2015 i Tyskland – en toppårgång

I maj följde jag med på en vinresa till Tyskland som omfattande en förlängd helg, som ordnades av Vincollegiet, som ett led i föreningens 40-årsfirande. Resan gick till Mosel och Nahe, och det var en namnkunnig uppsättning producenter vi besökte (fyra plus fyra) i precis lagom tempo för en grupp som fyllde en buss modell mindre.

De producenter vi besökte var:

Om jag lyckas få den berömda ur vagnen och skriva ihop något om enskilda producenter från detta besök, lär det i första hand bli Dönnhoff, Schäfer-Fröhlich och Geltz Zilliken, i denna ordning. Fast jag gör som Orsa kompani, och lovar inget bestämt.

Tyskland, och framför allt tyska rieslingviner, var det första som intresserade mig i vinvärlden. Mitt intresse för de tyska vinerna har nog inte avspeglat sig tillräckligt i mitt bloggande, eftersom jag upplåtit mycket plats för Champagne. Dessutom har jag i några års tid inte riktigt följt med de tyska årgångarna och ”nya producenter på toppen” i lika mycket detalj som jag gjorde för ca 5-10 år sedan, i huvudsak före jag bloggade.

Det var då ett mycket trevligt sammanträffande att den senaste årgången var 2015, eftersom det är en lysande årgång i Tyskland, åtminstone i de klassiska regionerna för Riesling.

I maj hade årgång 2015 just börjat säljas, i form av basviner (Gutswein-nivån), torra mellanviner och de flesta halvtorra, upp till Spätlese. Trevligt nog trakterades vi också med en del förhandsprov av Großes Gewächs, de torra toppvinerna, som tidigast får börja säljas 1 september. Även sötare viner från Auslese och uppåt har en tendens att dyka upp lite senare än de upp till Spätlese.

För att sammanfatta mina intryck, så tycker jag att årgången är helt lysande, från torrt till sött! Den överglänser helt klart 2013 och 2014, som definitivt bjudit på en hel del bra viner, men som är lite mer ojämna i både kvalitet och stil. (De bästa vinerna från 2013 kan nog vara utmärkta för de som verkligen vill ha rejäl syra, eller lagra vinerna riktigt länge.) Anledningen till att 2015 blev så bra var att skördetiden bjöd på perfekt väder i flera veckor, något som vi fick höra i både Mosel och Nahe. De kunde därför i lugn och ro plocka druvorna vid den mognad de ville. Både 2013 och 2014 var det mycket mer stress för producenterna om de ville göra bra viner, med tidsfönster på timmar eller enstaka dagar för att skörda rimligt optimala druvor.

Stilmässigt utmärker sig 2015 genom bra druvmognad, bra koncentration och rena aromer och har dessutom bra syranivåer som ger balans och friskhet. Syrorna är dock ”mogna syror”, som bl.a. Helmut Dönnhoffs sa, vilket betyder att det är mycket vinsyra och inte så mycket av den ”hårdare” äppelsyran (som är utmärkande för 2013). Enda smolket i glädjebägaren verkar vara att 2015 inte är en allmän Eiswein-årgång, för vintern var mild. Nåväl, även solen har sina fläckar!🙂 Jag såg dock på prislistan att åtminstone Dönnhoff lyckats göra ett Eiswein från sin vanliga Eiswein-vingård Oberhäuser Brücke, men någon annan av producenterna berättade att det blev tillräckligt kallt först i februari och då var deras kvarlämnade druvor helt förstörda.

Denna profil på årgången lär betyda att även mellanklassproducenter som inte kostar på sig jättelika lag av plockare har gjort bra viner i årgång 2015. Men kvaliteten hos Dönnhoff och Schäfer-Fröhlich (där vi fick förhandprova GG) visar att utmärkt vingårdsarbete och låga skördeuttag slagit igenom i kvaliteten även i denna årgång, även om det möjligen inte krävdes någon extrem selektering på slutet. Jag måste dock lägga till att jag senare hört ryktet (från en kunnig provare som deltog i den stora årgångspresentationen för professionella) att enstaka producenter inte lyckats så bra med sina toppviner som man kunde förvänta sig, utan åstadkommit sådant som drar åt det tunga och klumpiga hållet. Tydligen är det inte någon särskild vinregion som drabbats av detta utan just enstaka producenter. Så det kan nog trots allt vara en poäng att kolla upp omdömen (eller ännu hellre prova själv) innan man hänger sig åt massinköp från en enskild producent! Men i grund och botten är det en mycket stark köprekommendation för 2015, om man alls gillar tysk riesling!

