Byprofil: Passy-sur-Marne, en Champagneby i Terroir de Condé

Nyckelfakta

Ligger i delregion / område: Vallée de la Marne / Terroir de Condé
Vingårdar och druvsorter: 171,7 ha, varav 65% Pinot Meunier, 20% Pinot Noir och 15% Chardonnay.
Klassificering: ”Autre cru” (85%)

Kartor

Kartan är länkad från Wikimedia Commons, och den geografiska informationen har sitt ursprung i OpenStreetMap. Det prickade vita området motsvarar vingårdarna, ljusgult betecknar annan öppen terräng, grönt är skog och orange är bebyggelse. Den streckade röda linjen är departementsgränsen mellan Aisne (där Passy-sur-Marne ligger) och Marne.


Google-kartvy med byarna i Terroir de Condé markerade, samt vissa omgivande byar i vitt.

Om man klickar på en by öppnas ett fält till vänster där det finns en länk till byprofilen, om den finns.

Grannbyar i appellationen Champagne

På högra stranden av Marne
Åt öster: Trélou-sur-Marne
Åt norr: Barzy-sur-Marne

På vänstra stranden av Marne
Åt ostsydost: Courthiézy (ingår i Vallée de la Marne Rive Gauche)
Åt söder och sydväst: Reuilly-Sauvigny (ingår i Vallée de la Marne Rive Gauche)
Åt nordväst: Courtemont-Varennes (ingår i Vallée de la Marne Rive Gauche)
Anm: de återstående länkarna kommer när profilerna över de byarna har lagts upp.

Passy-sur-Marne sett från Reuilly-Sauvigny på andra sidan Marne. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto TCY, 2008).

Orten

Passy-sur-Marne ligger längs Marneflodens högra strand, vilket innebär norr om floden. Byn ligger i departementet Aisne.

Kommunen Passy-sur-Marne omfattar 371 ha och har 132 invånare (läge 2015).

Vingård i Passy-sur-Marne. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Jpduburcq, 2007).

Vingårdar

Vingårdarna i Passy-sur-Marne ligger norr och öster om byn och tar upp huvuddelen av kommunens yta. De ligger i ett block som sträcker sig över gränserna till Barzy-sur-Marne och Trélou-sur-Marne. Huvuddelen av vingårdarna utgörs av väst- till sydsluttningar av varierande sluttning. Vingårdarna domineras av Pinot Meunier.

Aktuell vingårdsareal i Passy-sur-Marne (läge 2013 enligt siffror från CIVC) är 171,7 ha. Fördelningen på druvsorter är 110,9 ha Pinot Meunier (64,6%), 34,2 ha Pinot Noir (19,9%) och 26,6 ha Chardonnay (15,5%). 1997 var vingårdsarealen 161 ha. Det finns 109 vingårdsägare (exploitants) i kommunen.

Champagneproducenter

Champagneodlare

Producentstatus anges där så är känt: RM = récoltant-manipulant, odlare med egen champagneproduktion. RC = récoltant-coopérateur, odlare som är kooperativmedlem men som säljer under eget namn.

  • Biard-Loyaux (RM, Facebook-sida), medlem av Vignerons Indépendants. Sortimentet inkluderar en årgångschampagne som består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir (avser årgång 2013).
  • Collard-Mercier (RC, Facebook-sida) fanns tidigare i Passy-sur-Marne, men finns numera i Trélou-sur-Marne.
  • Darnac & Fils (RM, Facebook-sida), tidigare Gérard Darnac, som har alla sina vingårdar i Passy-sur-Marne. Årgångschampagnen heter 1001 Nuits och består av de tre vanliga druvsorterna med en dominans av Chardonnay.
  • Lequeux-Mercier (RM), medlem av Vignerons Indépendants med 7 ha vingårdar i Passy-sur-Marne, Barzy-sur-Marne, Château-Thierry och Dormans. Sortimentet inkluderar en årgångschampagne som består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir (avser årgångarna 2002-2004).
  • Alain Mercier & Fils (RM, Facebook-sida), medlem av Vignerons Indépendants. Sortimentet inkluderar en årgångschampagne som består av 100% Pinot Noir (avser årgångarna 2012 och 2013).
  • Jean-Marie Mercier (RM), medlem av Vignerons Indépendants.
  • Laurent Mercier (RC), vars sortiment inkluderar två årgångschampagner: den vanliga med 59% Meunier, 26 % Chardonnay och 15 % Pinot Noir, och en årgångs-blanc de blancs.
  • Alain Navarre (RM), medlem av Vignerons Indépendants med 6,6 ha vingårdar.
  • Paul Robillard (RC)
  • Sylvain Robillard (RM)
  • Serveaux Fils (RM, Facebook-sida), medlem av Vignerons Indépendants med 15 ha vingårdar. Årgångschampagnen heter numera Grand Vintage och består av Chardonnay och Pinot Meunier (2005: 50% Ch/50% PM, 2008: 60% Ch/40% PM).
  • James Vrayet (RM)
  • Vrayet Daniel (RM)

Anm: det är inte säkert att listan är komplett.

Kooperativ

När flaskor säljs direkt av  kooperativet står producentkoden angiven som CM = coopérative de manipulation, medan den anges som RC när en kooperativmedlem säljer under eget namn.

  • Coop La Grapillière är ett kooperativ i Passy-sur-Marne.

Kyrkan i Passy-sur-Marne, Église Saint-Éloi. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Jpduburcq, 2007).

Länkar

© Tomas Eriksson 2018

Annonser
Publicerat i Champagnebyar | Lämna en kommentar

Byprofil: Trélou-sur-Marne, en Champagneby i Terroir de Condé

Nyckelfakta

Ligger i delregion / område: Vallée de la Marne / Terroir de Condé
Vingårdar och druvsorter: 347,4 ha, varav 72% Pinot Meunier, 17% Pinot Noir och 11% Chardonnay.
Klassificering: ”Autre cru” (85%)

Kartor

Kartan är länkad från Wikimedia Commons, och den geografiska informationen har sitt ursprung i OpenStreetMap. Det prickade vita området motsvarar vingårdarna, ljusgult betecknar annan öppen terräng, grönt är skog och orange är bebyggelse. Den streckade röda linjen är departementsgränsen mellan Aisne (där Trélou-sur-Marne ligger) och Marne.


Google-kartvy med byarna i Terroir de Condé markerade, samt vissa omgivande byar i vitt.

Om man klickar på en by öppnas ett fält till vänster där det finns en länk till byprofilen, om den finns.

Grannbyar i appellationen Champagne

På högra stranden av Marne
Åt nordost: Vincelles (ingår i Vallée de la Marne Rive Droite)
Åt nordnordost: Champvoisy (ingår i Vallée de la Marne Rive Droite)
Åt västnordväst: Barzy-sur-Marne
Åt västsydväst: Passy-sur-Marne

På vänstra stranden av Marne
Åt sydostost: Dormans (ingår i Vallée de la Marne Rive Gauche)
Åt sydsydväst: Courthiézy (ingår i Vallée de la Marne Rive Gauche)
Anm 1: några av grannbyarna som syns åt norr på kartan finns inte med i listan ovan eftersom de ligger utanför appellationen Champagne.
Anm 2: de återstående länkarna kommer när profilerna över de byarna har lagts upp.

Stadshuset (mairie) i Trélou-sur-Marne. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Pline, 2012).

Orten

Trélou-sur-Marne ligger längs Marneflodens vänstra strand, vilket innebär norr om floden. Byn ligger i departementet Aisne, på gränsen mot departementet Marne.

I kommunen ingår förutom huvudorten även småbyarna Chassins (åt öster, uppströms) och Courcelles (åt väster, nedströms). Kommunens norra del utgörs till stor del av skog.

Kommunen Trélou-sur-Marne omfattar 2035 ha och har 955 invånare (läge 2015).

Vingård i Trélou-sur-Marne, nära Courcelles. En del av vingården är nyligen omplanterad, och de unga rankorna är försedda med bruna plastskydd. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Pline, 2012).

Vingårdar

Vingårdarna i Trélou-sur-Marne ligger runt huvudbyn och de två småbyarna, till del formade som en stor amfiteater. En stor del av vingårdarna utgörs av milda sluttningar med sydost som huvudriktning, men med variationer från sydväst- till ostsluttningar. Vingårdarna domineras av Pinot Meunier.

Aktuell vingårdsareal i Trélou-sur-Marne (läge 2013 enligt siffror från CIVC) är 347,4 ha. Fördelningen på druvsorter är 250,7 ha Pinot Meunier (72,2%), 57,8 ha Pinot Noir (16,6%) och 38,9 ha Chardonnay (11,2%). 1997 var vingårdsarealen 299 ha. Det finns 237 vingårdsägare (exploitants) i kommunen.

6 augusti 1890 hittades den första vinlusangripna vingården i kommunen Trélou-sur-Marne, Montcouvent vid småbyn Chassins.

Vy från Courthiézy på andra sidan Marnefloden från Trélou-sur-Marne. Vingårdarna på sluttningen i fjärran ligger till del i västra delen av Trélou-sur-Marne (högra sidan), och till del i Passy-sur-Marne (mitten och vänstra sidan). Bebyggelsen bland vingårdarna i Trélou-sur-Marne är Courcelles. I förgrunden Courthiézy. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Pline, 2012).

Champagneproducenter

Champagnehus

Med producentstatus NM = négociant-manipulant kan inköpta druvor ingå i champagnerna. NM-producenterna kan vara allt från småproducenter som köper in lite extra druvor till stora champagnehus som köper in allt. ND = négociant-distributeur, vilket betyder att de säljer champagner som framställs av någon annan.

  • Belouis-Gricourt (ND), en producent med 4 ha vingårdar, varav 2,5 ha Pinot Meunier, 1 ha Chardonnay och 0,5 ha Pinot Noir. Sortimentet inkluderar en årgångschampagne som består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir (avser årgång 2008).

