Intressant om politiska uppfattningar och alkoholvanor

Tomas Ramberg är den enda i Det politiska spelet-trion som jag hittade en fri bild på. Den är länkad från Wikimedia Commons (foto Frankie Fo, 2014).

Statsradion (SR) har ett antal olika podcasts som är intressanta. En av de som jag brukar lyssna på heter Det politiska spelet, som handlar om svensk politik med visst fokus på det dagsaktuella. Även om denna podcast har med de klart kunniga Tomas Ramberg och Fredrik Furtenbach, och för resonemang som inte sällan blir djupare än i Ekot-inslag, brukar tonen vara rätt humoristisk. Jag vet inte om det beror på podcast-formatet, på den lätt flamsiga programledaren Henrik Torehammar (även känd från Aftonbladet), eller är något som uppstår naturligt när man placerar två göteborgare framför en mikrofon och låter dem prata rätt fritt. Under alla omständigheter så får jag ibland känslan att Det politiska spelet har en lätt kryddning av det långvariga satirprogrammet Public Service.

Förra veckans avsnitt sändes inte helt oväntat från Almedalen, och för ovanlighetens skull med livepublik. Ett intressant inslag börjar 42:35 i sändningen, och handlar om hur alkoholvanorna fördelar sig efter partisympatier, och fortsätter med lite allmänt prat om alkoholpolitik samt alkohol och politik fram till 55:20. Siffrorna kommer från SOM-institutet (”Samhälle Opinion Medier”) vid Göteborgs universitet, och är vad jag förstår opublicerade. Jag antar att det rör sig om den typen av samvariationer som kan tas fram ur deras rådata men som ses som mer humoristiska än seriösa, och därför inte hamnar i deras rapporter. Det är Fredrik Furtenbach som fått tag på dem – göteborgsk insiderverksamhet?

Det mått som används i SOM-siffrorna, och som intervjuoffer alltså fått svara själva på, är hur ofta man dricker alkohol. De som dricker oftast enligt dessa siffror är Liberalernas (f.d. FP:s) sympatisörer, där 59% dricker alkohol minst en gång i veckan. Därefter kommer Moderaternas sympatisörer med 52%. Därefter kommer i tur och ordning Miljöpartiet, Västerpartiet, Centerpartiet och Sverigedemokraterna (36%). Sist kommer Socialdemokraterna och Kristdemokraterna på 33% (uppfattar det som att samma siffra gäller båda).

Det är alltså inte den totala konsumtionen som mäts, vilket bl.a. står i fokus för officiella folkhälsorekommendationer. Med måttet hur ofta man dricker, så fångar man rimligtvis i första hand upp regelbundet vindrickande eller öldrickande i samband med måltider. Ett litet glas vin ges nämligen samma tyngd i siffrorna som en bastant helgfylla, så man kan säga att siffrorna mer mäter förekomsten av ”kontinentalt drickande” snarare än forna tiders svenska dryckesmönster.

Sannolikt är det därför det sociala sammansättningen hos partiernas väljare som slår igenom, mer än en direkt koppling mellan ideologisk ståndpunkt och alkoholkonsumtion, oberoende av ålder, inkomst o.s.v. Liberalerna har tydligen den största överrepresentationen av personer med högre inkomst (och utbildningsnivå) bland deras sympatisörer, vilket förmodligen förklarar siffrorna för deras del. Ser man på valresultat är de också ett storstadsparti, vilket också kan spela in när det gäller ”kontinentala dryckesvanor”. Vinförsäljningen per capita är högre i Stockholms län än riksgenomsnittet, och generellt lägre i så kallade glesbygdslän. Detta fenomen kan nog också förklara varför MP kommer så högt som på tredje plats, vilket kan verka förvånande för ett parti som torde vara det främsta valet för personer med ”straight edge”-böjelser och personer som gärna vill förbjuda allt som kan misstänkas vara minsta farligt. Miljöpartiet är nämligen också ett storstadsparti. Trots att detta bör vara förklaringarna, måste jag erkänna att jag var klart förvånad att se L hamna före M i siffrorna, och MP före V!

