Goisot från Caviste

Denna veckas släpp från den utmärkte nätvinhandlaren Caviste innehåll viner från Goisot, en producent i nordvästra Bourgogne. Tyvärr hann jag inte skriva ihop något inlägg före släppet (provningen är dagen innan) p.g.a. att jag via en mycket trevlig improviserad champagneprovning hamnade på stängningen av Eriks vinbar, en verklig institution i Vinstockholm som hamnat lite avigt till mitt i Slussen-ombyggnaden. Detta drog sammantaget ut en smula på tiden, men det kan avverkas en del riktigt bra champagner, enstaka vita bourgogner och något annat under tiden.

Goisot-släppet som heter CAV0083 och kostade 1090 kr exkl. frakt, sålde slut från Caviste innan torsdagsikvällen, så nu finns det tyvärr inget att köpa. (Jag är själv medskyldig till detta, och jag tyckte det var ett klart bra pris.) Nåväl, jag skriver ju många inlägg om viner som inte går att köpa via svenska kanaler för tillfället, och det finns säkert de som har köpt som kan vilja läsa ett omdöme om vinerna. Jag har tidigare provat Goisot-släppen från Caviste åren 2015, 2013 och 2012. Det rör sig om klart bra viner till mycket rimligt pris, tack vare att de kommer från mindre kända trakter och appellationer.

På tal om Goisot kan jag nämna två saker. Dels besökte jag dem i byn Saint-Bris i somras, vilket var trevligt och vilket jag borde skriva om någon gång, precis som en massa andra inlägg som aldrig blivit av… Dels så innehåller årets låda planenligt en del från årgången 2016. Detta var dock en årgång som p.g.a. allehanda problem (frost och hagel) gav mycket små skördar i Bourgogne generellt. Tydligen var problemen ännu större i Auxerrois-trakten (där även Chablis ingår), och Goisots produktion var neråt 10% av den vanliga! Detta har bland annat lett till att inga vingårds-Chardonnayer producerats i årgång 2016, utan bara ”mellanklassvinet” Corps de Garde. En annan konsekvens är att Martin fick bygga om lådans innehåll, så att den innehöll 1+1 flaskor från 2016, för mer gick inte att få loss av respektive vin. För ovanlighetens skull finns det därför fyra olika viner i lådan. Trevligt nog rör det sig om 2+2 Chardonnayviner från 2015, vilket inte är någon dålig nyhet.

Även om skörden i årgång 2016 är liten, är det verkligen inget fel på vinerna. De viner jag provade här har markerad syra och rena frukttoner, men är lite slankare än 2015 (föga förvånade) och 2014. 2015 är en varm/druvmogen årgång för vita viner med bra koncentration och tidig drickmognad. I appellationer som producerar kraftiga viner i normalår kan det innebära en för varm stil för vissa, men i det här fallet (Goisot ligger nära Chablis) tycker jag bara att vi stilmässigt har förflyttat oss lite närmare Bourgognes hjärtland än vanligt.

Bourgogne Aligoté 2016
Druvsort Aligoté. 11 månader ståltank. 125 kr.

Rätt fruktig doft med äpple, päron, lite grön ton, antydan till rök och en del mineral. Torr smak med bra mineralton, rätt hög syra, äpple, lite grön ton, eftersmak med grönt äpple och mineral. 85-86 p.

Det här var en mer Saint-Bris-lik, d.v.s. något Sauvignon Blanc-tonad, Aligoté än vad jag normalt förknippar med dessa viner. Doften påminde mig också lite om en Muscadet. Mineraltonen är klart bra. Jag noterade att det fanns de som var mer imponerande av detta vin än jag, och tyckte det var det mest intressanta i lådan.

Saint-Bris Exogyra Virgula 2016
Druvsort: Sauvignon Blanc. 11 månader ståltank. 145 kr.

Tydligt fruktig doft med krusbär, moget äpple, antydan till persika och blommiga toner. Torr smak med mineralton, grönt äpple, en del päron, relativt hög syra och en mineraldominerad eftersmak där det också finns grönt äpple. Kan må bra av en kortare lagring, 87(+)-88(+) p.

Vinet visar upp en bra druvmognad i doften men en svalare smak, vilket är anledningen till att jag tror att det kan må bra av lite lagring. I den här årgången tycker jag att vinet är mindre Riesling-likt än det har brukat vara.

Bourgogne Côtes d’Auxerre Corps de Garde 2015
Druvsort: Chardonnay. 16 månader på ekfat, varav 10% nya. 175 kr/st.

Doft med mogen gul frukt, gula plommon, citrus, päron, välintegrerade fat, en del mineral. Klassisk vit bourgogne-doft. Smak med bra koncentration, gula äpplen, gula plommon, mineral, rätt kryddig, rätt hög syra, fruktig eftersmak med mineral. Relativt ung, men funkar nu, 89(+) p.

I den här årgången är stilen ännu lite mer ”allmän vit bourgogne” och lite mindre av ”något ekad chablis” än vanligt. Det är ett vin med bra tyngd, och det är mer tillgängligt än Gueules de Loup.

Corps de Garde är Goisots terroir-viner som inte är vingårdsbetecknade, och får namnet från ett vakttorn vid domänen. De utgör ”mellanklassen” i sortimentet.

Bourgogne Côtes d’Auxerre Gueules de Loup 2015
Druvsort: Chardonnay. 16 månader på ekfat, varav 20% nya. 235 kr/st.

Doft med mogen gul frukt, mineral, lätt rökighet, välintegrerade fat och blommighet. Smak med bra koncentration, gula plommon, moget äpple, rätt hög syra, parfymtoner. Ung, bör helst lagras, 89+/90(+) p.

Mer Côte de Beaune-stil än föregående vin, och Gueules de Loup visar upp mer rök och mineral, men är samtidigt mer diskret i nuläget, vilket indikerar lagringsbehov.

Gueules de Loup är ett av tre vingårdsviner från Bourgogne Côtes d’Auxerre i Goisots sortiment. De övriga två heter Biaumont och Gondonne.

Annonser

Suenen – högklassig blanc de blancs-champagne från Caviste

Dagens släpp från svensk-franske nätvinhandlaren Caviste kommer från den utmärkta champagneproducenten Suenen, som är en av f.n. fyra champagneproducenter i Cavistes stall.