Champagneodlare

Producentstatus anges där så är känt: RM = récoltant-manipulant, odlare med egen champagneproduktion. RC = récoltant-coopérateur, odlare som är kooperativmedlem men som säljer under eget namn.

  • Berger (Facebook-sida) vars sortiment inkluderar två årgångschampagner, Sensation’Elles, som är en blanc de blancs, och Exception’Elles.
  • Bernardon Père & Fils (RC)
  • M. Brismontier-Huet (Facebook-sida), även skrivet M. Brismontier. Ska ej förväxlas med Brismontier-Huet i Verneuil.
  • Stéphane Colas (RM)
  • Collard-Mercier (RC, Facebook-sida) med undertiteln ”By Stephane Rigaut”. Vingårdarna finns i Passy-sur-Marne och det tycks tidigare ha varit producentens adress. Sortimentet inkluderar två årgångchampagner, en vanlig årgångschampagne med 55% Pinot Meunier, 27% Chardonnay och 18% Pinot Noir (avser årgång 2011) och en blanc de blancs.
  • Couvent Fils (RM, Facebook-sida), vars sortiment inkluderar en årgångschampagne som består av en tredjedel vardera av Chardonnay, Pinot Meunier och Pinot Noir (avser årgång 2012).
  • Couvent-Parent (RM), medlem av Vignerons Indépendants med 4,2 ha vingårdar med 80% Pinot Meunier, 10% Chardonnay och 10% Pinot Noir. Sortimentet inkluderar en årgångschampagne med 60% Chardonnay, 30% Pinot Meunier och 10% Pinot Noir.
  • Fleury-Gille (RM, Facebook-sida), medlem av Vignerons Indépendants med 8,2 ha vingårdar. Sortimentet inkluderar tre årgångschampagner: Millésime som består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir (avser årgång 2006), Organza som består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir (avser årgång 2006) och Pierre-Louis som består av 100% Chardonnay och är ekfatsvinifierad. Företagsnamnet är Fleury et Fils vilket innebär att producenten inte ska förväxlas med champagnehuset Fleury i Courteron.
  • Florent Mondet (RM, Facebook-sida), har 5 ha vingårdar med 75% Pinot Meunier och 25% Chardonnay och Pinot Noir och säljer ca 28 000 flaskor per år.
  • Sébastien Gorgery (RC, Facebook-sida)
  • Harant-Dourland (RM), har drygt 5 ha vingårdar i Trélou-sur-Marne, Charly-sur-Marne och Vassieux med 85% Pinot Meunier och 15% Pinot Noir och Chardonnay.
  • James Kohler (RM)
  • Jean-Luc Lahémade (RM) och Marc Lahémade, har drygt 10 ha i Trélou-sur-Marne, Verneuil, Vincelles och Passy-sur-Marne. Champagner säljs under båda namnen.
  • Leclerc-Drouillet (RM, Facebook-sida), har drygt 5 ha vingårdar med 65% Pinot Meunier, 20% Pinot Noir och 15% Chardonnay. Sortimentet inkluderar en årgångs-blanc de blancs.
  • Leclerc-Mondet (RM, Facebook-sida), medlem av Vignerons Indépendants med 9 ha vingårdar. Sortimentet inkluderar en årgångschampagne som består av en tredjedel vardera av Chardonnay, Pinot Meunier och Pinot Noir.
  • Lerglantier Père et Fille (RC, Facebook-sida) med företagsnamnet Sylvie Malgras-Lerglantier.
  • Éric Mallet (RC)
  • Philippe Mallet (RM, Facebook-sida)
  • Bernard Mante (RM), har 9 ha vingårdar i Trélou-sur-Marne med 70% Pinot Meunier, 20% Pinot Noir och 10% Chardonnay. Sortimentet inkluderar en årgångschampagne.
  • Liliane Marthre (RC)
  • Météyer Père & Fils (RM, Facebook-sida), medlem av Vignerons Indépendants. Nuits Blanches är en årgångschampagne(?) på 100% Chardonnay. Exclusif är en årgångschampagne på 100% Pinot Meunier från gamla stockar, utan dosage. Expression Noir är en årgångschampagne på 100% Pinot Noir.
  • Jean-Claude Mignon (RC)
  • Moutardier-Dartois (RM), vars sortiment inkluderar en årgångschampagne.
  • Olivier Père & Fils (RM), medlem av Vignerons Indépendants med 10,8 ha vingårdar med 60% Pinot Meunier. Sortimentet inkluderar en årgångschampagne som består av 50% Pinot Noir, 25% Chardonnay och 25% Pinot Meunier.
  • Ozanne-Mignard (RC), vars sortiment inkluderar en årgångschampagne. Företagsnamnet är Patrick Ozanne.
  • Veuve Olivier & Fils (RM, Facebook-sida), på etiketterna skrivet Vve Olivier & Fils. Medlem av Vignerons Indépendants och småodlarorganisationen Génération Champagne. Har 18 ha vingårdar i Trélou-sur-Marne med en majoritet Pinot Meunier. Toppchampagnen heter La Cachotte och är en ekfatsbehandlad 100% Chardonnay från gamla stockar. (Namnet cachotte är taget från beteckningen för små stugor/skjul i vingårdarna, och är alltså inte ett vingårdsnamn.)

Anm: det är inte säkert att listan är komplett.

Kooperativ

När flaskor säljs direkt av  kooperativet står producentkoden angiven som CM = coopérative de manipulation, medan den anges som RC när en kooperativmedlem säljer under eget namn.

  • Coopérative Vinicole Bellevue-sur-Marne är ett kooperativ i Trélou-sur-Marne (Courcelles).
  • Coopérative Vinicole de Chassins är ett kooperativ i Trélou-sur-Marne (Chassins) med tillnamnet La Chassinoise.

Kyrkan i Trélou-sur-Marne, Église Saint-Médard. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Pline, 2012).

Länkar

© Tomas Eriksson 2018, senaste uppdatering 2018-08-14

Publicerat i Champagnebyar | Märkt | Lämna en kommentar

Franska roséer med AuZone

För några veckor sedan körde jag en provning av franska roséviner i vinföreningen AuZone. Så här under sommaren brukar det bli lite mer lättsamma teman, och jag tyckte att rosé kunde passa extra bra under denna ovanligt soliga och varma sommaren. Urvalet bestod av nyinköpta franska roséviner med visst fokus på södra Frankrike, eftersom särskilt Provence har en stark tradition av att producera bra roséviner.

I vanlig ordning serverades vinerna blint, men som arrangör visste jag vad som fanns i vilket glas. De ynka sex deltagarna röstade om bäst och sämst innan det avslöjades vad som fanns i respektive glas. Röstsiffrorna är alltså deltagarnas medan beskrivningen och poängen är mina. Temat gör att det lite blir mer ”UFF” i mina beskrivningar än brukligt. 🙂

M de Minuty 2017
Côtes de Provence, Grenache (ca 60%), Cinsault (ca 40%), Syrah (ca 10%). Ja det blir 110% sammanlagt, så någon siffra är fel. SB 119 kr.

Ung och frisk doft med mineral, röda bär, aningen citrus, antydan till godiston, lite örter, lätt rökton. Torr smak, citrus, lite grönt äpple, lite röda bär och godiston, bra syra, mineral. Gröna toner och stramt slut. Frisk och trevlig, men inte så kraftig, 83 p.

0 bäst- och 1 sämströst (min). Mest för att den var tydligt lättare än övriga Minuty:er och framstod som enklare.

Minuty Prestige 2017
Côtes de Provence, Grenache (ca 60%), Cinsault (ca 20%), Tibouren (ca 10%), Syrah (ca 10%). SB 149 kr.

Ung och frisk doft med mineral med stendamm, röda bär, en del citrus, en del godiston, aningen örter, lätt rökton. Torr smak, citrus, röda bär, trevlig antydan till bärsötma, bra syra. Lik den föregående Minutyn i doften men mer koncentrerad och oljig i smaken. Sammantaget ett friskt och trevligt vin med bra koncentration och i matig stil, 86 p.

Inga bäst- eller sämströster. I mitt tycke en bra balans mellan pris och kvalitet, för en matig rosé.

Château Minuty Rose et Or 2017
Côtes de Provence. Sammansättning enligt Minuty: Grenache och Tibouren. Sammansättning enligt importören Ward Wines: Grenache (ca 95%) och Syrah (ca 5%). SB best 230 kr.

Doft med mineral med stendamm, röda bär, citrus, blodgrape inklusive skal, aningen örter, aningen smågodis. Ung och frisk doft men samtidigt med ett stramt intryck. Klart torr smak, mineraldominerad, bra syra, citrus, röda bär, antydan till gröna och örtiga toner. Klart bra i en stram och matig stil, 88 p.

2 bäst- och 0 sämströster. Delad förstaplats. Enligt mitt tycke värd sitt pris och ännu lite vassare än Minuty Prestige.

Château Minuty 281 2017
Côtes de Provence. Grenache, Syrah och Cinsault. SB best 399 kr.

Doft med tydlig ton av nässlor, mineral, citrus, örter, bara en aning röda bär. Sammantaget en rätt uppfordrande doft med mycket mindre fokus på bär än de föregående tre. Doften fick mig att tänka en del på Sauvignon Blanc. Klart torr och krävande smak, bra syra, helt mineraldominerad, lite rök inte så mycket bärton. Krävande smak och lite udda karaktär, 86 p?

0 bäst- och 2 sämströster. Hamnade på sistaplatsen.

Minst sagt förvånande att toppvinet från Minuty var så annorlunda. Många av de övriga deltagarna var hårdare mot detta vin än jag, i de muntliga omdömena, och hittade allehanda plastiga toner m.m. i doften. 281 är för övrigt en färgkod för den blå färgen.