De årgångsjämförelser som togs upp av producenterna inkluderade lustigt nog två omnämnanden av 1975, och Dönnhoff nämnde även 2004 (men menade att 2015 var tyngre och bättre) och – om jag minns rätt – 1998. Jag var lite förvånad över att ingen tog upp de utmärkta 2005 eller 2010, som jag tyckte de färdiga vinerna liknade en hel del, om man jämför på samma prädikatsnivå. Möjligen beror detta på att producenterna har en tendens att jämföra förhållandena i vingården och vinportföljens sammansättning. 2005 går kanske bort eftersom det är en årgång av tyngre karaktär där druvmaterialet till stor del är förskjutet mot högre prädikat p.g.a. mer botrytis. Varför de inte jämför med 2010 vet jag inte – möjligen var det inte en lika lugn skördesäsong även om slutresultatet blev bra. Jag vet att 2010 på många håll (och då tänker jag framför allt på Frankrike) underskattades inledningsvis, och först lite senare senare fick stämpeln toppårgång, så det tyder på att det inte var uppenbart från början hur bra årgången är. 2012 uppfattar jag som 2010-lik men kanske lite lättre och inte riktigt med ”det lilla extra”. 2013 har som nämnt hög syra och ett stort inslag av äppelsyra, vilket gör att många viner är lite ”hårda” i stilen. 2014 drar för det mesta åt det svala hållet i stilen, utan hårdheten hos 2013, och de tycks vara lite lättare än 2015. Även om det finns riktigt bra toppviner från 2014 så är mitt intryck att årgången inte alls är lika jämnt hög i kvaliteten som 2015, och inte lika konsekvent i stilen. Jag kan dock inte säga att jag har lika bra koll på 2014 i Tyskland som på 2015.

Tack vare att besöket genomfördes när det gjordes, blev också något av en överdos av vit sparris under resan, som var i säsong just då. Vi avstod faktiskt rätt mangrant från erbjudandet om vit sparris i samband med sista middagen efter att det redan blivit två middagar plus en lunch med stora mängder av denna ypperliga legym.🙂

Efter denna resa, har jag också provat årgång 2015 från Rheingau-producenterna Schloss Johannisberg och Leitz, vid presentationer i Sverige. Dessa två provningar bekräftade de intryck som jag bildat mig i Mosel och Nahe. Mina noteringar från Schloss Johannisberg-provningen kommer att dyka upp hos BKWine, och Leitz kommer jag att skriva om på denna blogg.

Publicerat i 2015, Mosel, Nahe, Tyskland, Vincollegiet | Lämna en kommentar

Folkhälsominister Gabriel Wikström (S) vill förbjuda nätvinhandeln

Folkhälsominister Gabriel Wikström (S), som han såg ut i oktober 2014. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Frankie Fouganthin).

Folkhälsominister Gabriel Wikström (S), som han såg ut i oktober 2014. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Frankie Fouganthin).

Sveriges radio rapporterade i morse om att Gabriel Wiktröm (S) vill försöka förbjuda nätvinhandeln. Reportaget konstaterar:

Många företag erbjuder i dag hemleverans av framförallt vin. Verksamheten har vuxit de senaste åren. Men socialdepartementet föreslår nu ett förbud mot så kallad distansförsäljning av alkohol.

Mer konkret är det en promemoria under namnet Reglering av distanshandel med alkoholdrycker (Ds 2016:33) som nu gått ut på remiss, med svar 30 december.

Promemorian innehåller ett lagförslag som bygger på den s.k. Alkoholleveransutredningen, som var klar i juli 2014, och som jag kommenterade i det här blogginlägget. Den utredningen gick ut på remiss, men därefter hände inget mer, kanske för att en ny regering tillträdde efter valet 2014 och då hade en del annat för sig.