Sunen hittar man i byn Cramant i Côte de Blancs-delen av Champagne. Sedan 2009 är det Aurélien Suenen som har hand om Suenen, efter att hans far dog i förtid. Han har satt sin prägel på sortimentet genom att successivt fasa ut de gamla cuvéerna ur sortimentet under de senaste åren samtidigt som vingårdsinnehavet koncentrerats till Côte des Blancs. Utöver Cramant finns även vingårdar i Chouilly och Oiry, alla tre grand cru-klassade byar. Med början från skörden 2013 introducerades två nya årgångslösa blanc de blancs från olika byar: Oiry och C+C, där den sistnämnda kommer från Cramant och Chouilly. (De ersatte en årgångslös Blanc de Blancs från alla tre byarna, en årgångs-blanc de blancs och en Réserve på Pinots Noir & Meunier från Montigny-sur-Vesle.) Det är dessa två champagner som återfinns i Cavistes låda. Även om de är årgångslösa går det att hitta information om basårgång på etiketten. I källaren hos Suenen lär det också finnas några vingårdsbetecknade champagner som ännu inte är släppta.

Låt er dock inte luras av det utspridda vingårdsinnehavet – den här lilla domänen har bara drygt 2 hektar vingårdar, så produktionen ett normalår är runt 15-16 000 flaskor.

Jag måste erkänna att jag verkligen gillar att Suenen använder ett utdrag från Larmats champagnekarta från 1944 på sina etiketter. Nedan kartan från C+C. Om stilen känns bekant beror det möjligen på att utdrag från samma karta i svartvit version har kunnat beskådas på Jacquessons vingårdsbetecknade viner.

Produktionsfilosofin karaktäriseras av ekologisk odling, låga skördeuttag, ett välavvägt inslag av ekfatsvinifiering (i kombination med ståltank) och mycket låg dosage, max 2 g/l. Resultatet är strama och eleganta blanc de blancer med mycket fin mineralton, av det lite rökiga slaget, som framstår som seriösa och välgjorda rakt igenom. Jag tycker att de påminner mig en del om vita bourgogner. Det finns bra aromkoncentration och djup i Suenen-skumporna, men intrycket domineras mer av mineral och stramhet än den tyngd som finns hos kult-småproducenter med mer utpräglad ekfatsanvändning som t.ex. Selosse eller Ulysse Collin. Läromästaren är tydligen Agrapart, en utmärkt Avize-producent, och det märks i viss mån i stilen. Suenen är dock inte riktigt lika ”hårda” som Agraparts champagner, men det kan också ha med byursprunget att göra. (Avize-champagner är generellt hårdare än de från Suenens byar.) Jag tror att Suenen-champagnerna kommer att utvecklas mycket väl med några års lagring.

Det här är det andra Caviste-släppet med Suenen, det första skedde i mars förra året och innehöll flaskor från Suenens första release av C+C och Oiry. Det förra släppet missade jag tyvärr möjligheten att prova, men Suenen har imponerat stort när jag haft möjlighet att prova vid andra tillfällen.

Dagens släpp heter CAV 0082 och prislappen är 2490 kr. Jag provade champagnerna igår, inklusive en referens från förra årets släpp, och inkluderar även intryck av de två jag provade på ”Camp Caviste” i november.

Oiry Blanc de Blancs (basårgång 2014, degorgerad juni 2017)
395 kr/flaska. 4 flaskor i lådan.

Provad igår:
Doft med mogna gröna äpplen, mineral, diskret ton av gula plommon i bakgrunden, diskret blommig med vita blommor, elegant. Klart torr smak med mycket mineral, lätt mineralbeska, citrus, grönt äpple, hög syra, eftersmak med grönt äpple och mineral. Ung, fin precision och bra mineralton, 90(+) p.

Mer tillgänglig än C+C med samma basår. Enligt Martin var flaskan mer mineraldominerad som nyöppnad (som när jag provade i november, se nedan).

Provad november 2017:
Doft med mineral och ”Puligny-mineralkänsla”, äpple samt dova toner som indikerar tyngd. Smaken är klart torr med en del äpple, mineral och bra syra. Kompromisslös och mineraldominerad stil. Ung, 90+ p.

C+C (basårgång 2014, degorgerad juni 2017)
455 kr/flaska. 2 flaskor i lådan.

Provad igår:
Doft med rök, tydliga mineraltoner, moget äpple – grönt och gult äpple, lite kryddton och dova toner. Smak med dominerande intensiv mineralton, bra koncentration, frukt i bakgrunden, och då framför allt äpple, hög syra, lång eftersmak. gul frukt inklusive citrus och aningen tropisk frukt. Ung, 92(+) p.

Ett stort vin, mer koncentration och intensitet än Oiry:n med samma basårgång. Vore mycket intressant att följa med några års utveckling.

Oiry Blanc de Blancs (basårgång 2013, d.v.s. den från förra årets släpp)

Provad igår:
Doft med mineral, grönt äpple och lite citrus. Smaken är torr med mineral, grönt äpple, rätt bra koncentration, eftersmak med kartigt grönt äpple. Ung, 89 p.

Jämfört med Oiry bas 2014 är bas 2013 lite mer ”spetsig” och syradominerad.

C+C (basårgång 2013, d.v.s. den från förra årets släpp)

Provad i november 2017:
Doft med rökiga mineraltoner, gul frukt inklusive citrus och aningen tropisk frukt. Torr smak med frukttoner inklusive citrus och lite persika, bra koncentration, mineral och bra syra. Ung, 90(+) p.

Jämfört med Oiry med bas 2014 (provad samtidigt) visar den här upp mer tyngd, mer frukttoner i doft och smak, men inte lika intensiv mineralton.

I båda fallen tycker jag att champagnerna med bas 2014 är bättre än de med bas 2013, och framstår som lite tyngre. Det är inte helt vad jag förväntade mig, eftersom 2013 har ett lite bättre generellt rykte. Det kan finnas ett inslag av att Suenens nya champagner har blivit ännu lite bättre i sin andra release. Förbaskat bra är de dock både med bas 2013 och bas 2014!

Några årgångschampagner i butik inför nyår

Jag tänkte att det kunde vara dags att återuppta traditionen med sista-minuten-tips inför nyår på bra champagner som för tillfället finns på hyllan i åtminstone några av Systembolagets butiker. Detta efter att tipsverksamheten uteblev förra året, efter motsvarande tips 2015, 2014 och 2013. Med tanke på att det enbart återstår två dagars nådigt utmätt statligt öppethållande (plus en kort stund idag) är det kanske bara de som är seriöst sent ute som har nytta av dessa tips. Å andra sidan så blev det ju i år även ett inlägg tidigare i december om de champagner som fanns i beställningssortimentet, precis innan beställningsdeadline inträffade.

