Besök hos Moulin Touchais

Vignobles Touchais sett från innergården när man kört in från gatan. Inte ens en liten skylt talar om vem som ”bor” i huset!

I somras besökte jag Vignobles Touchais i byn Doué-la-Fontaine i mellersta Loire. Deras vin Moulin Touchais, en Coteaux du Layon på druvsorten Chenin Blanc, är sedan länge en prisvärd stapelvara bland de söta viner som är brett distribuerade i Sverige.

Moulin Touchais ligger typiskt på 80-90 gram restsocker per liter (årgång 1998 ligger på 75 g/l enligt Systembolaget) vilket innebär att vinet är sött, men inte extremt sött. Vinet säljs aldrig ungt utan börjar säljas från producenten först vid 10 års ålder. Moulin Touchais görs på en blandning av druvor med två olika skördetillfällen. Ungefär 20 procent av druvorna skördas i något omoget skick, med extra hög syranivå (och då ligger Chenin Blanc rätt högt till att börja med) och ungefär 80 procent skördas sent, med rejäl druvmognad. Kombinationen ger ett lite extra syradominerat vin, med lång livslängd. De sent skördade druvorna brukar dock bara vara fullmogna/övermogna, och inte ädelrötade/botrytisangripna. Moulin Touchais visar därför inte upp de aromer av torkade aprikoser och den extrema sötma och koncentration som de tyngsta söta Loire-vinerna gör. Bra aromkoncentration och trevliga toner av t.ex. honung och mandelmassa, brukar dock finnas med ålder, och en Chenin-typisk kryddighet. Vinerna passar till många söta desserter som inte är alltför söta. Det får gärna finns lite kryddighet eller bakade toner i desserten, till färsk frukt och färska bär är nog tonerna i ett yngre vin att föredra. Äppelkaka tycker jag är en utmärkt kombination med Moulin Touchais, men håll igen på marsansåsen. Moulin Touchais funkar också med bl.a. ost.

Jag har provat dessa viner vid ett antal tillfällen, än så länge tillbaka till årgång 1949, och de har fallit mig i smaken. Förra året ordnades för övrigt två vertikalprovningar av Moulin Touchais i AuZone (det jag skrivit om provning nr 1 med lite ytterligare beskrivning av vinet respektive provning nr 2). Jag ville därför göra ett besök på plats, i samband med att jag och en prominent brysselmunskänk gjorde en tvådagarsutflykt till mellersta Loire – ”Chenin-delen” av regionen – i somras.

Vignobles Touchais gör inte mycket väsen av sig, t.ex. har de ingen webbplats, men det gick att boka in ett besök förutsatt att det skedde på kontorstid. Jag hade läst någonstans att de var lite svåra att hitta, men vi hade ju adressen – 25 Avenue du Général Leclerc – och en GPS. När vi kom fram började vi dock klia oss i huvudet, för inte såg vi något vineri eller tecken på någon kommersiell verksamhet. Stället borde ju inte vara alltför litet. Vi hittade inte ens någon nummerskylt med 25 på, men huset efter 23 och före 27 borde ju vara 25, tyckte vi, även om det såg litet och övergivet ut och knappast kunde innehålla en större vinanläggning. Jag plockade därför först fram mailet med adressen som stämde, och klev sedan ur bilen för att kolla om det kanske fanns något mer lovande på andra sidan gatan, men icke.

Vyn från gatan, huset till höger med igenbommade fönsterluckor är det som borde vara nummer 25.

Nu lade vi märke till att det trots allt fanns en grusad infart bredvid den lilla kåken som borde vara nr 25, och tittade man in kunde man se en annan byggnad bakom den lilla. Så vi åkte in och hittade en grusplan och en stor byggnad som nog såg ut att kunna rymma ett vineri. Men ingen skylt eller något annat tecken. Mitt ressällskap hittade en dörr och ropade, men ingen svarade. Efter ett litet tag kom dock en dam ner från övervåningen via en liten trappa, och efter förfrågan visade det sig att vi mycket riktigt hittat Vignobles Touchais och var välkomna in. På övervåningen fanns också ägaren Jean-Marie Touchais, som visade oss runt.