Vad som har hänt sedan dess är att det så kallade Alkotaxi-målet har avgjorts av EU-domstolen. Detta rättsfall kom från Finland (det enda andra EU-landet med detaljhandelsmonopol för alkoholdrycker, vid sidan av Sverige), och avgjordes i finska statens favör.

Socialdepartementet har alltså uppdaterat förslaget baserat på Alkotaxi-domen. Det skickas därför ut på remiss på nytt, dels för att det är ändrat, och dels för att det ursprungliga utredningsförslaget hunnit ”kallna” på de två åren som gått sedan dess.

Så här ser beskrivningen ut på Regeringskansliets webbplats, med mina markeringar:

I denna promemoria läggs förslag som begränsar och förtydligar möjligheten för privatpersoner att föra in alkoholdrycker till Sverige från ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Förslaget innebär en ytterligare restriktion jämfört med det förslag som alkoholleveransutredningen presenterade i SOU 2014:58.

Genom promemorians förslag införs ett krav på att köparen ska anlita den transportör som för in alkoholdryckerna till Sverige. EU-domstolens dom i mål C-198/14 Visnapuu [= Alkotaxi-målet] har beaktats.

Enligt förslaget ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2018.

Jag återkommer med mer kommentarer när jag har läst igenom förslagen, jämfört mer i detalj med Alkoholleveransutredningens förslag, och läst på om Alkotaxi-domen.

Utöver höjningarna av alkoholskatten, kan man notera att detta är det första aktiva beslutet som den här regeringen tar, som siktar till att försämra den individuella friheten och näringsfriheten för vinproducenter och vinhandlare. Alkoholleveransutredningen tillsattes ju av den tidigare regeringen, under dåvarande ministern Maria Larsson (KD). Regeringen har inte heller gjort något för att öka friheten, men har hittills gett intryck av att vara nöjda med att ”sitta still i båten”. Men icke.

Tyvärr är det bara att konstatera att det gamla DDR-Sverige lever och frodas. Möjligen finns det också ett ”Brexit-Sverige” i botten, eftersom det är diverse EU-regler man är emot: den fria rörligheten av varor inom i EU och begränsningen av de nationella monopolen.

Publicerat i Alkoholpolitik, Nätvinhandel | Lämna en kommentar

Ferdinando Principiano – Piemonte från Caviste

Fransk-svenske nätvinhandlaren Caviste har numera en italiensk producent i sitt stall, i form av Ferdinando Principiano i Piemonte. Förra året släppte Caviste sin första låda från Principiano, och i år kommer en ny med likartat innehåll. Som jag noterade då, faller producentens stil väl in i det mönster som Cavistes franska producenter representerar.

Lådan heter denna gång CAV0060 och kostar 990 kr, trevligt nog samma pris som förra året. Den släpps av Caviste på torsdagen. De sex flaskorna är fördelade på två flaskor vardera av de tre vinerna: en Dolcetto, en Barbera och en Barolo.

caviste-principiano-20161005

Dolcetto d’Alba Sant’ Anna 2015
Druvsort Dolcetto. Lagras 10 mån på ståltank, 105 kr/st

Seriös doft av mörka plommon, relativt mörka bär, lite lakrits. Smak med körsbär, lite plommon, bra fruktkoncentration, klart bra syra, visst tanninbett, eftersmak med moreller. Ett vin med bra fruktkoncentration och visst bett, funkar nu, 86 p.

Jämfört med min minnesbild av årgång 2013 förra året, ger det här vinet ett lite mer druvmoget intryck med lite mörkare bärtoner. Då jämförde jag stilen med en modern Beaujolais, och det tycker jag nog man kan göra i år också.

Barbera d’Alba Laura 2014 
Druvsort Barbera. Lagras 10 mån på ståltank, 135 kr/st

Doft av körsbär, bra bärton, lätt blommighet och en lätt kryddton som påminner om ekfatstoner (trots vinifieringen i ståltank). Smak med körsbär, bra syra, en del mineral, visst tanninbett, eftersmak med syrliga körsbär och lite gröna äpplen. Kan nog må bra av lite lagring, 84(+) p.

