Beaune premier cru med AuZone

I december höll jag en provning i vinprovarföreningen AuZone på temat röd Beaune premier cru.

Anledningen till att jag valde detta tema är att vinerna från Beaune inte drabbats av prisökningar på samma sätt som från många andra håll, såsom allt från Côte de Nuits, samt Pommard och Volnay. Beaune ligger alltså en aning i skuggan. Detta kan i förstone verka något märkligt, eftersom det är centralorten i Côte d’Or, Bourgognes hjärtland, och är centralort för de stora négociantfirmorna i Bourgogne. I Beaune hittar man bl.a. Louis Jadot, Bouchard Père & Fils, Joseph Drouhin, Louis Latour och Albert Bichot.

Min gissning om varför Beaune har hamnat i skuggan är att de verkliga Bourgogne-fanatikerna jagar viner från ”domäner”, d.v.s. odlare med egna vingårdar, och i Beaune finns det knappast några kultförklarade sådana. En anledning är att ägandet domineras av de stora vinhusen, så det finns faktiskt inte så många Beaune-fokuserade småodlare trots storleken på orten och dess vingårdar. Dessutom saknar byn grand cru-vingårdar. Flera andra kända Bourgognebyar utan grand cru-vingårdar, som Volnay, Pommard och Nuits-Saint-Georges, har minst 1-2 kultdomäner vardera. Möjligen spelar det också in att det finns rätt mycket Beaune premier cru och att det aldrig etablerats riktigt samma hackordning mellan dem som mellan premier cru:erna i många andra byar, trots inte mindre än nio premier cru med ”clos” i namnet. Clive Coates lyfter i sin bok The Wines of Burgundy (2008) fram dessa nio premier cru som särskilt bra: Avaux, Bressandes, Clos des Mouches, Cras, Cucherias, Fèves, Grèves, Teurons och Vignes Franches.

Flera av négocianterna har för övrigt en premier cru från Beaune som brukar stå ut tydligt från de övriga pris- och ambitionsmässigt och som brukar göras på gamla stockar. Louis Jadot har Clos des Ursules (som kommer från Grèves), Bouchard Père & Fils har Vigne de l’Enfant Jésus (från Vignes Franches), Joseph Drouhin har Clos des Mouches och Chanson har Clos des Fèves. Producenterna själv ser oftast dessa viner som likvärdiga med en del av sina grand cru:er.

Att Beaue något har befunnit sig i skugga betyder att Beaune premier cru-vinerna idag kan köpas för klart rimliga priser jämfört med övriga röda bourgogner. Samtidigt är de allra flesta överens om att kvaliteten hos många av de stora vinhusen höjts, i flera fall i början av 2000-talet. Är man ute efter ”äkta vara” från Bourgogne och vill undvika att spendera alltför mycket kan därför dessa viner vara väl värda ett återbesök. Förr var det nog så att man först provade enkel Bourgogne rouge, testade Beaune premier cru som nästa steg och sedan drog vidare till de mer ”särpräglade” byarna Volnay och Pommard eller kanske oftare Côte de Nuits och allehanda grand cru:er. Detta är en väg som blivit allt dyrare, så idag kan man behöva tänka annorlunda. Jag misstänker att många som gjorde denna resa när den var billigare har kommit att se Beaune-vinerna som ett stadium man passerade på sin tidiga upptäcktsresa i regionen, och kan ha missat kvalitetslyftet i byn. Nämnas kan att detta kan vara viner med en hel del tanniner och en hel del lagringsbehov; många gör misstaget att underskatta hur tuffa dessa viner kan vara.

I kommunen Beaune finns alltså inga grand cru-vingårdar men 42 st climat som är klassade premier cru. Av 410 ha vingårdar i appellationen är 76% premier cru, och fördelningen rött:vitt är 88%:12%.

Bortsett från den vita ”föråkaren”, som var nyinköpt, så kom alla viner vid denna provning från årgångarna 2002 och 2005, båda toppårgångar i Bourgogne men där 2005 är en årgång som generellt har mycket av både koncentration, tannin och syra och har utvecklats ganska långsamt.