De här tipsen är avsedda för folk som tänker sig att öppna flaskorna och dricka dem direkt efter köp, vilket egentligen inte rekommenderas för den seriösa vindrickaren som gillar mognadstoner. Samtidigt riktar jag in dessa tips på de som är intresserade av lite bättre saker, så det blir med ett undantag tips på årgångschampagner, såväl ”vanliga” som prestigechampagner.

Samma bakgrundsinfo gäller som i det tidigare decemberinlägget; min aktuella inställning till årgångar hittar man sist i inlägget. Eftersom jag varit dålig på att delta i mässor det senaste året, så bygger mina rekommendationer på allmänna intryck av producenterna och aktuella årgångar. Jag stjäl också skamlöst av mina egna tidigare inlägg och skäms inte det minsta över att rekommendera sådant som jag rekommenderat förr och som för det mesta brukar vara pålitligt.

För att göra det enkelt för mig har jag kollat vad som Systembolagets webbplats anger är tillgängligt i PK-huset (vinkällarbutiken i Stockholm), d.v.s. vissa champagner finns bara i några få butiker.

Druvblandade och Pinot-dominerande champagner

…även känd som ”normal” champagnestil eller ”icke-blanc de blancs”. 🙂 Prestigechampagnerna har fått en egen rubrik.

Pol Roger 2008
549 kr. 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay.

Pol Roger är ett utmärkt champagnehus som gör alltid bra årgångschampagner, och nu gäller dessutom toppårgången 2008. Typiskt för Pol Roger är klassiskt brödiga champagnetoner. 2008 är i hygglig drickfas nu, men det skadar inte att också bunkra upp några flaskor för framtida bruk, då de kommer att vara mer brödiga än idag.

Henriot 2006
539 kr. 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir.

Ett pålitligt hus med klassisk champagnestil, som brukar ha viss utveckling redan när de släpps men ändå vara långlivade. Chardonnay-inslaget brukat alltid prata tydligt i en Henriot. 2006 bör vara i en trevlig drickfas nu.

Louis Roederer 2009
575 kr. Ca 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay.

En alltid pålitlig årgångschampagne från ett likaledes utmärkt champagnehus i en tillgänglig årgång. Roederer-stilen är typiskt  har klassiska champagnetoner, med lite blommighet och diskreta ekfatstoner. Just nu finns möjligheten att jämföra den vanliga årgångs-Roederer med Cristal i samma årgång.

Marguet Ambonnay Grand Cru 2010
492 kr. 58% Pinot Noir och 42% Chardonnay från Ambonnay.

Ett mindre hus i grand cru-byn Ambonnay med ekologiskt odlade vingårdar (fast jag ser inte någon sådan uppgift om just den här champagnen). Årgång, druvsammansättning och ursprung bör innebära att den här champagnen både har inslag av stramhet och kraft. Förmodligen den stramaste av de Pinot-champagner jag rekommenderar här.

Clos de Bergeronneau 2008
694 kr. 100% Pinot Meunier från ett vingårdsläge i Ville-Dommange. (Även med i BS-tipset.)

Något för champagnenörden som vill ha något udda, men ändå bra, i detta fall i form av toppchampagnen från Bergeronneau-Marion. Fruktiga och samtidigt jordiga aromer (visar därför båda sidorna hos Pinot Meunier) och bra koncentration (bra vingårdsläge och 2008) men ändå tydligt markerad syra (norrsidan av Montagne de Reims-kullen och 2008). Inte bara en vingårds-Pinot Meunier utan också en flaska där korken är försluten med snören (ficelée) så det krävs tillgång till en sax eller vass kniv för att få upp flaskan utan överdrivet våld.

Blanc de Blancs från 2008-2009

Pol Roger Blanc de Blancs 2009
649 kr

Pol Rogers BdB bytte i mitten av året från 2008 till 2009, vilket bör ha gett en lite mer tillgänglig stil. Alla Pol Roger brukar visa upp mycket av de klassiskt brödiga champagnetonerna.

Pierre Gimonnet Extra Brut Oenophile Premier Cru 2008
469 kr. Blanc de blancs.

Gimonnet är en pålitlig blanc de blancs-producent i byn Cuis med stram och mineral-dominerad stil. Œnophile (namnet skrivs med ligaturen Œ på etiketten men inte på SB:s webbplats) är Gimonnets årgångs-blanc de blancs utan dosage, vilket indikerar ännu mer stramhet, men 2008 är en toppårgång med bra substans.

Strama blanc de Blancs från årgång 2010

Duval-Leroy Cuvée des Meilleurs Ouvriers de France Sommeliers 2010
399 kr. Blanc de Blancs från fyra byar i Côte des Blancs. (Även med i BS-tipset.)

Duval-Leroy gör generellt bra champagner, men har väl inte fått allt för mycket uppmärksamhet i Sverige. Kanske ett val för feminister, eftersom såväl ägaren (Carol Duval-Leroy, som blev änka i unga år) som chefsvinmakaren är kvinnor. Eller för de som gillar att det står ”sommelier” på etiketten. Société Nationale des Meilleurs Ouvriers de France (MOF) är en organisation för yrkesskicklighet i ett stort antal yrken, och denna cuvée tas fram i samverkan med sommelier-sektionen inom MOF.

Larmandier-Bernier Terre de Vertus Premier Cru 2010
499 kr. Blanc de blancs från byn Vertus.

En blanc de blancs från en bra och ekologisk producent i Vertus som alltid gör knastertorr champagne, därtill från en årgång (2010) med bra syra och som brukar ge viner i stram stil. Räkna med att det här är ung, riktigt torr och stram, men med tillräcklig substans för att vara njutbar för den som gillar den stilen.

Roséchampagner

Henriot Rosé 2008
599 kr. Ca 50% Pinot Noir och 50% Chardonnay.

Henriot är som tidigare påpekats ett pålitligt hus med klassisk champagnestil där Chardonnay-inslaget alltid brukar prata tydligt. Här har vi dessutom en toppårgång!

Gosset Grande Rosé
499 kr. 56% Chardonnay och 44% Pinot Noir.

Ett utmärkt mindre champagnehus med friska, strama och eleganta champagner. Rosén är både matig och stram på en gång och brukar oftast ha aningen toner av mogen röd bourgogne, vilket är aromer som man annars måste lagra sin rosé för att få fram. Det här är alltså en årgångslös champagne, men jag gör ett undantag för att rosékategorin inte ska bli så liten…

Prestigechampagner vita

För de som inte behöver bry sig så mycket om budgeten. Några av de klassiska prestigechampagnerna säljs just nu i den tillgängliga årgången 2009 (bl.a. för att vissa producenter valt att sälja 2009 före 2008), och tas därför upp här.