Aningen varmt intryck i doften men svalare intryck i smaken. Mer strukturerad och tuffare i smaken än Dolcetton (i likhet med förra året), och mindre direkt bärton. Hörde andra provare som gillade den bättre än Dolcetton, så det är nog en smak- snarare än kvalitetsfråga hur man ser på dessa två. Jag ser mig inte som någon större Barbera-kännare även om jag för all del har några flaskor i källaren.

Barolo Serralunga 2012
Druvsort Nebbiolo, från unga stockar. Lagras 24 mån på stora fat (botti) på 2000-4000 liter, 255 kr/st

Elegant doft med röda bär, lite torkade bär, en del rosenblad, blommiga och lätt parfymerade toner. Doften ger ett svalt intryck. Smak med mogna röda bär, tranbär och körsbär, bra bärkoncentration, matig bärbeska, mineral, hyggligt tanninbett, hög syra, eftersmak med tranbär och tanniner. Ung, bör helst ges några års lagring, 88+/89(+) p.

Därutöver presenterades ett extravin i högre prisklass, en vingårds-Barolo som kan komma att erbjudas som extralåda nästa år. Vinet ingår alltså inte i den låda som säljs nu.

Barolo Boscareto 2010
Druvsort Nebbiolo, från gamla stockar. Vinifieras utan avstjälkning, lagras 24 mån på stora fat (botti) på 3000 liter. Smakprovet kom från en magnum, men dyker det upp något nästa år lär det bli 75 cl-flaskor.

Stor och elegant, blommig doft med röda bär, mineral, välintegrerad fatton. Smak med bra koncentration, björnbär, tranbär, lakrits, klart bra syra, tydligt tanninbett, stram eftersmak. I nuläget klart ung och bör lagras, 91+/92+ p.

Jämfört med den vanliga Barolo Serralunga-2012:an är det här ett vin med större doft, mörkare bärtoner och tuffare smak, och lär behöva lagras längre.

Publicerat i Barbera, Dolcetto, Nätvinhandel, Nebbiolo, Piemonte | 1 kommentar

Beaujolais 2014 från Georges Descombes med Caviste

Fransk-svenske nätvinhandlaren Caviste har idag åter släppt en låda med viner, vilket brukar inträffa ungefär var tredje vecka när det är säsong. Denna gång är det åter dags att styra kosan till Beaujolais och producenten Georges Descombes, denna gång under beteckningen CAV0059 och genomgående med årgång 2014 i lådan.

Under våren hann jag tyvärr inte med att prova och skriva om mer än ett av Cavistes släpp (CAV0053/Labet i Jura). Så efter fem walk-over i rad känns det extra trevligt att återkomma med en rapport. Just Descombes har jag lyckats täcka de föregående tre gångerna:

I liket med föregående släpp så innehåller CAV0059 ett vin vardera tre Beaujolais-cru: Brouilly, Régnie och Morgon. En skillnad denna gång är dock att alla tre är Descombes ”Vieilles Vignes”-variant av respektive vin, som görs på äldre stockar och stilmässigt är mer lämpade för lagring. De olika varianterna har olika etikett, som bl.a. skiljer sig genom att de ”unga” versionerna har cru-namnet i rött och Vieilles Vignes har namnet i svart. De tre föregående släppen har alla innehållit två viner i Vieilles Vignes-version och ett vin i ”drick ung”-version.

Priset för lådan är 1190 kr för sex flaskor, och då ingår två flaskor vardera av de tre viner.

Sammanfattande intryck av årgång 2014

Baserat på de fyra 2014 som jag provade igår (varav en också fanns med förra året) är mitt intryck att 2014 i Beaujolais är en klart bra årgång med bra syra, friskhet och mineraltoner. Det är också en årgång som – åtminstone i Descombes tappning – mår bra av lagring. Caviste-Martin tyckte att årgången var lik toppårgången 2010, men även om den är bra är jag själv lite osäker på om den verkligen når upp till den nivån.

2014 framstår som lite svalare, lite lättare och mer lagringskrävande än 2013. Den är då lite mer lik 2012, men med lite mer substans och framstår sammantaget som lite bättre än 2012:orna.

cav0059-descombes-2016-09-14

Intryck av de enskilda vinerna

Vinerna provades igår.