Vi nämnde på slutet av det trevliga besöket att det inte var alltför lätt att hitta dem, och att de var mycket anonyma sett från gatan. Han ryckte på axlarna och sa att han inte var särskilt intresserad av att sälja vin till slumpmässiga förbipasserande, och att de som kände till Moulin Touchais och verkligen letade efter dem brukade hitta rätt, som vi hade gjort. Det är lite uppfriskande att år 2013 stöta på vinproducenter med den inställningen till marknadsföring, särskilt när den kombineras med inte mindre än 23 årgångar till salu och blygsamma priser. 🙂

Betongtankar av lite äldre modell.

Vignobles Touchais har 145 hektar vingårdar, framför allt i appellationen Saumur, om jag förstod det rätt. Produktionen ligger på ca 9000 hektoliter per år, och det mesta säljs i bulk, som basvin till produktion av mousserande vin eller kanske i varuhusbuteljeringar av Saumur blanc. Det här är väl inte vintyper som drar in några jättelika pengar, men det är vad som betalar för driften av Vignobles Touchais. Produktionen av Moulin Touchais angavs typiskt vara 300 hektoliter, vilket borde motsvara ca 40 000 flaskor per år. Den relativt blygsamma omfattningen förklarar varför de kan kosta på sig att lagra vinet i 10 år innan de säljer det; det rör sig trots allt bara om 3% av produktionen. Därutöver produceras en liten mängd av ett rött vin som heter La Cuvée Alexis, under appellationen Anjou rouge.

Moulin Touchais är väl företrätt på några marknader, och är rätt okänt i många andra länder. Sverige är en av dessa viktiga marknader, men Kanada är tydligen ännu större. Jag har också sett att många vinhandlare i Nederländerna har vinet. Jean-Marie Touchais sa sig faktiskt få fler kanadensiska än svenska besökare!

Skulle inte ha något emot att ha ett eller två sådana här valvsegment som min egen vinkällare!

Lagrar man sitt vin i 10 år före försäljning, och har många äldre årgångar kvar, blir det totalt sett en hel del flaskor som ligger i källaren, och det syntes tydligt vid vårt besök. (Legenden om den igenmurade källaren i samband med andra världskriget har ofta upprepats, men jag vet att de flyttat sedan dess så jag letade inte efter rester av denna mur.) Det är klart fascinerande att så många gamla årgångar av Moulin Touchais finns att köpa! Vinerna finns från 10 års ålder kvar till försäljning tills de tar slut och de äldre årgångar som finns kvar är inte alltför mycket dyrare. Den äldsta som fanns att köpa på plats var 1971, d.v.s. samma som den äldsta i Systembolagets beställningssortiment. Prislistan omfattade 23 årgångar under perioden 1971-2003. Det var tydligen inte alltför många år sedan som några 50-talsårgångar fanns att köpa, har jag hört, men så är inte fallet längre. En del toppårgångar från 70- och 80-talet är också slutsålda, bl.a. 1976, 1983, 1988 och 1989. Priserna varierar för de unga årgångarna, och verkar vara satta efter kvalitet snarare än producerad kvantitet, och restposter av de äldre årgångarna är något dyrare, men ändå löjligt billiga med hänsyn till åldern.

2003 fanns alltså till salu vid vårt besök. 1999 och 2000 har dykt upp i Systembolagets beställningssortiment under hösten (efter vårt besök), men årgångarna 2001-2003 har jag ännu inte setts säljas i Sverige. I Sverige kan man för närvarande köpa 13 årgångar: 2000, 1999, 1998, 1997, 1996, 1992, 1991, 1985, 1983, 1981, 1979, 1975, 1971. 1998 ligger i systembolagsbutikerna för 199 kr, och de övriga ligger i beställningssortimentet för 299-599 kr. Så det är inte extremt många fler årgångar som finns att köpa på plats. D.v.s. den svensk importören Giertz (här är deras producentsida om Vignobles Touchais) håller ett mycket brett urval av årgångar tillgängligt!

Ska man blicka framåt ett antal år till kommande releaser så är tydligen 2010 och 2011 sötare än tidigare årgångar, de ligger på över 100 g/l restsocker (2003 håller sig enligt uppgift under 100 g/l, så det är inte så mycket sötare än normalårgångens 80-90 g/l), och 2012 blev det för omväxlings skul ingen Moulin Touchais alls. Mängden som produceras kan variera stort, men det är extremt ovanligt att det blir noll. Åtminstone alla årgångar under perioden 1979-2003 har framställts i någon mängd.