Bollinger RD 2002
1799 kr. 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay.

Den sendegorgerade versionen av årgångs-Bollinger från en toppårgång i kraftig stil. Bollingers champagner är dessutom generellt i en kraftig och matig Pinot Noir-stil med mycket äpplen inklusive äppelmos och bokna äpplen. Duger den åt James Bond får den väl duga åt andra med stor budget… 🙂 Förmodligen den av prestigechampagnerna som är mest lämpligt för vitt kött och andra maträtter som ligger på den kraftiga sidan för att vara ”champagnemat”. Jag skrev lite om RD 2002 när den släpptes våren 2014.

Billecart-Salmon Cuvée Nicolas François 2002
1249 kr. 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay.

Cuvée Nicolas François är Billecart-Salmons ”vanliga” prestigechampagne, och den släpps sympatiskt sent. Just nu är det trevligt nog toppårgången 2002 som gäller. Bör också vara ett lämpligt val till sådana maträtter som kräver en kraftigare champagne.

Cuvée Sir Winston Churchill 2004
1399 kr. Pinot Noir och Chardonnay.

Pol Rogers prestigechampagne, som alltid säljs med bra ålder, brukar visa upp klassiskt krutrökighet och andra mognadstoner. 2004:an har nu dessutom hängt med ett tag så den har hunnit bli lite mer utvecklad.

Roederer Cristal 2009
1650 kr. Ca 55% Pinot Noir och 45% Chardonnay.

Roeders Cristal brukar vara den av de stora och klassiska prestigechampagerna som släpps först, och många bra Cristal-årgångar behöver lagras för att nå sin topp. Nu är det dock 2009 som gäller, som är en relativt tillgänglig årgång. Cristal är alltid en mycket elegant champagne som stilmässigt är mycket mindre ”flashig” än flaskan kan indikera, och bjuder på diskreta ekfatstoner samt en stil som (åtminstone i unga år) verkar vara mer åt Chardonnay-hållet än den faktiska druvsammansättningen.

Dom Pérignon 2009
1380 kr. 60% Chardonnay och 40% Pinot Noir.

Den mest sålda prestigechampagnen av alla, Dom Pérignon, säljs just nu i den tillgängliga årgången 2009. Ung ”Dompa” från sådana årgångar (jag har tyvärr inte provat denna) brukar ha bra mineraltoner och bjuda på en försmak av de rostade toner som än den mogna Dompans kännetecken.

 

Något riktigt gammalt

J de Telmont Héritage 1976
1195 kr

Jag har ingen erfarenhet av detta mindre champagnehus, som finns i Damery. 1976 är dock en alldeles lysande Champagneårgång, och importören har en mycket god champagnenäsa, så det kan definitivt vara något för den nyfikne med intresse för äldre saker. (De stora kända husen tar normalt minst lika mycket betalt de få gånger de plockar fram årgångschampagner ur källaren som är 20 år yngre än denna.) Av en så här gammal champagne bör man förvänta sig påtagliga inslag av sherry och nötter, snarare än bara brödighet och rostade toner.

Årgångar

Så här tänker jag kring champagneårgångar just nu, när det gäller att köpa för att dricka direkt. Generellt har jag låtit bli att rekommendera årgångschampagner från 2012 (med största sannolikt den bästa efter 2008) och 2013 (en annan bra årgång) eftersom de nog är lite i yngsta laget. Tycker man om att köpa så unga saker för att dricka direkt snarare än bara kvalitetskontrollera får man hitta någon annan källa för sina rekommendationer, för någon måtta får det ändå vara! 😉

Övriga årgångar har jag förhållit mig så här till:

• 2011 – en svag årgång (den svagaste sedan 2001) som jag undvikit att rekommendera, eftersom många champagner är allmänt tunna i stilen. Därför avstår jag från att rekommendera någon 2011 enbart p.g.a. att producenten brukar vara bra, om jag inte provat den. (Därför finns inte Roederer Rosé 2011 med på listan.) Årgången är i och för sig ojämn snarare än genomgående usel, så det finns en del bra champagner från 2011.
• 2010 – en rätt bra årgång (men inte lika bra i Champagne som i flera andra regioner i Frankrike, där den är lysande) som karaktäriseras av hög syranivå. Generellt är de slankare än 2009 och 2008, och kan möjligen jämföras med 2007. Ska man dricka dem nu ska man nog gilla riktigt strama blanc de blancs:er.
• 2009 – en bra årgång i varm stil, vilket betyder bra koncentration, mycket frukt och lite lägre syra än genomsnittet. Den stilen betyder att de funkar bra att dricka tidigt, och det finns nog väldigt få 2009:or som inte är drickfärdiga redan nu.
• 2008 – en absolut toppårgång, med både bra koncentration, bra syranivå och därtill rena aromer och stor elegans. 2008 är bättre än 2009, men inte lika drickfärdig. Många 2008:or är redan smaskiga (och man kan alltid skylla på att man kvalitetskontrollerar en toppårgång), men fler av dem lär behöva många fler år innan de toppar.
• 2007 – en bra årgång som överlag är lite slank och syradominerad. Årgångsstilen passar strama blanc de blancs. Många 2007:or tycks ha mognat relativt snabbt, så de flesta champagner bör vara i en bra drickfas.
• 2006 – en bra årgång, relativt kraftig och lite åt det varma hållet. De allra flesta champagner från 2006 bör ligga i en utmärkt drickfas just nu.
• 2005 – en årgång med varm karaktär där de flesta champagner var mer eller mindre tillgängliga redan när de började släppas. (Undantag finns dock.) I alla andra franska vinregioner än Champagne torde 2005 vara att föredra framför 2006, men just i Champagne tycker jag att 2006 generellt är bättre – och i liknande stil. På producentnivå må det finnas undantag.
• 2004 – en bra årgång med hög syranivå, som ändå utvecklats rätt snabbt. Trevlig att dricka nu, och kan möjligen jämföras med 2007 i stil. Inte lika bra som 2002 och 2008, men valet mellan 2004 (mer syra) eller 2006 (mer kraft) är definitivt upp till personliga preferenser.
• 2003 – en mycket varm och atypisk årgång, vilket innebär lägre syranivåer än vanligt. En del är bra (förutsättningar fanns bl.a. för kraftiga roséer), men en del riskerar att ha blivit för gammalt.
• 2002 – en absolut toppårgång i något varm och druvmogen stil, vilket betyder bra koncentration och kraft, men som också har bra syranivå. Allt från årgången bör ligga bra till i drickfas, om vi inte pratar om sällsynt strama prestige-blanc de blancs, men de kommer också att vara mycket långlivade.