Brouilly Vieilles Vignes 2014
Taxerad till 185 kr/st av lådans pris.

Doft som ger ett svalt intryck med röda bär, aningen lakrits, mineral och lätt blommighet. Medelfyllig smak, röda bär, lite körsbär, bra syra, mineral, ett litet tanninbett, och en frisk eftersmak med syra, äpple och mineral. Överlag ett friskt och svalt intryck. Ett ungt vin, behöver lagras, 87+ p.

Régnie Vieilles Vignes 2014
Taxerad till 195 kr/st av lådans pris.

Doft med blandade bär inklusive körsbär och olika röda bär, lite lakrits, aningen torkad frukt och aningen blommiga toner. Smaken är medelfyllig och bärig där bärtonen ligger mellan röda och mörka bär, tydlig mineralton, hög syra och eftersmak med bra mineralton. Klart bra mineralitet och vinner i eftersmaken. Hyggligt tillgänglig men bör lagras, 88(+) – 89 p.

Faktiskt mer tillgänglig än Brouilly VV, men även detta vin bör helst lagras.

Morgon Vieilles Vignes 2014
Taxerad till 215 kr/st av lådans pris.

Doft med röda och blandade bär, mer rödbärig än Régnié, antydan till animalisk ton samt en del mineral. Smaken är medelfyllig(+) med tydlig mineralton, bärtoner inklusive röda bär och lite andra blandade bär, bra syra, en del tannin och en stram eftersmak med mineral. Bör lagras, 88+/89+ p.

Mest tannin av de tre vinerna, men Morgon VV brukar alltid vara det kraftigaste i uppställningen och är ett lagringsvin även i årgångar som är mer lättillgängliga som unga.

Som referens provade vi också två äldre viner, som alltså inte säljs nu.

Brouilly 2014
Ingick i CAV0041 som såldes 2015

Doft med röda bär och lite körsbär, en del animaliska och utvecklade toner, lätt blommig. Smaken är medelfyllig och ger ett bärigt intryck med körsbär, bra syra, väl inbundna tanniner och en eftersmak som först är bärig och sedan avslutar lite mer stramt och äppligt. 87 p. Vinet är för övrigt klart olikt den Brouilly VV som ingår i årets låda.

Förra året gav jag vinet ”85 p?” och kommenterade den med ”Så ung att den är lite svårbedömd bredvid de övriga”. Jag kan notera att jag nog underskattade årgång 2014 vid detta första intryck, vilket nog kan bero på att årgången mår bra av lagring.

Morgon Vieilles Vignes 2012
Ingick i CAV0029 som såldes 2014

Doft med röda bär, aningen lakrits, mineral, antydan till animalisk ton och diskret blommighet. Smaken är medelfyllig med bär, bra och närmast hög syra, mineral och en stram och mineraldominerad eftersmak. Inte alls särskilt utvecklad och behöver därför mer tid, 87+/88(+) p.

Överlag så framstår det här vinet som rätt likt de från 2014, trots att det har fått ligga två år på rygg. Dock framstår det som lite lättare än Morgon VV 2014, med lite slankare frukt, vilket har bidragit till mitt intryck att 2014 är en lite bättre årgång än 2012.

För två år sedan bedömde jag vinet med ”87+ p?” och tyckte ”Känns ung, kan utvecklas, lite svårbedömd i nuläget”. Tja, intrycket är fortfarande rätt likt, men Morgon VV ska ju vara det mest lagringskrävande av dessa viner…

Slutord om 2014

De övriga franska röda 2014 som jag har någon koll på, är de från Bordeaux, framför allt från förra årets primörprovning. Medan Bordeaux 2014 visar upp en lite ovanlig kombination av varma och svala drag – både mycket druvmognad och alkohol och hög syra – tycker jag dessa Beaujolais 2014 mer är en bra sval årgång utan några ovanliga inslag. Så 2014 är nog en årgång där stilen inte är helt konsekvent mellan de franska vinregionerna.

