Byprofil: Nesles-la-Montagne, en Champagneby på vänstra stranden av Marnedalen

Nyckelfakta

Ligger i delregion / område: Vallée de la Marne / Vallée de la Marne Ouest
Vingårdar och druvsorter: 40,0 ha, varav 76% Pinot Meunier, 13% Chardonnay och 11% Pinot Noir.
Klassificering: ”Autre cru” (80%)

Kartor

Kartan är länkad från Wikimedia Commons, och den geografiska informationen har sitt ursprung i OpenStreetMap. Det prickade vita området motsvarar vingårdarna, ljusgult betecknar annan öppen terräng, grönt är skog och orange är bebyggelse.


Google-kartvy med byarna i Vallée de la Marne Ouest markerade, samt några omgivande byar i vitt.

Om man klickar på en by öppnas ett fält till vänster där det finns en länk till byprofilen, om den finns.

Grannbyar

Åt norr: Étampes-sur-Marne
Åt nordost: Chierry
Åt öster: Blesmes
Åt väster: Nogentel
Anm 1: flera av byarna som syns åt söder på kartan finns inte med i listan ovan eftersom de ligger utanför appellationen Champagne.
Anm 2: de återstående länkarna kommer när profilerna över de byarna har lagts upp.

Nesles-la-Montagne med vingårdar i förgrunden. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Pascal3012, 2014).

Orten

Nesles-la-Montagne ligger på Marneflodens vänstra strand, vilket innebär söder om floden.

Kommunen Nesles-la-Montagne omfattar 1721 ha och har 1215 invånare (läge 2015) som kallas Neslois respektive Nesloises.

Stadshuset (mairie) i Nesles-la-Montagne. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto François Goglins, 2016).

Vingårdar

Vingårdarna i Nesles-la-Montagne ligger i ett sammanhängande block i norra delen av kommunen, i direkt anslutning till huvudbyn. De hänger ihop med vingårdarna i Étampes-sur-Marne. De utgörs av milda väst- och sydvästsluttningar med huvudsakligen Pinot Meunier.

Aktuell vingårdsareal i Nesles-la-Montagne är 40,0 ha enligt CIVC (aktuella uppgifter 2018, avser läget med något års fördröjning). Fördelningen på druvsorter är 30,5 ha Pinot Meunier (76,3%), 5,1 ha Pinot Noir (12,8%) och 4,4 ha Chardonnay (11,0%). 1997 var vingårdsarealen 37 ha. Det finns 14 vingårdsägare (exploitants) i kommunen.

Champagneproducenter

Champagneodlare

Producentstatus anges där så är känt: RM = récoltant-manipulant, odlare med egen champagneproduktion. RC = récoltant-coopérateur, odlare som är kooperativmedlem men som säljer under eget namn.

  • Simon-Legrand (RM, Facebook-sida), som har 4,5 ha vingårdar, huvudsakligen i Nesles-la-Montagne och Étampes-sur-Marne. Årgångschampagnen heter EterNesles och består av 1/3 vardera av Chardonnay, Pinot Meunier och Pinot Noir.

Anm: det är inte säkert att listan är komplett.

Stadhuset (mairie) i Étampes-sur-Marne. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto François Goglins, 2016).

Länkar

© Tomas Eriksson 2018

Annonser
Publicerat i Champagnebyar | Märkt | Lämna en kommentar

Champagnetips inför jul och nyår: Systembolagets beställningssortiment

Om man vill dricka trevliga saker i samband med jul och nyår, är det bästa så klart att ha ett lager av sådant som redan är lagom drickfärdigt och greppbart hemmavid. Om man inte har det, och inte vill vara begränsad till sådant som ligger i det statliga monopolets butiker, börjar det bli hög tid att beställa. Därför kommer här diverse tips på sådant som ligger i beställningssortimentet, d.v.s. som normalt inte finns i butik och där SB:s webbplats inte innehåller särskilt mycket information.

De här tipsen är alltså avsedda för folk som tänker sig att öppna flaskorna och dricka dem direkt. Tipsen blir alltså lite annorlunda än om jag gör ett urval av sådant som jag skulle rekommendera att köpa för lagring. Att köpa och lagra upp är annars alltid ett tips, både för att bra champagne blir bättre med lagring och för att man då kan passa på när bra årgångar finns tillgängliga…

Rekommendationerna gäller enbart årgångschampagner. Tipsen bygger huvudsakligen på tidigare intryck av producenter och kvaliteten och stilen på aktuella årgångar. Generellt har jag låtit bli att rekommendera årgångschampagner från 2013 och yngre, eftersom de nog kan vara lite väl unga, i alla fall för min smak. Tycker man om att köpa unga saker för att dricka direkt snarare än bara kvalitetskontrollera får man helt enkelt hitta någon annan källa för sina rekommendationer. 😉

Lite om årgångar 2012 och bakåt:

  • 2012 – en klart bra årgång, och den bästa sedan 2008 (men inte riktigt lika bra som den årgången) samt bättre än 2013-2014. Bra druvmognad, bra syra och bra. Den enda man kan fundera på är att det kanske inte skulle skada att ge dem lite mer tid. Bara enstaka 2012:or finns med nedan, det kommer fler tips i butik.
  • 2011 – en svag årgång (den svagaste sedan 2001) som jag undvikit att rekommendera, eftersom många champagner (om än inte alla) är allmänt tunna i stilen. Därför kan jag inte tänka mig att rekommendera någon 2011 enbart p.g.a. att producenten brukar vara bra. Årgången är i och för sig ojämn snarare än genomgående usel, så det finns en del bra champagner från 2011. Men det finns andra årgångar att välja på… Inga 2011:or med nedan.
  • 2010 – en rätt bra årgång (men inte lika bra i Champagne som i flera andra regioner i Frankrike, där den är lysande) som karaktäriseras av hög syranivå. Generellt är de slankare än 2009 och 2008, och kan möjligen jämföras med 2007. Ska man dricka dem nu ska man nog gilla riktigt strama blanc de blancs:er. Inga 2010:or med nedan.
  • 2009 – en bra årgång i varm stil, vilket betyder bra koncentration, mycket frukt och lite lägre syra än genomsnittet. Den stilen betyder att de funkar bra att dricka tidigt, och det finns nog väldigt få 2009:or som inte är drickfärdiga nu.
  • 2008 – en absolut toppårgång, med både bra koncentration, bra syranivå och därtill rena aromer och stor elegans. 2008 är bättre än 2009, men inte lika drickfärdig. Många 2008:or är redan smaskiga, men toppvarianterna lär behöva längre tid innan de toppar.
  • 2007 – en bra årgång som överlag är lite slank och syradominerad. Årgångsstilen passar strama blanc de blancs. Många 2007:or tycks ha mognat relativt snabbt, så de flesta champagner bör vara i en bra drickfas.
  • 2006 – en bra årgång, relativt kraftig och lite åt det varma hållet. De allra flesta champagner från 2006 bör ligga i en utmärkt drickfas just nu.
  • 2005 – en årgång med varm karaktär som var mer eller mindre tillgänglig redan när de började släppas. I alla andra franska vinregioner än Champagne torde 2005 vara att föredra framför 2006, men just i Champagne tycker jag att 2006 generellt är bättre – och i liknande stil. På producentnivå må det finnas undantag.
  • 2002 – en toppårgång i kraftig stil, men samtidigt med bra syra. Den bästa mellan toppårgångarna 1996 och 2008.

Urvalet består av sådant som ingår i det formella beställningssortimentet (importörernas sortiment där monopolet inte deltagit i urvalet), respektive sådant som ingår i ordinarie sortiment men finns i få butiker och därmed i allmänhet måste beställas. I båda fallen har jag begränsat urvalet till sådant där SB:s webbplats anger att produkten kan beställas, d.v.s. ej står som tillfälligt slut eller liknande, och enbart till 75 cl-flaskor under 1000 kr. Champagner med kollikrav har inte tagits med.

Observera att man aldrig riktigt vet hur lång tid det tar att få leverans. Ofta går det på ca en vecka från BS, men lite mer förekommer även under de bästa förhållanden, och det är ju dessutom körigt med logistiken så här års, förutom att allehanda röda dagar breder ut sig över kalendern.

Lite senare tänkte jag komma med tips om champagner som finns i butik hos monopolet. I och för sig är det senare urvalet inte alltför pjåkigt för tillfället, om man har nära till mera välsorterade butiker, för det finns en del trotjänare som för tillfället säljs i årgångarna 2012 och 2008.

Blandchampagner och Pinot-dominerande champagner, yngre eller halvmogna

Drappier Millésime Exception Brut 2012
474 kr, 65% Pinot Noir och 35% Chardonnay.

Årgångsskumpa från det medelstora champagnehuset Drappier i Urville i södra delen av Champagne (Côte des Bar). Drappier håller bra kvalitet, precis som årgången 2012, och deras champagner brukar vara drickbara rätt tidigt, så den här bör slinka ner.

Thiénot Vintage Brut 2008
465 kr, 40% Chardonnay, 40% Pinot Meunier och 20% Pinot Noir.

Ett medelstort hus i Taissy i Reims utkanter. Champagnerna brukar vara bra och årgången är utmärkt.

Lanson Gold Label Brut 2008
489 kr, 53% Chardonnay och 47% Pinot Noir.

Av de stora husen brukar Lansons champagner vara bland de mest lagringskrävande p.g.a. sin höga syranivå, och årgångschampagnerna brukar vara bra. (Lanson verkar i Sverige vara lite ignorerade eftersom deras standardchampagne är lite ”svår” för normalkonsumenten samtidigt som de är en för stor producent för att intressera champagnenördarna.) Eftersom 2008:an funnits på marknaden i sådär 2,5 år vågar jag trots allt inkludera den. Vid det här laget bör det vara en champagne med ”blandchampagnens” aromer men snarare blanc de blancs-syra/stramhet.

Vincent Joudart Millésime 2008
497 kr, 60% Pinot Meunier och 40% Chardonnay.

En mindre producent i Fèrebrianges i Val du Petit Morin, strax sydväst om Côte des Blancs. Det här är den ”vanliga” årgångschampagnen från en Special Club-producent, i en riktigt bra årgång.

Cattier Cuvée Renaissance Premier Cru Brut 2008
543 kr, 40% Pinot Noir, 40% Chardonnay och 20% Pinot Meniuer.

Cattier i Chigny-les-Roses producerar vulgo-bling-bling-skumpan Armand de Brignac. Det ska man dock inte hålla emot dem, för de egna Cattier-skumporna är bra och håller rimligt pris för deras kvalitet.

Forget-Chemin Spécial Club 2012
399 kr, 50% Chardonnay och 50% Pinot Meunier.

En producent i Ludes, som varit med i ”Special Club”-organisationen från begynnelsen. I denna årgång har de för omväxlings skull valt att använda hälften Pinot Meunier, och inte Pinot Noir som de brukat göra tidigare och även senare (bl.a. 2013). Så kanske ett köp för den som gärna dricker Meunier eller är allmänt nyfiken, alternativt litar på att Special Club + 2012 borde vara en bra kombination.

Blandchampagner och Pinot-dominerande champagner, lite mer mogna

Jacquart Brut Mosaïque Millésimé 2002
421 kr, 40% Chardonnay, 35% Pinot Noir, 25% Pinot Meunier

Ett helt OK kooperativ i Reims vars 2002:a har funnits tillgänglig i flera år nu, men som halkat över i BS. (Jag hade med den på en provning för fyra år sedan, och den var inte helt nysläppt då. Den kostade då 432 kr, så den har t.o.m. blivit billigare.) Ett pålitligt kort om man vill ha en mogen champagne till rimligt pris.