Några årgångschampagner i beställningssortimentet inför jul och nyår

Det statliga monopolets webbplats låter myndigt meddela att ”Hej! 11 december är sista beställningsdag för garanterad leverans till butik och ombud före jul.” Det är ju i morgon! Möjligen funkar det att beställa några dagar senare för leverans inför nyår, eftersom det är tre vardagar mellan jul och nyår. Jag hittar dock inte något datum angivet för detta.

De här tipsen är avsedda för folk som tänker sig att öppna flaskorna och dricka dem direkt. Detta är i grunden ett oskick 🙂 eftersom champagne mår bra av några års extra lagring. Tipsen blir alltså lite annorlunda än om jag gör ett urval av sådant som jag skulle rekommendera att köpa för lagring.

Eftersom jag varit dålig på att delta i mässor det senaste året, så bygger mina rekommendationer på allmänna intryck av producenterna och aktuella årgångar. Generellt har jag låtit bli att rekommendera årgångschampagner från 2012 (med största sannolikt den bästa efter 2008) och 2013 (en annan bra årgång) eftersom de nog är lite i yngsta laget. Tycker man om att köpa så unga saker för att dricka direkt snarare än bara kvalitetskontrollera får man hitta någon annan källa för sina rekommendationer, för någon måtta får det ändå vara! 😉

Övriga årgångar har jag förhållit mig så här till:

• 2011 – en svag årgång (den svagaste sedan 2001) som jag undvikit att rekommendera, eftersom många champagner är allmänt tunna i stilen. Därför kan jag inte tänka mig att rekommendera någon 2011 enbart p.g.a. att producenten brukar vara bra. Årgången är i och för sig ojämn snarare än genomgående usel, så det finns en del bra champagner från 2011.
• 2010 – en rätt bra årgång (men inte lika bra i Champagne som i flera andra regioner i Frankrike, där den är lysande) som karaktäriseras av hög syranivå. Generellt är de slankare än 2009 och 2008, och kan möjligen jämföras med 2007. Ska man dricka dem nu ska man nog gilla riktigt strama blanc de blancs:er.
• 2009 – en bra årgång i varm stil, vilket betyder bra koncentration, mycket frukt och lite lägre syra än genomsnittet. Den stilen betyder att de funkar bra att dricka tidigt, och det finns nog väldigt få 2009:or som inte är drickfärdiga redan nu.
• 2008 – en absolut toppårgång, med både bra koncentration, bra syranivå och därtill rena aromer och stor elegans. 2008 är bättre än 2009, men inte lika drickfärdig. Många 2008:or är redan smaskiga (och man kan alltid skylla på att man kvalitetskontrollerar en toppårgång), men fler av dem lär behöva många fler år innan de toppar.
• 2007 – en bra årgång som överlag är lite slank och syradominerad. Årgångsstilen passar strama blanc de blancs. Många 2007:or tycks ha mognat relativt snabbt, så de flesta champagner bör vara i en bra drickfas.
• 2006 – en bra årgång, relativt kraftig och lite åt det varma hållet. De allra flesta champagner från 2006 bör ligga i en utmärkt drickfas just nu.
• 2005 – en årgång med varm karaktär som var mer eller mindre tillgänglig redan när de började släppas. I alla andra franska vinregioner än Champagne torde 2005 vara att föredra framför 2006, men just i Champagne tycker jag att 2006 generellt är bättre – och i liknande stil. På producentnivå må det finnas undantag.
• 2004 – en bra årgång med hög syranivå, som ändå utvecklats rätt snabbt. Trevlig att dricka nu, och kan möjligen jämföras med 2007 i stil. Inte lika bra som 2002 och 2008, men valet mellan 2004 (mer syra) eller 2006 (mer kraft) är definitivt upp till personliga preferenser.

Urvalet består av sådant som ingår i det formella beställningssortimentet (importörernas sortiment där monopolet inte deltagit i urvalet), respektive sådant som ingår i ordinarie sortiment men finns i få butiker och därmed i allmänhet måste beställas. I båda fallen har jag begränsat urvalet till sådant där SB:s webbplats anger att produkten kan beställas, och enbart till 75 cl-flaskor under 1000 kr.

Jag ska försöka återkomma senare med lite tips om champagner som finns i butik.

Blandchampagner och Pinot-dominerande champagner

Bernard Hatté & Fils Cuvée Benjamin 2009
310 kr, 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir från grand cru-byn Verzenay.

En pålitig producent med bra champagner, och brukar alltid säljas till ett bra pris, vilket verkar vara ett genomgående drag för det som kommer från just denna importör (Cavisten).

Camille Savès Millésime Brut Grand Cru 2009
376 kr/fl med kollikrav 3 flaskor. 80% Pinot Noir och 20% Chardonnay  från grand cru-byn Bouzy.

En pålitig producent från Bouzy. Årgångschampagnen brukar vara i hyggligt kraftig stil.

A.D. Coutelas Vintage Brut 2008
427 kr, 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir.

En champagne i klart klassisk stil som funkar bra att dricka nu.

 

Gosset Brut Grand Millésime 2006
595 kr, 56% Pinot Noir och 44% Chardonnay.

En högkvalitativ producent i en årgång som brukar vara relativt drickfärdig (men Gosset-champagner brukar kunna lagras länge).

Gatinois Grand Cru Brut 2009
495 kr, ca 90% Pinot Noir och 10% Chardonnay.

En mycket bra producent från Aÿ, som producerar Pinot Noir-dominerade champagner i kraftig men ändå frisk stil.

Georges Vesselle Grand Cru Brut Nature 2009
399 kr, 90% Pinot Noir och 10% Chardonnay.

En bra producent i Bouzy som erbjuder en kombination av Pinot-toner och extra torr smak (ingen dosage).

Georges Vesselle Collection Millesimes Grand Cru Brut 2002
559 kr, 90% Pinot Noir och 10% Chardonnay.

En något äldre toppårgång från George Vesselle. Collection-releaserna brukar ha riktigt fina och klassiska mogna champagnetoner med brödighet, nötter m.m.

Comte Audoin de Dampierre Grand Vintage 2002
413 kr.

En producent som fått in sina champagner på många franska ambassader och i annan statlig representation, så något gör han väl rätt. Kombinera detta med en drickmogen toppårgång och det borde vara ett lågrisk-val.