Château de Selle (Coeur de Grain) Rosé 2016, Domaines Ott
Côtes de Provence. Grenache 60 %, Cinsault 30 %, Mourvèdre 7 %, Syrah 3 % Provence  SB best 285 kr.

Allra blekast i färgen, mer som ett vitt vin som rodnar lite lätt. Diskret och elegant doft med citrus, gula hallon, aningen röda bär, mineral, rökton. Balanserad doft som ger ett intryck av ett mineraliskt vitt vin. Torr smak, något bärig med bl.a. gula hallon och röda vinbär, citrus, mineral och bra syra. Ett stramt och balanserat vin med mycket återhållen rosékaraktär, 87 p.

1 bäst- och 2 sämströster.

Henri Bourgeois Les Baronnes Rosé 2017
Sancerre, Loire. 100% Pinot Noir. SB best 179 kr.

Mellanrosa färg. Ung och frisk doft av röda bär, framför allt hallon, lite gröna toner (både gräsiga och örtiga), äpple och en del mineral. Relativt torr smak, mycket röda bär med hallon och röda vinbär, lätt bärsötma, bra syra, en del mineral, aningen gröna inslag i smaken, bärig eftersmak. Bärigt och friskt vin, 85 p.

2 bäst- och 0 sämströster. Delad förstaplats. För mig ett OK vin, men flera andra var mer positiva än jag. Kanske var det Pinot-toner som utlyste dessa känslor hos entusiasterna, men för mig var det inslaget av gröna toner som drog ner.

Domaine de la Mordorée Tavel La Reine de Bois 2017
Travel, södra Rhône. Grenache 60%, Cinsault 10%, Syrah 10%, Mourvèdre 10%, Clairette 5%, Bourboulenc 5% Rhône. Franska vinkompaniet 245 kr (men tycks nu vara slut).

Djuprosa färg, mycket djupare än övriga. Doft av mogna röda bär, hallon och röda vinbär, blodgrape och en del andra citrusskal, mineral med stendamm, antydan till örter. Djupare doft och mer rödbäriga toner än de övriga. Relativt torr smak och mycket bäriga toner med hallon, röda vinbär, lite bärsötma, bra koncentration, lite kryddor och antydan till tanniner (som inte fanns i de övriga). En matig rosé i en tung stil men med bra balans, 89 p.

1 bäströst (min) och 1 sämströst. Fick blint en del negativa kommentarer för att den var i annan stil och kanske lite mer ”svårdrucken” än de övriga, med sina tanniner.

La Reine des Bois är Mordorées bättre Tavel av två i sortimentet. Den lite enklare heter La Dame Rousse. Dessa två namn används för viner från flertalet appellationer i Mordorée-sortimentet. Domaine de la Mordorée är en producent som jag gillar oavsett färg och appellation.

Jag tycker att provningen visade att det finns en del stilskillnader bland roséchampagner och att man kan få seriösa roséviner om man går upp en bit över hundringen per flaska. Många inbitna och seriösa vinprovare avfärdar nämligen roséviner (med undantag för roséchampagner) som skräp att undvika helt, och anser att rosékonsumtionen (även i högre prisklass) helt är att tillskriva lättlurade personer som fallit för trender och som egentligen inte begriper sig på vin. 🙂 Jag håller inte riktigt med om detta, eftersom jag gillar roséer under en viss del av året, framför allt när det är så varmt att det passar att tillbringa tid på balkongen och då lättare mat är att föredra. Det är också i stort sett den enda vinstil där jag inte ser någon poäng med lagring, utan föredrar senaste årgång. Då talar vi om stilla roséer motsvarande denna provning, inte om roséchampagner som har en hel del att vinna på lagring. Detta är så kallade DYA-viner, ”drink youngest available”. Sedan är det ingen skada skedd om någon flaska blir kvar till sommaren efter, men blir de bortglömda i tre-fyra år i källaren finns det snarast en risk att de blir mindre bäriga och allmänt tråkigare.

På tal om årgångar. Tidigare under sommaren har jag druckit Minuty Prestige och Minuty Rose et Or i årgång 2016, då de stod på hyllan respektive levererades från beställningssortimentet. Min minnesbild är att Minuty Prestige 2016 var lite kraftigare än 2017, och ännu lite bättre. Rose et Or 2016 minns jag å andra sidan som väldigt lik 2017. Så jag tyckte inte det fanns någon systematisk stilskillnad mellan årgångarna 2016 och 2017 i Minutys sortiment. Ett annat tips i liknande stil och på motsvarande kvalitetsnivå är By.Ott 2017, SB 169 kr. Jag minns den som lik dessa två Minutyer men aningen friskare och elegantare än Minuty Prestige 2017.

Publicerat i AuZone, Grenache, Loire, Pinot Noir, Provence, Rhône | Lämna en kommentar

Ortsprofil: Reims, den största staden i Champagne, del 2: stora champagnehus (A-L)

Katedralen Notre-Dame de Reims. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Tim Hodson, 2011).

Ortsprofilen är uppdelad i tre delar
Del 1: Basfakta
Del 2: Stora champagnehus, medlemmar av Union des Maisons de Champagne (A-L)
Del 3: Stora champagnehus, medlemmar av Union des Maisons de Champagne (M-Z)
Del 4: Övriga champagneproducenter – kooperativ och småproducenter – samt historiska producenter

I Reims finns den största koncentrationen av champagnehus av större storlek. Av de tio största champagnehusen finns sex i Reims, baserat på försäljning under eget varumärke år 2015:

  • 2:a plats: Veuve Clicquot, 19 miljoner flaskor
  • 4:e plats: G.H. Mumm, 7,6 miljoner flaskor
  • 6:e plats: Taittinger, 5,5 miljoner flaskor
  • 7:e plats: Pommery, 4,4 miljoner flaskor
  • 8:e plats: Piper-Heidsieck, 4,3 miljoner flaskor
  • 9:e plats: Lanson, 4,2 miljoner flaskor

De 45 miljoner flaskor som dessa sex hus sålde motsvarade 14% av den totala champagnevolymen såld 2015 (313 miljoner flaskor) och 20% av den volym som totalt såldes av champagnehus (224 miljoner flaskor).

Stora champagnehus, medlemmar av Union des Maisons de Champagne

Unions des Maisons de Champagne (UMC) är organisationen för champagnehusen, i första hand de stora champagnehusen. En äldre begrepp för de stora husen var Grandes Marques, så UMC presenterar sig ofta som Grandes Marques & Maisons de Champagne. Av de 76 medlemmar som listas på UMC:s webbplats finns 22 i Reims, men dessa täcker alltså in sex av platserna på topp 10 i storlek.

En annons för Henri Abelé från 1923, som fokuserar på deras grundande 1757. Bilden länkad från Wikimedia Commons.

  • Henri Abelé, ett hus som ägs av Freixenet, den stora spanska producenten av cava. Huset har inga egna vingårdar och produktionen är 600 000 flaskor (2011). Den vanliga årgångschampagnen består av en majoritet Chardonnay och därutöver Pinot Noir (2004: 55% Ch/45% PN, 2006: 70% Ch/30% PN). Soirées Parisiennes består av 55% Chardonnay och 45% Pinot Noir (avser årgång 2006), har producerats sedan årgång 1988, och innehåller numera en högre andel Chardonnay än förr. Prestigecuvéen heter Le Sourire de Reims och har framställts sedan 1986. Den vita versionen består av 60% Chardonnay och 40% Pinot Noir (avser årgång 2007 och 2008) och roséversionen av 100% Pinot Noir från Les Riceys (avser årgång 2003).
    Historik
    Huset räknar sin historia tillbaka till 1757, då det grundades av Théodore Vander Veken (även skrivet Van der Veken) och skapade huset Vander Veken. 1837 etablerade sig Antoine de Muller i Reims. 1839 togs François Joseph Charles Kilian Abelé in som partner av honom och 1842 blev namnet Abelé de Muller. 1876 tog Henri Marie Joseph Louis Abelé (1852-1923) över efter sin far, och det är från honom som huset har sitt nuvarande namn. På mödernet var Abelé släkt med Vander Veken. 1884 var Henri Abelé den första att använda frysning av flaskhalsen vid degorgering av champagneflaskor; Armand Walfart stod för uppfinningen. 1908 slog Henri Abelé ihop firmorna från sin mor och far till huset Abelé-Vander Veker. 1985 köpte Freixenet huset Henri Abelé av Compagnie Française.
  • Barons de Rothschild. Företagsadressen är i Reims, men de har också en anläggning i Vertus. Druvorna kommer från ca 75 ha vingårdar, huvuddelen från Côte des Blancs och under kontrakt. De egna vingårdarna omfattar den 1 ha stora Clos Prieur i Vertus. Champagnerna har en hög andel Chardonnay (60%-100%). Årsproduktionen är ca 300 000 flaskor (uppgift från 2014), men lär vara på väg uppåt, med en inledande målsättning på 500 000 flaskor om några år. Inledningsvis bestod sortimentet av årgångslösa champagner. 2015 lanserades den första årgångschampagnen, en blanc de blancs årgång 2006 producerad i begränsad mängd, som har följts av 2008 (läge 2017). (Det framgår ej på framsidesetiketten att det är en blanc de blancs.) En egentlig prestigecuvée lär också vara på väg, men det kan ta bortåt 2020 innan den dyker upp. Även en rosé som är årgång eller prestige är på väg. Alla champagnerna i sortimentet är kosher.
    Historik
    Projektet inleddes 2005 av tre Bordeaux-baserade grenar av Rothschild-familjen (ägarna till respektive Château Lafite Rothschild, Château Mouton Rothschild och Château Clarke) och de började samarbeta med kooperativet La Goutte d’Or i Vertus om produktionen. 2007 köptes den källare som utnyttjats av Ch. & A. Prieur i Vertus, ett champagnehus som 2005 köptes av kooperativet La Goutte d’Or, för att används för lagring av champagnerna. 2010 stod en ny vinifieringsanläggning klar, och 2013 köptes ett ytterligare hus i Vertus. De första champagnerna såldes 2009, i Japan, och de började sälja i lite större skala 2011. Förr fanns en champagne vid namn Réserve Baron Philippe de Rothschild, men den framställdes först av Ruinart och sedan Henriot, båda Reims-baserade hus. Philippe de Rotschild (1902-1988) var ägare av Château Mouton Rothschild.
  • Bissinger & C°, som ingår i Vranken-Pommery-Monopole-gruppen. Bissinger tycks inte ha någon egen hemsida och finns inte omnämnt på gruppens lista över sina champagnehus, så mitt intryck är att det f.n. används som ett sekundärt varumärke för lågprismarknaden. De 22 ha egna vingårdarna (varav 21,7 ha i departementet Marne och 20 ha i ett sammanhängande innehav) utgörs av Domaine de Montchenois i Chenay i Massif de Saint-Thierry.
    Historik
    Huset grundades 1875. Det köptes i november 2012 av Vranken-Pommery-Monopole-gruppen. Vid detta tillfälle hade Bissinger druvkontrakt på 228 ha och Domaine de Montchenois som omfattade 22 ha vingårdar. Köpet av Bissinger, Domaine de Montchenois och tre andra mindre företag kostade sammanlagt 37,6 miljoner euro.