Comte Audoin de Dampierre Grand Vintage 2002
441 kr, 65% Pinot Noir och 35% Chardonnay.

En producent i Bouzy som fått in sina champagner på många franska ambassader och i annan statlig representation, så något gör han väl rätt. När jag tidigare provade den årgången tyckte jag att stilen är kraftig, och förvånansvärt bra för priset. Kombinera detta med en drickmogen toppårgång och jag tycker det är ett säkert tips för mogen champagne på den här prisnivån.

Jose Michel & Fils Spécial Club 2006
484 kr, 50% Chardonnay och 50% Pinot Meunier.

Toppchampagnen från en av de mera kända Meunier-producenterna, som finns i Moussy, och vars champagner ofta går i mer fruktig och tropisk stil.

Cristian Senez Millesime 2000
500 kr, 75% Chardonnay och 25% Pinot Noir.

Ett mindre champagnehus i Fontette i södra delen av Champagne (Côte des Bar), som även säljer en del äldre champagner. De äldre jag provat tidigare har varit helt OK. 2000 är en rätt kraftig årgång som var drickmogen tidigt och var ”mellanbra”.

Duménil Brut Nature Millesime 2002
509 kr, 60% Chardonnay, 20% Pinot Noir och 20% Pinot Meunier.

En småproducent i premier cru-byn Sacy som ska ha rätt kraftig stil. Har nyligen blivit Special Club-producent så de har uppnått acceptans bland andra bra småodlare. Den här champagnen är ”Brut Nature”, d.v.s. har inget tillsatt socker, vilket ger extra stramhet och ibland lite andra utvecklade toner.

Henriot Millésime Brut 2006
619 kr, 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir.

Henriot i Reims brukar alltid producera riktigt bra och klassiska champagner, som framstår som relativt Chardonnay-dominerade.

Drappier Grande Sendrée 2006
654 kr, 55% Pinot Noir och 45% Chardonnay.

Prestigechampagnen från det medelstora champagnehuset Drappier i Urville i södra delen av Champagne (Côte des Bar). Drappier håller bra kvalitet och deras champagner brukar få utvecklade toner relativt tidigt. För övrigt Charles de Gaulle:s ”husleverantör” på äldre dar.

Gosset Brut Grand Millésime 2006
699 kr, 56% Pinot Noir och 44% Chardonnay.

En högkvalitativ producent i Épernay i en årgång som brukar vara relativt drickfärdig. Gosset-champagner brukar kunna lagras länge, eftersom de har hög syranivå.

Billecart-Salmon Vintage 2007
699 kr, 75% Pinot Noir och 25% Chardonnay.

En champagne från ett bra hus i Mareuil-sur-Aÿ, som brukar hålla rätt kraftig stil (vilket dock inte är årgångsstilen hos 2007). En 2007:a bör vara drickfärdig.

Fleury Extra Brut 2002
700 kr, 80% Pinot Nor och 20% Chardonnay.

En champagne från en bra biodynamisk producent i södra delen av Champagne (byn Courteron) och en drickmogen toppårgång.

Blanc de blanc-champagner, mer eller mindre unga och strama

Philipponnat Grand Blanc 2008
515 kr, 100% Chardonnay.

Ett medelstort hus i Mareuil-sur-Aÿ. Druvor från Côte des Blancs-byar, byn Trépail och vingården Clos des Goisses i Mareuil, samt låg dosage (4,25 g/l). En utmärkt årgång och jag gissar i detta fall på en något kraftig blanc de blancs-stil, men den hamnar ändå under den här rubriken p.g.a. årgången.

A.R. Lenoble Grand Cru Chouilly Blanc de Blanc Brut 2008
579 kr, 100% Chardonnay.

Ett mindre champagnehus i Damery, men druvorna är från Chouilly i Côte des Blancs och från en utmärkt årgång. Champagner från Chouilly brukar ofta bli lite smöriga och tropiska snarare än extra mineraliska.

Franck Bonville Pur Mesnil Blanc de Blancs Grand Cru 2012
649 kr, Chardonnay

En ur Avize-producenten Franck Bonvilles serie av by-betecknade blanc de blancs, i detta fall med druvor från Le Mesnil-sur-Oger. Bör vara ung och stram just nu, men eftersom det finns blanc de blancs-fantaster som är extra förtjusta i att sluka allt från Mesnil kommer den med bland tipsen. 🙂

Cuvée St Vincent Blanc de Blancs Grand Cru 2008
839 kr, Chardonnay.

Denna blanc de blancs från R & L Legras i Chouilly – vi talar nu om prestigechampagnen – brukar vara riktigt långlivad. Inte helt säkert att 2008:an är helt färdig än, men i toppårgången måste den finnas med som tips för den som kan uppskatta en klassisk blanc de blancs som halvung.

Blanc de blanc-champagner, lite mer drickmogna

De Saint Gall Brut Blanc de Blancs Millésime 2009
379 kr, Chardonnay.

En blanc de blancs från ett av de två bästa kooperativen i Champagne, med medlemmar i de bästa byarna, främst i Côte des Blancs. En 2009:a bör vara hyggligt tillgänglig. Se Orpale nedan för mer info om producenten.

Bonnaire Grand Cru Blanc de Blancs Vintage 2009
399 kr, Chardonnay.

En blanc de blancs från en bra producent i Cramant, som ofta håller rimliga priser. 2009 bör vara rätt drickbar.

Cuvée Présidence Blanc de Blancs 2002
471 kr, 100% Chardonnay.

En blanc de blancs från R & L Legras (en bra BdB-producent i Chouilly) från en toppårgång som nu har fått lite ålder, vilket den också lär ha behövt.

André Clouet Dream Vintages Grand Cru Brut 2005
459 kr, 100% Chardonnay.

André Clouet Dream Vintages Grand Cru Brut 2006
459 kr, 100% Chardonnay.

En producent i Bouzy som är välföreträdd i Sverige, och som sin by trogen mestadels gör Pinot Noir-dominerad skumpa. Dream Vintages är dock en blanc de blancs, d.v.s. en Chardonnay. Valet mellan 2005 och 2006 för att dricka nu är nog hugget som stucket när priset är det samma. Vill man spara undan någon flaska, bör dock 2006 vara att föredra.

Orpale 2002
859 kr, 100% Chardonnay.

Prestigechampagnen i De Saint Gall-sortimentet, som produceras av storkooperativet Union Champagne i Avize, i mitt tycke ett av Champagneregionens två bästa kooperativ (tillsammans med Mailly-kooperativet.) De Saint Gall-champagnerna brukar generellt vara riktigt bra. Orpale är en blanc de blancs, men är i rätt kraftig och matig stil, med mindre markerad syra än många blanc de blancs:er. D.v.s. den lär tilltala de som ofta föredrar ”blandchampagner” med inslag av Pinot. Den här årgången fanns för övrigt att köpa redan 2013!

Roséchampagner

Veuve Clicquot Vintage Brut Rosé 2008
613 kr, 67% Pinot Noir (varav 15% rött vin), 29% Chardonnay och 4% Pinot Meunier.

Det näst största champagnehuset av alla, ligger i Reims och producerar Pinot Noir-dominerade champagner. Årgångschampagnerna brukar vara bra (särskilt med ålder) och rosé-2008:an har fått goda omdömen.

Lite mer av specialstil – Meunier, biodynamiskt så det märks, eller utan dosage

Francoise Bedel L’Ame de la Terre 2005
529 kr, 60% Pinot Meunier, 30% Chardonnay och 10% Pinot Noir.

En bra biodynamisk producent (i Crouttes-sur-Marne långt västerut i Marnedalen) vars champagner har ett stort inslag av Pinot Meunier, och är i relativt kraftig stil. Bedels champagner brukar visa upp den jordiga sidan av Meunier. Naturvinsfantaster brukar gilla Bedel.

Louis Roederer Brut Nature 2009
695 kr, 55% Pinot Noir, 25% Pinot Meunier och 20% Chardonnay.

En champagne utan dosage (inget tillsatt socker) från det utmärkta huset Roederer. Druvor från Cumières, d.v.s. andra druvor än Roederers vanliga årgångschampagne, släpps i färre årgångar än den vanliga, och har en stil mycket mer åt småodlar/hipsterhållet. Om jag inte missminner mig kommer just denna helt (eller åtminstone huvudsakligen) från biodynamiskt odlade vingårdar. Brut Nature-stilen gör denna skumpa stramare än man kunde förvänta sig av druvsammansättningen och årgången.

Clos de Bergeronneau 2009
748 kr, finns i vissa butiker. 100% Pinot Meunier från ett vingårdsläge i Ville-Dommange.

Något för champagnenörden som vill ha något udda, i detta fall i form av toppchampagnen från Bergeronneau-Marion. Inte bara en vingårds-Pinot Meunier utan också en flaska där korken är försluten med snören (ficelée) så det krävs tillgång till en sax eller vass kniv för att få upp flaskan utan överdrivet våld. I föregående årgång visade den upp fruktiga och samtidigt jordiga aromer, d.v.s. båda de typiska sidorna hos Pinot Meunier. 2009 bör vara kraftig och drickfärdig.

Publicerat i Champagne | Lämna en kommentar

Byprofil: Étampes-sur-Marne, en Champagneby på vänstra stranden av Marnedalen

Nyckelfakta

Ligger i delregion / område: Vallée de la Marne / Vallée de la Marne Ouest
Vingårdar och druvsorter: 13,2 ha, varav 55% Pinot Meunier, 43% Chardonnay och 1,5% Pinot Noir.
Klassificering: ”Autre cru” (80%)

Kartor

Kartan är länkad från Wikimedia Commons, och den geografiska informationen har sitt ursprung i OpenStreetMap. Det prickade vita området motsvarar vingårdarna, ljusgult betecknar annan öppen terräng, grönt är skog och orange är bebyggelse.


Google-kartvy med byarna i Vallée de la Marne Ouest markerade, samt några omgivande byar i vitt.

Om man klickar på en by öppnas ett fält till vänster där det finns en länk till byprofilen, om den finns.

Grannbyar

Åt norr: Château-Thierry
Åt nordost: Chierry
Åt söder: Nesles-la-Montagne
Åt sydväst: Nogentel
Anm: de återstående länkarna kommer när profilerna över de byarna har lagts upp.

Stadhuset (mairie) i Étampes-sur-Marne. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Thor19, 2012).

Orten

Étampes-sur-Marne ligger på Marneflodens vänstra strand, vilket innebär söder om floden. Étampes-sur-Marne är sammanväxt med Château-Thierry, som är den största staden i västra Marnedalen.

Kommunen Étampes-sur-Marne omfattar 224 ha och har 1259 invånare (läge 2015) som kallas Étampois respektive Étampoises.

Vingårdar

Vingårdarna i Étampes-sur-Marne ligger i ett sammanhängande block i södra delen av kommunen, och hänger ihop med vingårdarna i Nesles-la-Montagne. De utgörs av milda väst- och sydvästsluttningar med huvudsakligen Pinot Meunier och Chardonnay.

Aktuell vingårdsareal i Étampes-sur-Marne är 13,2 ha enligt CIVC (aktuella uppgifter 2018, avser läget med något års fördröjning). Fördelningen på druvsorter är 7,3 ha Pinot Meunier (55,3%), 5,7 ha Chardonnay (43,2%) och 0,2 ha Pinot Noir (1,5%). 1997 var vingårdsarealen 17 ha, så detta är en av få Champagnebyar där vingårdsarealen har minskat påtagligt. Detta beror sannolikt på att stadsbebyggelsen runt Château-Thierry har brett ut sig. Det finns 7 vingårdsägare (exploitants) i kommunen.

