Domaine de la Romanée-Conti 2010 – vin blir helt enkelt inte så mycket bättre än så här…

Den legendariska Bourgognedomänen Domaine de la Romanée-Conti, allmänt kallad DRC, framställer några av världens bästa viner. 2010 är en verklig toppårgång av klassisk karaktär i Bourgogne, med frisk syra, eleganta och rena aromer, och bra druvmognad utan att dra åt det alltför mogna och söta hållet. Blotta tanken på kombinationen av DRC och 2010 är därför något som får det att vattnas i munnen på varje bourgognefanatiker. Förra året var importören Vinunic generösa nog att ordna en fantastisk provning av DRC 2009:orna – jag skrev då lite bakgrund om DRC som jag inte upprepar här. Medan 2009 var en kvantitetsmässigt stor årgång (och även kvalitetsmässigt stor), vilket nog förklarade varför Vinunic var beredda att reservera flaskor för provningar för sin vinklubb, var 2010 en liten årgång. Kombinationen av en verklig toppårgång och liten produktion innebar självklart ett ännu hårdare slagsmål än vanligt om de fåtaliga flaskorna. Jag ville trots detta inte släppa tanken om att få prova igenom huvuddelen av DRC:s viner även av denna årgång i ungt tillstånd, innan de sluter sig. Visst är det i grund och botten ett barnarov att dricka ung toppbourgogne, men de är numera normalt mer drickbara som unga och de är normalt mer njutbara direkt efter släpp än 1-2-3 år senare. Årgång 2010 är inte bara en toppårgång utan en klassiskt byggd toppårgång, och då kan man förvänta sig att de efter några år – kanske redan vid fyra års ålder, d.v.s. 2014 – går in i en mer sluten fas, och når mognad först vid 10-15 års ålder, d.v.s. 2020-2025, om inte senare.

Jag började därför undersöka möjligheten att dra ihop en uppsättning personer som kunde bidra med en flaska DRC 2010 vardera, d.v.s. som var beredda att offra en flaska för att få prova hela uppsättningen. Förutom svårigheten att alls få tag på flaskor, och det höga priset, hör det till bilden att flaskorna kan säljas direkt på auktion, eller till utländska prestigevinhandlare, för minst dubbla inköpspriset jämfört med vad man får betala om man lyckas få allokering av en flaska till ”first line retail”-pris. Men dessa smärre komplikationer till trots lyckades vi dra ihop en provning av de sex DRC-vinerna från Corton till La Tâche. De två dyraste och mest sällsynta, Montrachet (vitt) och Romanée-Conti, trodde jag under inga omständigheter att vi skulle få tag på. I vissa årgångar producerar DRC dessutom en Vosne-Romanée 1er cru Cuvée Duvault-Blochet, men inte i årgång 2010.

Att öppna en nyinköpt flaska DRC och dela den med andra bourgogneälskare, istället för att sälja den på auktion med rejäl vinst, är för mig ett tydligt fashion statement: viner är till för att drickas och avnjutas i sällskap med likasinnade, inte för att säljas vidare med vinst.

DRC 2010 flasköppning

Öppning av La Tâche 2010:an – nervöst värre

Provningen genomfördes i en utmärkt miljö på en välklingade adress, med gott om plats att fylla bordet med otaliga bourgognekupor från Riedel, för både DRC 2010-flighten och en del extraviner. Trots att vi alla sett fram emot provningen i någon månad blev det ett litet nervpirrande stando innan DRC 2010-flaskorna öppnades och provningen kom igång på allvar. Det berodde egentligen inte på att uppvärmningen med en vit Puligny premier cru från Sauzet och en årgångs-Krug tog tid och uppmärksamhet från huvudnumren. Nej, förklaringen var istället en viss stirrighet hos oss alla inför tanken på att just den egna flaskan kunde vara korkskadad. Ikonflaskorna stod uppradade på ett bord men ingen ville gå och öppna sin. En viss likhet med nervositeten inför att börja första klass fanns där. Det var något man verkligen sett fram emot, men tänk om man inte gillar klasskamraterna och fröken är elak? Till sist blev det en av deltagarna som med lätt darrig hand fick öppna alla sex flaskorna under övervakning av två av oss andra, medan de övriga fortsatte med uppvärmningen på balkongen för att slippa nervanspänningen att se korkarna öppnas en efter en. Jag kan meddela att vårt sniffande på korkar och i flaskmynningar skedde mycket gravallvarligt. Lättnaden efter att ingen korkdefekt konstaterades var oerhörd, och liknade känslan under den första rasten i första klass efter att det visade sig att det varken fanns någon anledning att bekymra sig över fröken eller klasskamrater. När vinerna sedan hade hällts upp och de första doftintrycken bekräftade att DRC 2010 var precis en så stor upplevelse som man kunde ha hoppats på sänkte sig en närmast andäktig tystnad över församlingen, då alla koncentrerade sig på att sniffa sig igenom de sex glasen framför sig. Stor Bourgogne är ju alltid doftviner, och den här gången så inhalerades vinerna ovanligt länge innan de första klunkarna togs.

