För den som gått en vinkurs bortom grundkursnivån, t.ex. Munskänkarnas druvkurs eller 2-betygskurs, brukar vissa översiktliga kunskaper om vinframställning och druvsorter ingå. En del av det som förmedlas både i sådana kurser och i vinskribenters artiklar i motsvarande ämnen är förstås förenklat, eller presenterar tumregler som inte är absoluta sanningar. Ett exempel på det sistnämnda är den gamla tumregeln om att vinodling lämpligast bedrivs på 30-50 breddgrader, som kommit att utmanas av nya odlingar både längre från ekvatorn (t.ex. Belgien, Storbritannien och Skåne) och närmare den (t.ex. Brasilien).
Nåväl, baserat på denna SvD-artikel av Mölstad presenterar jag två frågor med två svarsalternativ.
Cabernet Sauvignon, fotograferad i Gaillac i Frankrike, bild från Wikimedia Commons.
Fråga 1: Är Cabernet Sauvignon en lättodlad eller svårodlad druvsort med avseende på klimat, jordmån och sjukdomar?
Alternativ A: Cabernet Sauvignon är relativt svårmognad och kräver relativt varmt klimat, och lämpar sig därför bara på väldränerade jordar (t.ex. grus) när den odlas i områden med relativt riklig nederbörd, även om den inte är riktigt lika svårodlad och kinkig som Pinot Noir. En välkänd illustration av Cabernet Sauvignons egenskaper är att egendomar i Bordeaux, trots att Cabernet Sauvignon hålls högst av de flesta, alltid garderar sig med en andel av de mer lättmognande Merlot och Cabernet Franc, och att druvsorten är rätt ovanlig på högra stranden i Bordeaux med sina sämre dränerade lerjordar. De högst rankade rödvinsegendomarna på vänstra stranden, ”Cabernet Sauvignon-land”, har också alla djupa grusjordar med dräneringsvänlig topografi.
Alternativ B: Den beklagar sig aldrig över vare sig frost eller sjukdomar och tål det mesta av klimat och jordmåner.
Fråga 2: Påverkar valet av rotstocken – vinrankans underjordiska del – aromerna hos en druva?
Alternativ A: Rotstocken påverkar aromerna i mycket liten utsträckning. Olika rotstockar passar däremot olika bra i olika jordmåner (avseende t.ex. kalkhalt och pH) och olika klimat, och de skiljer sig åt i sjukdomsresistens. Det är tack vare detta som man kan ympa klassiska europeiska druvsorter på amerikanska rotstockar (eller oftare rotstockar som är hybrider mellan amerikanska och europeiska rankor) och ändå få druvsortens karaktär på druvorna och vinet. Det är också därför druvsortens namn ofta står på etiketten, men inte rotstockens. Rotstocken har dock en viss indirekt påverkan genom att olika rotstockar ger olika avkastning, d.v.s. vissa rotstockar har en tendens att ge lite mer ”utspädda” vindruvor, om detta inte kompenseras med odlings- och uppbindningsmetod.
Alternativ B: Olika rotstockar ger olika egenskaper åt druvan.
De svar på dessa två frågor som man kan läsa ut av Mölstads artikel är så vitt jag vet fel (även om många andra fakta är korrekta). Men vi bloggare är ju glada amatörer, så det kanske är jag som har fel.
Vintomas blogg 
Det är inte utan att jag undrar om han har någon som helst perceptionsförmåga? Lite borde han väl ha lärt sig under alla dessa år? 😉
Jag gör den välvilliga tolkningen att det blev lite fel när han överförenklade för den breda läsarskaran. 🙂