Champagneproducenter

Jag har inte hittat några producenter som har sitt säte i Étampes-sur-Marne.

Det finns ett konsumentkooperativ (”Konsum-organisation”) som heter Les Coopérateurs de Champagne i Étampes-sur-Marne, men i det fallet har ”Champagne” enbart geografisk betydelse och de sysslar inte med vinproduktion.

Kyrkan i Étampes-sur-Marne, Église Notre-Dame de l’Assomption. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Thor19, 2012).

Länkar

© Tomas Eriksson 2018, senaste uppdatering 2018-12-16

Publicerat i Champagnebyar | Märkt | Lämna en kommentar

Byprofil: Chierry, en Champagneby på vänstra stranden av Marnedalen

Nyckelfakta

Ligger i delregion / område: Vallée de la Marne / Vallée de la Marne Ouest
Vingårdar och druvsorter: 11,7 ha, varav 56% Chardonnay, 38% Pinot Meunier och 5% Pinot Noir.
Klassificering: ”Autre cru” (80%)

Kartor

Kartan är länkad från Wikimedia Commons, och den geografiska informationen har sitt ursprung i OpenStreetMap. Det prickade vita området motsvarar vingårdarna, ljusgult betecknar annan öppen terräng, grönt är skog och orange är bebyggelse.


Google-kartvy med byarna i Vallée de la Marne Ouest markerade, samt några omgivande byar i vitt.

Om man klickar på en by öppnas ett fält till vänster där det finns en länk till byprofilen, om den finns.

Grannbyar

På högra stranden av Marne
Åt norr: Brasles

På vänstra stranden av Marne
Åt öster: Blesmes
Åt söder: Nesles-la-Montagne
Åt sydväst: Étampes-sur-Marne
Åt väster: Château-Thierry
Anm: de återstående länkarna kommer när profilerna över de byarna har lagts upp.

Stadhuset (mairie) i Chierry. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto François Goglins, 2012).

Orten

Chierry ligger på Marneflodens vänstra strand, vilket innebär söder om floden. Chierry är sammanväxt med Château-Thierry, som är den största staden i västra Marnedalen.

Kommunen Chierry omfattar 282 ha och har 1081 invånare (läge 2015) som kallas Cerisiens respektive Cerisiennes.

Kyrkan i Chierry, Église Saint-Leu. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto François Goglins, 2013).

Vingårdar

Vingårdarna i Chierry ligger sydvästra delen av kommunen, nära gränsen mot Étampes-sur-Marne. De utgörs av ost- och nordostsluttningar. Chierry är en av få byar i västra Marnedalen där Chardonnay är lite vanligare än Pinot Meunier.

Aktuell vingårdsareal i Chierry är 11,7 ha enligt CIVC (aktuella uppgifter 2018, avser läget med något års fördröjning). Fördelningen på druvsorter är 6,6 ha Chardonnay (56,4%), 4,5 ha Pinot Meunier (38,5%) och 0,6 ha Pinot Noir (5,1%). 1997 var vingårdsarealen 12 ha. Det finns 11 vingårdsägare (exploitants) i kommunen.

Champagneproducenter

Jag har inte hittat några producenter som har sitt säte i Chierry.

Länkar

© Tomas Eriksson 2018, senaste uppdatering 2018-12-16

Publicerat i Champagnebyar | Märkt | Lämna en kommentar

Vit och röd Bourgogne från Le Grappin med Caviste

På eftermiddagen idag släpper fransk-svenske nätvinhandlaren Caviste en låda från Le Grappin i Bourgogne, jämnt fördelad mellan vitt och rött. Le Grappin drivs av en australier vid namn Andrew Nielsen, och jag har tidigare skrivit om motsvarande släpp 2015 (då det låg årgång 2013 i lådan) och 2014 (då en blandning av 2011 och 2012).

Den här gången är det årgång 2016 som ligger i lådan. Som jag har nämnt tidigare är det en bra årgång i Bourgogne, av ren och elegant karaktär. Vinerna är generellt strama och syradrivna, vilket innebär att de röda (i alla fall de av bättre klass) är långlagringsviner och de vita är friska.

Ska man säga något om Le Grappins stil, så är det att vinerna är klassiska – eller närmast gammaldags i ordets rätta betydelse. Generellt tycker jag att de vita vinerna produceras i en lite mer kraftig och generös stil (på en relativ skala) än de röda, som är stramare i stilen. De röda inkluderar en hygglig andel stjälkar, vilket tenderar att ge viner som är mer lagringskrävande och -tåliga. I en årgång som 2016 förstärker dessa två drag varandra på den röda sidan. Å andra sidan brukar ju stram karaktär karaktärisera de viner som Caviste säljer.

Lådan heter CAV0095 och kostar 2690 kr för sex flaskor, varav tre vita och tre röda.

Jag provade vinerna igår och detta var mina intryck.

Saint-Aubin en l’Ebaupin 2016
Chardonnay, produktion 2016 är tre fat. 395 kr/st, två flaskor i lådan.

Doft med moget äpple och päron – nyskuret päron och äpple med lite stekt äpple, en del kalkiga mineraltoner, kryddton och fat, en antydan till nötter. Smaken är torr och klart mineraldominerad, rätt hög syra, äpple, lite kryddton, med en mycket mineraldominerad eftersmak. Vinet funkar att dricka nu, men bör gärna få lite utveckling, 88(+)/89(+) p.

Saint-Aubin:en är lättare än Santenay:en, men är mer mineraldominerad. Trots det finns en kraftig och generös grundton som faktiskt fick mig att tänka lite på en Meursault, men då inte på de på de mest ”smöriga” varianterna utan mer på de som är mineraliska på ett lite nötigt och kraftigt sätt.

Santenay Premier Cru Les Gravières Blanc 2016
Chardonnay, produktion 2016 är fyra fat. 455 kr/st av lådans pris, en flaska i lådan.

Doft med moget äpple, mineral, kryddton, välintegrerade men rätt tydliga fattoner. Smaken är torr och medelfyllig+ med moget äpple, gula plommon, bra fruktkoncentration, mycket mineral, bra syra och en lång mineraldominerad eftersmak. Funkar att dricka nu, men bör gärna lagras, 90(+) p.

Det här vinet är mer koncentrerat och har inslag frukt än det föregående, d.v.s. den påtagliga mineraltonen är inte fullt lika dominerande. Det är det större vinet av de två. Även här tänkte jag på Meursault, och förmodligen är det fler som får sådana tankar om det här vinet.

Savigny-lès-Beaune Rouge 2016
Pinot Noir från vingården Aux Fourneaux. 395 kr/st, en flaska i lådan.

Doft med körsbär, mogna jordgubbar, aningen gröna stjälktoner, grusiga och kalkiga mineraltoner. Stjälkinslaget bidrar till klassisk doft med lite ”retro-känsla”, men doften visar upp fin balans. Smaken är medelfyllig med körsbär, lite lingon eller tranbär med tillhörande bärbeska, rätt bra bärkoncentration, bra syra, en del tannin, lätt kryddton. Relativt stram, men mer p.g.a. syran och stälktonerna än tanninerna i sig. Har bra substans och skulle må bra av lagring, men är någorlunda drickbar nu för den som gillar strama bourgogner, 88(+) p?

Av de två röda vinerna är Savignyn den som i mitt tyckte tydligast visar upp hur årgångskaraktären och producentstilen samverkar till en stram karaktär. Den här gången var de röda svårare för mig att bedöma, och det här var det mer svårbedömda av de två röda.

Beaune Premier Cru Les Boucherottes 2015
Pinot Noir. 525 kr/st, två flaskor i lådan.

Doft med mogna jordgubbar, körsbär, lätt blommiga toner, antydan till tjära, antydan till stjälkar. Smaken är medelfyllig(+) med mogna jordgubbar, körsbär, aningen tranbär med tillhörande beska, tydlig kalkig mineralton, bra syra, aningen kryddton, inbäddade tanniner. Eftersmaken är bärig och mineralisk men stram. Fin substans, men kan må bra av utveckling, 89(+) p.

Ett rätt stramt vin, men lite mer saftigt än Savignyn, så på sätt och viss är det här ”större vinet” lättare att dricka i nuläget. Fast det är ett vin med mer koncentration är bärtonerna rödare, d.v.s. mindre mörka, i det här vinet. Jag ser att jag tyckte samma sak om årgångarna 2012 och 2013 också, så det verkar vara det normala hos Le Grappin att Beaune Premier Cru:n är rödare, generösare och mer tillgänglig som ung än Savignyn.

Publicerat i 2016, Bourgogne, Chardonnay, Nätvinhandel, Pinot Noir | Lämna en kommentar

Ortsprofil: Reims, den största staden i Champagne, del 4: kooperativ, småproducenter m.m.

Katedralen Notre-Dame de Reims. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Tim Hodson, 2011).

Ortsprofilen är uppdelad i fyra delar
Del 1: Basfakta
Del 2: Stora champagnehus, medlemmar av Union des Maisons de Champagne (A-L)
Del 3: Stora champagnehus, medlemmar av Union des Maisons de Champagne (M-Z)
Del 4: Övriga champagneproducenter – kooperativ och småproducenter – samt historiska producenter

Champagneproducenter

Övriga champagnehus/négociants

Med producentstatus NM = négociant-manipulant kan inköpta druvor ingå i champagnerna. NM-producenterna kan vara allt från småproducenter som köper in lite extra druvor till stora champagnehus som köper in allt. ND = négociant-distributeur, vilket betyder att de säljer champagner som framställs av någon annan.

  • Binet, ett hus ursprungligen grundat 1849, som återlanserades 2013. Det nya Binets champagner produceras i liten volym, har en hög andel Pinot Noir och tar sikte på lyxsegmentet. Årgångschampagnen heter Medaillon Rouge och består av 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay (avser årgång 2008, premiärårgången i nya Binets regi; cuvéenamnet tillkom ursprungligen 1865).
    Historik
    Hus grundat av Louis Binet i Reims 1849, då med källare i Verzenay. Hans änka ändrade 1876 namnet till Veuve Binet Fils & Co. 1886 flyttade deras verksamhet inklusive källare in i nya byggnader på Rue de Courlancy i södra Reims, som numera används av Lanson. 1928 flyttades källarverksamheten till Saint-Nicaise-klostret i centrala Reims. 1943 köptes Binet av Henri Germain i Rilly-la-Montagne, och säljaren var Piper-Heidsieck. 1985 köptes Henri Germain och Binet av Jean-Jacques Frey. Frey sålde Henri Germain 1999 till Vranken Monopole i Reims, men behöll (inledningsvis?) ägandet av märket Binet. Binet har för övrigt producerat egenetiketterade champagner åt den anrika brittiska vinhandelsfirman Berry Bros. & Rudd sedan 1887. En återlansering av Binet under nya ägare började förberedas 2011, och de första nya champagnerna presenterades 2013.
  • Drappier (NM, Facebook-sida) har källare i Reims för att lagra sina bästa champagner, men den huvudsakliga verksamheten finns i den lilla byn Urville, i Bar-sur-Aubois (Côte des Bar). Se den byn för komplett producentprofil.
  • Martial-Couvreur (ND, Facebook-sida), har sin företagsadress i Reims men sin huvudverksamhet i Rilly-la-Montagne. Se den byn för komplett producentprofil. Företagsnamnet på flaskorna är Couvreur-Dumas.

