Chablis grand cru från William Fèvre med AuZone

Jag ordnade en provning i AuZone på temat Chablis grand cru. Jag utlovade en hygglig andel från vingården Les Clos, som brukar anses vara den bästa av de sju grand cru-vingårdarna på kullen alldeles norr om byn Chablis. Sedan valde jag – utan att meddela det i förväg – att göra provningen till en nästan ren William Fèvre-provning med en minihorisontal från den utmärkta årgången 2008 plus tre tidigare viner från tidigare årgångar. Fyra Les Clos blev det då sammanlagt. Just William Fèvre är en producent som jag tycker håller klart hög kvalitet, men som det görs tillräckligt mycket av för att vinerna ska gå att få tag på utan större problem, till skillnad från några stycken av de utpräglade kultproducenterna i Chablis. Jag skrev mer om William Fèvre efter att jag besökt dem i Chablis sommaren 2013.

Förresten, vad gäller de övriga sex grand cru-vingårdarna, förutom Les Clos, så brukar Valmur och Vaudésir hållas högst. Valmur brukar ofta anses vara det stramare och mer tidskrävande av dessa två, medan Vaudésir förmodas vara lite mer elegant. Därefter kommer enligt mångas uppfattning Les Preuses och den brantare delen av Bourgos (motsvaras av Fèvres Clos des Bougerots). Men eftersom Chablis trots allt ligger i Bourgogne, så bör man nog utgå från att kombinationen producent och årgång är en betydligt tyngre kvalitetsfaktor än vingård…

Någonstans har jag sett en hurtig artikelrubrik som löd ”Alla gillar chablis!” men det gäller faktiskt inte i AuZone. Många, kanske rentav de flesta, i AuZone gillar självklart vinerna, för att de gillar strama och mineralstinna vita viner i allmänhet, eller för att de gillar (balanserade) viner i de flesta former gjorda på Chardonnay. Men i AuZone har jag hos några erfarna provare också stött på en smakkombination som jag inte kan minnas att jag hittat annorstädes: personer som dels gillar annan vit bourgogne (t.ex. från Côte de Beaune) och dels gillar blanc de blancs-champagne, men som oftast inte gillar chablis. Så det var förstås intressant att höra åsikter om vinerna från den minoritet på provningen som (ännu) inte är helt övertygande om förträffligheten hos chablis, ens när vi pratar om bra exemplar av grand cruer. Men huvudskälet till att jag ordnade provningen var förstås att jag gillar dem själv och upplägget beror på att jag tycker att grand cru:er ofta mår bra av att få ligga till sig.

Provningens slutsats för min del är att William Fèvres kvalitetrykte bekräftas! Tyvärr visar provningen också chablis inte är helt immunt från att drabbas premox (förtida oxidation, ett stort problem i vita bourgogner sedan årgången 1996), för ett vin var tveklöst påverkat av detta även om det inte var alldeles ihjälslaget eller onjutbart.

Först serverade jag ett s.k. ”teorivin” för att hålla deltagarna lugna under den inledande genomgången:

Denis Race Montmains Premier Cru Vieilles Vignes 2011

Klart grön och örtig doft med gult äpple, stenig med mineralton. Smaken är torr och stram, lite örtig med hög syra och tydlig mineralitet i eftersmaken. Lite Sauvignon Blanc-känsla över vinet, 87 p.

Det här vinet uppförde sig inte som jag mindes det från besöket hos Denis Race ett drygt år innan. Dels fanns det inget örtigt eller Sauvignon Blanc-likt över vinet då, och dels så presterade det tyvärr klart svagare nu. Sluten fas, i den mån sådan verkligen drabbar chabliser?

Sedan kom själva provningen med åtta viner serverade blint i en flight, med tillhörande omröstning om bäst och sämst (som inte omfattade det redan avtäckta teorivinet). Nämnas kan att flertalet av vinerna var auktionsköp, d.v.s. jag har inte full koll på hur de förvarats hela tiden.

Domaine William Fèvre Valmur Grand Cru 2008

Ljusgul färg. Något nötig doft med hasselnötter och modellera, lite gult äpple, stenig, lite slutenhet. Väldigt lite frukttoner i doften. Smaken är torr och klart stram med riktigt mycket citrus, stenig mineral i massor, hög syra och en eftersmak med citrus och mineral. Smaken är fruktigare än doften. Vinet är mycket stramt och stilrent, och rejält ungt, 91+ p.

2 sämströster

Domaine William Fèvre Vaudésir Grand Cru 2008

Ljusgul färg. Tyvärr en liten ton av korkdefekt? I övrigt är doften lätt blommig med gult äpple, mineral och mycket lätt rökig. Smak av citrus med lite grapefruktskänsla (och mer frukttoner än Valmur 2008:an), hög syra, mineral, mycket lätt metallisk ton (den lilla korkdefekten gör sig påmind) och citruseftersmak. Relativt tillgänglig och fruktigare stil än Valmur, men bitonen stör. (89 p?)