Publicerat i 2014, Beaujolais, Gamay, Nätvinhandel | 1 kommentar

Byprofil: Arsonval, en Champagneby i Barséquanais

Diagram Arsonval 201608Nyckelfakta

Ligger i delregion/område: Côte des Bar / Bar-sur-Aubois
Vingårdar och druvsorter: 25,6 ha, varav 71% Pinot Noir, 27% Chardonnay och 2% Pinot Meunier.
Klassificering: ”Autre cru” (80%)

Kartor

Kartan är länkad från Wikimedia Commons, och den geografiska informationen har sitt ursprung i OpenStreetMap. Det prickade vita området motsvarar vingårdarna, ljusgult betecknar annan öppen terräng, grönt är skog och orange är bebyggelse.


Google-kartvy med byarna i Bar-sur-Aubois markerade.

Om man klickar på en by öppnas ett fält till vänster där det finns en länk till byprofilen, om den finns.

Grannbyar i appellationen Champagne

Åt öster och sydost: Montier-en-l’Isle
Åt söder: Jaucourt
Åt sydväst: Argançon
Åt väster: Dolancourt
Anm: den återstående länken kommer när profilen över den byn har lagts upp.

Kyrkan i Arsonval, Église Saint-Martin. Bilden är länkad från Wikimedia Commons (foto Gérard Janot, 2010).

Orten

Arsonval ligger nära floden Aube, på dess högra strand.

Kommunen Arsonval omfattar 758 ha och har 335 invånare (läge 2013) som kallas Arsonvallois respektive Arsonvalloises.

Vingårdar

Vingårdarna i Arsonval ligger i olika delar av kommunen, och har varierande sluttningsriktning, inklusive en hygglig andel sydsluttningar. Pinot Noir är den vanligaste druvsorten.

Aktuell vingårdsareal i kommunen Arsonval (läge 2013 enligt siffror från CIVC) är 25,6 ha. Fördelningen på druvsorter är 18,1 ha Pinot Noir (70,7%), 7,0 ha Chardonnay (27,3%) och 0,5 ha Pinot Meunier (2,0%). Det finns 10 vingårdsägare (exploitants) i kommunen.

Champagneproducenter

Champagneodlare

Producentstatus anges där så är känt: RM = récoltant-manipulant, odlare med egen champagneproduktion. RC = récoltant-coopérateur, odlare som är kooperativmedlem men som säljer under eget namn.

  • La Fée d’Arlette (RM)
  • Nicolo & Paradis (RM, Facebook-sida), har 17 ha vingårdar i Colombé-le-Sec. Sortimentet inkluderar en årgångschampagne som består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir (avser årgång 2010). Excellence består av 80% Chardonnay och 20% Blanc Vrai (= Pinot Blanc) och har gammaldags snörförslutning.

Anm: det är inte säkert att listan är komplett

Länkar

© Tomas Eriksson 2016

Publicerat i Champagnebyar | Märkt | 1 kommentar

Byprofil: Jaucourt, en Champagneby i Barséquanais

Diagram Jaucourt 201608Nyckelfakta

Ligger i delregion/område: Côte des Bar / Bar-sur-Aubois
Vingårdar och druvsorter: 21,5 ha, varav 70% Pinot Noir, 20% Chardonnay och 10% Pinot Meunier.
Klassificering: ”Autre cru” (80%)

Kartor

Kartan är länkad från Wikimedia Commons, och den geografiska informationen har sitt ursprung i OpenStreetMap. Det prickade vita området motsvarar vingårdarna, ljusgult betecknar annan öppen terräng, grönt är skog och orange är bebyggelse.


Google-kartvy med byarna i Bar-sur-Aubois markerade.

Om man klickar på en by öppnas ett fält till vänster där det finns en länk till byprofilen, om den finns.

Grannbyar i appellationen Champagne

Åt norr och nordväst: Arsonval
Åt nordost: Montier-en-l’Isle
Åt sydost: Proverville
Åt söder: Fravaux
Åt västsydväst: Argançon
Åt västnordväst: Dolancourt (via en smal remsa av Arsonval)
Anm: de återstående länkarna kommer när profiler över de byarna har lagts upp.