Jacquart Brut Mosaïque Millésimé 2002
429 kr.

Ett helt OK kooperativ vars 2002:a har funnits tillgänglig i flera år nu. (Jag hade med den på en provning för tre år sedan, och den var inte helt nysläppt då.) Magnum-formatet står som slutsålt, så passa på att köpa 75 cl-flaskor medan de finns kvar!

Fleury Extra Brut 2002
700 kr.

En champagne från en bra biodynamisk producent i södra delen av Champagne (byn Courteron) och en drickmogen toppårgång.

Jose Michel & Fils Spécial Club 2006
469 kr, 50% Chardonnay och 50% Pinot Meunier.

Toppchampagnen från en av de mera kända Meunier-producenterna, vars champagner ofta går i mer fruktig och tropisk stil.

Francoise Bedel L´Ame de la Terre 2005
529 kr.

En bra biodynamisk producent vars champagner har ett stort inslag av Pinot Meunier, och är i relativt kraftig stil. Bedels champagner brukar visa upp den jordiga sidan av Meunier. Naturvinsfantaster brukar gilla Bedel.

Clos de Bergeronneau 2008
694 kr, finns i vissa butiker. 100% Pinot Meunier från ett vingårdsläge i Ville-Dommange.

Något för champagnenörden som vill ha något udda, men ändå bra, i detta fall i form av toppchampagnen från Bergeronneau-Marion. Fruktiga och samtidigt jordiga aromer (visar därför båda sidorna hos Pinot Meunier) och bra koncentration (bra vingårdsläge och 2008) men ändå tydligt markerad syra (norrsidan av Montagne de Reims-kullen och 2008). Inte bara en vingårds-Pinot Meunier utan också en flaska där korken är försluten med snören (ficelée) så det krävs tillgång till en sax eller vass kniv för att få upp flaskan utan överdrivet våld.

Blanc de blanc-champagner

De Saint Gall Brut Blanc de Blancs Millésime 2009
349 kr.

En blanc de blancs från ett av de två bästa kooperativen i Champagne, med medlemmar i de bästa byarna, främst i Côte des Blancs.

Bonnaire Grand Cru Blanc de Blancs Vintage 2008
399 kr.

En blanc de blancs från en bra producent i Cramant och toppårgången 2008.

Lilbert-Fils Cramant Grand Cru Blanc de Blancs Brut 2005
419 kr

En bra Cramant-producent som generellt producerar strama champagner (vilket inte är bystilen). Men årgången 2005 lär motverka detta, så den lär inte vara några större problem att låta korken flyga!

Pierre Péters L’Esprit Grand Cru Millésime Brut 2009
449 kr.

Från en högkvalitativ och mycket pålitlig producent i Le Mesnil-sur-Oger. Även 2010:an finns att beställa, men denna årgång lär vara betydligt mer drickbar idag.

Cuvée Présidence Blanc de Blancs 2002
459 kr.

En blanc de blancs från R & L Legras (en bra BdB-producent i Chouilly) från en toppårgång som nu har fått lite ålder.

Cuvée St Vincent Blanc de Blancs Grand Cru 2000
539 kr.

Denna blanc de blancs från R & L Legras – vi talar nu om prestigechampagnen – som brukar vara riktigt långlivad. 2000 är dock en årgång där de flesta champagner var tillgängliga redan när de släpptes, och så är de ju inte alldeles unga längre.

Vve Fourny & Fils Millésimé Brut Blanc de Blanc Premier Cru 2009
469 kr.

En utmärkt producent som brukar göra kraftiga blanc de blancs, med viss ekfatsinfluens.

 

Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2007
829 kr, blanc de blancs (100% Chardonnay).

Utmärkta Diebolt-Vallois prestige-blanc de blancs, som brukar vara i kraftig stil och ha tydlig ekfatsinfluens. Årgångskaraktären hos 2007 lär ha balanserat detta, men det finns en risk för att den inte är riktigt drickfärdig än, så öppna på egen risk!

Roséchampagner

Pol Roger Brut Rosé 2008
570 kr. 65% Pinot Noir (varav 15% rött vin) och 35% Chardonnay.

Pol Roger håller hög klass, och champagnerna är mycket klassiska i stilen med brödiga toner m.m.

Veuve Clicquot Vintage Brut Rosé 2008
604 kr. 66% Pinot Noir och 34% Chardonnay.

Veuve Clicquot producerar champagner i klassisk och Pinot Noir-dominerad stil, som drar lite åt det kraftiga hållet. I toppårgången 2008 har rosén av många provare fått bättre omdöme än den vita champagnen

Henriot Rosé Millésimé 2008
599 kr, finns i enstaka butiker. 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir.

Henriot brukar alltid vara riktigt bra och klassiska, och framstå som relativt Chardonnay-dominerade. Troligtvis den stramaste av de här rekommenderade roséerna.

Blanc de blancs av årgången 2010 – enbart för de för extra stram smak som uppskattar unga champagner

Pierre Péters L’Esprit Grand Cru Millésime Brut 2010
449 kr.

Från en högkvalitativ och mycket pålitlig producent i Le Mesnil-sur-Oger. Även 2009:an finns att beställa.

Duval-Leroy Cuvée des Meilleurs Ouvriers de France Sommeliers 2010
399 kr, finns i vissa butiker. Blanc de Blancs från fyra byar i Côte des Blancs.

Duval-Leroy gör generellt bra champagner, men har väl inte fått allt för mycket uppmärksamhet i Sverige. Kanske ett val för feminister, eftersom såväl ägaren (Carol Duval-Leroy, som blev änka i unga år) som chefsvinmakaren är kvinnor. Eller för de som gillar att det står ”sommelier” på etiketten. Société Nationale des Meilleurs Ouvriers de France (MOF) är en organisation för yrkesskicklighet i ett stort antal yrken, och denna cuvée tas fram i samverkan med sommelier-sektionen inom MOF.

François Secondé Sillery Grand Cru Blanc de Blanc 2010
475 kr/fl med kollikrav 3 fl.

Kanske ett val för för champagnenörden som endera är historiskt intresserad eller vill plåga sin omgivning med kuriosa kring champagnen och byn Sillery. Byn var nämligen mycket mer känd förr i tiden och den ligger nära några av de mest kända Pinot Noir-byarna – så det kan vara lite förvånande med en blanc de blancs härifrån.