3 sämströster inklusive min. Hamnade på delad sistaplats.

Domaine William Fèvre Bougros Grand Cru ”Côte Bouguerots” 2008

Ljusgul färg. Doft av citrus, moget grönt äpple och äppelskal, mycket lätt blommighet och mineral. En frisk och ung men tillgänglig doft! Smaken har bra ”punch” och är stenig med mineral i massor och en trevlig mineralvattenskänsla, grönt äpple tillsammans med skalen, citrus, eftersmak med grönt äpple och mineral. Stramare smak än Valmur trots att Côte Bouguerots också är mer äpplig och fruktig. Klart ung, mycket stram. 92+ p

Inga röster.

Domaine William Fèvre Les Clos Grand Cru 2008

Ljusgul färg. Doft med citrus, antydan till persika, grönt äpple, något blommig med lätt parfymton och en tydlig mineralton. Ung men komplex doft, kraftigare än de tre föregående. Smak med citrus och grönt äpple, tydligt stenig med intensiv mineralitet, lätt kryddig, lång eftersmak med mineral och grönt äpple. Smaken är lite som ett mellanting mellan Vaudésir och Côte Bouguerots. Ung, 93+ p

5 bäst- och 1 sämströster, inklusive min bäströst. Framröstat som bästa vin.

Domaine Vincent Dauvissat Les Clos Grand Cru 2008

Fylligt gul, lätt gyllene färg; lite Pommacfärgad. Något nötig doft med citrus, grönt äpple, lite parfymton med Côte de Beaune-karaktär, viss utveckling, kryddton och diskret fatkaraktär. Smaken är torr och stenig med bokna äpplen, citrus, riktigt mycket mineralitet med ”bra mineralvattenskaraktär” och en del kryddighet. Eftersmak med mycket mineral och en del äpple. Jag gillar balansen. Vinet har ung smak men utvecklad doft. Kanske lite väl utvecklad doft för åldern – ett litet förstadium till premox eller producentstil? 92(+) p

3 sämströster och hamnade därmed på delad sistaplats.

Vincent Dauvissat räknas som den näst bästa producenten i Chablis, så jag hade snarare förväntat mig att det här vinte skulle vara bäst-kandidat än sämst-kandidat. Själv var jag nog en av de mer positiva till detta vin. Tja, som enda icke-Fèvre-vin var det ju lite en katt bland hermelinerna, och nog det mest Côte de Beaune-lika. Några röster hördes som sa att Dauvissat-viner, även om de är högt hållna, ibland framstår som lite ”konstiga”. Mer efterforskningar krävs tydligen.

Domaine William Fèvre Les Clos Grand Cru 2007

Fylligt gul, lätt gyllene färg, men lite blekare än föregående. Tydligt nötig doft med hasselnötter, en del kakao och andra oxidationstoner av champagnekaraktär, gult äpple. Här pratar vi nog om lite premox, för vinet har mer oxidationstoner i doften än Les Clos 1999:an. Smaken är torr med bokna äpplen, kakaotoner, kryddton, hög syra, mineral och riktigt torr eftersmak med citrus, mineral och riktigt bett i syran. Bra, men väl utvecklad för åldern och inte lika harmonisk som de övriga. 90 p

1 sämströst.

Domaine William Fèvre Valmur Grand Cru 1999

Ljus- till mellangul. Frisk och relativt ungdomlig doft med röktoner, smör, blommighet, citrus, gult och grönt äpple, bara aningen nötig. Smak med citrus, fyllig med viskositet, mineral i massor, stenighet, hög syra, eftersmak med mycket mineral och citrus. Fortfarande ung! och kan utvecklas mer. 93(+) p

3 bäst- och 1 sämströster.

Det här vinet var förvånansvärt ungt! Jag har för mig att de två 1999:orna kommer från olika auktioner, men det är inte så att Les Clos 1999:an på något sätt är ”överutvecklad” för en 15-åring, utan det är Valmur-1999:an som är förvånansvärt ung! Jag

Domaine William Fèvre Les Clos Grand Cru 1999

Fylligt gul färg, mest gyllene av dem alla. Doften är tydligt nötig med en lätt smörig ton, rök, kryddighet, gult äpple, balanserat utvecklad, komplex och med viss generositet. Smak med delvis bokna äpplen, gult äpple, kryddton, klart hög syra, stram eftersmak med torrt intryck. Fullt utvecklat vin (klart mer utvecklat än Valmur 1999) med en hel del toner som liknar mogen champagne, bra balans, matigt vin. 92 p

3 bäströster, och kom därmed på andra plats.

Man kan också läsa om samma provning hos Winepunker, som aldrig försökt profilera sig som konungarikets största eller mest ohämmade chablisälskare men som alltid är beredd att ge förmodat bra viner en ny chans. 🙂

Uppdatering: nu finns det också ett inlägg om provningen hos AuZine, där Anders K. skrivit.