 3,8 ha vingårdar och drivs av Jacques Brochet sedan 1990.
  • Michel Gonet (RM, tidigare SR), en producent grundad 1802 av Charles Gonet med drygt 40 ha vingårdar, som bl.a. finns i Avize, Oger och Le Mesnil-sur-Oger, längre söderut i Sézannes och Vindey, samt i Fravaux i Bar-sur-Aubois. I vingårdarna finns 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir. Årgångschampagnen är en blanc de blancs. Producenten finns även i Avize och är en del av en vinfirma som också äger flera egendomar i Bordeaux, med viss tyngdpunkt i Graves/Pessac-Leognan.
  • Gonet Sulcova (RM), medlem av Vignerons Indépendants. Efter att tidigare ha legat i Le Mesnil-sur-Oger finns producenten i Épernay sedan 1985. Har 20 ha vingårdar med 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir, fördelade på Le Mesnil-sur-Oger och Oger i Côte des Blancs, Montgueux (en by nära Troyes; de har ett betydande innehav där sedan 1958) och Loches-sur-Ource (i Barséquanais).
  • Proy Goulard, medlem av Vignerons Indépendants.
  • Janisson-Baradon & Fils (RM), har 9 ha vingårdar på kullarna i närheten av Épernay. Firman grundad 1922.
  • Didier Lefèvre (RM), har vingårdar i Oger, på sluttningarna väster om Epernay och i Vindey. Årgångschampagnen är en blanc de blancs.
  • Fabrice Moreau (RC)
  • Saint-Chamant (RM), som framställs av Christian Coquillette, är medlem av Vignerons Indépendants, och har drygt 11 ha vingårdar. Källaren finns i Épernay, men har också en adress i Chouilly.

Anm: Listan är med största sannolikhet inte fullständig. Att få ihop en någorlunda komplett lista över små champagneproducenter i Épernay har varit svårare än för byarna.

Kooperativ

När flaskor säljs direkt av  kooperativet står producentkoden angiven som CM = coopérative de manipulation, medan den anges som RC när en kooperativmedlem säljer under eget namn.

  • Coopérative Vinicole de Mancy är ett kooperativ som grundades 1948 i Mancy, några kommuner söder om Épernay. Huvudkontoret ligger idag på Avenue de Champagne inne i Épernay. Kooperativet har 190 medlemmar med 113 ha, med en hög andel Chardonnay. Kooperativet äger också 7,5 ha egna vingårdar i Saint-Agnan (i området Terroir de Condé, längre västerut i Vallée de la Marne). Champagnerna säljs under varumärket:

12 april 1911, arméförband i Épernay för att hålla ordning i samband med Champagneuppropen då flera champagnehus plundrades av missnöjda småodlare. Bilden länkad från Wikimedia Commons.

Länkar

© Tomas Eriksson 2015, senaste uppdatering 2016-03-26

Annonser
Det här inlägget postades i Champagne, Champagnebyar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Épernay – centralort i Champagne

  1. Ping: Épernay – the central town in Champagne | Tomas's wine blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s