De översta flaskorna i denna trave är rejält angripna av korkmask, som synes av de stora mängderna korksmulor som ramlat ut. Nivån och färgen var klart påverkad, d.v.s. korkarna hade läckt, och monsieur Touchais sa att de var förstörda. Jag vet tyvärr inte vilken årgång det rör sig om. Flaskskikten under var däremot inte påverkade, vad jag kunde se. I de bakre raderna kan man se en del korkar som är något påverkade av korkmask utan att flaskorna (ännu) är helt förstörda. Jag har någon gång stött på en såld flaska där korken såg ut något åt det hållet.

Korkmaskar

Något lite speciellt med Vignobles Touchais källare är att det huserar korkmaskar där, små maskar som äter korkarna. Mouches (”flugor”) kallades de helt enkelt av monsieur Touchais. Jag såg inga maskar, men väl tydliga spår av dem i form av angripna flaskor med ”korksmulor” bredvid många flaskor och läckagetecken i vissa fall. Tydligen är det de översta flaskorna i varje hög som angrips först, så vid en rundtur ser problemet värre ut än det tydligen är.

Nyare flaskor, med korken täckt av folie så att maskarna inte kommer åt dem.

Jag har i något fall sett en kork i en Moulin Touchais-flaska som hade lite spår av angrepp på ovansidan, och en vinprovarkompis säger sig en gång faktiskt ha stött på en mask i vinet! Loires sötare och svagare svar på mezcal? Den som är rädd för maskar i sin Moulin Touchais behöver dock bara hålla sig till årgång 1988 och nyare, för från det året har flaskorna försetts med en tunn folie (ser ut som en aluminiumfolie) redan när de ligger staplade i källaren, och den tar sig maskarna tydligen inte genom. Tydligen är det inte värt besväret att i efterhand skydda alla äldre flaskor som ligger utan folie.

Monsieur Touchais påstod att samma maskar kan ge sig på vinflaskor i privata vinkällare också. Jag har dock aldrig hört talas om någon som drabbas av det, men å andra sidan är det inte så vanligt med exponerade korkar (utan folie eller annat skydd) på viner som sålts till konsument. Är det inte en lite skrämmande tanke att man inte bara behöver bekymra sig över korkdefekter, inbrott i källaren, och förfalskade flaskor om man köper på auktion, utan också ska ligga sömnlös på nätterna och vara orolig för att korkmaskar invaderar ens egen källare? Vad är ”Rymdinvasion i Lappland” mot ”Maskinvasion i vinkällaren”?

Provning

Vi fick efter rundvandringen prova två riktigt bra årgångar: 2003 och 1997.

Moulin Touchais 1997

Doft av honung, torkad frukt, gula äpplen, lite tropisk frukt, kryddor, lite utveckling. Smaken är relativt söt, med bra syra, tydlig kryddton, en del citrus, honung, bra balans, bra fruktkoncentration. Tillgänglig nu, kan utvecklas mer, 91(+) p.

Jag fick intrycket att Touchais gärna visade upp 1997, för han nämnde att den svenske importören Giertz ju hade köpt väldigt mycket mer 1998, trots att 1997 är bättre. Vi fick förklara att det var den lite billigare 1998 som låg i butik. 1997 finns att köpa i Systembolagets beställningssortiment för 349 kr.

Moulin Touchais 2003

Doft med rökighet och lite hasselnötter (men inte någon oxidationston), gula äpplen, en del kryddor. Söt smak, kryddig, balanserande medelhög syra, gula äpplen, lite torkad frukt, lite honung, lite oljig, bra mintton. 90+ p.

2003:an känns med Moulin Touchais-standard inte riktigt ”färdig”, men den är balanserad och kommer att vara riktigt långlivad. Värmen märks lite i vinets karaktär; det framstår som lite sötare och lite mindre syradominerat än en typisk årgång, men syran är definitivt hög nog för bra balans, så skillnaden mot ett normalår ska inte överdrivas. Det varma året ger ju också ett koncentrerat vin, och det är baserat på detta och hur Moulin Touchais från de varma årgångarna 1976 och 1959 har betett sig som jag tror vinet blir långlivat. (Söta 2003:or kommer nog att vara trevliga betydligt längre än röda 2003:or.)

Jag förstod det som att Jean-Marie Touchais själv var mycket förtjust i 2003:an. Han har prissatt den högre än 2002:an (ej provat), som annars ska vara en utmärkt Loire-årgång. Själv är jag nog lite mer förtjust i de årgångar som har lite extra hög syra utan att offra druvmognad, som t.ex. 1996.

Ett kul besök var det!

Jean-Marie Touchais provar sitt eget vin nere i källaren.

Annons