Ej längre existerande champagnehus

  • Forest-Fourneaux, se Taittinger (del 3).
  • Médot & Cie (NM), grundades 1899 av Jules Médot och förblev i familjens ägo i fem generationer. Médot köptes 2002 av det dåvarande börsbolaget Charles de Cazanove i Épernay, som hade familjen Lombard som majoritetsägare och Thierry Lombard i spetsen, och som numera heter Lombard & Médot. (Varumärket Charles de Cazanove såldes nämligen 2003 till G.H. Martel och det Lombard-dominerade börsnoterade bolaget bytte då namn till Lombard & Médot.) Vid köpetillfället var Médots produktion ca 200 000 flaskor per år. Médot finns fortfarande kvar som ett varumärke (vid sidan av Lombard & Cie), och produceras av Lombard & Médot i Épernay; profil för det nuvarande Médot återfinns där. De har dock behållit Médots presshus i Pargny-lès-Reims. Médot framställde tidigare en årgångslös vingårdsbetecknad Pinot Noir-dominerad champagne vid namn Clos des Chaulins, en 0,68 ha vingård i Pargny-lès-Reims. Produktionen upphörde tydligen efter att de köptes av Lombard/Charles de Cazanove.

Champagneodlare

Producentstatus anges där så är känt: RM = récoltant-manipulant, odlare med egen champagneproduktion. RC = récoltant-coopérateur, odlare som är kooperativmedlem men som säljer under eget namn. Alla småproducenter placeras under denna rubrik i avsaknad av annan information.

  • Blanc-Bennezon (RC)
  • Frerejean Frères grundades 2005 av tre bröder Frerejean Taittinger. Champagnerna kommer från Grauves men företagsadressen är i Reims. Se den byn för komplett producentprofil.
  • Picard & Boyer (RM) har 5 ha vingårdar, huvudsakligen i Vallée de la Marne i byarna Châtillon-sur-Marne, Vandières och Verneuil. Toppcuvéen heter Réserve de la Famille och består av 80% Chardonnay (vinifierad i ekfat) och 20% Pinot Noir.
  • Philippe de Sorbon (RC), har 10 ha vingårdar i Verzenay, Verzy, Mailly, Ludes, Verneuil och Moussy, med en årsproduktion av 50 000 flaskor. Årgångschampagnen har varierande sammansättning: årgång 2011 består av Chardonnay.

Anm: Listan är förmodligen inte fullständig.

Kooperativ

När flaskor säljs direkt av  kooperativet står producentkoden angiven som CM = coopérative de manipulation, medan den anges som RC när en kooperativmedlem säljer under eget namn.

  • de Castelnau (Facebook-sida) var ursprungligen ett champagnehus grundat 1916 och namngivet efter Edouard de Curières de Castelnau, fransk general under första världskriget. Huset köptes 2003 av ett storkooperativ, Coopérative Régionale des Vins de Champagne (CRVC), som grundats 1962. Kooperativets medlemmar har idag (2018) sammanlagt 900 ha vingårdar, men bara en mindre del används för produktionen av de Castelnau. 2016 såldes 790 000 flaskor under varumärket, men en tydligt ökande trend (2013: 355 000). Sortimentet inkluderar två årgångschampagner: en Millésimé med varierande sammansättning (2003: 30% Ch/70% PN, 2004 och 2006: 50% Ch/20% PM/30% PN) och en Blanc de Blancs på Chardonnay från Montagne de Reims och Côte des Blancs. Äldre årgångar säljs på magnum under namnet Collection Œnothèque (1995: 60% Ch/40% PN, 1996: 50% Ch/10% PM/40% PN, 1998: 40% Ch/40% PM/20% PN.) Därutöver finns en relativt nyintroducerad Hors Categorie (egen webbsajt) som produceras på basvin från några bra årgångar som vinifierats på ekfat. Batchen som buteljerades 2011 och degorgerades 2015 bestod av 55% Pinot Noir, 28% Pinot Meunier och 17% Chardonnay, varav en tredjedel vardera från 2010, 2009 och 2008.
    Historik från CRVC
    Kooperativet CRVC grundades 1962 av 24 vinodlare, i lokaler som tillhörde kooperativet i Villedommange. Varumärket Jacquart skapades 1964, se nedan. 1968 köptes lokaler på Rue de Mars i Reims, och 1969 skedde inflyttningen. 1971 köptes ytterligare lokaler på Rue Gosset. Från 1974 genomfördes en serie investeringar för att expandera produktionen. 2003 köptes varumärket de Castelnau. Efter nybyggnad och expansion nåddes 2008 en kapacitet att producera 13 miljoner flaskor per år, och att lagra 29 miljoner flaskor. Produktion i antal flaskor: 1968 – 540 000, 1971 – 2 000 000, 1978 – 3 700 000. 2017 hade CRVC 785 medlemmar, inklusive 23 andra kooperativ, med 900 ha vingårdar. 

Hôtel Brimont, där Jacquart har sitt huvudkontor. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Andreas Ivarsson, 2010).

  • Jacquart (Facebook-sida) är ett ”storkooperativ” som grundades 1964, och som är ett samarbete mellan kooperativen COGEVI i Aÿ (som har det egna märket Collet), l’Union Auboise i Bar-sur-Seine (som har det egna märket Devaux) och COVAMA i Château-Thierry (som har det egna märket Pannier). Företaget bakom heter formellt Alliance Champagne Jacquart – Union de Coopérative de la Champagne (UCC). Jacquart har sitt huvudkontor i Hôtel de Brimont, uppfört 1896. Druvorna kommer från 350 ha i över 60 byar. Kooperativen bakom Alliance Champagne har totalt 2000 medlemmar med 2400 ha vingårdar, enligt uppgifter från 2010. Sortimentet inkluderar fyra årgångschampagner: Mosaïque som är druvblandad (samma namn används även på årgångslösa blandningar), en Blanc de Blancs och prestigecuvéen Cuvée Alpha i vit version och roséversion. Den vita Cuvée Alpha lanserades 2013 i årgången 2005 och utgörs av en ungefär jämn blandning av Chardonnay och Pinot Noir från grand cru- och premier cru-byar (2006: 50% Ch/50% PN, 2010: 60% Ch/40% PN). Rosén lanserades 2017 i årgången 2010 (2010: 52% Ch/48% PN, varav 16% rött vin). Jacquart ska inte förväxlas med småodlaren André Jacquart i Vertus.
    • Montaudon är ett varumärke som sedan 2010 hör ihop med Jacquart, d.v.s. ägs av Alliance Champagne, efter att tidigare ha varit ett eget hus. Sortimentet inkluderar en årgångschampagne som utgörs av en ungefär jämn blandning av Chardonnay och Pinot Noir (2002: 53% Ch/47% PN, 2007: 45% Ch/55% PN) och den årgångslösa prestigechampagnen Classe M som består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir. Montaudon har sedan länge ett presshus i byn Avirey-Lingey i Côte des Bar (Barséquanais), d.v.s. långt söderut i Champagne.
      Historik
      Montaudon har en bakgrund som ett eget champagnehus. Varumärket Montaudon har en historia tillbaka till 1891, då Auguste-Louis Montaudon flyttade till Épernay efter att ha varit vinmakare hos Bouvet-Ladubay i Loire. Det egentliga huset grundades 1935 i Épernay som Montaudon Fils av Auguste-Eugène Montaudon, som tidigare var vinmakare vid Maison Merand (senare känt som De Castellane). Huset marknadsförde sig på 1930-talet genom kopplingar till kabaretscenen i Paris och producerade bl.a. en Champagne Josephine Baker. 1958 flyttade huset till Reims och byggnader på Rue Ponsardin. 1990 blev adressen istället Rue de Verdun och 2011 Boulevard Lundy. Philippe Montaudon som tog över huset 1978 köpte 45 ha vingårdar i Avirey-Lingey (med omgivningar?) i Côte des Bar. Försäljningen låg 2005-2010 i genomsnitt på drygt 2 miljoner flaskor per år. 2008 öppnades en ny produktionsanläggning i industriområdet Croix-Blandin i Reims. I slutet av 2008 sålde familjen Montaudon huset till Moët-Hennessy (LVMH) för 27 miljoner euro. Det som lockade lär framför allt ha varit druvkontrakt om 150-200 ha. Familjen Montaudon behöll ägandet av vingårdarna på 45 ha, som huvudsakligen fanns i Côte des Bars, men också i Verzenay, Verzy, Avize, Vertus, Épernay och Bouzy. I slutet av 2010 såldes Montaudon vidare till Alliance Champagne. Köpet omfattade varumärket, produktionsanläggningen och lagret av champagner, men inga druvkontrakt. Köpet hjälpte kooperativen att kunna använda en större andel av sina druvor i egna champagner, och minska beroendet av s.k. distributörsvarumärken. I mitten av 2011 sålde Alliance Champagne produktionsanläggningen i Croix-Blandin vidare till Taittinger effektivt 1 augusti 2012.

    Jacquart (UCC) har också producerat champagne åt bl.a. varumärkena (MA = marque d’acheteur, köparens eget varumärke):

    • Antoine de Clevecy, som säljs av Sainsbury’s i Storbritannien.
  • Les Celliers du Champ de Mars, ett kooperativ som hör ihop med Palmer & Co nedan.
  • Palmer & Co (Facebook-sida) är ett kooperativ grundat 1947. Medlemmarna har (2018) 415 ha vingårdar, varav över 200 ha i grand cru- och premier cru-byar. En stor del ligger i Montagne de Reims, men en del även i Sézannais, Côte des Bar och Vallée de la Marne. Vingårdarna består av 50% Chardonnay, 40% är Pinot Noir och 10% Pinot Meunier. Den höga andelen Chardonnay förklaras av att kooperativet är väl företrätt på den Chardonnay-dominerade östsidan av Montagne de Reims, bl.a. i byarna Trépail och Villers-Marmery. Deras Chardonnay kommer ungefär till hälften från Montagne de Reims och till hälften från Sézannais. Sortimentet inkluderar två årgångschampagner, Vintage som består av 50-55% Chardonnay, 40-45% Pinot Noir och 5-10% Pinot Meunier, och därutöver finns en årgångs-Blanc de Blancs. De brukar släppa äldre årgångar under beteckningen Collection, och är en av de producenter som sparat undan rätt stora mängder äldre årgångar respektive fyllt mycket på stora flaskor. Den årgångslösa Amazone de Palmer är prestigecuvéen, och består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir som tas från deras reservviner. Palmers champagner har skaffat sig ett rykte om mycket rimlig prissättning relativt sin kvalitet, även om de i svensk distribution har stigit en del i pris jämfört med när detta rykte skapades.
    Historik
    Kooperativet grundades 1947 i Avize som Société des grands crus de la Champagne. Varumärket Palmer & Co tillkom 1948. 1959 köpte man lokaler i Reims på Rue Jacquart som hade tillhört ett champagnehus, och 1997 ytterligare närliggande lokaler som tillhört ett annat champagnehus. Kooperativet expanderade medlemskapet till Sézannais och Côte des Bar under 1970-talet och under 1980-talet passerade produktionen en miljon flaskor per år.

© Tomas Eriksson 2018

Publicerat i Champagne, Champagnebyar | Märkt | Lämna en kommentar

Ortsprofil: Reims, den största staden i Champagne, del 3: stora champagnehus (M-Z)

Katedralen Notre-Dame de Reims. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Tim Hodson, 2011).