Charles de Cazanoves byggnader i Reims. Bilden länkad från Wikimedia commons (foto Alkhimov Maxim, 2012).

  • Charles de Cazanove, ett champagnehus som ägs av G.H. Martel & Cie. Sortimentet består av fyra olika linjer – Tradition Père & Fils, Azur, Grandes Cuvées, Stradivarius – där de två sistnämnda fylls i speciellt formade flaskor. Årgångschampagnen i såväl Tradition Père & Fils-linjen som Stradivarius-linjen består av 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay. Champagnerna i Grandes Cuvées-linjen har musikaliska namn: Stradivarius består av 70% Chardonnay och 30% Pinot Noir och Grand Apparat består av 55% Pinot Noir, 30% Chardonnay och 15% Pinot Meunier. Vieille France består av 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay.
    Historik
    Huset grundades 1811 av Charles Gabriel De Cazanove i Avize. Huset flyttade senare till Épernay, där det sedan fanns kvar under lång tid. Huset resp. varumärket har varit föremål för ett antal ägarbyten under senare delen av 1900-talet och början av 2000-talet. Martini & Rossi tog 1958 över ägandet från familjen de Cazanove, och 1983 blev Moët-Hennessy ägare. 1985 togs ägandet över av Société Anonyme de Magenta-Epernay (S.A.M.E.), ett företag i Épernay ägt av familjen Lombard. Nämnas kan att Moët-Hennessy/LVMH flera gånger köpt andra champagnehus för att komma åt deras vingårdar och sedan relativt snabbt sålt varumärket (och möjligen lager och vissa produktionsanläggningar) vidare. Charles de Cazanove användes därefter av S.A.M.E. som namn på sitt företag. SA Charles de Cazanove (d.v.s. det Lombard-dominerade f.d. S.A.M.E.) börsintroducerades 1999. 2003 såldes varumärket Charles de Cazanove till G.H. Martel, och det börsnoterade bolaget bytte namn till SA Lombard-Ménot – se även Ménot & Cie i del 3. Helt olika företag och verksamheter har alltså dolt sig bakom namnet Charles de Cazanove fram till 1983/85, under perioden 1985-2003, respektive efter 2003. I slutet av 2017 stämdes huset av en sentida ättling till grundaren, greve Loïc Chiroussot de Bigault de Cazanove, på grund av en lansering av roséchampagne namngiven efter Clara Morgane, som har en bakgrund i erotikbranschen. Greven ville inte att hans familjenamn skulle finnas på flaskorna.
  • Chanoine Frères, som ingår i Lanson-BCC-gruppen, där mellan-C:et i BCC kommer från just Chanoine. Produktionen är ca 3,5 miljoner flaskor inklusive Tsarine. Årgångschampagnen är en blanc de blancs.
    Historik
    Huset grundades 1730 av Jacques-Louis Chanoine och Jean-Baptiste Chanoine i Épernay och företaget räknar sig därmed som det näst äldsta champagnehuset. Sedan 1991 ingår Chanoine i det som först hette Boizel Chanoine Champagne (BCC) och numera heter Lanson-BCC-gruppen.

    • Tsarine är Chanoines prestigemärke (med egen webbplats), och finns (2016) i sju olika varianter med bl.a. olika druvsammansättning. Alla buteljeras i samma ”snedräfflade” flasktyp. Årsproduktionen är ca 500 000 flaskor. Sortimentet inkluderar en årgångschampagne som består av 45% Pinot Noir, 35% Chardonnay och 20% Pinot Meunier, en årgångs-blanc de blancs och den årgångslösa Tzarina som består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir.
      Historik
      Tsarine lanserades 2000 av Chanoine Frères. 2015 lanserades Tsarine by Adriana, namngiven efter den slovakiska fotomodellen Adriana Karembeu som är varumärkesambassadör för Chanoine Frères.

Heidsieck & C° Monopole Blue Top. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto decar66, 2012).

  • Heidsieck & C° Monopole ingår i Vranken-Pommery-Monopole-gruppen och har därför en annan ägare än de övriga två Heidsieck-husen. Dock delar Heidsieck & C° Monopole sin tidiga historia med Piper-Heidsieck. Standardchampagnen heter Blue Top, årgångschampagnen heter Gold Top och består av 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay (avser årgång 2005). Den årgångslösa toppcuvéen heter Cuvée Impératrice och består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir. Äldre årgångar har beteckningen Millésimes d’Or.
    Historik
    Huset grundades 1785 av Florens-Louis Heidsieck (1749-1828) från Westfalen. Heidsieck & C° var ursprungligen en handelsfirma för tyger och vin, men fokuserade sig tidigt på Champagneviner. 1788 presenterade Florens-Louis sitt vin för Marie Antoinette, och 1789 hade huset redan skapat sig ett gott rykte. Redan tidigt var huset stort på exportmarknaden, framför allt till Ryssland och Tyskland. 1814 dog Florens-Louis enda son, och han knöt därför fyra syskonbarn till firman: Frédéric-Auguste Delius, Charles-Henri Heidsieck, Henri-Louis Walbaum och Christian Heidsieck. 1828 dog Florens-Louis och lämnade över firman till Henri-Louis, Frédéric-Auguste och Christian. Efter motsättningar gick de tre kusinerna skilda vägar 1834, och Henri-Louis Walbaum (1813-1883) fortsatte att driva firman tillsammans med sin svåger Auguste Heidsieck (1796-1870), då under namnet Walbaum Heidsieck & C°. (Christian Heidsiecks änka bildade Piper-Heidsieck i denna veva.) 1860 skapade Walbaum och Heidsieck  varumärket Monopole. Efter Auguste Heidsiecks död drev hans änka huset i några år som ”Veuve Heidsieck et Co, successeurs de Heidsieck & C°”. Hon efterträddes av Florens Walbaum (-1893) och 1882 blev företagsnamnet åter Heidsieck & C°, för att 1889 bli ”Walbaum, Luling, Goulden & CO, successeurs d’Heidsieck & C°” och 1907 ”Walbaum Goulden & CO, successeurs d’Heidsieck & C°, Maison fondée en 1785”. 1923 köptes huset av Édouard Mignot, som grundade butikskedjan Les Comptoirs Français, och namnet blev Heidsieck & C° Monopole, genom att det gamla varumärket togs in i namnet. 1972 köptes aktiemajoriteten i huset (84%) av G.H. Mumm, och 1985 blev de helägda av Mumm-gruppen, som då huvudsakligen ägdes av Seagram. Under senare delen av 1990-talet började Seagrams sälja av sitt champagneinnehav och sedan 1996 ingår Heidsieck & C° Monopole i det som idag heter Vranken-Pommery-Monopole-gruppen. I köpet ingick 70 ha vingårdar. Det tidigare varumärket Diamant Bleu, som användes för deras toppchampagner och såldes i genomskinliga flaskor, har av den nuvarande ägaren flyttats över till Vranken.
    1916 skickade Heidsieck & C° Monopole en last om 3000 flaskor champagne av årgången 1907 till ryska armén. Lasten fanns ombord på det svenska fartyget Jönköping som var på väg från Gävle till Rauma i Finland (som då var en del av Tsarryssland), men 3 november 1916 sänktes Jönköping av den tyska ubåten U-22. 1997 hittades vraket av svenska dykare, med 2400 flaskor champagne ombord. Flaskor av denna ”vrakchampagne” har med jämna mellanrum dykt upp på auktioner.
  • Charles Heidsieck är ett högkvalitativt systerhus till Piper-Heidsieck och är det av Heidsieck-husen som står för de mest ambitiösa champagnerna. De utmärker sig framför allt genom en hög andel gamla basviner i sin årgångslösa champagne Brut Réserve, 40% reservviner varav de äldsta är över 10 år gamla, i vissa fall upp till 15 år. Denna champagne har därför mer brödiga mognadstoner än andra ”standardchampagner” från större champagnehus (och närmast en ekig stil trots att inga ekfat används), och denna stil har de haft sedan tidigt 1990-tal. Året när flaskan lagts i källan anges på baksidesetiketten (basårgången är året innan), och även degorgeringsåret. Priset är klart humant med tanke på vad som finns i flaskan. Brut Rosé innehåller 20% reservviner, så stilen är inte riktigt likadan. Samma andel reservviner gäller den nyligen (2018) tillkomna Blanc de Blancs. Årgångschampagnerna släpps med rätt hög ålder; i mitten av 2018 är den senast släppta årgången 2006 av både den vita och rosén. Den vita består av 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay. Policyn avseende vilka årgångar som släpps är lite udda; den vita årgångschampagnen hoppade från årgång 2000 till 2005 i ett steg och rosén från 1999 till 2006, som släpptes före 2005. (Inget från den utmärkta årgången 2002 och inga vanliga årgångschampagner från 2004, som gav stora skördar och klart bra kvalitet.) Den nuvarande prestigecuvéen heter Blanc de Millenaires, och är en 100% Chardonnay som har producerats sedan årgång 1983. Årgång 2004 lanserades i början av 2018 och följde efter 1995 som såldes under förvånansvärt lång tid i olika degorgeringar. Den tidigare prestigecuvéen hette Champagne Charlie, innehöll även Pinot Noir, och producerades från årgång 1979 till årgång 1985. De nuvarande ägarna har sagt att de kommer att återlansera denna cuvée någon gång 2021-2022 (årgången har ej avslöjats). Äldre årgångar av olika champagner säljs under beteckningen La Collection Crayères.

