Ny utredning om gårdsförsäljning utlovad i fyrpartiöverenskommelsen S-C-L-MP

Regeringen Löfven II vid tillträdet i januari 2019. Bilden länkar från Wikimedia Commons (foto Frankie Fouganthin, 2019).

Så fick vi till sist en ny regering, även om det nu var en dryg månad sedan. Eller rättare sagt, vi fick tillbaka i grunden samma S-MP-regering med samma statsminister, men den regeringen ska föra en delvis annan politik.

Anledningen till att den rödgröna regeringen ska föra annan politik, är den fyrpartiöverenskommelse S-C-L-MP som i sin publicerade form heter Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna. Stefan Löfven m.fl. kallar visst överenskommelsen för ”Januariavtalet”, men överenskommelse är nog ett mer korrekt begrepp.

Av de 73 punkternas innehåll har det mest varit arbetsrätt och hyresreglering som kommit att diskuteras i allmänpressen, inte minst eftersom Vänsterpartiet uttryckt sitt missnöje i bl.a. dessa frågor, dock ej så kraftigt missnöje att de röstade emot Löfven.

En annan punkt, nummer 23, innehåller dock en intressant skrivning för oss vinintresserade:

”23. Gör det möjligt att leva och bo på landsbygden. … En utredning om gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker ska genomföras. En förutsättning är att Systembolagets monopol säkras (Tillsätts 2020).”

Detta är den enda ”alkoholpolitiska” (jag ogillar begreppet) fråga jag hittar i fyrpartiöverenskommelsen. En kvalificerad gissning är att det var Centerpartiet som drev just denna fråga, även om fem partier (C, KD, L, M och SD) stod bakom ett tillkännagivande från riksdagen under 2018, med ungefär den innebär den innebörd som står här. Ett tillkännagivande är en uppmaning från riksdagen till regeringen att t.ex. lämna in något visst förslag eller att fatta (eller inte fatta) ett visst beslut i någon fråga där regeringen bestämmer.

De tidigare utredningarna om gårdsförsäljningen

Senaste gången gårdsförsäljning av alkoholdrycker utreddes var 2010, av Utredningen om vissa alkoholfrågor, och då var både upplägget och resultatet ärligt talat lite märkligt.

Anledningen till att den utredningen tillsattes då, var att en annan utredning, Alkohollagsutredningen, hade lämnat ett betänkande 2009 där de bedömde att gårdsförsäljning inte var förenligt med detaljhandelsmonopolet (alltså Systembolagets monopolställning) och därför inte borde tillåtas. Alkohollagsutredningen kom till p.g.a. Rosengrendomen i EU-domstolen 2007. Det var det domslutet som innebar att det svenska förbudet mot privatimport av alkohol från övriga EU förklarades olagligt, d.v.s. icke förenlig med den gemensamma EU-lagstiftningen. Eftersom den dåvarande utformningen av den svenska alkohollagen var otillåten, tillsattes Alkohollagsutredningen för att se över hur alkohollagen skulle ändras. De skulle inte bara utreda en anpassning av svensk alkohollagstiftning till Rosengrendomen, utan också titta på möjligheterna till gårdsförsäljning.

Efter att flera remissinstanser ifrågasatte Alkohollagsutredningens EU-rättsliga analys gällande gårdsförsäljningen tillsattes den nya utredningen, d.v.s. Utredningen om vissa alkoholfrågor, 2010 års utredning i frågan.

Frågan är om 2010 års utredning tillsattes för att verkligen se över om Alkohollagsutredningens EU-rättsliga analys stämde, eller om den redan från början bara var avsedd att ”täppa till käften” på remissinstanserna genom att bekräfta att det inte gick att tillåta gårdsförsäljning? När jag så här nio år efteråt tittar på utredningsdirektiv och val av utredare är det ärligt talat svårt att säga med någon säkerhet, utan att ha insiderinformation eller bättre personkännedom än vad man kan få genom att googla på namnen.

Nåväl, det lite märkliga förslaget som 2010 års utredning kom fram till var att ”gårdsförsäljning” skulle behöva innebära att även utländska aktörer kunde sätta upp ”provningslokaler” (för ”studiebesök och liknande arrangemang”) med försäljning utan koppling till lokal produktion, och att verksamheten skulle omfatta såväl sprit som vin och öl. Annars skulle det strida mot EU-rätten, hävdade utredningen. Däremot skulle man kunna begränsa mängden som fick säljas per person, och totalt per år per försäljningstillfälle, trodde utredningen.

Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Jane Harasto, 2008).

Således underkände den svenska utredningen helt Finlands modell för gårdsförsäljning, då enbart omfattande bär- och fruktviner upp till 15% alkoholhalt sålda direkt av småproducenter, trots att den nio år senare lever kvar i utökad form (omfattar nu även öl) och aldrig har dragits inför EU-domstolen!

”Gårdsförsäljning” enligt utredningens modell skulle alltså innebära att internationella spritkoncerner skulle kunna smäcka upp provningslokaler med (i och för sig begränsad) försäljningsmöjlighet för ”djävulsdricka” lite var stans i landet, inklusive mitt inne i stan! Inga småbönder som gynnas här inte, alltså, och inte bara det privata vinstintresset (för att använda gängse svensk alkoholpolitisk retorik) utan t.o.m. det utländska storkapitalet!! Dessutom kryddades utredningsförslaget med det diskreta påpekandet att det ju inte var helt säkert att EU-domstolen skulle tycka att det svenska alkohollagstiftningen hängde ihop om detta infördes. Utredningen föreslog alltså inte att detta infördes, utan menade att det var så här man måste göra om man verkligen insisterade på att införa ”gårdsförsäljning” – som en liten lätt antydan om vad man borde tycka.