Ortsprofilen är uppdelad i fyra delar
Del 1: Basfakta
Del 2: Stora champagnehus, medlemmar av Union des Maisons de Champagne (A-L)
Del 3: Stora champagnehus, medlemmar av Union des Maisons de Champagne (M-Z)
Del 4: Övriga champagneproducenter – kooperativ och småproducenter – samt historiska producenter

I Reims finns den största koncentrationen av champagnehus av större storlek. Av de tio största champagnehusen finns sex i Reims, baserat på försäljning under eget varumärke år 2015:

  • 2:a plats: Veuve Clicquot, 19 miljoner flaskor
  • 4:e plats: G.H. Mumm, 7,6 miljoner flaskor
  • 6:e plats: Taittinger, 5,5 miljoner flaskor
  • 7:e plats: Pommery, 4,4 miljoner flaskor
  • 8:e plats: Piper-Heidsieck, 4,3 miljoner flaskor
  • 9:e plats: Lanson, 4,2 miljoner flaskor (presenteras i del 2)

De 45 miljoner flaskor som dessa sex hus sålde motsvarade 14% av den totala champagnevolymen såld 2015 (313 miljoner flaskor) och 20% av den volym som totalt såldes av champagnehus (224 miljoner flaskor).

Stora champagnehus, medlemmar av Union des Maisons de Champagne

Unions des Maisons de Champagne (UMC) är organisationen för champagnehusen, i första hand de stora champagnehusen. En äldre begrepp för de stora husen var Grandes Marques, så UMC presenterar sig ofta som Grandes Marques & Maisons de Champagne. Av de 75 medlemmar som listas på UMC:s webbplats finns 22 i Reims, men dessa täcker alltså in sex av platserna på topp 10 i storlek.

  • G.H. Martel & Co (Facebook-sida), ett champagnehus som ägs av Rapeneau i Épernay. De har 58 ha egna vingårdar och tre presshuss. Champagnerna delas upp i två sortiment, dels de som har G.H. Martel &  på etiketten, och dels de som har namnet Victoire. De flesta årgångslösa Martel-champagnerna har en relativt hög andel Pinot Noir. Martel-årgångschampagnen består av 50% Pinot Noir, 35% Chardonnay och 15% Pinot Meunier. Victoire Millésime består av 60% Chardonnay och 40% Pinot Noir (avser årgång 2005) och den ekfatsvinifierade Victoire Fut de Chêne består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir (avser årgång 2007). G.H. Martel äger också varumärkena Comte de Noiron, Balahu, Charles du Roy och Maxim’s. Bör ej förväxlas med cognacshuset Martell, som stavar med två l.
    Historik
    Grunden till huset lades 1869 av familjen Tabourin från Avenay-Val-d’Or. Henry Léopold Tabourin arbetade senare för Auguste Devaux. Efter Devauxs död 1894 bildade H.L. Tabourin huset Veuve A. Devaux tillsammans med Devauxs änka. 1910 lämnade H.L. Tabourin detta champagnehus och arbetade tillsammans med sin son. I början av 1920-talet köpte Tabourin varumärket G.H. Martel & C°. Efter att André Tabourin dött 1979 köpte Épernay-huset Ernest Rapeneau (grundat 1901 i Hautvillers) majoriteten i G.H. Martel. 2003 köptes varumärket Charles de Cazenove, se del 2 (A-L).

Mumms traditionella källare i Reims, med karaktäristisk port och muralmålning som illustrerar champagneproduktionens steg i gamla tider. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto G.Garitan, 2015).

  • G.H. Mumm & Cie (Facebook-sida), ett av de största husen i Champagne, som 2015 låg på 4:e plats med en försäljning av ca 7,6 miljoner flaskor, och som ägs av Pernod Ricard. De egna vingårdarna omfattar idag (2018) 218 ha, varav 160 ha grand cru (i åtta av byarna), och utgörs till 78% av Pinot Noir. Det egna innehavet täcker 25% av druvbehovet, och 75% köps in. Mumms standardchampagne heter Cordon Rouge och består av 45% Pinot Noir, 30% Chardonnay och 25% Pinot Meunier; andelen reservviner är 25-30%. Det röda bandet snett över etiketten återfinns dock på flertalet av Mumm-champagnerna och inte bara på Cordon Rouge. Årgångschampagnen heter idag Le Millésimé och innehåller i årgång 2006 64% Pinot Noir från Verzy, Mailly-Champagne, Verzenay, Aÿ, Bouzy och Ambonnay och 36% Chardonnay från Cramant, Avize och Oger. I årgång 2009 är proportionerna 68% PN/32% Ch. Även årgångschampagnen hette tidigare Cordon Rouge, och äldre årgångar släpps i små mängder (framför allt på magnum) under det namnet med tillägget Collection du Chef de Caves. Prestigecuvéen heter Cuvée R. Lalou, och har sitt namn efter René Lalou som var chef för G.H. Mumm från 1920 (han dog 1973). Första årgången var 1966, då under namnet René Lalou, och cuvéen producerades fram till 1985 då den lades ner. I årgång 1998 återupptogs produktionen, och denna årgång återlanserades år 2007 under det nuvarande namnet. Årgång 2002 består av 53% Pinot Noir från Ambonnay, Verzy och Verzenay, och 47% Chardonnay från Avize och Cramant. Mumm de Cramant är en årgångslös blanc de blancs från Cramant, med lägre tryck (4,5 atm), vilket är en stil som förr hette Crémant de Cramant. Detta vin har anor tillbaka till 1882. Sortimentet utökades 2012 med en Mumm de Verzenay, som består av Pinot Noir från Verzenay. Sedan 1972 äger Mumm Le Moulin de Verzenay, en väderkvarn som syns tydligt ovanför vingårdarna i Verzenay, och använder den för representation.
    Historik
    Huset grundades 1827 av bröderna Jacobus, Gottlieb och Philipp Mumm. Redan 1761 hade dock familjen Mumm grundat en vinhandelsrörelse i Köln. Initialerna G.H. kommer från Georges Hermann Mumm, i generationen efter grundarna, som tog över 1852. Varumärket Cordon Rouge lanserades 1876, då i form av ett rött sidenband som dekorerade halsen på flaskorna. 1902 var årsproduktionen över tre miljoner flaskor, vilket var cirka en tiondel av all champagneproduktion! På 1920-talet såldes huset av Mumm-familjen till en grupp investerare som inkluderade René Lalou (1877-1973) som senare blev chef för huset. 1955 köpte spritkoncernen Seagrams in sig i Mumm, och senare köptes majoriteten i Perrier-Jouët av Mumm, följt 1972 av majoriteten i Heidsieck & Co Monopole. Seagrams ägarandel i Mumm, som då alltså blivit till Mumm-gruppen, ökade till 91% år 1985. Seagram-styret var dock inte särskilt lyckosamt för Mumm (och produktionen av prestigechampagnen lades ner), som under 1980-talet och särskilt under 1990-talet skaffade sig ett klart dåligt rykte vad gäller kvaliteten, förmodligen med champagneskribenten Tom Stevenson som den största dåtida kritikern. Produktionsvolymen gick också ner under denna tid, med 2001 som en lägsta punkt med ca 6 miljoner flaskor. Vändningen uppåt i kvalitet påbörjades i början/mitten av 1990-talet, men tog ett tag att märkas i konsumentledet och var nog mer allmänt erkänd först när de återlanserade sin prestigechampagne R. Lalou år 2007 (då i årgång 1998). Tidigare kritiker som Tom Stevenson var dock positiva redan i början av 2000-talet, bl.a. baserat på årgångschampagnerna från 1995 och 1996. Seagrams innehav av champagnehus avvecklades i slutet av 1990-talet och 1999 köptes Mumm (tillsammans med Perrier-Jouët) av den amerikanska investmentfirman Hicks, Muse, Tate & First med säte i Dallas, tillsammans med Champagnefamiljen Frey, som 1998 hade försökt köpa hela Mumm med en annan partner, men fått nöja sig med en mindre andel. Vid detta tillfälle utgjordes Mumms vingårdsinnehav av 248 ha (och 63 ha hos Perrier-Jouët). 2000 såldes de båda husen vidare till Allied Domecq. Allied Domecq satsade på att åter bygga upp Mumms kvalitetsrykte. 2005 köptes Allied Domecq av Pernod Ricard och Fortune Brands och delades upp mellan dessa två, vilket innebar att Mumm (och Perrier-Jouët) hamnade hos Pernod Ricard.
    Släppta årgångar av Cuvée R. Lalou (fram till 1985 René Lalou): 1966, 1969, 1971, 1973, 1975, 1976, 1979, 1982, 1985, 1998 (släppt 2007), 1999 (släppt 2011), 2002.
    Sammansättning av några äldre Cordon Rouge: 1985: 75% PN/25% Ch, 1990: 81% PN/19% Ch, 1996: 63% PN/37% Ch, 2002: 68% PN/32% Ch. Årgångar av Cuvée R. Lalou: 1998 (50% PN/50% Ch, lanserad 2007), 1999 (50% PN/50% Ch, lanserad 2011), 2002 (53% PN/47% Ch).
  • Bruno Paillard (Facebook-sida), ett champagnehus som grundades (1981) och drivs av Bruno Paillard. Det egna vingårdsinnehavet utgörs av 32 ha i 15 byar, varav 12 ha i grand cru-byar, inklusive Le Mesnil-sur-Oger, Oger och Verzenay (läge 2018). Champagnerna håller hög kvalitet och huset är ett av de som trevligt nog sätter ut degorgeringsmånad på alla flaskor, vilket de gjort sedan 1983. I provningar som Bruno Paillard själv håller, brukar han ofta ta med flaskor av olika ålder av de egna årgångslösa champagnerna. Reservvinerna lagras i en solera. Sortimentet inkluderar tre årgångschampagner: Brut Millésimé som är en blandning av ungefär lika delar Chardonnay och Pinot Noir (52% PN i årgång 2004) och i vissa årgångar även lite Pinot Meunier (2008 är 42% Ch/42% PN/16% PM). Därutöver en blanc de blancs och prestigechampagnen som heter N.P.U. ”Nec Plus Ultra”, som är en ekfatsvinifierad cuvée på lika delar Chardonnay och Pinot Noir. Första årgången var 1990 och den senast släppta (2017) är 2002. N.P.U. släpps sent och har då några års extra lagring på korken (tre år för 2002:an). Bruno Paillard är också storägare i Lanson-BCC, men hans eget champagnehus ingår inte i det företaget.
    Historik
    Huset grundades 1981 av Bruno Paillard (född 1953) som började som courtier (”druvmäklare”) i Champagne. 1994 köpte han sin första vingård, 3 ha i grand cru-byn Oger.
    Årgångar av N.P.U.: 1990, 1995, 1996, 1999 (druvor från Chouilly, Le Mesnil-sur-Oger, Oger och Verzenay), 2002 (lanserad 2017), 2003 (lanserad 2016, före 2002:an, druvor från Chouilly, Oger, Mailly och Verzenay). Kommande årgångar: 2004.
  • Piper-Heidsieck, beskrivs tillsammans med de övriga Heidsieck-husen i del 2 (A-L).

Pommerys slottsliknande anläggning i Reims. Bilden länkad från Wikimedia Commons (eget foto, 2007).