Flera av vinerna kom från Bouchard Père & Fils, en producent som jag skrivit en inlägg om för drygt två år sedan efter att jag besökte dem i Beaune hösten 2013. Det råkade vara så att jag hade några olika 05:or från dem, och dessutom anses deras kvalitetslyft ha varit genomfört ungefär då. För övrigt har Bouchard P&F det största innehavet av Beaune-vingårdar med 48 ha (följda av Chanson med 26 ha), så det är inte alltför konstigt att ha med dem på en sådan här provning.

Man kan också notera att såväl konungen som Jesusbarnet gjorde gästspel i vingårdarnas namn. Vinerna serverades, som brukligt är i AuZone, blint och därefter följde omröstning där varje deltagare avkrävdes en bäst- och en sämst-röst. Även den som ordnar provningen röstar, men provar ju inte blint.

Vit föråkare

Bouchard Père & Fils Beaune du Château Blanc 2013
En blandning av flera olika Beaune premier cru-vingårdar. Finns i Systembolagets BS för 249 kr. (När jag beställde i september stod det 2012 hos SB, men det var 2013 som levererades. Nu i januari står det fortfarande 2012, så importören Mondo Wine Sweden verkar ha svårt att hålla koll på årgångar. Jag är så störd över att ofta få fel årgång från BS att jag har börjat skriva ut när det händer inklusive importörens namn. Denna importör är dock långt från ensam om att vara skyldig till detta.)

Doft med päron, gult äpple, lite krydd- och fattoner, diskret smörig. Smak med gula äpplen, hygglig koncentration, en del mineral, bra syra. Frisk stil med relativt tydlig ekfatston. Ung, men funkar så, 87-88 p.

Beaune du Château i såväl vit som röd version framställs för att vara drickbar tidigt, och görs på en blandning av en mängd olika premier cru-vingårdar.

Röd huvudflight

Albert Morot Beaune Premer Cru Bressandes 2002

Lite bleknad kant. Doft med ganska ”ljus” färgton, röda bär inklusive jordgubbar, en del utvecklade aromer, hyggligt integerade fat och kryddton. Smak med jordgubbar, en del moreller, bra syra, en del kryddton, en del mineral, en del tannin, eftersmak med moreller och aningen äppelkart. Rätt bra balans, men smaken är lite åt det syradominerade hållet. 87-88 p

2 sämst-röster.

Albert Morot Beaune Premer Cru Grèves 2002

Doft av röda bär, mineral, en del undervegetation, mognads- och ålderstoner, kryddor, rätt välintegrerade fat. Doften mer utvecklad än den borde för åldern, och drar åt oxiderad i aromerna. Smak med jordgubbar, rejäl kryddton, hygglig koncentration, relativt tydliga tanniner. Ett större och tuffare vin än Bressandes-2002:an, men en del disharmoni genom de för utvecklade tonerna. 85 p?

Den här flaskan var tydligt oxiderad, men inte odrickbar. (Jag gav säkert snällare poäng än många andra eftersom jag gillar mogna viner.) Korken var dock i bra skick, så det fanns inga ledtrådar där. Synd, för det hade varit kul att jämföra två vingårdar i samma årgångar från samma producent utan att flaskvariation tog överhanden, och det här borde varit det bättre av dem. Dessutom fick Albert Morot då ta onödigt mycket stryk, för vinerna är generellt bra utan att kosta alltför mycket.

8 sämst-röster inklusive min, och därmed framröstat som sämsta vin.

Vougeraie Beaune Premier Cru Clos du Roi 2002

Rätt stor doft med mogna jordgubbar, blommor, parfym, lätt animaliska toner inklusive fin ”skitighet”, kryddor och en del utvecklade toner. Smak med mogna jordgubbar, lite körsbär, bra mineralton, en del tannin, en del kryddor med lite bett i eftersmaken. Elegant och smidig smak, bra aromkoncentration men ej en tungviktare. Bra utveckling, elegant, tillgänglig, 88-89 p.

Korken var lite svampig, men det avspeglade sig inte i vinet vad jag kunde märka. Ej att förväxla med Corton-vingården Clos du Roi. Samma vingårdsnamn kan gå igen i flera byar i Bourgogne.

1 bäst- och 1 sämst-röst.

Louis Jadot Clos des Ursules 2002
Kommer från Beaune Premer Cru-vingården Vignes Franches.