Jag har nog aldrig förr ägnat så lång tid åt att följa viner i glaset som denna gång – flera timmar – något som dessa fantastiska viner verkligen mådde bra av, vilket byggde på att det fanns en rätt generös ranson i glaset. Detta har nog lett till att jag gett vinerna cirka en poäng mer än under de mer normala provningsförutsättningar som gällde för 2009:orna. Jag hade helt enkelt möjlighet att bättre än vanligt verifiera hur högt ”toppen” verkligen ligger hos dessa viner, och växla in lite av de plustecken jag ofta sätter på unga viner mot de facto högre poäng. Det betyder inte att jag alltid ger högre poäng till viner jag har längre i glaset – ibland blir det faktiskt tvärtom.

DRC 2010 flaskor

Corton 2010
En blandning av vingårdarna Clos du Roi, Bressandes och Renardes. 5 219 flaskor (enligt etiketten, webbsidan anger ett högre antal).

Doft av mogna jordgubbar, körsbär, kryddton, aningen metallfilspån, en del viol, lite balsamico. Elegant och fruktigt intryck, stor doft. Smak med körsbär, mycket tydlig mineralton med mint, hög och balanserande syra, väl inbäddade medeltanniner, lång eftersmak med mineral. Mycket elegant, inga spår av fruktsötma. Funkar nu, kan utvecklas väl. 94 p.

Vinet hade premiär i årgången 2009, och denna andra årgång av vinet är ganska annorlunda än den första, och en betydligt mer klassisk Bourgogne. 2009:an var betydligt mer Syrah-lik, medan 2010:an passar in i DRC-uppställningen på ett helt annat sätt. För flera av deltagarna kvällens största positiva överraskning. Den bästa Corton jag någonsin provat.

Échézeaux 2010
14 975 flaskor.

Doft av körsbär, mogna jordgubbar, apelsiner, animaliska toner med köttsaft och gödselstack, vita blommor och vanilj, lite rosor; mycket elegant. Kraftig smak, körsbär, mineralton med mint, medel(+) tannin, bra syra, fin balans. Lång eftersmak med kryddton. Relativt ungt men funkar nu, 95(+) p.

Elegansen är typisk för Échézeaux, men vinet har också all den kraft man kan önska sig av en grand cru i absolut toppklass. Glöm bort alla idéer om att Échézeaux även i DRC:s tappning skulle vara en sekunda grand cru eller att de ”riktiga” DRC-vinerna börjar först med Grands Échézeaux, det är inte uppfattningar som grundar sig på DRC:s 2010:or (eller för den delen 2009:orna). I årgång 2010 får jag också intrycket att Échézeaux lär behöva lika lång lagring som Grands Échézeaux för att nå toppen.

Grands Échézeaux 2010
10 834 flaskor.

Doft av riktigt mörka körsbär, apelsiner med apelsinskal – mer specifikt färska apelsinskal från en nyskalad apelsin som det sprutat lite apelsinsaft kring – animaliska toner med gödselstack, vita blommor och rosor, mineralton med grus, extremt elegant. Kraftig smak, mogna jordgubbar, en del körsbär, mycket tydlig mineralton med mint, lång eftersmak med mineral. Relativt ungt, men funkar nu, 96(+) p.

Ja, Grands Échézeaux är lite mer grand än Échézeaux även i denna årgång, men på ett annat sätt än i förra årgången. I 2010:an är den snarast ett snäpp mer blommig och elegant (och med lite mindre animaliska toner) och egentligen inte mer kraftig, medan 2009:an var betydligt mer tanninrik, tuff och lagringskrävande än sin lillasyster.

Richebourg 2010
11 323 flaskor.

Doften är tydligt aromatisk, mörka körsbär, lite balsamico, tydlig kryddton med rostade fat och kaffe, lite järnfilspån. Mest slutet av vinerna; inledningsvis fick jag nästan ett litet intryck av volatil syra och faten går p.g.a. den slutna karaktären igenom mer än i de övriga vinerna. Smak av körsbär, balsamico, tydlig kryddton, rejäl mineralton, välintegrerade medel(+)tanniner av mycket sammetslen struktur, mineral, lång eftersmak med körsbär med körsbär och mint. Ungt, 96(+) p.