    Charles Heidsieck (1820-1871), ”Champagne Charlie”. Bilden länkad från Wikimedia Commons.

    Historik
    Huset grundades 1851 av Charles Heidsieck, även känd som ”Champagne Charlie”, och hans far Charles-Henri Heidsieck var brorson till Florens-Louis Heidsieck som stod bakom det ursprungliga Heidsieck & C°. Champagne Charlie var på sin tid särskilt framgångsrik i USA. Huset Charles Heidsieck, som då befann sig i problem, köptes 1975 av Henriot, som 1985 sålde till Rémy Martin (som senare blev Rémy Cointreau). Det var ägarbytet 1985 som medförde att Champagne Charlie slutade produceras, eftersom Krug hade samma ägare, som inte såg behovet av en ytterligare Pinot-dominerad prestigechampagne i sitt stall. Sedan 1988 har Charles Heidsieck och Piper-Heidsieck haft samma ägare och delvis skötts gemensamt. Periodvis har de haft samma chefsvinmakare, och periodvis varsin. 2011 köptes båda husen av lyxvaru-investmentföretaget Européenne de Participation Industrielle (EPI), som ägs av familjen Descours. Charles Heidsieck har drabbats av att två chefsvinmakare som dött i förtid: Daniel Thibault dog 2002 och Thierry Roset dog 2014, vid 55 år ålder. Efter Rémy Martins köp av Charles Heidsieck 1985 fick Thibault (som varit chefsvinmakare sedan 1975) i uppgift att producera den allra bästa årgångslösa champagnen på marknaden. Det var p.g.a. detta som han fick ekonomiska möjligheter för att successivt bygga upp den stora mängd reservviner av tillräcklig ålder som behövs för de 40% reservviner som sedan dess använts i blandningen av den årgångslösa Champagne. Ursprungligen användes åtta tidigare årgångar som reservviner. 1997 gjordes Charles Heidsiecks Brut Reserve om till Brut Réserve Mis en Cave, som försågs med en halsetikett där årtalet då flaskorna lagts i källaren indikerades, vilket är året efter basårgången. Tre versioner lanserades då: Mis en Cave 1992, 1993 och 1994, med 1991, 1992 och 1993 som basårgång. Detta var mycket uppskattat av champagnenördar, men många missförstod champagnerna och trodde att det rörde sig om årgångschampagner från det år som stod på halsetiketten. Thibaults efterträdare Régis Camus beslöt 2004 att ta bort Mis en Cave-beteckningen, men informationen fanns kvar på baksidan, med undantag för flaskor degorgerade 2010-2011. Hösten 2012 lanserades Brut Réserve och rosén i ny flaskform, och det rörde sig om en justerad cuvée med färre basviner (60 cru istället för 110-120) men ännu lite äldre reservviner än tidigare. Nämnas kan att kvalitetslyftet åtföljdes av minskande försäljning – från 3,5 miljoner flaskor per år strax före Rémy Martins köp till drygt 1 miljon flaskor i början av 2000-talet. Å andra sidan ökade Piper-Heidsieck från 4,5 miljoner flaskor till 7-8 miljoner, så till stor del rörde det sig om en ompositionering av två husen under gemensamt ägande från 1988.
    Årgångar av Champagne Charlie: 1979, 1981, 1982, 1983, 1985.
    Årgångar av Blanc de Millenaires: 1983 (lanserad 1993), 1985, 1990,  1995, 2004 (lanserad 2018).

Piper-Heidsieck Cuvée Brut. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto jen, 2012).

  • Piper-Heidsieck, ett av de största husen i Champagne, som 2015 låg på 8:e plats med en försäljning av ca 4,3 miljoner flaskor. Det större Piper-Hiedsieck och det mindre Charles Heidsieck samägs, men drivs separat med varsin vinmakare. Tillsammans finns 65 ha egna vingårdar. Flertalet av Piper-Hiedsiecks champagner är Pinot Noir-dominerade, och deras årgångslösa Cuveé Brut består av 50-55% Pinot Noir, 30-35% Pinot Meunier och 15-20% Chardonnay, samt 10-20% reservvin. (Meunier-andelen som anges på webbplatsen har ökat något under de senaste åren; siffrorna är från 2017.) Rosé Sauvage utmärker sig bland storhus-roséerna genom en ovanligt hög andel rödvin (20-25%) och därmed en djup roséfärg. Årgångschampagnen består numera av ungefär jämna proportioner Pinot Noir och Chardonnay, efter att tidigare ha ibland ha varit Pinot Noir-dominerad. 2008:an består av 52% Chardonnay och 48% Pinot Noir. Prestigecuvéen heter Rare och har mycket gulddetaljer på flaskan. Den har producerats sedan årgång 1976. Numera (avser årgång 2002, den senast släppta) består den av 70% Chardonnay och 30% Pinot Noir, allt från Montagne de Reims, d.v.s. även chardonnayn. I några releaser Rare varit årgångslös. Raré Rosé lanserades hösten 2016, i årgången 2007, och består av 56% Chardonnay och 44% Pinot Noir. Piper-Heidsieck är ett hus som under de senare åren har genomfört ett kvalitetslyft.
    Historik
    Huset Heidsieck & C° grundades 1785 av Florens-Louis Heidsieck, och dess tidiga historia beskrivs under Heidsieck & C° Monopole ovan. När Florens-Louis dog 1828 lämnade han över firman till sina tre syskonbarn Henri-Louis Walbaum, Frédéric-Auguste Delius och Christian Heidsieck. 1834 gick de tre kusinerna skilda vägar, och Piper-Heidsieck härstammar från Christian Heidsieck (medan Henri-Louis Walbaum drev det som blev Heidsieck & C° Monopole). 1835 dog Christian. Hans änka gifte sig 1838 med Henri-Guillaume Piper, som arbetat ihop med Christian, och namnet Piper-Heidsieck kom då till. 1870 dog Henri-Guillaume och ledningen togs över av Jacques-Charles Théodore Kunkelmann, som varit medarbetare i firman sedan 1851. Hans son Ferdinand-Théodore tog över 1892, och hans dotter Yolande gifte sig 1926 med markisen Jean de Suarez d’Aulan, som var en flygpionjär. Deras äldsta son François d’Aulan tog över 1957, och fortsatte tills Rémy Martin (senare Rémy Cointreau) tog över ägandet 1988. Huset har sedan dess haft samma ägare som Charles Heidsieck. 2010 tillkännagav Rémy Cointreau att de ville sälja sina champagnehus, p.g.a. ekonomiska problem när finanskrisen som började 2007-08 slog till och champagneförsäljningen minskade. 2011 köptes båda husen av Européenne de Participation Industrielle (EPI), som ägs av familjen Descours. Det senaste ägarbytet anses av de flesta som positivt för huset, eftersom de nya ägarna verkar ha högre ambitioner. 2013 utsågs deras chefsvinmakare Régis Camus (som varit på posten sedan 1994) till årets chef de cave i Champagne av IWC.
    Sammansättning av årgångschampagnen: 1996: 39% Ch/61% PN, 1996: 47% Ch/53% PN, 1998: 40% Ch/60% PN, 2000: 55% Ch/45% PN, 2004: 42% Ch/58% PN, 2006: 51% Ch/49% PN, 2008: 52% Ch/48% PN).

