Ferdinando Principiano – Piemonte-släpp från Caviste inklusive en förvånansvärt bra Barolo 2014

Bland den fransk-svenske nätvinhandlaren Cavistes släpp förekommer även några producenter från Italien och Piemonte, bl.a. Ferdinando Principiano. Motsvarande Principiano-släpp förekom även 2017 (då särdeles bra, med en Barolo av årgång 2013), 2016 och 2015, och trevligt nog är detta ett alltid intressant släpp som jag nu har provat fyra år på raken.

Samma producentprofil gäller som de föregående gångerna: Principiano är en producent som ligger nära traditionalisterna i Piemonte. Han började med att gå i lära hos både traditionalister och modernister, och därefter gjorde egna modernistiska viner en tid på 90-talet. Detta innebär viner med rejäl koncentration som bygger på vinifiering med mycket extraktion och en hel del nya små ekfat. I början av 2000-talet bytte han inställning och siktade på en mer icke-interventionistisk stil med lättare viner. Detta placerar honom nära traditionalisterna, med en stil som är elegant och balanserad, och möjligen åt det lätta hållet (i den bästa betydelsen av ordet). Flera av Principianos viner har en tillgänglig stil direkt när de släpps, samtidigt som de har syran och strukturen för att kunna lagras. Det övergripande intrycket består efter att nu ha provat fyra släpp, men jag har kommit att se Principianos viner som mer eleganta snarare än bara tillgängliga och balanserade.

Lådan heter denna gång CAV0093 och kostar 1090 kr, vilket är precis samma pris som förra året, trots den dystra kronkursen. Lådan har just släppts av Caviste, och jag provade vinerna igår. De sex flaskorna är fördelade på två flaskor vardera av de tre vinerna: en Dolcetto 2017, en Barbera 2016 och en utmärkt Barolo 2014. Precis samma upplägg som förra året, fast en årgång senare på alla tre vinerna. Det finns en stor volym av Principano-lådan, men det förhindrade inte att den sålde slut förra året, då den uppskrivna Barolo-årgången 2013 ingick.

Dolcetto d’Alba Sant’ Anna 2017
Druvsort Dolcetto. Lagras 10 mån på ståltank, 12% alkohol. 115 kr/st

Doft av körsbär, lätt blommighet, mineral, ungt och svalt intryck. Medelfyllig, frisk smak med körsbär och lingon, markerad syra, mineral och en bärsyrlig eftersmak. Frisk och något stram stil, visar upp rena bärtoner. Ung och funkar nog nu, även om det säkert inte skadar att spara den till nästa år, 85 p.

I huvudsak samma svala och strama stil som Dolcetton i förra årets släpp, så kan användas på samma sätt. Dock verkar 2017 vara lite lättare än 2016. Vi fick också prova om 2016 som jämförelsevin. Detta vin finns alltså inte att köpa nu:

Dolcetto d’Alba Sant’ Anna 2016
Druvsort Dolcetto. Lagras 10 mån på ståltank, 12% alkohol. Kostade 115 kr/st förra året.

Doft av mogna körsbär, mineral, lätt blommighet, antydan till tjära. Medelfyllig och frisk smak med bra koncentration, relativt mörka körsbär, markerad syra, mineral och en eftersmak med blandade bär. Frisk och relativt stram, trevlig att dricka nu, 86 p.

Jämfört med 2017, så visar 2016 upp lite mörkare bärton och är lite tätare i smaken. Den skillnaden lär mest bero på årgångskaraktären. Ett års lagring har dock gjort vinet lite mindre stramt och mer tillgängligt. Förra året satte jag 85+ på vinet och rekommenderade minst ett års lagring. Tanninerna verkade inte lika framträdande i år som de gjorde förra året. 

Barbera d’Alba Laura 2016
Druvsort Barbera. Lagras 10 mån på ståltank, 13,5% alkohol. 145 kr/st

Doft av körsbär och tranbär, mineral, lätt blommig. På något sätt så indikerar doften ett syrligt vin. Medelfyllig och frisk smak med körsbär, hög syra, mineral och bärigt slut. Ung och frisk, funkar att dricka så, men kan lagras, 86(+) p.

Jämfört med förra årets släpp rör det sig här om ett stramare och mer syradrivet vin, eftersom 2016 visar upp mer klassisk stil än den druvmogna årgång 2o15 som gällde förra året. Det betyder att årets Dolcetto och årets Barbera är mer stilmässigt lika varandra än vad som gällde förra året, och kan ges ungefär samma användningsområde (d.v.s. att dricka 🙂 ). Barberan har nog lite rödare bärtoner och lite mer substans, förutom att den har lite högre syra, vilket betyder att Barberan lär tåla mer lagring. Det är den skillnad mellan Dolcetto och Barbera man normalt sett förväntar sig.

Barolo 2014
Druvsort Nebbiolo. Lagras 24 mån på stora fat (botti) på 2000-4000 liter, 13% alkohol. 285 kr/st

Doft med tranbär, nypon, lite jordgubbar och körsbär, en del torkade bär, mineral och vita blommor. En klassisk doft med relativt ljus bärton. Smak är medelfyllig(+) och frisk med tranbär, ljusa körsbär, hög syra, tydlig mineralton, relativt märkbara tanniner och en stram eftersmak med tranbär och mineral. Ung och stram i nuläget, får gärna lagras i ett antal år, 91+ p.

Vinet visar upp en sval stil, rena toner och är riktigt bra! För att komma från årgång 2014 är det förvånansvärt bra, för årgången fick inledningsvis klart negativa omdömen vad gäller vinerna från Piemonte. En viss årgång släpps ju under flera års tid, beroende på druvsort och vilken DOC/DOCG de kommer från, med Barolo och riservor sist. En bidragande förklaring är att vinet är så bra är att Principiano i årgång 2014 bestämde sig för att inte producera något av sina två vingårdsviner (Ravera di Monforte och Boscareto), utan enbart göra en ”bas-Barolo”. Även äldre stockar har alltså bidragit till vinet i denna årgång. Jag blev inte bara positivt överraskad av kvaliteten, utan även lite överraskad av stilen. Vinet är i klart sval och stram stil. I jämförelse med förra årets släpp (toppårgången 2013, ett fenomenalt bra vin för sin prislapp) är 2014 nog lite mindre Bourgogne-likt i aromerna. I Barbaresco (som i största allmänhet anses ha haft mindre problem än Barolo i den här årgången) påstås 2014 vara ganska lik 2012, som var en tillgänglig årgång som snarast drar åt det druvmogna och småvarma hållet. Detta bekräftades av de få Barbaresco 2014 jag provat. Den bild som successivt kommit fram av Barolo 2014 är att vinerna är ojämna i kvaliteten, d.v.s. kan variera stort mellan producenterna. Jag börjar därför dra slutsatsen att även stilen kan variera mellan svalare/stramare respektive mer tillgänglig, även om vinerna typiskt verkar vara lättare än vanligt i årgången. Det har alltså Principiano har kompenserat genom att ”pimpa” barolon i denna årgång.

Ska man köpa Piemonte 2014, och framför allt Barolo 2014, bör man alltså inte köpa blint. Man bör alltså hålla sig till viner som man vet vad de går för, eller producenter som man känner sig säker på kan leverera även i svagare årgångar. Jag var som sagt mycket positiv till detta vin. Jag ser därför ingen anledning för någon att överväga att hoppa över den här lådan enbart p.g.a. att barolon är från 2014, om man gillat tidigare släpp från producenten.

Annons