 

Ferdinando Principiano – Piemonte från Caviste inklusive en lysande Barolo 2013

I den fransk-svenske nätvinhandlaren Cavistes årsprogram finns även ett italienskt inslag i form av Ferdinando Principiano från Piemonte. Motsvarande Principiano-släpp förekom även 2015 och 2016, och jag har haft turen att prova alla tre släppen.

Jag citerar det jag skrev om producenten 2015: Principiano är en producent som gått i lära hos både traditionalister och modernister, och därefter en tid på 90-talet gjorde egna modernistiska viner, vilket innebär viner med rejäl koncentration som bygger på vinifiering med mycket extraktion och en hel del nya små ekfat. I början av 2000-talet bytte han inställning och siktade på en mer icke-interventionistisk stil med lättare viner. Han ligger då nära traditionalisterna, men jag får intrycket att hans stil är mer ”lätt och polerad” än det som man kanske föreställer sig när man säger traditionalist i Piemonte, och med flera viner som har en tillgänglig stil direkt när de släpps. Intrycket består efter att ha provat tre årgångar, och möjligen saknas tillägget ”elegant och balanserad stil” och att vinerna helt klart stilmässigt ligger i linje med Cavistes franska sortiment.

Lådan heter denna gång CAV0077 och kostar 1090 kr, och släpps av Caviste på torsdagen. De sex flaskorna är fördelade på två flaskor vardera av de tre vinerna: en Dolcetto, en Barbera och en alldeles lysande Barolo. Frågan är om inte Barolon är det bästa vin som ingått i en ”vanlig” Caviste-låda, åtminstone bland de jag provat! Den främsta konkurrenten om rangen är förmodligen Savart Millésime 2008, på den lyckliga och mer oskuldsfulla tid när årgångschampagnen ingick i den vanliga Savart-lådan, d.v.s. innan åtgången blev för strykande. Dessutom finns det mycket av Principano-lådan, tydligen mer än av något tidigare Caviste-släpp, så Martin uppger att han hoppas ha den till salu i cirka två dagar. Uppdatering torsdag kväll: står nu som slut, så intresset verkar ha överträffat vad Martin trodde.

Dolcetto d’Alba Sant’ Anna 2016
Druvsort Dolcetto. Lagras 10 mån på ståltank, 12% alkohol. 115 kr/st

Doft av mörka körsbär, aningen tjära, lite kryddton. Smak med körsbär, rätt bra bärkoncentration, bra syra, rätt markerade tanniner och en del av de Dolcetto-typiska ”småkärva” inslagen. Funkar nu med mat, men så pass mycket tanninbett att jag tror den skulle må bra av minst ett års lagring, 85+ p.

Det här vinet visar upp en svalare stil, särskilt i smaken, än förra årets motsvarighet som kom från den druvmogna årgången 2015 (jämför hur årgången slår igenom i Barberan nedan) och då hade mer frukt och inslag av plommon.

Barbera d’Alba Laura 2015
Druvsort Barbera. Lagras 10 mån på ståltank, 13% alkohol. 145 kr/st

Klart bärig doft av körsbär, lite tjärton i bakgrunden och med lätt parfymerade inslag. Smak med körsbär, klart bra koncentration, rätt varm fruktkaraktär i smaken, bra syra (men inte ”störande” hög), en del tanniner som är väl inbäddade av frukten. Rätt tillgänglig redan nu, 87 p.

Här har den druvmogna årgången 2015 slagit igenom i form av mer frukt och en syranivå som inte är fullt lika markerad som ofta är fallet med Barbera. Resultatet är fortfarande en frisk Barbera (till skillnad från regionens tungt fatade skapelser med ”Merlotavund”), men ett vin som är bärigare och mindre uppfordrande än vanligt. För mig (som oftare och hellre dricker Nebbiolo d’Alba än Barbera d’dito) resulterar detta i ett trevligare vin, men det kanske finns Barbera-purister med välgarvat munländer ”out there” som föredrar de svalare årgångarna med vresigare syror. 🙂

Barolo Serralunga 2013
Druvsort Nebbiolo, från unga stockar. Lagras 24 mån på stora fat (botti) på 2000-4000 liter, 13,5% alkohol. 285 kr/st

Mycket elegant doft med röda bär – tranbär och jordgubbar, blommiga och parfymerade toner med framför allt vita blommor och antydan till tjära. Klart klassisk doft på det närmast burgundiska och ”pinotiga” sättet. Smak med röda bär, tranbär och jordgubbar, närmast ”kristallin” mineralitet (ja, jag vet att det kan vara svårt att förstå vad det betyder men jag fick denna gång mer den associationen än kalkig eller stenig…), klart bra syra, smidig och polerad munkänsla, tydliga men samtidigt polerade tanniner, balanserad och polerad eftersmak. Ung i nuläget, men frisk och balanserad och därför möjlig att avnjuta redan nu om den luftas först, 92+ p.

Provningsnoteringarna är baserade på ett smakprov som hade varit i karaff någon timme. Ett smakprov från en nyöppnad flaska var likt i doften, men mer knutet i smaken, med mer framträdande tanniner och mindre mineralitet. Men jag hoppas att alla som är vana vid Piemonte redan vet att om man inte kan hålla tassarna borta från en ung Barolo, är grundlig karaffering att rekommendera?

Som jag nämnde redan inledningsvis är detta ett fantastiskt bra vin som presterar klart över vad man kan förvänta sig i prisklassen! Det här är en Barolo med elegans snarare än kraft, och även om stilen är ”klassisk”, talar vi om klassisk i en ”tillgänglig” tolkning. Tanninerna är alltså mindre tuffa än man kanske kunde tro av ursprunget från byn Serralunga d’Alba (som brukar ge ännu tuffare viner än de från t.ex. La Morra). Det är den utmärkta årgången 2013 som samverkar med Principianos producentstil på ett mycket trevligt sätt! Det är en årgång på den svala sidan, med bra syra och friskhet. Den närmast föregående årgången i Barolo med liknande stil var 2010. 2011 var varmare, 2012 var inte lika bra men gav ”småcharmiga” viner som var rätt tillgängliga tidigt. 2014 lär inte vara så bra i Barolo (men OK i Barbaresco) och 2015 är på den varma sidan.

Intryck kan även läsas på finewines.se, i både den här och den här tråden.

Domaine de Marcoux – sydrhônare från Caviste

Fransk-svenske nätvinhandlaren Caviste släpper idag med ännu en låda, denna gång viner från södra Rhône och producenten Domaine de Marcoux. Motsvarande låda såldes även förra hösten (CAV0061), men den gången missade jag provningen, så detta var första gången jag bekantade mig med producenten.