    Årgångar av Rare: 1976, 1979, 1985, 1988, 1990, 1998, 1999 och 2002. (Ingen 2004 har producerats, i övrigt oklart med kommande årgångar.) I några releaser har Rare varit årgångslös, men jag vet inte om de flaskorna kommer från dessa årgångar eller andra.
    Årgångar av Rare Rosé: 2007.
  • Henriot, ett champagnehus som håller hög kvalitet och har en mycket klassisk stil. Med 1,2 miljoner flaskor per år (uppgift från 2015) är Henriot ett av de mellanstora husen. De 35 ha egna vingårdarna täcker 15-20% av druvbehovet. Henriots champagner brukar för mig framstå som mer Chardonnay-dominerade än de faktiskt är, och detta gäller särskilt årgångs- och prestigechampagnerna som båda består av ca 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir. De räknar också de 15-18% blanc de blancs som de producerar som sitt flaggskepp och Chardonnay som sin favoritdruva. Henriot lanserar ofta magnum-versioner av sina årgångschampagner (både vit och rosé) med extra ålder. Prestigecuvéen heter från 2018 Cuvée Hemera och är döpt efter ljusets gudinna. Den första årgång som släpptes under detta namn var 2005, och Henriot har uppgett att de eftersträvade en annan stil än deras tidigare prestigechampagne men sammansättningen är fortfarande 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir. Den föregående releasen var årgång 2000 och då gällde fortfarande namnet Cuvée des Enchanteleurs. Denna släpptes alltid med hög ålder och det var inte ovanligt att mer än en årgång finns på marknaden samtidigt. Namnet Enchanteleurs infördes i årgång 1985; före dess hette champagnen Cuvée Baccarat, men senare releaser av äldre årgångar har också kallats Cuvée des Enchanteleurs. Årgång 1999 producerades enbart i begränsad upplaga på magnum och gavs tillnamnet Eclipse, efter en solförmörkelse det året. Cuvée 38 är en prestige-blanc de blancs som produceras i solera (och därmed år årgångslös) och som lanserades 2014. Cuvée 38 säljs enbart i magnum, f.n. i en volym av 1000 per år. Grunden till Cuvée 38 lades i den strålande årgången 1990 då en 480 hl-tank med Chardonnay sattes undan. I varje årgång förnyas 1,5%-20% av innehållet beroende på årgångens kvalitet.
    Historik
    Huset grundades 1808 som Veuve Henriot Ainé av den då 33-åriga Apolline Henriot (född Godinot), änka efter Nicolas Henriot. Apolline var släkt med Abbé Godinot, som är en av de kända namnen i Champagnehistorien. Efter Apolline tog sonsonen Ernest Henriot över. Efter honom tog hans brorson Paul Henriot över. Paul hade 1880 gift sig med Marie Marguet, som ägde vingårdar i Côte des Blancs. Pauls son Etienne Henriot (1889-1957) tog över 1926. Under Etienne expanderade vingårdsinnehavet till nära 110 ha med fokus på grand cru-vingårdar. Etiennes son Joseph Henriot (1936-2015) började jobba i firman 1957, då hans far dog, och blev chef 1962. Henriot köpte Charles Heidsieck 1975, men sålde 1985 till Rémy Martin. 1987 köptes Henriot, som då hade 125 ha vingårdar, av Moët-Hennessy, och i utbyte blev Henriot-familjen delägare. Joseph Henriot blev styrelsemedlem i LVMH och chef för Veuve Clicquot. 1994 köpte Joseph Henriot tillbaka Henriot från Moët-Hennessy/LVMH. Joseph expanderade ägandet till Bourgogne; 1995 köptes Bouchard Père & Fils i Beaune (inklusive 130 ha vingårdar, varav 12 ha grand cru och 75 ha premier cru), vilket följdes av en rejäl kvalitetshöjning under de kommande tio åren, och 1998 köptes William Fèvre i Chablis. 2004 köptes distributionsföretaget Lejay-Lagoute och 2008 Villa Ponciago (50 ha vingårdar) i Fleurie i Beaujolais. Josephs son Thomas Henriot tog över chefsskapet 2008.
    Réserve Baron Philippe de Rothschild var en årgångschampagne som producerades av Henriot i årgångarna 1965-1981 (1982?), under en period då hade ett distributions- och marknadsföringssamarbete med baronen (som ägde Mouton Rothscild). Jag har sett motstridiga uppgifter om den låg på nivån prestigechampagne (både Rotschild och Baccarat producerades i ett antal årgångar) eller vanlig årgångschampagne.
    Årgångar av Cuvée Hemera: 2005.
    Årgångar av Cuvée des Enchanteleurs (Cuvée Baccarat för originalreleaser före 1985) inkluderar: 1970 (släppt ca 1980), 1976, 1979, 1981, 1983, 1985 (den första original-Enchanteleurs, släppt ca 1995), 1988, 1989, 1990, 1995, 1996, 1998, 1999 (enbart på magnum), 2000. (Inga av  årgångarna 2001-2004 producerades.)

    Profil över Henriot på bloggen Champagne och mat.
  • Irroy, ett gammalt champagnehus som numera ägs av Taittinger. Har ingen egen webbplats och drivs som ett sekundärt varumärke av Taittinger.
    Historik
    Huset grundades 1820.

Krugs innergård, vid tillfället fylld med de ekfat som är karaktäristiska för deras produktion. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto av mig, 2010).

  • Krug, ett legendariskt och prestigefullt champagnehus som jag tycker är det allra bästa inom UMC och för all del hela Champagneregionen. Hela produktionen vinifieras i äldre ekfat och betraktas på goda grunder som prestigecuvéer (och prissätts även som sådana). Krug håller hög kvalitet på sitt druvmaterial genom att hantera mycket mindre batcher av druvor och basvin än övriga hus, vilket gör det möjligt för dem att utnyttja små plättar av bra druvor. De använder också en viss andel Pinot Meunier, vilket är ovanligt i prestigecuvéer. Ursprungsbyar för Meunieren är oftast Saint-Gemme och Villevenard. Cuvéen med störst volym, Krug Grande Cuvée, har en mycket hög andel basviner med hög ålder. Den består ungefär av 45% Pinot Noir, 35% Chardonnay och 20% Pinot Meunier. Grande Cuvée är årgångsblandad – ”multivintage” med Krugs terminologi. Krug lyckas alltid hålla en mycket hög kvalitet på sina releaser, tack vare tillgången till den stora mängden av gamla reservviner, men årgångsstilen kommer igenom en del, vilket gör att vissa releaser mår bättre än andra av extra lagring. På senare år har Grande Cuvée också börjat få mer tid på korken före försäljning, så de tenderar att vara mer drickmogna än förr redan vid inköp. På flaskor levererade från slutet av 2011 finns det information på etiketten (inledningsvis baksidesetiketten, numera framsidesetiketten) som gör att det går att lista ut vilken basårgång och batch som finns i flaskan, och då får man via deras webbplats också reda på den exakta druvsammansättningen. Här finns en sida där jag förklarar hur man listar ut detta, delvis även på äldre flaskor. Det senare tillkomna Éditionsnumret är enklast att förklara. Ett nummer per år, lägg till 1844 så blir resultatet basårgången. (Den hypotetiska 1er Édition = basårgång 1845.) Exempel: 164ème = bas 2008, 165ème = bas 2009, 166ème = bas 2010. Krug Rosé är den årgångslösa – alltså multivintage – rosévarianten. Det är en assemblage-rosé som innehåller ca 10% röd Pinot Noir från basårgången. Blandningen till Krug Rosé är inte riktigt samma som till den vita Krug Grande Cuvée, för den innehåller inte lika gamla reservviner. Sammansättningen är ungefär 50-60% Pinot Noir, 30-40% Chardonnay och ca 10% Pinot Meunier. Numera får rosén ungefär samma tid i källaren som Grande Cuvée efter att förr alltid ha sålts lite yngre. Även Krug Rosé har infogats i Editions-numreringen, men med andra nummer. Lägg till 1987 så blir resultatet basårgången. (1er Édition = basårgång 1988.) Exempel: 20ème = bas 2007, 21ème = bas 2008. Krug Vintage är den vanliga årgångs-Krug och har ungefär samma sammansättning som Grande Cuvée, men säljs med lite högre ålder och är genomsnittligt ännu lite bättre. Senast lanserade årgång (2017) är 2004. Krug Vintage produceras om årgången är tillräckligt bra, och de inte behöver allt som reservvin till Krug Grande Cuvée. Årgångs-Krug såld vid högre ålder kallas Krug Collection, och den senast släppta (2017) är 1990. (1988 har inte släppts än.) Krug producerar två druvrena vingårdsbetecknade viner i hög prisklass: Clos du Mesnil (100% Chardonnay) sedan årgång 1979 (lanserad 1986), och Clos d’Ambonnay sedan årgång 1995. Clos du Mesnil kommer från en vingård på 1,84 ha inne i Le Mesnil-sur-Oger, och har av flera bedömare kallats för världens bästa champagne. Även om den är en blanc de blancs, är den i första hand en Krug, och det finns en klar likhet med Krug Vintage. Den brukar lanseras ungefär samtidigt som Krug Vintage. I vissa årgångar (bl.a. 1992) har en Clos du Mesnil lanserats trots att det inte producerats någon Krug Vintage. Clos d’Ambonnay kommer från en vingård på 0,68 ha i Ambonnay och säljs till ett märkbart högre pris än Clos du Mesnil. Clos d’Ambonnay lanseras lite senare än Clos du Mesnil, och jag tror att det beror på långsam omsättning av flaskorna, d.v.s. att de hamnat lite väl högt i prisnivå vid lanseringen. Jag har aldrig provat den, men stilen lär påminna en hel del om Krug Vintage.
    Historik
    Huset grundades 1843 av Joseph Krug, som tidigare jobbade hos Jacquesson, som då låg i Châlons-en-Champagne. Krug köptes 1977 av Rémy Martin (senare Rémy Cointreau), och såldes 1999 till LVMH, där det drivs självständigt inom gruppen.
    Redan Joseph Krug skrev 1848 ner den sortimentsfilosofi som Krug håller sig till. Han menade att ett bra champagnehus skulle producera enbart två champagner, som skulle hålla samma kvalitet. Champagne No.1 skulle produceras varje år och Champagne No.2 uttrycka en viss årgång. No.1 är dagens Krug Grande Cuvée och No.2 är Krug Vintage. (Joseph Krug må vara ursäktad för att inte förutsåg intresset för roséchampagne eller vingårdsbetecknade champagner.) Att inte ha flera olika champagner på olika kvalitetsnivåer var – då som nu – idén som var annorlunda. Den årgångslösa/multivintage varianten av Krug hette förr Private Cuvée, men bytte namn till Grande Cuvée 1978.
    1971 köptes flera vingårdsplättar i Le Mesnil-sur-Oger, som inkluderade Clos du Mesnil. Efter att ha ägnat några år till att få vingården i tillräckligt bra skick producerades den första Krug Clos du Mesnil 1979. Efter att ha experimenterat med en rosé i några år bestämde de sig 1983 för att starta produktionen. 1994 köptes Clos d’Ambonnay efter att de hade haft ögonen på vingården i några år; den fösta årgången Krug Clos d’Ambonnay blev 1995.

