Mina bedömningar

Bedömning av en Blanc de BlancsBedömningarna i denna blogg görs enligt Parkerskalan, eller åtminstone min (van)tolkning av Parkerskalan, vilket innebär att den lägsta bedömningen är 50 och den högsta är 100. En utförlig förklaring av originalversionen av skalan av Bob Parker himself finns på sidan The Wine Advocate Rating System.

Att bedöma viner i helt olika stil på en och samma skala med så många steg är svårt. En del menar att det är omöjligt och att man därför inte ens bör försöka. Eftersom jag skriver siffror här håller jag uppenbarligen inte med, men jag garderar mig ganska ofta med intervaller, frågtecken och paranteser, exempelvis ”87-88 p?”. Snarare än att enbart bedöma ”hur glad blev jag att den här vinet just nu” försöker jag även väga in vinets utvecklingspotential i poängbedömningen, och fundera en aning på hur bra vinet är inom sin stil, d.v.s. vad andra har anledning att tycka om det. Detta är mitt lilla försök att skriva även för andra, och inte bara göra dagboksanteckningar över mitt eget vinprovande. Men ytterst är det så klart min smak som avgör bedömningarna, så det är inte säkert att någon annan håller med. Den som exempelvis tycker att Nya världen-viner genomgående är bättre än franska, att ek alltid gör ett vitt vin bättre, och att det inte finns några drickbara halvtorra viner, kommer sannolikt inte att hålla med om mina bedömningar.

Varför då Parkerskalan? Jag har skrivit ner korta bedömningar av olika viner under en längre tid, men inte systematiskt använt någon brett använd skala. Istället har det blivit något i stil med OK / Bra / Mycket bra modifierat med + och – och ibland även (+) och (-). När jag tar del av bedömningar från internationella vinskribenter brukar jag ofta fråga mig ”håller jag med om den här bedömningen”? Detta leder lätt till frågan ”vilken bedömning på Parkerskalan skulle jag ge detta vin” eftersom skalan är rätt utbredd internationellt, även hos Wine Spectator och många andra, även sådana med annan smak än Parker. 20-poängsskalan hade kunnat vara ett alternativ, eftersom den är relativt ”officiell” i flera sammanhang där jag brukar delta – vinföreningarna Munskänkarna och Auzone – och förekommer bland brittiska vinskribenter, inte minst sådana med en klassisk smak. Jag har dock aldrig vant mig vid att använda den, och det har funnits mycket fler anledningar att jämföra med bedömningar på en Parkerskala. Ska jag väl tvinga mig att sätta siffror har därför 20-poängsskalan framstått som något av en omväg.

Slutligen vill jag påpeka att såväl mycket positiva som mycket negativa omdömen om viner, deras prissättning och annat kommer att förekomma här. Jag skriva ner mina faktiska bedömningar här även i de fall då jag tycker ett vin är undermåligt och den som säljer det ägnar sig åt bondfångeri. Om du inte gillar raka, personliga bedömningar, ibland förstärkta med raljerande utläggningar, ska du nog inte läsa denna blogg. Yrkesmässig svenskspråkig vinjournalistik med nästan enbart positiva bedömningar och superlativer (och ungefär samma bedömningar av samma producenters viner år ut och år in, oavsett årgångsvariationer) är ingen bristvara, så du hittar säkert något trevligare att läsa på annat håll. Övriga önskas välkomna hit!

Annonser

En kommentar till Mina bedömningar

  1. Finare Vinare skriver:

    Låter riktigt lovande, Tomas. Ska bli spännande att följa dina poster.

    Instämmer om att det – trots allt – finns en poäng med siffror 😉

    Bokmärket är på plats!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s