Omvänt gäller att de partier som inte är storstadspartier bör hamna lägre, särskilt med detta mått. Detta är framför allt C, KD och SD, och i viss mån S, som också är de som ligger på de fyra sista platserna.

En annan geografisk dimension än storstad – småstad – glesbygd, är ju norr och söder. Efter att man räknar bort ”storstadsfaktorn” har framför allt SD men i viss mån M mer stöd i södra Sverige än i norra. För bl.a. S är det tvärtom. Ett mönster är att åsikterna är mer alkoholliberala – ”mer danska” – i södra Sverige, och mindre alkoholliberala i norra. Såvitt jag vet är dock skillnaderna i konsumtion mindre än skillnaderna i åsikter, åtminstone när man tittar på Systembolagets försäljning. Å andra sidan sker nog mer komplettering genom privatimport i söder, än i norr, och det är möjligt att de som är närmare kontinenten är mer kontinentala. Det är därför möjligt att norr-söder-dimensionen spelar in i viss mån, men jag gissar att denna är mindre än storstadsfaktorn och inkomstfaktorn. Spelade denna faktor väldigt stor roll kan man tycka att SD:s sympatisörer borde ligga högre i siffrorna.

Jag tror också att åldern på väljarna spelar in i viss mån. I åldersskiktet ”äldre pensionärer” dricker kvinnor betydligt mindre, och för all del även mindre ofta. Jag kan därför tänka mig att ”pensionärspartier” hamnar lägre, och det kan ha påverkat siffrorna för S och KD. I åldersskiktet ”yngre pensionärer”, typ fyrtiotalister, är alkoholvanorna dock betydligt mer utjämnade mellan kvinnor och män än i en tidigare generation. Fördelningen manliga/kvinnliga sympatisörer slår nog därför inte lika mycket, när man man som här bara mäter hur ofta man dricker. Det skulle slå mer om man frågade efter mängd som dricks, eftersom män i genomsnitt dricker mer. SD har med bred marginal högst andel manliga sympatisörer och skulle då åka upp i siffrorna.

Även enstaka siffror kring vilka som oftast är nykterister (vilket jag antar betyder att man svarat ”dricker aldrig alkohol”) nämndes i programmet. Högst andel finns hos Kristdemokraterna och lägst andel hos Liberalerna. Detta är ju i stort sett bara en spegelbild av siffrorna om hur ofta man dricker, men det är ändå mycket förvånande att andelen hos Liberalernas sympatisörer var lägst i denna mätning! Man har väl länge kunnat ana att det inte längre finns lika mycket frimicklare och IOGT-NTO:are kvar i det partiet som hos Folkpartiet i forna tider. Däremot har jag mycket svårt att tro att det idag skulle finnas en högre andel nykterister hos Moderaterna och Sverigedemokraterna än hos Liberalerna. Jag gissar därför att den exakta siffran som placerar L under M är ett mätfel, en ”statistisk avvikelse”. Enligt aktuell Poll of polls har L stöd av 4,7% av väljarna, så det lär vara rätt få intervjusvar som siffran bygger på. (Samma sak gäller förstås för KD och MP, och i viss mån V och C.)

Men trots allt – tanken hisnar! Det gamla förmyndar-, förbuds- och frimicklarpartiet Liberalerna, som under de senaste ca 100 åren varit allt annat än liberala i allt vad gäller alkoholpolitiken, skulle idag vara det parti vars sympatisörer dricker oftast, och som har lägst andel nykterister bland sina sympatisörer?! Det är ju partiet där motbokens fader Ivan Bratt var verksam, och som 1924 sprack i två delar efter folkomröstningen om rusdrycksförbud, eftersom partimajoriteten (som blev Frisinnade folkpartiet) vägrade att acceptera folkomröstningsresultatet, utan ville fortsätta att driva ett totalförbud.

Jag har tidigare skrivit om att Liberalerna sedan slutet av 2015 är för gårdsförsäljning, raljerat över deras tidigare alkoholpolitiske talesman (som tidigare retat gallfeber på de flesta alkoholpolitiska vinvänner), och recenserat deras och övriga partiers åsikter utifrån ett konsumentperspektiv i samband med valet 2014, där de hamnade relativt högt upp (bakom M och C).

Annonser
Det här inlägget postades i Alkoholpolitik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s