    Årgångar av Krug Vintage sedan 1969: 1969, 1971, 1973, 1975, 1976, 1979, 1981, 1982, 1985, 1988, 1989, 1990, 1995, 1996, 1998, 2000, 2002, 2003 (som lanserades före 2002), 2004. Framtida årgångar som ej producerats inkluderar 2012 (behövdes som reservvin till GC).
    Årgångar av Krug Clos du Mesnil sedan 1979: 1979, 1980, 1981, 1982, 1983, 1985, 1986, 1988, 1989, 1990, 1992, 1995, 1996, 1998, 2000, 2002, 2003 (som lanserades före 2002), 2004.
    Årgångar av Krug Clos d’Ambonnay sedan 1995: 1995, 1996, 1998, 2000, 2002.
    Blogginlägg om en Decanter Masterclass med Krug 2011.
    Blogginlägg om ett besök vid Krug 2014.
    Blogginlägg om en Krug Grande Cuvée-provning 2014, och mer om Grande Cuvée.

Lansons byggnad i Reims. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Sabrinaharmas, 2013).

  • Lanson, ett av största husen i Champagne, idag ingående i Lanson-BCC, som 2015 låg på 9:e plats med en försäljning av ca 4,2 miljoner flaskor, som känns igen på malteserkorset på etiketten. Mer än 500 ha vingårdar används i produktionen. Karaktäristiskt för Lanson är att champagnerna görs utan malolaktisk jäsning (vilket under nuvarande vinmakare är på väg att ändras till ”huvudsakligen utan malolaktisk jäsning”), och därför är långlivade. Lansons stil är klassisk i den meningen att inga ekfat används (med ett litet undantag). Den årgångslösa Black Label består av 50% Pinot Noir, 35% Chardonnay och 15% Pinot Meunier. Produktionsstilen gör att den ofta kombinerar Pinot-toner med mycket tydlig syra, och  det är typiskt den mest långlivade bland de största husens årgångslösa ”standardchampagner”. Extra Age är en serie årgångslösa champagner med längre lagring, som normalt består av tre årgångar (som ibland anges) och annat druvmaterial än Black Label. Vid lanseringen 2009 bestod den vita Extra Age av årgångarna 1999, 2002 och 2003 och 60% Pinot Noir + 40% Chardonnay. Extra Age finns i tre versioner: vit druvblandad, rosé och blanc de blancs. Ivory Label är en Demi-Sec champagne (halvtorr/söt) som tidigare även förekommit i årgångsversion. Green Label är en ekologisk årgångslös Lanson från vingårdar i Verneuil, lanserad 2017. Årgångschampagnen heter Gold Label (förr var namnet Red Label) och består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir (avser årgång 2005). Lanson släpper också nydegorgerade flaskor av äldre årgångar under namnet Vintage Collection; prisnivån ligger dock högre än deras prestigechampagner i nysläppt skick. Prestigechampagnen heter Noble Cuvée och finns som druvblandad vit, blanc de blancs och en årgångslös rosé. Den druvblandade har funnits sedan årgång 1978. Noble Cuvée Blanc de Blancs tillkom senare och ersatte en Blanc de Blancs som såldes i liknande flaska från årgång 1989. Noble Cuvée släpps med hög ålder; aktuella årgångar för både den druvblandade vita och blanc de blancsen är 2002 (släppta hösten 2017, sist bland de stora husen; magnumflaskor släpps senare). Den druvblandade 2002:an innehåller 70% Chardonnay och 30% Pinot Noir. Lanson är ett hus som avviker genom att prestigen – Noble Cuvée – ofta har hamnat i skuggan av den vanliga årgångschampagnen vad gäller uppmärksamhet. En vingårdsbetecknad champagne vid namn Clos Lanson, med 2006 som premiärårgång, lanserades 2016. Clos Lanson ligger bakom Lansons anläggning i Reims, innehåller enbart Chardonnay och champagnen är ekfatsvinifierad, till skillnad mot det övriga sortimentet.
    Historik
    Huset grundads 1760 av François Delamotte, som genom sin fru hade vingårdar i Cumières och Aÿ. Huset fick sitt karaktäristiska malteserkors av grundarens son Nicolas-Louis Delamotte, som var malteserriddare. Efter dennes död tog Jean-Baptiste Lanson 1837 över ledningen av företaget, som då fick namnet J-B Lanson et Compagnie. 1855 tog Jean-Baptises son, Victor-Marie Lanson, över huset som då döptes till Lanson Père et Fils. Victor Lanson tog över huset 1928, och 1937 döpte han husets årgånlösa brut-champagne till  Black Label, d.v.s. ett engelskt namn, med anledning av att huset sålde mycket till Storbritannien. Victors son Etienne Lanson tog över 1967. Han blev den sista i Lanson-familjen som ledde huset. Ägandet av Lanson har varierat under de senaste decennierna. 1980 såldes Lanson av Etienne och Pierre Lanson till Gardinier-gruppen. 1984 hamnade såväl Lanson som Pommery hos BSN (tidigare BSN-Gervais Danone, senare Danone). 1990 såldes båda dessa champagnehus till Moët-Hennesy/LVMH för 3,1 miljarder franc. Lanson köptes 1994 av Marne et Champagne, som då bytte namn till Lanson International. Vid försäljningen behöll Moët-Hennessy de egna vingårdar som Lanson tidigare haft, som lär ha uppgått till 210 ha i utmärkta lägen. Vingårdsinnehavet hade till stor del byggts upp av Victor and Henri Lanson på 1930-talet. 2006 köptes Lanson International av Boizel Chanoine Champagne (BCC) för ett pris av 122,7 miljoner euro (men då fanns också 400 miljoner euro i skulder i företaget). I priset ingick även Marne et Champagnes tidigare verksamhet, Besserat de Bellefon och fyra Bordeauxslott. Vid köpetillfället ägde familjen Mora 55% av Lanson International och investmentbanken Caisse d’Epargne 45%. Den nya gruppen blev då näst störst i Champagne. 2010 bytte BCC namn till Lanson-BCC. Lansons anläggning på Rue de Courlancy i södra Reims uppfördes ursprungligen för huset Binet och stod färdig 1886.
    Släppta årgångar av Lanson Noble Cuvée sedan 1978 (ev ej komplett): 1978, 1979, 1980, 1981, 1985, 1988, 1989, 1995, 1996, 1997, 1998, 2000, 2002. Kommande årgångar är 2004, 2005, 2008, 2009 och 2012 samt troligen 2013 och 2015.
    Släppta årgångar av Noble Cuvée Blanc de Blancs sedan 1989 (ev ej komplett): 1989*, 1990*, 1994*, 1997, 1998, 2002, 2002. * = under namnet Blanc de Blancs i liknande flaska.

    Släppta årgångar av Clos Lanson sedan 2006: 2006. Målsättningen tycks vara att producera varje årgång, och alla 2007-2015 har visats upp.
    Blogginlägg om Lanson Extra Age.

Länkar

© Tomas Eriksson 2018, senaste uppdatering 2018-08-02

Publicerat i Champagne, Champagnebyar | Märkt | 3 kommentarer

Byprofil: Courthiézy, en Champagneby på vänstra stranden av Marnedalen

Nyckelfakta

Ligger i delregion / område: Vallée de la Marne / Vallée de la Marne Rive Gauche
Vingårdar och druvsorter: 37,2 ha, varav 80% Pinot Meunier, 17% Pinot Noir och 3% Chardonnay.
Klassificering: ”Autre cru” (83%)

Kartor

Kartan är länkad från Wikimedia Commons, och den geografiska informationen har sitt ursprung i OpenStreetMap. Det prickade vita området motsvarar vingårdarna, ljusgult betecknar annan öppen terräng, grönt är skog och orange är bebyggelse. Den streckade röda linjen är departementsgränsen mellan Marne (där Courthiézy ligger) och Aisne.


Google-kartvy med byarna i Vallée de la Marne Rive Gauche markerade.

Om man klickar på en by öppnas ett fält till vänster där det finns en länk till byprofilen.

Grannbyar i appellationen Champagne

På högra stranden av Marne
Åt nordnordost: Trélou-sur-Marne (ingår i Terroir de Condé)
Åt nordväst: Passy-sur-Marne (ingår i Terroir de Condé)

På vänstra stranden av Marne
Åt öster: Dormans
Åt sydost: La Chapelle-Monthodon (ingår i Vallée de la Marne Ouest)
Åt söder: Saint-Agnan (ingår i Vallée de la Marne Ouest)
Åt väster: Reuilly-Sauvigny (ingår i Vallée de la Marne Ouest)
Anm: de saknade länkarna kommer när profiler över de byarna har lagts upp.

Vy över vingårdar i Courthiézy med omnejd. I förgrunden till vänster kyrkan i Courthiézy och på sluttningen i fjärran vingårdar på andra sidan Marnefloden, i kommunerna Trélou-sur-Marne (högra sidan) och Passy-sur-Marne (vänstra sidan). Fotot är taget från östra sidan av byn, mot nordväst. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Pline, 2012).

Orten

Courthiézy ligger längs Marneflodens vänstra strand, vilket innebär söder om floden. Courthiézy är den by längst västerut längs Marnefloden som ingår i departementet Marne. Det innebär också att det är den byn längst västerut som räknas till området Vallée de la Marne Rive Gauche. Nedströms (västerut) börjar områdena Terroir de Condé och Vallée de la Marne Ouest.

Kommunen Courthiézy omfattar 589 ha och har 363 invånare (läge 2015) som kallas Courthiéziens respektive Courthiéziennes. Byns franska namn är härlett från dess latinska namn, Curtesiacum.

Vingårdar

Vingårdarna i Courthiézy ligger öster och sydost om byn, i ett block som sträcker sig över gränsen till Dormans. Huvuddelen av vingårdarna utgörs av milda nord- till nordvästsluttningar. Sydost om byn finns en del västsluttande vingårdar med större lutning. Vingårdarna domineras av Pinot Meunier.

Aktuell vingårdsareal i Courthiézy (läge 2013 enligt siffror från CIVC) är 37,2 ha. Fördelningen på druvsorter är 29,7 ha Pinot Meunier (79,8%), 6,3 ha Pinot Noir (16,9%) och 1,2 ha Chardonnay (3,2%). 1997 var vingårdsarealen 32 ha. Det finns 52 vingårdsägare (exploitants) i kommunen.