Ljusast i kärnan av vinerna, med bleknad kant. Klart elegant doft av jordgubbar, en del andra röda bär, fin mineralton, blommor. Smak med jordgubbar, moreller, rätt tydlig mineralton, rätt hög syra, rätt mycket tanniner som dock är rätt väl integrerade, lång eftersmak med röda bär och mineral. Elegant, kan utvecklas mer, 90(+) p.

Elegantast doft i startfältet.

4 bäst-röster inklusive min. Kom totalt på andra plats.

Joseph Drouhin Clos des Mouches 2005

Doft med mogna jordgubbar, lite körsbär, kryddor, välintegrerad fatton, rätt tydlig animalisk ton, antydan till vanilj, lite blommor, rätt elegant. Smak med mogna jordgubbar, lite tranbär, bra koncentration, en del mineral, en del tannin, rätt tydlig kryddton och lång eftersmak. Kan utvecklas mer, 89-90(+) p.

1 bäst- och 1 sämst-röst.

Bouchard Père & Fils Beaune du Château 2005

Korkat! Sicket elände, det här var egentligen ett reservvin ifall något annat skulle varit korkat, men så glömde jag att ta med en annan flaska så detta fick rycka in. Och var då korkat!

Togs bort ur omröstningen.

För övrigt är detta ett vin som fanns i många av Systembolagets butiker när jag började intressera mig för bl.a. Bourgogne för en del år sedan. Sedan åkte det in i BS några år senare och har varit där sedan dess. Det bisarra är att det såldes hela tiden när Bouchard P&F var ett klart mediokert vinhus men åkte ur en kort tid efter deras långa kvalitetslyft var avklarat! Otack är världens (och SB-sortimenturvalets) lön!

Hospices de Beaune Beaune Premier Cru Cuvée Guigone de Salins 2005
Från vingårdarna Les Seurey, Les Bressandes och Les Champs Pimont. Denna flaska buteljerad av Bouchard Père & Fils.

Doft av jordgubbar och lite rödbetor?, rätt tydlig kryddton, en del fatton med lite vanilj som inte är riktigt fullt integrerad, samt aningen animalisk ton. Smak med jordgubbar, kryddor, rätt märkbar fatton som ger rätt tuffa tanniner, och en del mineral. Rätt tuff smak – ekfatshanteringen märkt – kan eventuellt utvecklas mer, 88(+) p?

1 bäst- och 2 sämströster.

Hospices de Beaune, som sitter på stora mängder donerade vingårdar och sedan många hundra år bedriver sjukvård för avkastningen, brukade förr använda 100% ny ek till alla viner. De auktioneras nämligen ut fatvis i november skördeåret och då behöver alla fat av en cuvée vara likadana, förutom att de varje år blir av med alla sina fat. En lite väl tydlig karaktär av nya ekfat brukade därför vara ett klassiskt signum för Hospices-viner, och var väl så fortfarande 2005. Fatinslaget märks definitivt i det här vinet. På senare år har dock vissa cuvéer (av lite ”lättare” druvmaterial) börjat säljas i begagnade fat, så de har löst frågan om tillgång på begagnade fat av homogen karaktär. Även den som buteljerat vinet, efter att ta tagit hand om fatet, anges på etiketten, i detta fall Bouchard Père & Fils. Olika buteljeringar av samma cuvée kan skilja sig åt eftersom det inte är säkert att buteljering skett efter samma tid på fat eller att omdragningar m.m. hanterats på samma sätt.

Bouchard Père & Fils Vigne de l’Enfant Jesus 2005
Kommer från Beaune Premier Cru Grèves.

Doft med mogna jordgubbar, körsbär, animaliska toner, kryddor, hyggligt välintgrerad fatton men ändå en del rostad ek. Smak med jordgubbar, körsbär, bra koncentration, kryddor, en del tanniner och rätt sträv och tuff eftersmak med relativt mörka toner. Fortfarande relativt ung, kan utvecklas mer, 90+/91(+) p.

”Största” vinet i flighten med mörkaste aromerna och mest Côte de Nuits-stil. (Vid röstningen valde jag trots allt Jadot-vinet för det var elegant och hade fin utveckling nu, men efter att det här vinet fick mer tid i glaset har jag trots allt satt lite högre poäng här.)

7 bäst-röster och framröstat som bästa vin.

Winepunker har skrivit om provningen.
AuZine (ASi) har skrivit om provningen.

Annons