Kyrkan i Jaucourt, Église Saint-Martin. Bilden är länkad från Wikimedia Commons (foto Gérard Janot, 2010).

Orten

Stadshuset (mairie) i Jaucourt. Bilden är länkad från Wikimedia Commons (foto GFreihalter, 2015).

Jaucourt ligger nära floden Aube, på dess vänstra strand.

I Jaucourt fanns under medeltiden ett befäst slott vid namn Château de Jaucourt (se skissen längre ner).

Kommunen Jaucourt omfattar 661 ha och har 164 invånare (läge 2013) som kallas Jaucourtois respektive Jaucourtoises.

Vingårdar

Vingårdarna i Jaucourt är uppdelade i tre block i olika delar av kommunen, åtskilda av skog. Pinot Noir är den vanligaste druvsorten.

Aktuell vingårdsareal i kommunen Jaucourt (läge 2013 enligt siffror från CIVC) är 21,5 ha. Fördelningen på druvsorter är 15,1 ha Pinot Noir (70,2%), 4,2 ha Chardonnay (19,5%), 2,1 ha Pinot Meunier (9,8%) och 0,1 ha övrigt (0,5%). Det finns 3 vingårdsägare (exploitants) i kommunen.

Champagneproducenter

Jag har inte hittat några champagneproducenter med säte i Jaucourt.

Skiss från 1713 av Jaucourt och byns byggnader. Bilden är länkad från Wikimedia Commons.

Länkar

© Tomas Eriksson 2016, senaste uppdatering 2016-09-05

Publicerat i Champagnebyar | Märkt | 1 kommentar

Byprofil: Dolancourt, en Champagneby i Barséquanais

Diagram Dolancourt 201608Nyckelfakta

Ligger i delregion/område: Côte des Bar / Bar-sur-Aubois
Vingårdar och druvsorter: 28,8 ha, varav 86% Pinot Noir och 14% Chardonnay.
Klassificering: ”Autre cru” (80%)
Känt för: nöjesparken Nigloland.

Kartor

Kartan är länkad från Wikimedia Commons, och den geografiska informationen har sitt ursprung i OpenStreetMap. Det prickade vita området motsvarar vingårdarna, ljusgult betecknar annan öppen terräng, grönt är skog och orange är bebyggelse.


Google-kartvy med byarna i Bar-sur-Aubois markerade.

Om man klickar på en by öppnas ett fält till vänster där det finns en länk till byprofilen, om den finns.

Grannbyar i appellationen Champagne

Åt öster: Arsonval
Åt ostsydost: Jaucourt (via en smal remsa av Arsonval)
Åt sydväst: Argançon

Orten

Kyrkan i Dolancourt, Église Saint-Léger. Bilden är länkad från Wikimedia Commons (foto Gérard Janot, 2010).

Dolancourt ligger vid floden Le Landion, som rinner ut i floden Aube i kommunens norra del. Le Landion är det huvudsakliga vattendraget i västra delen av området Bar-sur-Aube.

Dolancourt är mest känt för att Nigloland ligger här, en nöjespark som öppnades 1987 och som är Frankrikes tredje största i antal besökare.

Kommunen Dolancourt omfattar 488 ha och har 140 invånare (läge 2013) som kallas Dolancourtois respektive Dolancourtoises.

Vingårdar

Vingårdarna i Dolancourt ligger väster om byn, och består huvudsakligen av ost- till sydostsluttningar. Pinot Noir är den dominerande druvsorten.

Aktuell vingårdsareal i kommunen Dolancourt (läge 2013 enligt siffror från CIVC) är 28,8 ha. Fördelningen på druvsorter är 24,7 ha Pinot Noir (85,8%), 4,0 ha Chardonnay (13,9%) och 0,1 ha övrigt (0,3%). Det finns 4 vingårdsägare (exploitants) i kommunen.

Champagneproducenter

Jag har inte hittat några champagneproducenter med säte i Dolancourt.

Entrén till nöjesparken Nigloland i Dolancourt. Bilden länkad från Wikimedia Commons (foto Superjuju10, 2009).

Länkar

© Tomas Eriksson 2016, senaste uppdatering 2016-09-05

Publicerat i Champagnebyar | Märkt | 1 kommentar