Champagneproducenter

Champagneodlare

Producentstatus anges där så är känt: RM = récoltant-manipulant, odlare med egen champagneproduktion. RC = récoltant-coopérateur, odlare som är kooperativmedlem men som säljer under eget namn.

  • Lerglantier Père et Fille (RC, Facebook-sida) med företagsnamnet Sylvie Malgras-Lerglantier.

Anm: det är inte säkert att listan är komplett.

En skiss av landskapet i Courthiézy gjord 1887, okänd konstnär. Bilden länkad från Wikimedia Commons.

Länkar

© Tomas Eriksson 2018, senaste uppdatering 2018-08-14

Publicerat i Champagnebyar | Märkt | 1 kommentar

Ludovic Chanson 2016 med Caviste

Torsdagens släpp från den svensk-franske nätvinhandlaren Caviste, det sista före sommarlovet, kommer från Ludovic Chanson och heter CAV0088.

Ludovic Chansons viner kommer normalt från appellationen Montlous-sur-Loire och då består de helt av druvsorten Chenin Blanc. Just detta släpp är dock lite speciellt, på grund av att vinerna kommer från årgången 2016. Frost i slutet av april 2016 ledde till stora nedgångar i skörden i Loiredalen. (Även Chablis och övriga Bourgogne hade motsvarande problem.) Montlouis-sur-Loire var en av de särskilt drabbade områdena, och mycket lite kunde skördas där 2016. Ludovic Chanson bestämde sig då för att istället producera två viner på inköpa druvor från andra områden, ett mousserande och ett stilla. Chenin Blanc till båda vinerna har hämtats från Azay-le-Rideau lite längre västerut. Därutöver finns i båda vinerna Gros Manseng från sydvästra Frankrike, och i det stilla vinet finns också lite Chardonnay från Sydväst. Blandningen gör att vinerna får beteckningen Vin de France.

Caviste har flera gånger tidigare släppt viner från Ludovic Chanson, dels i form av ”egna lådor” (som nu) och dels i form av ”blandlådor” med Michel Autran från Vouvray, en annan Loire-producent. Jag har tidigare skrivit om blandlådan CAV0037 som släpptes i slutet av 2014.

Lådan CAV0088 innehåller 2+4 flaskor och kostar 1090 kr exkl. frakt.

Ludovic Chanson Les Pions
Vin de France Pétillant Naturel, d.v.s. ett mousserande vin, 50% Chenin Blanc och 50% Gros Manseng från årgången 2016. 2 flaskor à 175 kr/st.

Doft av moget rött äpple med inslag av boket äpple och torkad frukt, lätt blommig ton. Doften är mycket Chenin-betonad men är rätt utvecklad för ett ungt vin. Torr smak (genom produktionsmetoden är vinet helt utjäst och har inget tillsatt socker) men med fruktig attack, boket äpple, tydlig kryddton, lätt oljig, bra syra, kryddig eftersmak. Ett mousserande vin med matig profil, huvudsakligen Chenin-känsla men nästan lite Pinot Gris-känsla i smaken. Funkar nu, 87 p.

Les Pions har mer utvecklade toner och mer inslag av torkad frukt än det stilla vinet.

Ludovic Chanson Les Cabotines 2016
Vin de France, 50% Chenin Blanc, 40% Gros Manseng och 10% Chardonnay. Lagrat på ekfat (ingen ny ek) i 11 månader. 4 flaskor à 185 kr/st.

Fruktig doft av moget äpple, vita vinbär, melon, rätt blommigt med diskret parfymton. Torr smak med fruktig attack, moget äpple, vita vinbär, melon, bra substans i smaken, medel+ syra, en del kryddton, fruktig eftersmak. Funkar nu, 87-88 p.

Mer fruktig profil än det mousserande vinet. Lite yngre framtoning, men bör nog drickas ungt.

Publicerat i 2016, Chenin Blanc, Frankrike, Gros Manseng, Loire, Nätvinhandel | 1 kommentar

Champagne från Pehu Simonet – nytt släpp från Caviste

Fransk-svenske nätvinhandlaren Caviste släpper på torsdagen en låda champagne från Pehu Simonet under beteckningen CAV0086. Pehu Simonet har släppts flera gånger tidigare av Caviste, men senast jag provade ett släpp var 2015 (CAV0042). Två släpp därefter har inte provats av mig.

Pehu Simonet är en mindre producent som finns i byn Verzenay, som är en Pinot Noir-dominerad grand cru-klassad by i området Grande Montagne de Reims, där Pinot generellt dominerar. En del av Pehu Simonets vingårdar finns i grannbyarna VerzySillery och Mailly, men även i Le Mesnil-sur-Oger, en Chardonnay-dominerad grand cru-by i Côte des Blancs. De årgångslösa champagnerna kallas Face Nord, vilket betyder nordsluttning. Namnet förklaras av att hembyn Verzenay ligger just på nordsidan av Montagne de Reims-kullen, till skillnad mot vissa flera andra Pinot Noir-dominerade grand cru-byar som ligger i sydsluttningar.

För några år sedan ändrade Pehu Simonet utseendet på sina etiketter och började införa ett antal årgångschampagner (f.n. fem) från utvalda vingårdar respektive byar under beteckningen Fins Lieux, ”fina platser”. Det har i några år funnits en eller två av dessa flaskor i Caviste-lådan, så även i år, då det finns två flaskor Verzenay av den ypperliga årgången 2012. (De föregående tre släppen har innehållit olika kombinationer av 2010 och 2011.) Etikett- och namnförändringarna har åtföljts av en viss skärpning av stilen och kvaliteten i riktning mot typisk ”modern småodlarstil”, vilket bland annat har betytt lite lägre dosage. De är dock fortfarande i fruktig och tillgänglig stil, med relativt sval Pinot-karaktär i de flesta champagnerna.

I Cavistes stall ingår numera fyra champagneproducenter, och jag tycker att Pehu Simonet den som står för den mest fruktiga och lättillgängliga stilen bland dessa (i viss konkurrens med Huré Frères, som dock är lite mer klassiska snarare än enbart fruktiga). Samtidigt var det här det bästa Pehu Simonet-släppet jag provat, framför allt för att jag gillade årgångs-Verzenay:en så bra.

Priset för lådan är denna gång 1990 kr, och den innehåller 2+2+2 flaskor av nedanstående tre champagner.

Face Nord Brut Grand Cru NV
70% Pinot Noir, 30% Chardonnay, basår 2014 (70%) + 30% reservvin från en solera startad 1985. Degorgerad februari 2018. Taxerad med 295 kr/st av lådans pris, lådan innehåller två flaskor.

Fruktig och äpplig doft, med röda och välvaxade mogna gröna äpplen, med intryck av mogen frukt och en lätt blommig ton. En Pinot Noir-typisk doft, men inte av det tungt rödbäriga slaget. Smak av moget äpple, framför allt moget grönt äpple tillsammans med en del rött äpple, mineral, bra syra och äpplig eftersmak. Frisk stil, ung men tillgänglig redan nu, 89 p.

Jag tycker den här champagnen ligger på lite högre nivå än den vita årgångslösa gjorde för några år sedan. På något sätt påminde den här mig lite om hur Savart Ouverture var i de första Caviste-släppen (äpplig men sval och ren Pinot-stil), även om ”syrabettet” nog är lite snällare här.

Face Nord Rosé Grand Cru NV
Ca 75% Pinot Noir varav 6% rött vin, ca 25% Chardonnay, basår 2015. Taxerad med 315 kr/st av lådans pris, lådan innehåller två flaskor.

Generös och fruktig doft med smultron, moget rött äpple, lite mogen citrus, lätt blommig. Smak med smultron, rött äpple, generös bärighet, bra koncentration, mineral, bra syra, bärig eftersmak och äpplig. Ung men tillgänglig nu, kan nog vinna på lagring, 89(+) p.

Trots att basårgången är den lite mer druvmogna 2015 (som anses vara en riktigt bra årgång) är likheten med den vita champagnen (med 2014-bas) stor. Rosén är lite mer generös, men det finns inget som säger ”för varm” i stilen. Intressant nog får jag intrycket att den kan ha lite mer att vinna på lagring än den vita.

Fins Lieux No 1 Verzenay Millesime Grand Cru 2012
100% Pinot Noir från vingårdsläget Les Perthois i Verzenay. Delvis vinifierad på små ekfat. Taxerad med 385 kr/st av lådans pris, lådan innehåller två flaskor.

Stor doft med moget rött äpple, en del persika, blommighet, mineraltoner av det lite dova slaget, antydan till fat och kryddton. Mycket fruktighet med lite dovare karaktär än Face Nord. Smak med moget rött äpple, en del persika, klart bra fruktkoncentration, mineral, bra syra, antydan till kryddton. Frisk eftersmak med rött äpple och persika. Ung, hyggligt tillgänglig redan nu, kommer att utvecklas, 91+/92(+) p.

Doften indikerar en tung Pinot-stil, och kunde vara något från byn Aÿ eller där i trakten, men i smaken är den lite svalare och lite lättare än doften indikerar (men fortfarande koncentrerad och generös, om ni förstår vad jag menar), d.v.s. det mer nordliga läget kommer fram. Den här champagnen och den kombination var absolut i min smak och jag tror att den utmärkta årgången 2012 spelar in!

Caviste-Martin erbjöd också provning av fyra äldre flaskor från tidigare släpp (tre flaskor från 2014 års släpp och en från 2013 års släpp), som ej finns till salu nu och som representerar det tidigare sortimentet. Mina intryck av dessa och de Pehu Simonet-flaskor som fanns med på Camp Caviste-provningen i höstas återkommer jag med, möjligen imorgon kväll.

Publicerat i Champagne, Nätvinhandel, Pinot Noir | 2 kommentarer