I och för sig sluten, men i smaken ändå smidig och förvånansvärt ”feminin” för att vara en DRC Richebourg, och inte alls ett tanninmonster. Det här var i nuläget mindre av ett ”doftvin” än de övriga, men storheten och potentialen kunde definitivt kännas i smaken.

Romanée-Saint-Vivant 2010
13 910 flaskor.

Doft av mörka körsbär, blomtoner med viol, parfym och rosor, lite lakrits, kryddton, en del animaliska toner; mycket elegant. Smak av körsbär, bra koncentration, fin syrlig bärton, rejäl mineralton, välintegrerade medel(+)tanniner av mycket sammetslen karaktär. Ungt, men funkar nu, 98(+) p.

Ett fantastiskt vin med stor kraft, men ändå med fokus på elegansen, den gren där Bourgogne i sina goda stunder är oöverträffat. En annan av de som var med på provningen beskrev det mycket bra: ”världens sexigaste vin”. För mig är det här utan tvekan ett bättre vin än Richebourg. Ska jag jämföra med några av de andra så har RSV mer ”dov” blommighet än Échézeaux och Grands Échézeaux och har i denna årgång ungefär lika mycket tannin som Richebourg (som alltså var mindre tanninstinn än vanligt), men mer sammet i smaken. Även om La Tâche är ett ännu större och aningen bättre vin, skulle jag det närmaste året hellre prova om RSV 2010, eftersom det ger mer njutning i nuläget.

La Tâche 2010
15 763 flaskor.

Kraftig doft med tydliga animaliska toner med lite gödselstack, mörka körsbär, lite blodgrape, blomtoner med viol, grus, antydan till järnfilspån, kryddton och lite inslag av stjälkar. Klart elegant. Smak av körsbär, rejäl koncentration, rejäl mineralton med grus och mint, tydlig kryddton, medel+ tanniner, bra syra, lång eftersmak. Ungt, behöver tid, 98+ p.

La Tâche är i vanlig ordning större och tuffare än de övriga, och har mer traditionell bourgognekaraktär med inslag av stjälktoner. Det finns tre obesvarade frågor kvar efter att jag provat La Tâche 2010: kommer vinet att toppa på 99 eller 100 poäng? Är verkligen Romanée-Conti 2010 ännu bättre? Och hur gör jag för att få prova det igen i moget tillstånd?

I jämförelse med 2009:orna har 2010:orna lite mindre mörka aromer, genomsnittligt lite mindre tanniner, men mer mineraltoner, friskare syra och ännu mer elegans. Échézeaux, Romanée-Saint-Vivant och La Tâche är stilmässigt relativt lika mellan de två årgångarna, medan Corton, Grands Échézeaux och Richebourg skilde sig mer.

DRC 2010 upphällda glas

Provningen blev verkligen något i särklass, och en verkligen stor vinupplevelse som man önskar att fler fick uppleva. Jag tror inte någon av de som var med på något sätt ångrar att de ”offrade” en flaska DRC 2010 i detta unga tillstånd. Snarare var känslan att detta var en given användning av en flaska, och något som måste bli en årlig vana! Eller med ett ord: mums!

När ska man då dricka dessa viner? Corton, Échézeaux, Grands Échézeaux och Romanée-Saint-Vivant kan man med fördel dricka det närmaste året, men ge dem gärna ett par timmar i karaff innan. Därefter rekommenderar jag att vänta till minst 2020 (10 år), och gärna 2025 (15 år). Richebourg och La Tâche bör nog drickas först från 2o25 (15 år), och kan man vänta till 2030 (20 år) med La Tâche lär det vara ännu bättre.

Uppvärmnings- och extravinerna – som verkligen inte gick av för hackor – sparar jag till ett senare inlägg.

Annonser
Det här inlägget postades i 2010, Bourgogne, Pinot Noir. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Domaine de la Romanée-Conti 2010 – vin blir helt enkelt inte så mycket bättre än så här…

  1. Ping: Domaine de la Romanée-Conti, 2010 vintage – wine simply doesn’t get much better than this… | Tomas's wine blog

  2. Ping: BKWine Brief nummer 121, september 2013 | BKWine Magazine |BKWine Magazine

  3. Ping: Domaine de la Romanée-Conti Romanée-Saint-Vivant 2010 | Tomas månadens vin | BKWine Magazine |BKWine Magazine

  4. Ping: Domaine de la Romanée Conti 2011 | Vintomas blogg

  5. Ping: Domaine de la Romanée-Conti 2012 | Vintomas blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s