Stilmässigt är mitt intryck att vinerna från Domaine de Marcoux är medelfylliga, men ändå med en rätt generös frukt och en rätt tydligt markerad syra – särskilt för att vara sydrhônare. Sammantaget ger de därför ett friskt intryck och drar åt det eleganta hållet, men är samtidigt rätt tydliga sydrhônare, d.v.s. alkoholen är lite mer närvarande än i nordliga fransoser och det går att ana torkade örter. Ekfatsinslaget rör sig för övrigt på skalan begränsat till obefintligt, och extraktionen är måttlig.

Domaine de Marcoux började med biodynamisk odling redan på 1980-talet, och fick ekologisk certifiering 1991.

Lådan heter denna gång CAV0075 och kostar 1290 kr. De sex flaskorna är fördelade på två flaskor vardera av de tre vinerna, alla röda.

Mitt intryck igår av de tre vinerna:

Raisin de Loup 2016
Vin de France, med ursprung i vingårdar nära Rhônefloden. Förra årgången gällde sammansättningen 54% Syrah, 26% Grenache och 20% Caladoc. (Det sistnämnda en inte alltför känd druvsort som lär kunna bidra med rätt mycket tannin.) Vinifierat på cementtank (ingen ek). 105 kr/flaska.

Saftig doft i ren stil med körsbär med ett inslag av mörka körsbär och björnbär, samt lite stenkross. Smak med saftig frukt, åter körsbär och lite björnbär, bra syra samt en del hyggligt strama tanniner som är något framträdande. Trevligt vin med lite stram smak, kan lagras ett tag, 85+ p.

Ett instegsvin som producenten avser för okomplicerat drickande. I doften tänkte jag lite på en bra ”samtida” Beaujolais, men smaken är annorlunda. I den här utgåvan skulle nog vinet må bra av att sparas till okomplicerat drickande 2018 eller kanske senare, snarare än att korkas upp direkt.

Côtes du Rhône 2016
Förra årgången gällde sammansättningen 60% Grenache, 30% Syrah och 10% Mourvèdre. Vinifierat på cementtank (ingen ek). 165 kr/flaska.

Doft med körsbär och blandade bär, en del blommiga toner, lite lakrits och stenkross. Här finns en karaktär av söta bär, utan att vinet ger ett direkt varmt doftintryck. Jämfört med föregående vin är doften större och blommigare. Smak med bra bärkoncentration, körsbär och blandade bär, bra syra, en del tannin, lätt eldighet på typiskt sydrhônskt sätt, stramt slut. En seriös Côtes-du-Rhône som säkert skulle må bra av några års lagring, 88+ p.

Châteauneuf-du-Pape 2015
Förra årgången gällde sammansättningen 85% Grenache, 10% Mourvèdre & 5% Syrah. Vinifierat på en blandning av cementtank och ekfat av olika storlek. 375 kr/flaska.

Generös och elegant doft med rätt mogna röda bär, körsbär, aningen björnbär och lakrits och lätt blommighet. Smak med bra koncentration av röda bär, generös karaktär med viss eldighet, bra syra, stenig mineralton, visst tanninbett men där tanninerna är relativt väl inbäddade i frukten, stenig eftersmak. Fin balans men omisskännlig sydrhônsk stil. Ung men funkar nu, 90(+) p.

Det här vinet är i nuläget lite mer tillgängligt än ”mellanvinet”, men är samtidigt det vin som förtjänar mest lagring.

Byprofil: Pontfaverger-Moronvilliers, en Champagneby i Monts de Berru

Nyckelfakta

Ligger i delregion / område: Montagne & Val de Reims / Monts de Berru
Vingårdar och druvsorter: 10,6 ha, varav 100% Chardonnay.
Klassificering: ”Autre cru” (84%)

Kartor

Kartan är länkad från Wikimedia Commons, och den geografiska informationen har sitt ursprung i OpenStreetMap. Det prickade vita området motsvarar vingårdarna, ljusgult betecknar annan öppen terräng, grönt är skog och orange är bebyggelse. Den streckade rödsvarta linjen är departementsgränsen mellan Marne (där Pontfaverger-Moronvilliers ligger) och Ardennes.

Google-kartvy med byarna i Monts de Berru markerade.

Om man klickar på en by öppnas ett fält till vänster där det finns en länk till byprofilen, om den finns.

Grannbyar i appellationen Champagne

Åt väster: Selles
Anm: flertalet av kommunerna på kartan ingår inte i appellationen Champagne och det finns därför ingen byprofil för dem.

Kyrkan (Église Notre-Dame) och till höger stadshuset (mairie) i Pontfaverger-Moronvilliers. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto G.Garitan, 2013).

Orten

Pontfaverger-Moronvilliers ligger öster om Reims, i utkanten av vinregionen Champagne.

Huvudbyn, vid vattendraget Suippe, är Pontfaverger. Moronvilliers ligger längst söderut i kommunen, i riktning mot Prosnes, och är en by som förstördes helt under första världskriget. 1950 fördes Moronvilliers mark över till den dåvarande kommunen Pontfaverger och två andra kommuner, och den bytte namn till Pontfaverger-Moronvilliers.

Det finns en tysk militärkyrkogård i Pontfaverger, för soldater som stupade i första världskriget.

Kommunen Pontfaverger-Moronvilliers omfattar 3152 ha och har 1731 invånare (läge 2014) som kallas Pontfabriciens respektive Pontfabriciennes.

Vingårdar

Vingårdarna i Pontfaverger-Moronvilliers ligger nordnordväst om byn, på kullen Mont Saint-Médard, i ett block som sträcker sig över gränsen till Selles. Vingårdarna är sydsluttande och innehåller enbart Chardonnay.

Aktuell vingårdsareal i Pontfaverger-Moronvilliers (läge 2013 enligt siffror från CIVC) är 10,6 ha. Fördelningen på druvsorter är 10,6 ha Chardonnay (100%). 1997 var vingårdsarealen 7 ha. Det finns idag en vingårdsägare (exploitant) i kommunen, vilket tycks vara Moët & Chandon.

Champagneproducenter

Jag har inte hittat någon champagneproducent som har sitt säte i Pontfaverger-Moronvilliers.

Den tyska militärkyrkogården i Pontfaverger-Moronvilliers. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto G.Garitan, 2013).

Länkar

• Wikipedia om byn på svenska, på engelska, på franska.
• Kommunen Pontfaverger-Moronvilliers webbplats.
• UMC:s byprofil för Pontfaverger-Moronvilliers.

© Tomas Eriksson 2017