  • Pommery (Facebook-sida) är ett av de största champagnehusen, som 2015 låg på 7:e plats med en försäljning av ca 4,4 miljoner flaskor. Det är det största huset i Vranken-Pommery-Monopole-gruppen. Deras anläggningen ligger i östra delen av Reims och har en slottsliknande byggnad från slutet av 1800-talet med karaktäristiskt utseende bestående av en blandning av arkitektoniska stilar. Eftersom de dessutom har stora och väldekorerade källare är Pommery ett av de bästa besöksmålen om man vill se ett av de stora champagnehusen i Reims. Den årgångslösa champagnen heter Brut Royal och består av 1/3 vardera av Chardonnay, Pinot Meunier och Pinot Noir. Under 2000-talet har sortimentet utökas med ett stort antal andra årgångslösa champagner avsedda för olika marknadsnischer. Seasons-serien utgjordes av fyra årstidschampagner med etiketter i olika färg: Springtime – rosé, Summertime – blanc de blancs, Falltime – extra dry (lite sötare än brut och därmed lite fylligare) och Wintertime – blanc de noirs. POP, som betyder Product of Pommery och lanserades redan 1999, är en champagne i en färgglad 20 cl-flaska avsedd att drickas med sugrör och är buteljerad med lägre tryck och som extra dry (vilket är lite sötare än brut). Flera ytterligare POP-varianter har tillkommit senare, inklusive Gold POP som är en årgångschampagne på 20 cl-flaska (finns bl.a. i årgång 2008), vilket åtminstone för mig är en något oväntad kombination. POP Earth som lanserades 2009 avviker från de övriga POP genom att komma i en 75 cl-flaska. Det är en ekologisk champagne i en något lättare glasflaska med 70% Pinot Noir, 20% Chardonnay and 10% Pinot Meunier. Att samma varumärke användes för denna något ”seriösare” champagne får väl antas bero på att även den var riktad mot en yngre publik. Årgångschampagnen heter Millésime Grand Cru och består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir från grand cru-byar. Den senast lanserade årgången (2018) är 2006. Tidigare fanns även en årgångschampagne med namnet Veuve Pommery Flacon d’Excellence. Prestigechampagnen heter Cuvée Louise och lanserades i årgången 1979, som börjades säljas 1986. Louise består av Chardonnay från Avize och Cramant, och Pinot Noir från Aÿ. Sammansättningen är 60% Chardonnay och 40% Pinot Noir (åtminstone i årgångarna 2002 och 2004). Årgång 2004 är extra brut med 5 g/l dosage. I årgång 2004 lanserades Cuvée Louise Nature, en version utan dosage men i övrigt samma vin. Den känns igen på en svart etikett. Målsättningen tycks vara att sälja Nature-versionen i de årgångar där de anser att Louise fungerar utan dosage. Det finns också en Cuvée Louise RoséLes Clos Pompadour är en vingårdsbetecknad champagne från vingårdar i Reims, i närheten av Pommerys anläggning. Den började produceras i årgång 2002, som lanserades årgångslös 2011, och säljs enbart på magnum i begränsad upplaga om 4000 per årgång. Från årgång 2003 har den årgångsbeteckning. Sammansättningen är 75% Chardonnay, 20% Pinot Noir och 5% Pinot Meunier i likhet med vingården.

    Louise Pommery (1819-1890) så som hon i forna tider illustrerades i husets marknadsföring i USA. Bilden länkad från Wikimedia Commons.

    Historik
    Huset grundades 1856 som Pommery & Greno av Louis-Alexandre Pommery (textilköpman) och Narcisse Greno. Louis-Alexandre dog 1858 och hans änka Jeanne Pommery (född 1819 som Jeanne Alexandrine Louise Mélin) tog då över. 1874 lanserade Pommery den första Brut-champagnen, vilket var en torrare stil än vad som då var brukligt och innebar att basvinet behövde hålla högre kvalitet genom att det gavs ”mindre make-up”. Barnen Louis och Louise tog över i nästa generation, och Louise gifte sig 1879 med Guy de Polignac, greve och senare markis. Familjen de Polignac fortsatte som ägare till 1979, då Pommery såldes till familjen Gardinier, då ägare av Lanson. 1984 hamnade de båda husen hos Danon. Pommery köptes 1991 av Moët-Hennessy/LVMH, som 2002 sålde huset vidare till Vranken, dock i stort sett utan vingårdar. (LVMH behöll 470 ha vingårdar.) Efter köpet av Pommery bytte gruppen namn till Vranken-Pommery-Monopole-gruppen, och Pommery drivs som deras flaggskepp. 2014 startade Pommery verksamhet i England, i ett samarbete med Hattingley Valley i Hampshire, och köpte 40 ha mark vid namn Pinglestone som de började plantera. Det första mousserande vinet lanserades 2018 under namnet Louis Pommery England Brut, då producerat av inköpta druvor.
    Årgångar av Cuvée Louise inkluderar: 1979, 1985, 1988, 1989, 1990 (lanserad 1998, buteljerades utan dosage utan att detta anges på etiketten), 1995, 1996, 1998, 1999, 2000, 2002, 2003, 2004 (lanserad 2016, volym 180 000 flaskor inklusive Nature).
    Årgångar av Cuvée Louise Nature: 2004.
    Årgångar av Cuvée Louise Rosé inkluderar: 1990, 1992, 1999, 2000, 2004.
    Årgångar av Les Clos Pompadour: 2002 (lanserad 2011 som årgångslös, känns igen på frasen ”mis en cave 2003” på baksidesetiketten), 2003 (lanserad 2014).

Roederers anläggning i Reims. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto G.Garitan, 2013).

  • Louis Roederer är ett av de absolut bästa champagnehusen, och ett av de familjeägda. Deras försäljningsvolym ligger på ca 3,5 miljoner flaskor enligt uppgift från 2017. Roederer är en stor vingårdsägare med 240 ha, vilket täcker 70% av deras behov av druvor. Roederer är ett av få hus större storlek som huvudsakligen kan förlita sig på egna druvor. De har under senare år konverterat allt mer av sina vingårdar till ekologisk och biodynamisk odling. 2018 var hälften av vingårdsinnehavet (115 ha) ekologiskt certifierat. Detta anges dock inte på flaskorna. Roederer har länge varit ett av de bästa champagnehusen, men de har samtidigt finjusterat och ytterligare skärpt upp sin husstil under senare år genom att införa ett diskret fatinslag och sänka dosagen, på alla champagner från den årgångslösa till Cristal, samtidigt som årgångschampagnerna ges en längre lagring på jästfällningen före försäljning. Den utmärkta årgångslösa champagnen heter Brut Premier och består av cirka 40% Chardonnay, 40% Pinot Noir och 20% Pinot Meunier. Stora ekfat används i vinifieringen, flaskorna ligger tre år på jästfällningen och dosagen är 9 g/l. Demi-sec-versionen med 38 g/l heter Carte Blanche. Årgångs-Roederer får numera cirka fem års lagring på jästfällningen före degorgering. Vintage består av ca 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay med ett inslag av ekfat. Rosé Vintage består av ca 65% Pinot Noir och 35% Chardonnay. Blanc de Blancs produceras i begränsad mängd och på druvor från Avize och Le Mesnil-sur-Oger. Den brukar ligga riktigt högt i kvalitet. En årgångschampagne utan dosage, Brut Nature, tillkom i årgången 2006 som lanserades 2014 försedd med en konstnärsetikett av Philippe Starck. Den produceras i årgångar som Roederer anser blir balanserade utan dosage, vilket framför allt verkar vara årgångar med hög druvmognad. 1876 skapades prestigecuvéen Cristal, i genomskinliga flaskor, för den ryska marknaden i den stil som gällde där på den tiden – rejält söt. Cristal återupplivades 1945 som firmans prestigecuvée, men nu som en torr champagne. Cristal brukar produceras i rätt många årgångar. Cristal består av drygt hälften Pinot Noir (60% i årgång 2008) och resten Chardonnay, men det är vanligt att uppfatta den som mer Chardonnay-stilad p.g.a. att de använder en hel del ”sval” Pinot Noir och behåller en hög syranivå. Cristal har ibland lidit av att ha ett ”bling-bling”-rykte, förmodligen på grund av den iögonenfallande flaskan och dess historia. I själva verket är det en mycket seriös prestigechampagne som inte är producerad för att vara den allra mest lättgillade i sin ungdom och som jag tycker behöver tid i källaren. Under 2000-talet har Cristal börjat säljas med lite mer ålder, efter att ha legat längre tid på jästfällningen än förr. 1996 låg bara fyra år på jästen, vilket 2006/07/09 blivit cirka sju år och 2008 (som släpptes efter 2009) fick hela nio år. Roederer har också successivt finjusterat stilen på andra sätt: en liten andel ekfatsvinifiering har införts (20% i 2008) och dosagen har sänkts (2008 är under 8 g/l efter att de föregående årgångarna låg på 9-10 g/l, 1980-talsårgångarna på 12 g/l). Cristal Rosé tillkom i årgången 1974. Det är en blekt rosa macerationsrosé som produceras i liten mängd. Sammansättningen är ungefär 55% Pinot Noir från Aÿ och 45% Chardonnay. Trots Pinot från Aÿ är rosén relativt lik den vanliga Cristal i stil, förutom rosékaraktären. Den brukar lanseras samtidigt som den vita av samma årgång. 2017 lanserades Vinothèque-versioner av Cristal och Cristal Rosé i små volymer, då årgång 1995. Dessa är äldre årgångar som degorgerats sent och getts lägre dosage (7 g/l). Dessa har tidigare använts av Roederer på provningar, men inte sålts.
    Roederer är också ägare till huset Deutz i Aÿ, men de drivs separat.
    Historik
    Huset grundat 1776 som Dubois Père & Fils, och som fick sitt nuvarande namn 1833 efter att Louis Roederer ärvde firman. Ägarfamiljen heter idag Rouzaud, efter att en dotter Olry-Roederer gifte sig med en Rouzaud. Fokuset på egna vingårdar har funnits länge, sedan firman 1845 köpte 15 ha i Verzenay. 2000 började Roederer med ekologisk och biodynamisk odling. Detta utökades 2010-2011 med 14 ha i Cumières och Hautvillers som tidigare tillhört Leclerc-Briant, vilket innebar att Roederer från 2012 varit den största ägaren av biodynamiskt odlade vingårdar i Champagne.
    2006 uppgavs Roederers försäljningsvolym vara 2,8-3,0 miljoner flaskor per år, med ett mål på 3,5 miljoner flaskor på sikt. Försäljningsvolymen 2011 var 3,7 miljoner, vilket var den dittills största. 2017 angavs volymen ligga relativt konstant på ca 3,5 miljoner. Enligt en uppgift från 2006 används i genomsnitt 20% av produktionsvolymen till Cristal.
    Årgångar av Brut Nature: 2006, 2009.
    Årgångar av Cristal sedan 1990: 1990, 1993, 1994, 1995, 1996, 1997, 1999, 2000, 2002, 2004, 2005, 2006, 2007 (lanserades 2015), 2008 (lanserades i mitten av 2018, efter 2009), 2009 (lanserades 2016). Kommande årgångar är 2012 (eftersom både 2010 och 2011 hoppades över; detta blir den första Cristal med 100% biodynamiska druvor), 2013, 2014, 2015, 2016 (men ingen 2017).
    Årgångar av Cristal Vinothèque: 1995 (lanserades 2017).
    Årgångar av Cristal Rosé Vinothèque: 1995 (lanserades 2017).

Dom Thierry Ruinart står staty utanför champagnehuset Ruinart. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Petitpeton, 2008).