Man ska alltså inte vara förvånad att nykterhetsrörelsen gick fullständigt i taket över förslaget och ansåg att utredningen visade att det minsann inte går att införa gårdsförsäljning utan att äventyra såväl Systembolaget som folkhälsan. En och annan nykterhetslobbyist behövde nog en stadig grogg eller två för att lugna nerverna när de såg förslaget. 🙂 (Förlåt, jag kunde inte låta bli…) Utredningens förslag lades alltså i en byrålåda på Socialdepartementet och ledde aldrig till några lagförslag.

Efter 2010 års utredning är den vanliga åsikten från IOGT-NTO och deras fanclub att två utredningar har kommit fram till att det i praktiken inte går att införa gårdsförsäljning om vi ska ha kvar monopolet och folkhälsan. Därför behövs inte en tredje utredning, och riksdagens ska inte ägna sig åt frågan, tycker alltså IOGT-NTO. D.v.s. de politiker som inte håller med dem har inte bara fel, utan är närmast att betrakta som mindre vetande.

Men då ska man veta att hela den slutsatsen bygger på att 2009 och 2010 års utredningar underkände den finska modellen.

Möjligen återkommer jag till de tidigare utredningarna i lite mer detalj. Men jag lovar inget bestämt.

Vad kan en ny utredning komma fram till?

Ska en ny utredning komma fram till något annat än de från 2009 och 2010, är min bedömning att den måste komma fram till att något som påminner om den finska modellen för gårdsförsäljning går att förena med EU-rätten även i Sverige (och inte bara i Finland). Det har som sagt gått nio år till utan att Finland har råkat ut för EU-rättsliga problem med sin gårdsförsäljning.

Den stora vattendelaren blir i så fall om förslaget enbart kommer att omfatta vin eller också öl. (Jag förutsätter att man av folkhälsoskäl inte vill ta med spritdrycker om man ska införa en finsk modell.) Om även öl skulle omfattas skulle förslaget få mycket större betydelse, eftersom potentialen för mikrobryggerier i Sverige lär vara mycket större än för vingårdar med egen vinproduktion. Anledningen till att man skulle kunna begränsa förslaget till vin är att vinproduktion oftast är mycket närmare och tydligare kopplad till den plats där vindruvorna växer. Det är lättare att transportera och lagra korn och malt än vindruvor.

Kommer då utredningen verkligen att anstränga sig för att se om de finska modellen går att införa i Sverige? Man kan notera följande generella skrivning i den sakpolitiska överenskommelsen:

”I de sakfrågor som omfattas av överenskommelsen kommer Centerpartiet och Liberalerna fullt ut medverka i beredningsprocesser både av utredningsdirektiv, propositioner till riksdagen, förordningsändringar som följer av ny lagstiftning samt i förekommande fall också uppdrag eller regleringsbrev till myndigheter.”

D.v.s. S-MP-regeringen, eller tjänstemän på Socialdepartementet, förmodas inte kunna fuska till utredningsdirektivet så att även denna utredning kommer fram till att det inte går. Man kan nog förutsätta att åtminstone C anstränger sig för att formulera ett utredningsdirektiv som ger ett annat resultat än 2010, så det kan ligga till grund för något som genomförs. Dock lär det ta åtminstone till 2021, kanske mer troligt 2022, innan gårdsförsäljning kan vara införd om utredningen kommer fram till att det går. Möjligen kan man tänka sig att det först blir en försöksverksamhet i ett-två län innan det införs i hela landet.

Här lite bilder på vingården i Klagshamn, som är en av de mer etablerade i Sverige. Eftersom vingården ligger strax utanför Malmö, är detta med stor sannolikhet en av de producenter som skulle gynnas av gårdsförsäljning.

Kan vi vänta oss något annat inom alkoholpolitiken?

Punkt 23 var alltså det enda i överenskommelsen som handlade om alkoholpolitik. Det man kan notera om överenskommelsen i stort, är att den innehåller allehanda skattesänkningar och utgiftsökningar (men ganska få skattehöjningar och utgiftsminskningar), vilket försämrar budgetsaldot. En fundering man kan ha är därför att Finansdepartementet kommer att leta med ljus och lykta efter möjligheten till skattehöjningar som inte strider mot överenskommelsen. Jag tror därför att vi kan räkna med höjd alkoholskatt. Jag gissar att detta kommer i den vanliga budgetpropositioner i höst (snarare än redan i vårändringsbudgeten) och att skatten höjs vid årsskiftet.

Jag tror däremot att det är mindre troligt att det blir några ytterligare restriktioner för näthandeln med alkoholdrycker, eller för alkoholreklam. I det första fallet finns det en utredning som legat till sig ett tag (ansvarig minister har redan hunnit bytas två gånger), och i det senare fallet var IOGT-NTO mycket aktiva med åsikter härom året utan att det finns någon utredning. Skulle det hänt något med anledning av utredningen om nätvinhandel m.m., tycker jag att det redan borde ha hänt. Dessutom betvivlar jag att regeringen samtidigt vill ge sig in på två eller tre förändringar inom det alkoholpolitiska området, när alla dessa förändringar är EU-rättsligt komplicerade, och det finns massor av andra frågor att ta hand om med anledning av januariöverenskommelsen. Det får förmodligen räcka med en komplicerad alkoholpolitisk fråga åt gången, och de kommande två åren är det utredningen om gårdsförsäljningen.

Annonser
Det här inlägget postades i Alkoholpolitik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s