  • Ruinart (Facebook-sida), ett hus ägt av LVMH/Moët-Hennessy och tillika det äldsta existerande champagnehuset, grundat 1729 av Nicolas Ruinart. Av LVMH-husen är Ruinart det som använder sig mest Chardonnay, och av tradition använder Ruinart rätt mycket Chardonnay från Montagne de Reims, snarare än bara Côte de Blancs. Ruinart har länge haft bra rykte och är kända för champagner i en rostad stil. Blanc de Blancs-champagner finns på nivån årgångslös och prestige. Årgångschampagnen ”R” de Ruinart Millésime består av ungefär lika delar Chardonnay och Pinot Noir (2009: 49% Ch/51% PN, 2010: 55% Ch/45% PN). Prestigecuvéen heter Dom Ruinart (döpt efter Nicolas Ruinarts farbror, Dom Thierry Ruinart, 1657-1709), och första årgång var 1959 som lanserades 1966. Dom Ruinart är en blanc de blancs, och består till ungefär två tredjedelar av Chardonnay från Côte des Blancs (byar varierar mellan årgångarna) och till ungefär en tredjedel av Chardonnay från nordsidan av Montagne de Reims, framför allt Sillery och Puisieulx. Dom Ruinart Rosé består av ca 80% Chardonnay med samma ursprung som i den vita versionen och ca 20% rödvin på Pinot Noir från Sillery och ibland Verzenay (bl.a. 2002). Första årgång var 1966 som lanserades 1973. Dom Ruinart La Réserve är en sendegorgerad version som lagras på kork före degorgering, och som därmed har en stor likhet med Dom Pérignon P2 (f.d. Oenothéque). Första årgång var 1998 som lanserades 2017.
    Historik
    Genom att vara grundat av Nicolas Ruinart 1729 räknas Ruinart som det äldsta existerande champagnehuset. (Gosset grundades redan 1584, men sysslade då inte med champagne- eller vinproduktion.) Grundandet följde sedan transport av vin i flaskor 1728 tilläts i Frankrike av Louis XV. Den tidigaste dokumentationen av en roséchampagne är från Ruinart 1764, en stil som då kallades œil de perdrix (påfågelsöga) efter färgen. Ruinart var också först med att utnyttja de gamla kritkällarna i Reims som lagringsutrymme, genom att 1768 köpa källare i Saint-Nicaise-kullen på sydsidan av Reims. François Irénée Ruinart adlades 1817, under Louis XVIII, och familjenamnet blev Ruinart de Brimont. Ruinart såldes till Moët & Chandon 1963, och ingår sedan 1988 i Moët-Hennessy/LVMH. Sedan 2003 produceras de flesta Ruinart-flaskor hos Moët & Chandon, medan prestigedelen av sortimentet fortsätter att produceras i den historiska anläggningen i Reims.
    Årgångar av Dom Ruinart sedan 1990: 1990, 1993, 1996, 1998 (34% MdR), 2002 (28% MdR), 2004 (släppt 2014, 31% MdR), 2006 (släppt 2017, 37% MdR), 2007 (släppt 2018, 25% MdR). % MdR = andel Chardonnay från Montagne de Reims; resten är från Côte des Blancs.
    Årgångar av Dom Ruinart Rosé sedan 1988: 1988, 1990, 1996 (släppt 2008), 1998 (släppt 2012, 15% R), 2002 (släppt 2013, 20% R), 2004 (släppt 2017, 19% R). % R = andel rött vin.

    Årgångar av Dom Ruinart La Réserve: 1998 (släppt 2017).
  • Taittinger (Facebook-sida), ett av de största husen i Champagne som 2014 låg på 6:e plats med en försäljning av ca 5,5 miljoner flaskor. Vingårdsinnehavet omfattar 288 ha i 34 byar, fördelat på 48% Pinot Noir, 37% Chardonnay och 15% Pinot Meunier, och täcker ca 50% av deras druvbehov. Deras anläggning i Reims ligger där klostret Saint-Nicaise tidigare låg. De har också ett representationsslott vid namn Château de la Marqetterie i Pierry strax söder om Épernay. Brut Reserve är den vanliga årgångslösa champagnen som består av 40% Chardonnay och sammanlagt 60% Pinot Noir och Pinot Meunier. Detta är en något högre andel Chardonnay än brukligt för standardchampagner från de största champagnehusen. Prélude är en årgångslös champagne från grand cru-byar med 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir. För mig brukar den prestera på ungefär samma nivå som deras årgångschampagne. Folies de la Marquetterie är en annan bra årgångslös champagne på 55% Pinot Noir och 45% Chardonnay från egna vingårdar ovanför Château de la Marqetterie. Folies har ett visst ekfatsinslag och brukar ha matig karaktär. Nocturne (finns även som rosé) är en sec-champagne (halvtorr) som i utseende påminner om en färgad discokula och är avsedd för nattklubbspubliken. Årgångschampagnen består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir, huvudsakligen från grand cru-byar. Prestigecuvéen heter Comtes de Champagne och görs på 100% Chardonnay med viss ekfatsbehandling genom att 5% spenderar fyra månader på ekfat, varav en tredjedel förnyas varje år. Druvorna kommer från Côte des Blancs, normalt Avize, Chouilly, Cramant, Oger och Le Mesnil-sur-Oger. 1952 var den första årgången (lanserades 1957). Namnet kommer från de medeltida grevarna av Champagne som regerade den dåtida provinsen Champagne. Comtes de Champagne brukar produceras i rätt många årgångar, och är en ”vinös” champagne (det är lätt att tro att ekfatsinslaget är större än det faktiskt är) brukar vara tillgänglig tidigt och samtidigt vara långlivad. I mitten av 2018 är den senast släppta årgången 2007. Comtes de Champagne Rosé består av 70% Pinot Noir, inklusive 12-15% rött vin från Bouzy, och 30% Chardonnay. Taittinger Collection är en årgångschampagne i en konstnärs-designad flaska, ofta med mycket tydliga färger och med en stil som kan kallas ”modern konst”. Den lanserades 1983 på initiativ av den konstinstresserade Claude Taittinger, då i årgången 1978 och med Vasarely som konstnär. Druvsammansättningen är 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir sedan årgång 1990. För äldre årgångar (1978-1988) anges 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay.
    Taittinger äger även märket Irroy (se del 2).
    Historik
    Huset grundades 1734 som Champagne Forest-Fourneaux, men bytte namn efter att Pierre Taittinger (1887-1965) köpte firman 1931. Pierre var en affärsman och tidigare kavalleriofficer. 1932 köpte han även deras representationsslott Château de la Marquetterie (byggt 1734 i Louis XV-stil) i Pierry, där han varit stationerad under första världskriget. 1940 hade de ca 50 ha egna vingårdar. Pierres söner François (1921-1960), Jean (1923-2012) och Claude (1927-) kom in företaget 1940, 1946 respektive 1949. (Det fanns även andra syskon som inte jobbade med champagne.) Huset leddes först av François, till han dog i en olycka 1960, och därefter av Claude ända till 2005
    . Jean Taittinger ägnade sig utöver affärsverksamhet (i Société du Louvre) även åt politik, och blev först borgmästare i Gueux 1953 och var sedan borgmästare i Reims 1959-1977 samt budget- respektive justistieminister 1971-1974, då Georges Pompidou var president. Med vinsterna från champagneverksamheten som grund utvecklades Groupe Taittinger och Société du Louvre till ett konglomerat som inkluderade Bouvet-Ladubay (en vinproducent i Loire som Taittinger köpt 1974), Domaine Carneros (i Kalifornien, ägt tillsammans med Kobrand), glasföretaget Baccarat och flera hotell (moderbolaget för dessa hette Société du Louvre). Taittinger-gruppen var börsnoterad, men familjen ägde 35% av aktierna 2005, dock utspritt på ett 30-tal personer med olika åsikter. Belgaren Albert Frère hade vid denna tidpunkt ökat sitt ägande till 25%. Amerikanska Starwood Capital köpte en majoritet av Groupe Taittinger och Sociéte du Louvre i september 2005, och huvuddelen av släkten Taittinger sålde. Starwood betalade 2,6 miljarder euro och var fokuserade på hotellen, och inte intresserade av att behålla champagne- och vindelen. I juni 2006 lade Claude och Pierre-Emmanuel Taittinger (född 1953, son till Jean), i ett konsortium med Crédit Agricole du Nord-Est, det vinnande budet om 660 miljoner euro. Köpet omfattade champagnehuset Taittinger, Domaine Carneros och Bouvet-Ladubay, som dock snabbt såldes snabbt till Vijay Mallya för att minska skuldsättningen. Ett antal privata aktieägare har tillkommit i Taittinger sedan dess. Pierre-Emmanuel är chef för Taittinger, och hans barn Clovis och Vitalie är aktiva i firman och mycket synliga i deras marknadsföring. 2011 köpte Taittinger en produktionsanläggning i industriområdet Croix-Blandin i Reims som Montaudon uppfört 2008, men som Montaudons nye ägare Alliance Champagne (en gruppering av kooperativ bakom Jacquart) inte behövde; övertagandet skedde 1 augusti 2012.
    Årgångar av Comtes de Champagne sedan 1990: 1990, 1993, 1994, 1995, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2002, 2004, 2005, 2006, 2007 (lanserades 2018). Kommande årgång är 2008.
    Årgångar av Comtes de Champagne Rosé sedan 1990: 1990, 1993, 1995, 1996, 1997, 1999, 2000, 2002, 2003, 2004 (15% R), 2005 (12% R), 2006 (12% R). % R = andel rött vin.
    Årgångar av Taittinger Collection med tillhörande konstnär: 1978 (Vasarely, lanserad 1983), 1981 (Arman, lanserad 1985), 1982 (André Masson, lanserad 1987), 1983 (Vieira de la Silva, lanserad 1988), 1985 (Roy Lichtenstein, lanserad 1990), 1986 (Hans Hartung, lanserad 1992), 1988 (Imaï, lanserad 1994), 1990 (Corneille, lanserad 1996), 1992 (Matta, lanserad 1998), 1998 (Zao Wou-Ki, lanserad 2003), 2000 (Rauschenberg, lanserad 2007), 2002 (Amadou Sow, lanserad 2011), 2008 (Salgado, lanserad 2016).
  • Thiénot (Facebook-sida), finns dels inne i Reims och har dels en stor anläggning i kommunen Taissy, en Reims-förort i sydost. Huset ingår i Groupe Thiénot som också äger champagnehusen Joseph Perrier (i Châlons-en-Champagne), Canard-Duchêne (i Ludes) och Marie Stuart (i Taissy). Thiénot tycks vara gruppens prestigemärke, medan Canard-Duchêne är volymmärket (plats 10 i storlek bland champagnehusen). Den vanliga Thiénot Brut och Thiénot Rosé görs med 45% reservviner, vilket är en hög andel. Årgångschampagnen består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir. Sortimentet inkluderar ett antal cuvéer döpta efter familjemedlemmar: Cuvée Alain Thienot är en årgångschampagne som består av Chardonnay och Pinot Noir (och som även släpps i sendegorgerad version; 1996 består av 55% Pinot Noir och 45% Chardonnay), Cuvée Stanislas är en årgångs-blanc de blancs och Cuvée Garance är en årgångschampagne på 100% Pinot Noir. Toppchampagnen La Vigne aux Gamins kommer från en vingård i Avize och är en årgångsbetecknad 100% Chardonnay.
    Historik
    Champagne Thiénot grundades 1985 av Alain Thiénot och hette Champagne Alain Thiénot fram till 2002. Marie Stuart köptes 1994, Joseph Perrier 1998 och Canard-Duchêne 2003.
  • Tsarine, se Chanoine Frères i del 2 (A-L).

Veuve Clicquots anläggning i Reims. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto G.Garitan, 2013).

  • Veuve Clicquot (Facebook-sida), ett hus ägt av LVMH/Moët-Hennessy och tillika det näst största av alla champagnehus med en försäljning av 19 miljoner flaskor 2015. Endast LVMH-kollegan Moët & Chandon är större, vilket betyder att Veuve Cliquot är det största huset i Reims. LVMH:s webbplats anger (2015) 515 ha egna vingårdar för Veuve Clicquot, vilket torde täcka ungefär en fjärdedel av produktionen. Huset är namngivet efter Barbe Nicole Cliquot Ponsarsin, som var långt från den enda champagneänkan, men väl den mest kända. Huset var länge känt som Veuve Clicquot Ponsardin, men Ponsardin-delen har rationaliserats bort ur namnet på senare år. Husets logotyp lyder dock fortfarande ”VCP”. Veuve Clicquots champagner har generellt en hög andel Pinot Noir, men är stilmässigt mer ”klassiska” champagner än tungviktar-Pinot:er. Om man jämför stallkamraterna Veuve Clicquot och Moët & Chandon, så innehåller Veuve Clicquot mer Pinot Noir och brukar vid försäljning ha lite mer klassiskt brödiga champagnetoner än Moët. Veuve Clicquot har i likhet med andra stora hus använt sig av ståltankar vid vinifiering, men har på senare år börjat införa en liten andel ekfatsjästa basviner i sina årgångschampagner.
    De årgångslösa champagnerna och de vanliga årgångschampagnerna från Veuve Cliquot har, så vitt jag märkt, länge åtnjutit bättre rykte bland vinkännare än de från Moët & Chandon. Däremot brukar prestigechampagnen La Grande Dame hamna i skuggan av Dom Pérignon. De ”vanliga” årgångschampagnerna har ett rykte om sig att vara lagringsdugliga, och brukar vara eftertraktade med hög ålder.
    Yellow Label Brut är deras vanliga årgångslösa champagne som består av 50-55% Pinot Noir, 28-33% Chardonnay och 15-20% Pinot Meunier. 30-45% är reservviner, som är en rätt hög andel. Exempel på en sammansättning av en release är den som var aktuell release i början av 2017 som byggde på basårgången 2013 (52%) och innehöll reservviner (48% – alltså lite mer än vanligt) från 2012, 2011, 2010, 2009, 2008, 2007 och 1999, med dosage 10 g/l. Bland de årgångslösa finns även en rosé (med 12% rödvin), en demi-sec (45 g/l). På senare år har även de årgångslösa Rich och Rich Rosé introducerats. De utmärker sig genom högre andel Pinot Meunier (30-35%), dosage på Doux-nivå (60 g/l) och ett högre pris än Yellow Label. De är alltså fruktigare och betydligt sötare än övriga årgångslösa, och marknadsförs som drinkingrediens. Extra Brut Extra Old är en årgångslös champagne bestående av äldre basviner som lanserades 2017. Den innehöll då årgångar från 1988-2010 (troligen inte så mycket av de äldsta) som först hade legat i tank och sedan tre år på flaska före degorgering. Det var den första från Veuve Clicquot som officiellt låg lägre i dosage än brut, med 3 g/l. Årgångschampagner finns i tre versioner, vanlig vit Brut, vit Sec (”halvtorr”) och en rosé. Vintage består vanligen av en majoritet Pinot Noir, Chardonnay och en liten andel Pinot Meunier. Vintage Rosé har också en tillsats av rött vin från Bouzy. Vintage Rich har högre dosage än den vanliga Vintage Brut och är klassad Sec. I årgång 2008 har Rich 32 g/l (2004: 28 g/l), medan Brut har 8 g/l. Den brukar marknadsföras som en fylligare champagne snarare än som en sötare champagne. Sendegorgerade årgångar av Vintage och Vintage Rosé kallas Cave Privée och har degorgeringsdatum angivet. Tidigare såldes äldre årgångar under namnet Rare Vintage, då utan angivelse av degorgeringsdatum. Dessa var populära hos champagnenördar eftersom de bara var lite dyrare än de vanliga årgångschampagnerna, och de sista jag sett under detta namn var den vita 1988 och rosé 1985. Prestigechampagnen La Grand Dame infördes 1972, i samband med företagets 200-årsjubileum. Den består av Pinot Noir och Chardonnay från grand cru-vingårdar (idag Aÿ, Bouzy, Ambonnay, Verzy och Verzenay för Pinot Noir, Avize, Oger och Le Mesnil-sur-Oger för Chardonnay), med en viss övervikt av Pinot Noir. Stilen verkar ha varierat något över decennierna; vissa årgångar har fått mognadstoner tidigt (bl.a. 1995 och 1996) medan andra har framstått som unga betydligt längre (bl.a. 1989 och 1990). La Grand Dame Rosé innehåller också rött vin från Bouzy, i senare årgångar från vingårdsläget Clos Colin.

    Porträtt av Barbe Nicole Clicquot Ponsardin (1777-1866), från 1805 mer känd som änkan (veuve) Clicquot. Målat Leon Cogniet (1794-1880) Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Petitpeton, 2008).

    Historik
    Huset grundades 1772 av Philippe Clicquot. Grundarens son, François, arbetade sedan i företaget. När han dog fick hans änka Barbe Nicole Clicquot Ponsardin ta över företaget 1805. 1810 var den första årgångschampagnen från huset. På 1810-talet nådde huset framgångar, dels genom att vara först tillbaka på den ryska marknaden efter den blockad som inträffat i samband med Napoleonkrigen, och dels genom att kometårgången 1811 gav bra viner. Båda dessa saker har avspelat sig i husets logotyp som innehåller ett ankare (skeppstransport till exportmarknader) och omges av en stjärna. Tysken Édouard Werlé (1801-1884), som börjat arbeta hos champagnehuset 1821, blev dess chef 1841, efter att 1831 ha blivit naturaliserad fransman och ha visat sig ha talang som företagsledare. Han var också borgmästare för Reims 1852-1868. Efter änkan Clicquots död blev företagsnamnet Werlé & Cie, successeurs de Veuve Clicquot-Ponsardin. Édouard Werlé efterträddes som chef av sin son Alfred (1837-1907). Det var 1877, under Werlé, som huset började använda gula etiketter, vilket de blivit kända för. I flera länder har champagnerna smeknamnet ”gula änkan”. Huset fortsatte därefter att finnas i familjen tills det blev en del av LVMH. Bertrand de Mun (1870-1963) gifte sig 1897 med Alfred Werlés dotter (Édouards barnbarn) och blev 1907 chef för firman, vilket han fortsatte att vara till 1951. Hans svärson Bertrand de Vogüé (1901-1987, gifte sig 1926 med Simone de Mun) kom in i firman 1932. 1963 omvandlades företaget till ett aktiebolag (SA) med Bertrand de Vogüé som styrelseordförande. Hans son Alain de Vogüé (1927-) tog över ordförandeposten 1973. Prestigechampagnen La Grande Dame infördes 1972. 1981 köpte Veuve Clicquot parfymföretaget Givenchy. 1986 köptes champagnehuset av väskföretaget Louis Vuitton, som 1987 gick ihop med Moët-Hennessy, vilket ledde till att lyxvarukonglomeratet LVMH skapades. Veuve Cliquot blev då en del av Moët-Hennessy, som är LVMH:s dotterbolag för vin och sprit.
    Årgångar av Vintage inkluderar: 1989 (66% PN/34% Ch), 1990, 1995, 1996, 1998, 2002, 2004 (62% PN/8% PM/30% Ch), (ingen av årgångarna 2005-2007 producerades), 2008 (61% PN/5% PM/34% Ch, 5% ekfat infördes i denna årgång).
    Årgångar av Vintage Rosé inkluderar: 2002, 2004 (15% R), 2008 (15% R). % R = andel rött vin.
    Årgångar av Cave Privé: 1989 (vit), 1990 (rosé).
    Årgångar av La Grande Dame: (ingen 2002 producerades), 2004 (61% PN/39% Ch), 2006 (53% PN/43% Ch; lanserad 2015). Kommande årgång är 2008.
    Årgångar av La Grande Dame Rosé: 2004 (52% vit PN + 15% R/33% Ch), 2006 (60% PN/40% Ch, 15% R) lanserad 2015). % R = andel rött vin, Pinot Noir från Bouzy.

Vrankens Villa Demoiselle i Reims. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Petitpeton, 2008).

  • Vranken, ett champagnehus grundat (1976) av belgaren Paul-François Vranken och det ursprungliga champagnehuset i Vranken-Pommery-Monopole-gruppen. Gruppen har totalt ca 250 ha vingårdar i Champagne, två produktionsanläggningar och sålde totalt 20,3 miljoner flaskor 2011. Demoiselle används sedan 1985 som namn på flera av Vrankens cuvéer, och en särskilt flaska skapades för dessa. Årgångsvarianten av Demoiselle heter La Parisienne och finns även i rosé-version. Cuvéen Diamant togs över från Heidsieck & Co Monopole, där den hette Diamant Bleu. Diamant finns även i rosé-version. Diamant Bleu används fortfarande som namn på årgångsversionen, och det finns även en årgångs-blanc de blancs. Millésimes d’Or är gamla årgångar från inköpta hus som från 2011 säljs under Vranken-namnet med handgjorda metalletiketter.
    Historik
    Paul-François Vranken grundade sitt eget champagnehus 1976. Det har blivit grunden för den successivt framväxande Vranken-Pommery-Monopole-gruppen, i takt med att Vranken köpt ett antal andra större och mindre champagnehus. 1978 köpte han Veuve Monnier i Vertus från Gaston Burtin och installerade sitt champagnehus där. 1983 köptes cognacsproducenten Charles Lafitte & Cie och därefter lanserades Charles Lafitte som champagnemärke; huset finns idag i Tours-sur-Marne. 1985 köptes Demoiselle och Charles Collin. Demoiselle har alltså därefter använts som ett cuvéenamn för Vranken-champagner. Namnet kommer från Château des Castaignes som ligger på egendomen Demoiselle i Montmort-Lucy en bit söder om Épernay. 1987 köptes Sacotte i Épernay, som därefter blev Demoiselles hemvist. 1992 köptes Lallemand (i Rouzy). 1996 köptes Heidsieck & Co Monopole (tidigare ägt av Seagrams), som gett upphov till Monopole-delen i gruppens namn. 1998 börsintroducerades Vranken-Monopole, men Paul-François Vranken fortsatte som majoritetsägare. 1999 köptes Henri Germain (tidigare ägt av Groupe Frey), 1999 portvinshuset Rozès och 2002 Pommery & Greno (då ägt av LVMH). Pommery fogades därefter till gruppens namn. 2002 sålde gruppen ca 16 miljoner flaskor, hade 200 ha egna vingårdar och köpte in druvor från ytterligare 1200 ha. Detta gjorde Vranken-Pommery-Monopole-gruppen till den näst största i Champagne, men 2006 åkte de ner till tredje plats när BCC köpte Lanson. 2003 köptes delar av konkursboet Martin Bricout Delbeck inklusive varumärkena Bricout och Delbeck, en anläggning i Tours-sur-Marne, 6 ha vingårdar, druvkontrakt på 150 ha och ett lager om 5 miljoner flaskor. 2003 köptes även George Goulet och slogs ihop med Charles Lafitte. 2004 köptes Villa Cochet, ett hus på tomten bredvid Pommery i Reims, byggt 1904-1908 i en kombination av Art nouveau och Art déco-stil. Det döptes om till Villa Demoiselle och öppnades 2008 efter omfattande renovering. 2011 invigdes samlingen Millésimes d’Or, med 300 000 flaskor av gamla årgångar till salu, uppbyggda under ca 20 år. Urpsrunget är bland annat husen Charbaud, Barencourt, Heidsieck och Pommery. Utanför Champagne köptes 2009 Domaine Listel, som hade 2000 ha vingårdar i olika delar av södra Frankrike. 2012 fortsatte köpen i Champagne med Bissinger & C° och framför allt Domaine du Montchenois med 22 ha vingårdar, huvuddelen i Massif de Saint-Thierry, druvkontrakt omfattande 228 ha och företaget SC du Pequigny med 2,6 ha vingårdar i Aube.

Länkar

© Tomas Eriksson 2018, senaste uppdatering 2018-12-02

Publicerat i Champagne, Champagnebyar | Märkt | 1 kommentar